Etiketter
anmälan, blockljus, kvinnomisshandel, lögner, manipulation, misshandel, Papa Dee, polis, psykopat, rättsprocess, svin, Thomas Di Leva, Zinat
Folk frågar sig varför misshandlade kvinnor stannar kvar hos den som slår.
Folk frågar sig varför de tar tillbaks anmälningar, om de överhuvud taget anmäler.
Folk blir arga och säger att om de mötte ett sånt svin som slår sin kvinna så skulle de personligen göra saker, onämnbara.
Folk säger så jävla mycket.
Men när verkligheten kommer närmare så är de flesta flata fegisar utan civilkurage.
This is why kvinnor inte löper linan ut. Varför kvinnor stannar hos den som slår. Varför kvinnor skyddar männen, varför de tar tillbaks anmälningar och ljuger om blockljus och annat.
För att om en man, som har någon slags respekt med sig, anklagas för att vara ett svin som ljuger och bedrar, kränker och slår, då vågar inte folk se sanningen. Då skyddar de svinet, och misstänkliggör kvinnan som anklagar honom.
Som om inte kvinnan lidit nog när hon äntligen anmäler, blir hon när hon faktiskt gör det misstrodd, misstänkliggjord och ifrågasatt, medan mannen kommer undan med en bortförklaring eller statement om att han är oskyldig.
1. Att anmäla någon för misshandel eller stå upp för att man blivit kränkt och slagen kräver mod. Det är inte något någon gör för att få uppmärksamhet eller för att hämnas, det kostar alldeles för mycket sch smakar inte ett skit mer än något man helst vill kräkas upp. Det finns så många bättre sätt att hämnas eller ge igen om man känner sig orättvist behandlad i största allmänhet, än att dra igång en rättsprocess och göra en polisanmälan. Och om man går så långt så finns det, tro mig, en orsak.
2. Att en man som är anklagad för ett brott förnekar och skyller ifrån sig är knappast konstigt. Han har massor av skäl att ljuga och skylla ifrån sig. Herregud liksom, vilken man som slår sin kvinna skulle stå upp och erkänna offentligt att “jag är en sån som slår den jag säger mig älska?”.
3. Jag kanske är jävligt cynisk, men snälla människor. Det är en allmänt känd sanning att exempelvis psykopater är extremt charmiga. Experter på lögn och manipulation. Ingen som lever på lagom avstånd från en psykopat kan tänka sig att just den personen skulle kunna göra onda handlingar. Ändå händer det varje dag. Att trevliga familjefäder våldtar, att vanliga människor som finns mitt ibland oss och verkar smarta, trevliga, godhjärtade, snälla och kloka, faktiskt är manipulativa svin och kan utsätta andra för psykisk och fysisk misshandel och också i kraft av sin samvetslöshet kan ljuga i sten och vända anklagelserna mot den de misshandlar. Det är väl för fasen inget nytt, och ändå går folk på det, om och om igen.
Jag blir så in i helvete förbannad och frustrerad. När ska folk våga stå upp och säga ifrån när människor i deras närhet behandlar andra illa? När ska folk våga stå för sina ideal och sina ord om vad de skulle göra om de fick en kvinnomisshandlare framför sig, även om kvinnomisshandlaren råkar vara någon som predikar kärlek och verkar vara en sjyst person?
Uppdaterat: Rebecka har också skrivit bra. Liksom Unni Drougge.
Jag är uppväxt med en farsa som slog min morsa många gånger. Jag vet vad det handlar om när morsor tar tillbaka anmälningar mot farsor. Jag vet det eftersom det hände många gånger i min familj. Jag vet att det förekommer dagligen och att det är förjävligt, men jag förutsätter inte att det ALLTID är så i alla relationer och hos alla par. Hur kan man förutsätta detta?
När det gäller DiLeva så vet jag inte mer än det som står i tidningarna och vad vissa har skrivit i kommentarerna där detta ämne tagits upp. Jag dömer ingen från början och förutsätter inte att alla män som får en anmälan emot sig är en kvinnomisshandlare. Hur kan man förutsätta detta?
Jag säger väl för fasen inte att det förekommer i ALLA familjer? Men ovan nämnde herre har i åratal haft rykte om sig att vara ett svin mot sina kvinnor, på alla tänkbara sätt, så jag är inte ett dugg förvånad och tvivlar inte en sekund på riktigheten i anmälan.
Jag menar inte heller alla familjer, utan där kvinnan anmäler mannen.
Hade du vid första twitttringen i svaret till mig yppat någonting om att du visste vem DiLeva “var” så hade jag förstått din reaktion bättre. Men hur ska jag kunna veta det? Det är ju inget som någon sagt tidigare (förutom på FB och sådana ställen, men där säger ju folk vad som helst).
Det är ju då bättre att vi som är okunniga och inte vet vem DiLeva egentligen är får veta det nu då. Men det verkar ju som om han och Zinat nu bestämt sig för att gå vidare och ärendet är nedlagt.
Realtid hade skrivit att det var han och det twittradessvilt om det så jag tänkte inte på att du inte visste.
Jösses, Di Leva, Otippat värre. Verkligen.
Vad som förvånar och skrämmer mig mer än vem som visar sig vara svin, är medelSvenssons reaktion kring det hela.
Oerhört mycket skuld läggs på offren (oavsett om det hänt eller ej) – de är små mediakåta våp om är ihop med kändisar av en känd anledning. Deras intelligens såväl som psyke ifrågasätts, medans allt som sägs om männen är “Kunde väl tänka mig det”.
@lisa: Och ja det var precis det jag är upprörd över i min postning. Att kvinnorna skuldbeläggs, ifrågasätts och misstänkliggörs, medan folk på fullt allvar säger att de inte kan tänka sig att HAN skulle gör nåt sånt, och går igång och börjar snacka skit om henne.
Mitt i prick. Och hade det varit någon man med mindre timid framtoning än Di Leva hade det säkerligen blandats upp, men med all sannolikhet fortsatt i samma stil, nämligen att skulden fortsättningsvis läggs på offret.
Därför att det finns folk som på fullt allvar tänker så.
Jag är några år yngre än Di Leva och har ännu aldrig kommit på tanken på att slå en kvinna. Jag slår inte män heller. Det är inte jag som är konstig.
Jadu, Mymlan, jag känner igen det där… Jag har hört män skylla ifrån sig med orden “Hon provocerade mig tills jag flög i taket…” eller “jag borde blånekat så hade jag klarat mig, för det var ingen mer än hon som såg!” O jag vet hur det var när jag var liten, med mamma som skyllde på “ramlat” när doktorn undrade vem som gett henne stryk!
Själv har jag aldrig blivit misshandlad fysiskt, men psykiska Kränkningar gör minst lika ont. Och psykiska “blåmärken” går inte att anmäla, för de syns inte…
Pingback: Inlägg som berör – 091106 « Nattens bibliotek
Så fantastiskt bra skrivet att jag blir tårögd. Varför då? Jag har aldrig ens varit i närheten a en misshandel. Du berör. Som vanligt.
Och det är så sjukt sjukt att det i alla sammanhang är kvinnan som blir offer för debatten. Det är alltid hon som måste ha de trovärdiga förklaringarna. Jag blev illamående när jag läste inlägget från Herr Jag tycker att Zinat är en narcissist alltså kan hon inte ha blivit misshandlad. Fy fan.
Bra inlägg. Måste tillföra ytterligare en aspekt och det är att den fysiska misshandlen ofta tar vid när den mentala misshandeln som allt jämnt löper parallellt med den fysiska, brutit ner kvinnan så till den grad att hon ofta anser misshandlen vara orsakad av henne själv. Självförtroendet hos kvinnan finns inte mer, hennes sociala nätverk är inte sällan borta eftersom den misshandlande mannen sen länge isolerat henne genom sitt kontrollbehov. Inte alltid. Men ofta. Klart som korvspad att kvinnan inte anmäler. Därför är civilkuraget från omgivningen så oerhört viktigt. Och stödet inte minst.
@Cina: Ja det finns massor av aspekter och du har såklart rätt. De flesta kvinnor skulle gå direkt om männen visade sin “rätta sida” i början av förhållandet. Men det sker ju gradvis och föregås av en normaliseringsprocess…
Enligt de senaste intervjuerna så förnekar både Thomas och Zinat att det har förekommit någon misshandel. Zinat är mycket tydlig.
jag blir lite nyfiken om du känner “ovannämnda herre” personligen, eller om det bara är skvaller du för vidare när du pekar ut honom som ett svin?
Jag tycker man ska vara mycket försiktig med vad man säger om på nätet.
Jag har full förståelse för att ämnet engagerar dig, efter vad du har gått igenom och berättat i din blogg. Jag tror samtidigt att det finns även en annan sida att se på detta – precis som det finns i alla fall där det förekommer osämja mellan två parter.
Självklart får man aldrig utöva våld mot någon annan människa… MEN… det finns alltid omständigheter som kan förklara varför det sker. Provokationer, låg impulskontroll, brist på verbal förmåga, känsla av maktlöshet… pga tex alkohol, någon psykiatrisk störning, extrem trötthet, depression…
Papa Dees fru var också mycket tydlig med att hon bankat sig själv i huvudet med ett blockljus. Tror du på henne?
Och visst kan det finnas massor av FÖRKLARINGAR till en misshandel, men ut med dom då, sluta förneka. Intressant också att en man kan ursäktas om han druckit medan en kvinna som blir våldtagen eller slagen då hon är onykter skuldbeläggs. Och så vidare…
Pingback: Riktiga män slår kvinnor « trollhare
Var inte reaktionen angående Papa Dee+Fru slagsmålet helt annorlunda? Hon tog tillbaks anmälan och drevet gick att man måste fortsätta undersökningen, skydda kvinnan, etc? Där var det inget “hon är ihop med honom för hon är mediekåt” eller “hennes fel” snack, väl? Eller minns jag helt fel nu?
*disclaimer: jag läser ytterst sällan kvällspressen så jag kan ju ha missat en hel del.
Jag hängde inte heller med helt i det drevet, men du har nog rätt. Ändå vill jag betona hur det är, inte bara i mediedrev utan också för dem som inte alls är kända och skris om i tidningar, att också den nära omgivningen inte vill se, att till och med i rätten ifrågasätts kvinnan, (jmf våldtäkt där de måste berätta vad de haft på sig, hur mycket de druckit osv..)
Att förstå varför kvinnan stannar kvar går nog inte riktigt att förstå för de flesta.
Missandel är nog en stegvis terror som blir tätare och tätare. Eftersom det är ”enstaka” och inte så täta övergrepp i början så ”förlåter” kvinnan mannen och undviker det som hon tror var ”anledningen” till övergreppet, och på detta kärlek till mannen.
Alltså hon minskar sitt livsrum. Ju längre tiden går och misshandeln blir tätare så händer samma sak igen, hon skydddar sig själv genom att undvika ”anledningen” till misshandeln, det som triggar honom.
Till slut finns inget livsrum kvar, hennes hela verklighet går ut på anpassa hela sin person till att inte trigga det som gör att han slår henne. När jaget inte längre genererar någon inre styrka och hon blir en människa som styr hela sin person att inte ”stöta” sig med mannen, så finns det ingen kraft kvar för jaget.
Om det finns barn med i bilden så agerar hon ”anod/lockbete”, hon tar misshandeln för att skydda barnen.
Detta sker väldigt väldigt långsamt.
Det är vad jag kan förstå utan att veta någonting om detta. Man kan inte ta sin egen person och den personliga styrkan man har, och sätta sig in situationen, det går inte. Misshandel i hemmet kan jämföras med professionell tortyr under lång tid, där personen sakta bryts ner till ingenting.
Helt korrekt. Man behöver kanske inte förstå eller kunna sätta sig in i allt för att ändå faktiskt acceptera och TRO PÅ att det är så det funkar?
Jag kan bara hålla med. Det finns mycket att säga, blivit misshandlad av en make och nu, nyligen av någon annan närstående. Det är tufft men i mitt fall blev det allmänt åtal och det är jag glad för. Annars hade jag inte orkat!
I know. Been there, done that. Skulle inte orkat om det inte vore för de vänner som faktiskt trodde på mig. Och det kändes jävligt skönt att bli trodd. Att inte bli det är som salt i såren.
Jag har talat med Zinat ett antal gånger under året hon varit tillsammans med Thomas. Då har hon gråtit och varit uppgiven och velat lämna honom pga att hon just blivit slagen. Thomas är extremt svartsjuk och har därför ett starkt kontrollbehov. Det finns mycket täta relationer med barn o s v mellan dem. Dock inga gemensamma barn och det är självklart mycket som står på spel, framför allt hans karriär som skulle släckas ner snabbt om det kom fram vad han gjort. Zinat är ingen elak person, hon är väldigt generös mot människor hon möter. Kanske för generös ibland. I kulturkretsar har det länge varit känt att Thomas har den läggning han har. Ingen har tills idag vågat vittna, även om Zinat väljer att dra tillbaka anmälan och hävda ett det “bara” handlade om ett vanligt gräl så har ridån dragits upp för Thomas och det är positivt för oss alla. Även för honom, då han kanske kan få professionell hjälp och bearbeta sin aggression samt ta tillfället i akt att be om ursäkt inför de som han gjort illa genom åren. Tro mig, det är inte bara Zinat som råkat illa ut.
”Zinat är ingen elak person”
Jag har inte följ debatten så det uttrycket låter konstigt i mina öron, om hon är elak eller inte spelar väll ingen roll. Är det så att man vill behålla den fina ”bilden” av agitatorn och försöker ta bort/ förminska den person som förstör bilden av Bullebyn. Jag kan tänka mig att det kan bli så i vänkretsar, offret är besvärligt och förstör fasaden, som man fortfarande vill leva med.
Jag fattar inte…..
Nej precis.
Det spelar ingen roll om hon är labil, narcissist, galen, whatever. Hon förtjänar knappast att misshandlas för det.
En annan intressant sak med alla dessa labila, hysteriska, svartsjuka kvinnor – är det någon som funderat på att de kanske har orsak? Att de kanske drivits till vansinne av en psykopatisk man, genom psykisk tortyr och annat? Och att galenskapen i sig blir extra framträdande i de fall man inte blir trodd, när personen som psykar en gör det på ett sådant sätt att det inte går att komma åt?
Tommy: Det var bara ett konstaterande att “Zinat inte är en elak person”. Det har skrivits om henne som manipulativ och annat, det känner inte jag igen alls hos henne. Sanningen är fortfarande den att hon blivit slagen ett antal gånger och det är synd att sanningen inte kommer fram i dagsljuset. Samt att “he get´s away with it, one more time”
Den där Di Leva förstod man ju från första början att det var nåt knas med.Skicka tillbaka han till Jupiter eller var det är för planet han kommer ifrån.Där kan han ägna sig åt att vattna sina rymdblommor och inte åt att misshandla kvinnor.
Lara: jag misstänkte att du skrev utifrån den atmosfär som finns i vänkretsen eller bloggosfären, där det kanske kommit upp. Zinat förstör fasaden, hon provocerar……jag vet inte.
Men jag tyckte det var konstigt att det behövdes skrivas. Som sagt jag vet inte hur Zinat beskrivits.
Men i alla fall, jag menar inte dig nu Lara, när det diskuteras på detta vis så finns det underton av att ”förtjäna” eller att utge sig för att vara offer för att man är elak, eller att man provocerar. Likadant är det när våldtäkt diskuteras över kaffebordet. Man pratar om kvinnans klädsel, kvinnan har gett fel signaler. Kvinnan ska använda hela sitt intellekt för inte ge ”sexuella anspelningar” därför i vår kultur så får mannen vara hur korkad som helst. Ett nej ska helst levereras med pepparspray, så att vi män ska riktigt förstå,,,,och domstolar.
Varje gång misshandel och våldtäkt kommer upp så blottläggs det hur mycket skit som finns kvar i våra könsroller.
Tommy: Jag instämmer till fullo. Jag är en vän till Zinat och är också i samma bransch som Thomas och har i frustration följt dem och även delar av debatten på nätet. Kände att jag ville skriva något.
Jag misstänker att du är kluven, du tycker antagligen om båda personerna. ”Monstret” och ”Hysterikan” är inga bilder som du känner igen antagligen, utan du (och jag) vill att båda ska få hjälp.
Jag tror, men vad är väl oviktigt. Har aldrig gillat denna uppenbarelse som ska få oss tro han är Jesus, påminner mig alltför mycket om sekter. Jag minns honom innan han blev känd, sedan har han förändrats enormt. Religion är ett litet ord bredvid Rymblomman om man skulle gå efter hans kärleksbudskap. Androgyn med kaftan så är han och har aldrig varit på min topplista. Våld, inget förvånar mig …
Jag gillar inte heller kvasi-Jesus bilden, men att vara udda betyder inte att det är förklaringen till våldet. Verkligheten är inte sådan att ondska har Hess ögonbryn eller våldet har tom blick, bara i serietidningar och film. Vem som utövar våld syns inte, och förvånar de flesta när det blottläggs vem det är.
Nä men så kul att du glömt ComHem för stunden ha ha …. !?. :)
Vet faktiskt inte vad man ska tro när jag växte upp i en familj som aldrig använde någon form av fysisk eller psykisk våld där jag idag som gift sedan många år ibland undrar hur det står till ute i samhället och vad som är fel när två som ska älska varandra misshandlar den ena ständigt.Är det tidens tand som gjort att det blev så här i en ständig jakt på lycka och en flödande välfärd där lycka ibland verkar vara något som kostar pengar !?.Nä , jag tror faktiskt inte det när denna form av misshandel i hemmet funnits så långt tillbaka man bara kan gå men där det pratas mer öppet om den i våra dagar.Undrar ändå hur lyckliga utåt dessa människor är som försöker hålla en fin fasad utåt när de måste må djävligt dåligt innombords och är beredda att fortsätta denna teater för sin omgivning istället för att dra upp denna fysiska och psykiska misshandel i dagsljuset.Möjligt att det handlar om att förlora sitt anseende utåt och tvingas avstå från ekonomisk trygghet mm som detta spel äger rum !?.
Varför annars acceptera att bli slagen av den som ska komma fram som en räddning i svåra stunder och hålla upp en i sina armar med tröstande ord !?.Nä , det begriper jag inte och lär väl aldrig heller göra.Hade härförleden ett givande längre samtal med en kvinna som uppnått halva min ålder om varför många yngre människor idag lämnade varandra för minsta lilla småsak och fick till svar att misslyckande och vardagens problem kanske inte orkas med längre i nya förhållanden !?.Om inte , vad är det som händer när kärlek satts på undantag när pengar och lyx går före även i dessa misshandelsfall.Helt obegripligt !?.Är världen så ur led med tiden så att denna jakt på pengar , lyx och popularitet med allt inklätt i ett flott fodral återigen värderas högre än en varm kram från sin älskade en mörk vintermorgon i ren kärlek innan man ger sig av till arbetet !?.
KRAM på dig Mymlan.
”Om inte , vad är det som händer när kärlek satts på undantag när pengar och lyx går före………..”
Scenariot är inte unikt för ”kändisar”. Fenomenet ” att våldet skett under lång tid”förekommer överallt.
”Jag tar avstånd från allt våld”
Förundersökningen på Thomas Di Leva har lagts ned. Flickvännen berättar dock om hans svartsjuka som hindrat hennes karriär:
http://www.realtid.se/ArticlePages/200911/06/20091106093717_Realtid092/20091106093717_Realtid092.dbp.asp
Fy fan. Det här är så himla bra skrivet. Såhär är det. Tack för att du formulerat det åt mig. Och ändå kan jag inte låta bli att tycka att det här är en sorglig dag. Jag trodde faktiskt inte det. Men det bevisar verkligen att vem som helst kan slå. Det är inte en speciell grupp. Alla kan. Tomas Di Leva också.
Lysande beskrivning av hur en dysfuntionell relation roterar nedåt och hur offret i slutänden framställs som roten till det onda. Varför är vi beredda att offra människor på bekostnad av att andra ska slippa få glorian på sned?
Jag är uppenbarligen inte så uppdaterad eftersom jag inte ens visste att dessa två varit ett par. Förundras hur lätt och snabbt kloka, roliga och verbala kvinnor kan demonteras av en partner.
Pingback: Vem ska man tro på? | Sjumilakliv.se
Bra skrivet, men varför göra relationsvåldet till en genusfråga? Alla undersökningar visar att kvinnor använder våld i lika hög grad som män i relationer. Män som anmäler förlöjligas och blir inte trodda. Kvinnor som misshandlar i relationer åtalas aldrig. Jämförelsevis är åtalsfrekvensen avseende män oerhört hög. Varför är detta irrellevant? Är misshandlande kvinnor inte lika stora lögnare och svin som sina manliga motsvarigheter?
Jag skulle vilja se de exakta formuleringar i dessa undersökningar och jämföra med det du skriver här.
Otroligt bra inlägg om ett viktigt ämne. Vad gälle papa D blev han dömd för misshandel på grund av att det fanns flera vittnen som såg misshandeln. Den fortsatte när sambon kom hem och grannar såg bland annat hur han släpade upp henne i håret i trapphuset med mera. Det är bara läsa domen och vittnesutsagorna. Man kan säga att media har varit återhållsamma i Papa D fallet för verkligheten var värre än vad som framkom i kvällspressen.
När det gäller Dileva är det oklart om det finns några vittnen men det är sak samma, det är samma mekanismer som får hans sambo att förneka misshandeln som det var för papa D och alla andra förövares offer. Tycker flera tagit upp de här psykologiska förklaringarna och tydliggjort dom bra. Annars finns det en uppsjö av studier och vetenskap som förklarar varför en misshandlad kvinna (eller man) inte lämnar den som slår och varför denne förnekar gärningarna. Det är inte en slump att man idag lägger ner stora resurser på kvinnofridsfrågor.
Det som är bra med att problemet lyfts upp i media när det drabbar så kallade kändisar är att man synliggör även det motsatta problemet. Det som innefattar en omgivning som vägrar tro på att det har hänt. En omgivning som låter sig manipuleras på grund av att de skapat sig en bild av personen /förövaren/ som inte överensstämmer med de brott/gärningar han gjort sig skyldig till. De får det inte att stämma och söker därför förklaringar som inte spräcker deras illussion och hittar den oftast hos kvinnan (eller offret). Hon “ljuger, fantiserar, hittar på, vill ha uppmärksamhet, vill hämnas etc etc”. Genom att överföra problemet på offren slipper man konfronteras med att ha fått sin världsbild/illussion krossad.
Det ena utesluter inte det andra. Di Leva kan liksom Papa D och många andra vara en bra musiker/artist trots att de är kvinnomisshandlare. Men deras handlingar får konsekvenser för deras karriär eftersom toleransen i samhället för våld är väldigt låg och folk tar avstånd vilket i sin tur gör att deras brott får omedelbara konsekvenser genom att de inte anlitas som artister och/eller förlorar sin publik. Medan en “svensson” som misshandlat sin sambo/fru i bästa fall avtjänar ett kort straff men har en omgivning/familj/vänner som stöttar honom efteråt. Konsekvenserna för en misshandlande svennson är inte lika kännbara som för en känd artist. Men när media lyfter upp det här problemet och synliggör det kan det samtidigt innebära att även “svenssons” bekanta/vänner/familj inser att det aldrig går att se på utsidan vem som är våldsverkar och vem som inte är det. De ger även misshandlade kvinnor insikt om att de inte är ensamna om problemet och att den skuld och skam de känner även delas av andra och att den tillhör inte dem. Den tillhör den som slår. Inte den som blir slagen.
P.S När det gäller Di Leva så kan även en healer ha aggressionproblem men dessa överensstämmer å andra sidan inte med hans “peace and love” koncept vilket gör att han har mer att skydda i sin förnekelse. Det som kommer slå tillbaka mot just honom är nog inte själva kvinnomisshandeln utan något annat som allmänheten nästan har ännu svårare att acceptera, och det är falskhet och dubbelmoral.
mvh Oliver
@Krister. Du uttrycker dig väldigt bestämt och därför önskar även jag få ta del av de siffror du hänvisar till. Hänvisar du till BRÅ statistik eller någon studie-forsknings rapport? Säger inte att du har fel. Vill bara kolla siffrorna.
mvh
Oliver
När jag läser mymlans text kan jag inte undgå att tänka på den där Rihanna Chris Brown-såpan som utspelar sig i USA just nu. Hon gick ju igår ut och berättade om misshandeln i en lite längre intervju med ABC (finns på Youtube). Jag kände att jag var tvungen att kika in på Twitter för att se hur folk reagerar och det är verkligen slående vilket hat som riktas mot henne just nu. Hon pratar om att hon vill vara en bra förebild genom att öppet prata om att lämna Chris och får genast kommentarer (på Twitter bl a) att hon ska minsann inte uttala sig om förebilder så som hon klär sig (dessutom var det ju hon som började bråket med Chris). Folk pratar om hennes fula tänder, hennes felaktiga frisyr,hennes galna blick, hennes sätt att prata (hon läser från manus!) och såklart hennes panna. #rihannasforehead (fyndigt o bitvis svart humor, men också elakt) har varit trending nummer ett på Twitter i snart tio timmar nu. Och den här spoof-wikin skapades någon timme efter programmet: http://uncyclopedia.wikia.com/wiki/Rihanna%27s_Forehead. Det är klart att hela grejen bli extra tillspetsad av att Chris Brown (och att båda är superstjärnor) har många hardcore fanns, särskilt bland unga tjejer. Men hon har ju ändå bevisligen (Chris Brown har ju erkännt) blivit biten i händer å öron, halvt strypt och hårt boxad i ansiktet några gånger. Det borde inte gå att rättfärdiga på något sätt.
@Jack. Tänk att mönstret alltid är detsamma. Exakt detta hände mig när jag valde att berätta. Det är tydligen alltid ett större brott att berätta om den här typen av brott än vad brottet man berättar om är. Man begår brottet att berätta. Finns det några andra områden där allting skylls på offret? Granskar man en rånöverfallen person på det sättet? Eller, som nån påpekade, den som blir utsatt för ekonomiska bedrägerier?
Ibland åker vi verkligen rätt ner i medeltiden. Brrr.
@Oliver och Tommyhjalmarsson; I den här länken hittar ni en hel del faktabakgrund och statistik: http://juristensfunderingar.blogspot.com/2009/08/kvinnors-vald-som-rattsligt-problem.html
I Sverige har ingen undersökning om kvinnors våld genomförts, trots otaliga undersökningar om mäns våld. I vårt grannland Norge har dock kvinnors våld i parrelationer utvärderats som framgår av länken.
Könet på våldsutövaren är oväsentligt. Något som tyvärr alltid glöms bort i den svenska debatten.
Så starkt och Modigt av dig Sofia, för att du tar upp det här ämnet!
Intressant läsning.
Min reflektion på ditt blogginlägg:
Jag vet vem jag INTE tror på.
Jag tror inte på kvällstidningsjournalistik
Jag tror inte på skvaller
Varför?
Jag tycker inte om sensationsskriverier
Jag tycker inte om skvaller
Varför?
Det är skitsnack.
Jag tycker illa om våld. Mellan människor. Kön är ointressant.
Det som hänt mellan Thomas och hans tjej, eller mellan Papa Dee och hans tjej, eller mellan dig och din man, eller mig och min man är inte något säljande. Varken lösnummer eller besökssiffror i bloggar
Jag tror man ska lösa sina problem utan publik.
Skippa det snaskiga, snuskiga – föd inte hyenorna.
@Sofia: Och du förstår inte att just den synen du har, att sådant här ska skötas privat och utan publik, stöder männen och gör kvinnorna ännu mer utlämnade?
Att göra misshandel och psykisk terror till något “privat” är inte okej. Människor som gör andra människor illa ska inte skyddas, de ska inte få hålla på i tysthet på grund av den inställning du representerar.
Sen kan vi för all del diskutera vad skvaller är, hur det föds, vad det fyller för funktion. Allt skvaller är inte skitsnack.
Man kan generellt diskutera begreppet “våld inom hemmet” utan att för den skull sprida skvaller om kändisar eller hänga ut sin egen familj.
Jag tycker den personliga intigriteten är viktig.
Ingen här har väl förespråkat spridning av skvaller?
Sedan funderar jag på om du är emot alla former av berättelser eller så om allt?
Eller är det okej att “hänga ut” vad man åt till middag, vilken konsert man varit på eller att man gjort en trevlig utflykt, men inte att man har problem?
Får man berätta trevliga saker men inte otrevliga?
Var går gränsen för den personliga integriteten? Ska precis all skyddas? Ska aldrig någonsin ett namn på ett kriminell berättas? I så fall måste vi nog skriva om lagen eftersom vi i det här landet har något som heter offentlighetsprincipen.
Jag hör till dem som tycker att man bör kunna stå för sina handlingar, och också för det man skriver i andras bloggkommentarsfält.
Varför skriver du inte in en riktig mejladress trots att du uppmanas göra det?
Sånt tycker jag är viktigt.
Jag tycker det är viktigt att den personliga intigriteten skyddas. Därför borde det vara okey att svara anonymt i din blogg utan att lämna ut en mejladress. Diskussionen kan föras seriöst ändå.
Det här är skvaller: “Men ovan nämnde herre har i åratal haft rykte om sig att vara ett svin mot sina kvinnor”.
PUL gäller fortfarande i privata bloggar.
De flesta offentliga media är ytterst noga med att namnge dömda brottslingar, och inte springa före rättsväsendet med spekualationer.
Du har fortfarande inte definierat vad du menar med skvaller. Du ger mig en mening utan att förklara varför just den är skvaller, du sätter den inte i relation till något annat heller.
PUL gäller också i bloggar, medierna är försiktiga med att namnpublicera, men i det här fallet har Di Leva berättat själv att han är den misstänkte, varför jag inte ser någon anledning att låtsas som det handlar om någon annan.
Sen det där att du hänvisar till “personlig integritet” som skäl att vara anonym tycker jag är ren bullshit, du berättar inte något som helst personligt här som behöver skyddas?
Valet att vara anonym måste vara skribentens, inte mottagarens. Di Leva berättade att han var den utpekade, men har sa aldrig att han” i åratal haft rykte att vara ett svin mot sina kvinnor”. Det sa du. Det är skvaller, eller ryktespridning.
Definition av skvaller: “prat och spridning av rykten om andra människors privata och personliga affärer”
Du säger också att du tycker illa om våld. Men om man tycker illa om våld bör man väl kunna visa en del civilkurage och inte bara tycka illa om våld i tysthet, sådär privat…?
Sen vill jag också påtala att jag inte tycker att det fysiska våldet är det värsta. Ännu värre är det psykiska våldet, den psykiska misshandeln som bryter ner och banar väg för fysiskt våld, den som är omöjlig att bevisa och därför gör det ännu viktigare att våga tala om.
Sen förstår jag inte riktigt. Du säger att du inte tror på skvaller och sensationsskriverier för att du “inte tycker om dem”. Nähä. Det finns saker jag inte tycker om som jag tror på ändå..
Sen skriver du att sensationsskriverier inte är säljande. Där har du fel. De säljer massor. Men att försöka uppmärksamma och inte låta män komma undan bara för att de råkar ha makt behöver inte vara i syfte att “sälja”, det kan definitivt ha högre syften än så.
Jag anser att våld kan diskuteras utan att man för vidare skvaller, eller pekar ut personer offentligt.
Jag håller med dig om att psykiskt våld också är övergrepp.
Jag tycker inte om skvaller och jag tror inte på skvaller som ett sätt att objektivt belysa ett problem i samhället.
Sensationsjournalistik säljer – men är inte en journalistik jag tycker är något att skryta över.
Män ska inte komma undan övergrepp – och inte kvinnor heller.
Som du sa: Pyskiska övergrepp banar väg för fysiska övergrepp, men är betydligt svårare att bevisa.
Kan du se scenariot: Psykiska övergrepp utövat av en kvinna leder till fysisk våld utövat av en man?
Du har fortfarande inte berättat hur du definierar “skvaller”. Är det “skvaller” när media rapporterar om en upprättad polisanmälan? För i så fall är tidningarna fulla av skvaller varje dag, inte bara kvällstidningarna.
Att psykiska övergrepp från en kvinna kan utlösa fysiskt våld av en man kan jag absolut föreställa mig. Men nu var det inte det jag ville diskutera. Jag blir ärligt talat jävligt trött varje gång mäns våld mot kvinnor diskuteras och någon hela tiden vill flytta diskussionen till att handla om motsatsen.
Mäns våld är ett utbrett samhällsproblem i hela världen, betydligt fler kvinnor än män blir ihjälslagna av sina partners, och mäns makt i samhället som skydda de män som begår våldsbrott och ägnar sig åt psykisk misshandel är problem på en nivå som definitivt bör tas på allvar och inte förminskas av att det också finns kvinnliga rötägg. Den diskussionen är en annan diskussion anser jag.
(Dessutom är det i de allra flesta fall en jävla skillnad på när en man slår en kvinna och när en kvinna slår en man, utifrån att män i nästan alla fall är större och fysiskt starkare och därmed har den fysiska makten.)
Och så vill jag gärna att du ger mig en mejladress som fungerar. Det du skriver här är knappast så kontroversiellt så att du kräver anonymitet för att inte råka illa ut om du står för dina åsikter.
Valet att vara anonym måste tillfalla den som skriver och inte mottagaren.
Vad gäller definition på skvaller: Jag ger ett exempel i mitt svar ovan.
Den diskussion du nu för är generell och därmed betydligt mer intressant än fokuseringen på enskilda celibriteter, eller privata händelser.
Har våldet i samhället ökat?
Har mäns våld mot kvinnor ökat?
Har våld i hemmet ökat?
Varför i så fall?
@Sofia: Valet att vara anonym är ditt, men om du uppmanas lämna en mejladress för att inte kommentera och inte ens kan gör det lilla besväret kanske du skulle avstå från att kommentera om det inte är så att du skriver något som av en eller annan anledning kan skada dig om det framkommer att det är du?
Dessutom lämnar jag aldrig ut en mejladress, det är bara jag som ser den, och det här är min blogg.
Du hänvisar till riktiga medier och de är väldigt noga med att inte publicera anonyma insändare utan att själva veta vem avsändaren är. Eftersom jag är ansvarig för det du skriver när jag låter det publiceras här är det kanske inte så mycket begärt att jag åtminstone får tillgång till en fungerande mejladress?
Och vad gäller din definition på skvaller, varför väljer du att fokusera på det? Min ursprungspostning var generell och talade om problemet i allmänhet, i och för sig med ett aktuellt exempel men inte i syfte att “sprida” det du kallar “skvaller”.
Det stämmer att du är ansvarig för vad som publiceras i din blogg.
I wordpress kan du som blogginnehavare cencurera och till och med gå in och aktivt ändra vad vi som kommenterar säger. Det är därför en säkerhet för mig att inte lämna ut en riktig mejladress i kommentarsfälten.
Hur menar du säkerhet, det är ju ändå bara jag som känner till din mejladress, precis som att den som skriver en insändare till en tidning, anonymt eller ej, får räkna med att någon ändrar i texten?
Vad är det du försöker skydda? Tror du att någon kommer att jaga dig på grund av det du skriver här?
Du tycker inte att det är litegrann ett sätt att visa respekt att låta mig få en mejladress? Jag upplåter mitt kommentarsfält, utan restriktioner, utan moderering, utan att censurera, åt dig, men du kan inte ens ge mig en mejladress?
Du har uppfattat mig rätt. Jag vill inte uppge en mejladress. Jag är medveten om att det innebär att du kan ignorera mina kommentarer och välja att inte publicera dem.
Varför svarar du inte på frågorna om varför? Att du skulle skydda dig mot att jag eventuellt skulle få för mig att ändra i din kommentar som för alla andra utom mig är anonym håller inte som argument.
Och fortfarande: Du tycker att personlig integritet är viktig. Jag tycker det är viktigt att kunna stå för det man yttrar offentligt. Kan man inte göra det blir jag jävligt misstänksam.
Och nu sätter jag punkt. Få saker är så trista som metadiskussioner i cirklar som handlar mer om hur man kommunicerar än om sakfrågan.
Dessutom har jag trots min höga toleransnivå med anonyma fegisar en gräns för hur mycket jag orkar diskutera med dem om de inte tillför mig något…
Och som svar på dina frågor: Nej våldet har inte ökat. Varken i samhället i stort eller i hemmet. Inte vad jag har kunnat utläsa av de rapporter jag tar del av.
Då har vi samma uppgifter. Däremot har anmälningsbenägenheten ökat stort. Fler våldsbrott anmäls.
Ja och det är en bra sak att anmälningsbenägenheten ökat. Och jag tror att det beror på ett öppnare samtalsklimat, och inte minst på att fler brottsoffer berättar. Men det är det du kallar för “skvaller” och för att “hänga ut?”.
Jag tror att ju mer vi stänger in och inte pratar, inte berättar, och skuldbelägger dem som vågar berätta, desto större risk att färre anmäler, att fler lider i det tysta.
Vad gäller anmälningsbenägenheten så har den blivit ett vapen där människor anmäler och motanmäler varandra kors och tvärs. Saker som människor tidigare löste själva genom samtal, polisanmäls numera och kostar samhället mycket resurser och pengar. Disfunktionella familjer behöver stöd, inte poliser.
Nu blev jag trött. Oj vad trött jag blev. Vad får dig att tro att folk löste saker själva förr? Snarare så att hela familjer, inte minst barn, led i år ut och år in för att problem skulle tystas ner och hållas inom familjen… Inte fan kan en dysfunktionell familj lösa problem själva utan hjälp utifrån.
Och i de fall där dysfunktionen leder till brott kan det behövas polis, i andra fall annan typ av hjälp.
Tyvärr är det väl också så att när det gäler just psykopater där kvinnomisshandlare ofta kvalar in inte är mottagliga för någon form av terapi eller annan rådgivning, konkreta polisingripanden och juridik är ibland det enda fungerande verktyget.
Det var lite tråkigt att du valde att fokusera diskussionen på min mejladress istället för att hålla debatten kring huvida det är okey att sprida rykten om offentliga personer i en privat blogg, och om det verkligen är en sjysst infallsvinkel om man egentligen är ute efter att generellt diskutera mäns våld mot kvinnor.
Bloggen är din. Du bestämmer. Tack för mig.
Pingback: Di Leva – lägg alla kort på bordet! « Ord av Jerry
Det som har hänt är hemskt. Hur kunde utredningen läggas ned?
Det är ändå intressant att se hur vänner och tyckare skriver sådant som ingen kan verifiera, det nämns inga detaljer i media och varken Zinat eller DiLeva kommenterar här. Är det inte dags att de utsatta sätter sig i TV-soffan och berättar hur det är?
Även psykisk misshandel är misshandel och kan pågå lång tid utan att något syns. Det krävs ett enormt mod att göra en polisanmälan och få uppmärksamheten och misstron inför en rättegång. När det gäller kända profiler kanske gränserna blir otydlig i ett liv en bra bit utanför samhället.
Bra att media och bloggare diskuterar öppet om vilka normer som ska råda i ditt och mitt samhälle. Sjukt kontrollbehov är ju också misshandel även om det inte syns utåt. En människa kan inte äga en annan människa.
Jag har personligen sett kvinnor misshandla män med slag och brutala sparkar. Det är tyvärr bara att konstatera att både män och kvinnor kan fysiskt misshandla en annan människa. Människor kan vara grymma oavsett kön och ålder.
Kommentar om misshandel och våldtäkt under påverkan (alkohol);
Vi måste öka straffet om det begås under påverkan, inte minska det! Sverige måste sluta upp med tvetydiga signaler, det är inte okej att göra hemska saker bara den ena parten var berusad.
Otroligt att utredningen lades ned.
Mymlan utgår från att om en kvinna gör en anmälan så är den med 100% med sanning överenstämmande alltid. Då räcker det, någon utredning eller rättegång behövs ej.
vad gäller Thomas di Leva vet jag inte vad man ska tro.
@Hanna: Nej, det utgår jag absolut inte ifrån. Hur kom du fram till den felaktiga slutsatsen?
Utredning och rättegång behövs såklart, och just därför, för att kvinnorna ska orka och våga driva saken behöver vi prata mer om bakomliggande mekanismer.
Men du utgår från att en anmälan alltid betyder att mannen är skyldig, även i detta svar.
@Hanna: Nej det utgår jag inte alls ifrån. Du läser in saker som inte står.
Däremot tror jag att det är ytterst ovanligt att kvinnor anmäler en närstående för misshandel om han är helt oskydlig. Som jag skriver i postningen – det kostar alldeles för mycket. Och risken är försvinnande liten att en oskyldig person ska dömas för misshandel – vilket gör det ännu viktigare att alla fall utreds ordentligt.
Svårigheten med juridik är ju att saker måste bevisas, och att det i misshandelsfall ofta finns ett vittne som är den utsatta.
Och vad gäller det aktuella exemplet Di Leva/Zinat så var det inte ens hon som gjorde anmälan…
Okey, du tror att det är ytterst ovanligt. Du skrev i postningen “Och om man går så långt så finns det, tro mig, en orsak.”
nej, Zinnat gjorde inte anmälan, men vad säjer det?
Vi vet att utredningen är nedlagd.
du skriver: “Svårigheten med juridik är ju att saker måste bevisas,”
kallas rättsäkerhet.
@Hanna: Jag vet att det är för rättssäkerhetens skull. Såklart. Och givet tror jag att en anmälan inte görs utan någon som helst orsak, vilket inte är detsamma som att den anmälde misstänkte är juridiskt skyldig.
Att utredningen är nedlagd är av ett enda skäl vad jag förstått, och det är att Zinat inte vill vittna. Vilket inte säger minsta lilla om skuldfrågan.
Hur ska du ha det?
“Däremot tror jag att det är ytterst ovanligt att kvinnor anmäler en närstående för misshandel om han är helt oskydlig”
ELLER
“Och givet tror jag att en anmälan inte görs utan någon som helst orsak, vilket inte är detsamma som att den anmälde misstänkte är juridiskt skyldig.”
Och en gång till:
Jag tror inte att en kvinna anmäler en man för misshandel utan orsak. Orsaken i sig behöver dock inte vara något som är juridiskt brottsligt. Ok?
Och eftersom jag nu förtydligat så gott jag kan ber jag dig förtydliga exakt varifrån du fick för dig följande påstående:
“Mymlan utgår från att om en kvinna gör en anmälan så är den med 100% med sanning överenstämmande alltid. Då räcker det, någon utredning eller rättegång behövs ej.”
“1. Att anmäla någon för misshandel eller stå upp för att man blivit kränkt och slagen kräver mod. Det är inte något någon gör för att få uppmärksamhet eller för att hämnas, det kostar alldeles för mycket sch smakar inte ett skit mer än något man helst vill kräkas upp. Det finns så många bättre sätt att hämnas eller ge igen om man känner sig orättvist behandlad i största allmänhet, än att dra igång en rättsprocess och göra en polisanmälan. Och om man går så långt så finns det, tro mig, en orsak.”
Jag tolkar det som att du menar; när det “går så långt” som till polisanmälan för misshandel så har kvinnan blivit misshandlad,du menar att det är så jobbigt att gå igenom rättsliga processen. “det kostar alldeles för mycket”
Vad menar du med orsak?
Självklart tycker jag att det är fruktansvärt och helt occebtabelt att män slår kvinnor,att män utövar makt bara för att de fysiskt starkare är är lågt. Har ej varit utsatt för fysisk misshandel, men för psykisk. Jag inbillar mig att jag aldrig skulle stanna om jag blev slagen.
Tycker du drar väldigt höga växlar när du utifrån det menar att jag inte anser att det behövs vare sig utredning eller rättegång.
Jag tycker att det utreds för lite…
Jag har kanske missförstått dig. Nu förstår jag att du inte anser att alla polisanmälningar om kvinnomisshandel till 100% grundar sig på en verklig händelse.
Självklart tror jag att den absolut störta delen av polisanmälningarna om kvinnomisshandel görs pga av att det har hänt.
Tycker att utredning och rättegång i första hand är till för att ingen oskyldig skall dömmas.
@Hanna: I så fall verkar vi vara överens?
Förutom att jag kanske ser fler poänger med att utreda misstänkta brott än att oskyldiga ska dömas… Att vi lever i en demokrati där ingen kastas i fängelse utan rättegång är så självklart så den aspekten tänkte jag inte ens in…
Måste bara inflika att det ena utesluter inte det andra. Jag tror tyvärr att en del våldsbrott som anmäls inte baseras på en verklig händelse eller ens hot om en sådan. Att anmäla någon oförtjänt är att ge dem en rejäl snyting som välter deras liv på ända. Tyvärr vet jag flertalet exempel på kvinnor som just gjort så. Däremot vet jag fler kvinnor som anmält en verklig händelse.
Dessutom, kvinnors våld mot män (och andra kvinnor) är inte lättare, enklare eller mindre våldsamt. Det är inte enklare för en man att värja sig mot en kvinna när det gäller just våld inom relationer eftersom våldet vilar på en grund av makt, känslor och samhörighet. Att hävda att män även i den situationen har den fysiska makten är dumdristigt och stämmer inte med verkligheten. Våld inom hemmet handlar aldrig om fysisk styrka.
Sedan, att hänga ut och vädra byken. Saker behöver tas upp om och om igen. Det syns här i denna tråden och det har synts i alla inlägg om Papa Dee såväl som om diLeva. Oavsett om de är skyldiga eller oskyldiga så visar diskussionerna kring eventuella brott och brottsoffer att vi har en lång väg att gå.
Personligen tycker jag också att det är intressant att kvinnorna alltid ses som offer även när de tar avstånd från hela incidenten så som den beskrivits. Papa Dees hustru har ju aldrig anmält och har alltid hållit fast vid förklaringen att hon har borderline och att hon i självmordsbenägna ögonblick blir tämligen utåtagerande och våldsam. Ingen verkar dock tro henne trots all inlägg hon gjorde på sina blogg….men tänk om det faktiskt är sant? Hur får vi då henne att må?
“Ingen verkar dock tro henne trots all inlägg hon gjorde på sina blogg….men tänk om det faktiskt är sant? Hur får vi då henne att må?”
Jag håller med dig, “ingen rök utan eld” mentaliteten är farlig.
Mymlan skriver i en kommentar:
“Jag tror inte att en kvinna anmäler en man för misshandel utan orsak.”
“utan orsak” ser jag som sublima ord.
Orsaken kan ju vara hämnd för något utan misshandel har förekommit.
Min inställning är att kvinnor kan ljuga om tex misshandel, men det betyder inte att man ska “misstro”. Jag förstår också varför denna inställning skapar panik, och genererar uttryck som: varför skulle en kvinna ljuga om det.
Det blir moster och madonna filtrering.
Och i mitt fall när det gäller de berörda personerna, som jag inte känner, detta handlar om så måste jag väga båda utsagorna lika tungt.
För “jag” vet inte.
Unni skriver i en kommentar i sin blogg att hon vet, Unni kan då göra en helt annan bedömning än vad jag kan göra.
Rättelse: Mymlan skriver också; “Orsaken i sig behöver dock inte vara något som är juridiskt brottsligt. Ok?”
Och det betyder antagligen samma sak som jag skrev: Orsaken kan ju vara hämnd för något utan misshandel har förekommit.
Bra tänkt, och jag tycker också att man bör vara försiktig med att uttala sig i enskilda fall.
Men just att börja smutskasta det eventuella offret tycker jag är en dålig sak, oavsett skuldfrågan, som jag ju anser ska redas ut.
Vad gäller Daniel och Andrea Wahlgren så dömdes han faktiskt trots hennes vittnesmål, för i det fallet fanns annan bra bevisning. Men du menar alltså att man inte ens ska gå efter rättens utlåtande? Jag tror att sannolikheten att oskyldigt dömas för misshandel är extremt liten i Sverige.
Angående våld i övrigt så håller jag inte med. Den fysiskt starkare har ett tydligt övertag som gör det värre, än om en liten ger sig på en större.
Kvinnor som anmäler av hämndlusta, vare sig de anmäler för misshandel, incest eller vad det kan tänkas vara, förstår jag mig inte på. Framförallt för att de förstör så mycket för andra som är utsatta på riktigt. De är lika upprörande som män som slår. Men jag tror inte heller att de är i majoritet av de som anmäler.
Sen bör man tänka på när ordet “hysterisk” används när det gäller kvinnor, oftast egentligen bara är till för att göra kvinnlig ilska till ett sjukdomstillstånd. Förbannad, ilsken, arg är ett bättre ord.
Hej!
Min personliga upplevelse av Thomas Di Leva, med ett försök av inledande psykisk nedbrytning finns på min blogg idag.
Fridens,
/Alexandra
Spekulera, tro, tolka, misstänka och tycka till – ja, det står väl var och en fritt att göra. Om det ger oss energi eller får oss att må dåligt kan bara du själv svara på.
Vad som egentligen har hänt vet bara dom själva eller dom som eventuellt varit i deras närhet. Det är möjligt att flera av er som kommenterat har varit. Att någon utövar psykiskt eller fysiskt våld på någon annan är vi väl alla överens om att det inte är acceptabelt och det anser alla som självklart.
Är det lika självklart att inte döma någon på hörsägen – om vi nu inte var där förstås. Det som antyds kan vara sanning, men det kan också vara osanning. Vem kan ta på sig den rätten att sprida rykten vidare – rykten är det så länge vi inte har några belägg…
Vad vi säger om Di Leva, säger mer om oss själva.
Photoimage: Jag har ju själv skrivit om detta på min blogg och där postar du exakt samma kommentar. Då gör jag detsamma här med tillägget att rakhet, ärlighet och förmågan att se sina egna tillkortakommanden är alltid det som fungerar bäst i längden.
Det bästa i den här situationen, för att just slippa spekulation och skvaller, är att Di Leva ta bladet från munnen och berättar sin version. Han är en offentlig person med en image av att vara en vis och fredlig man och då kan man inte bara tiga sig igenom en sådan här sak. Då skapas det spekulationer. Jag har alltid gillat Di Leva och tycker hans agerande så här långt är lite märkligt.
Det är lika bra att jag säger detta (hittade tråden när jag googlade efter något annat)…
Det som sägs om Thomas är sant. Hade det stannat vid misshandel hade det här varit en i förhållande till vad som har hänt en relativt lycklig historia.
Dock tror jag inte att ni er vildaste fantasi kan föreställa er vad denna extremt manipulativa man är kapabel till.
Jag tänker av hänsyn till Zinat inte gå in närmare på vad som har hänt och varför hon inte väljer att gå vidare med saken…bara att ni alla skulle ha gjort samma sak om ni hade fått utstå det helvete hon går igenom. Tyvärr är hon inte ensam.
Pierre du som vet…,
se kommentar:
http://jerbaz.wordpress.com/2009/11/07/di-leva-lgg-alla-kort-p-bordet/
Jag tycker det är en hel del “psykopat-beskrivingar” och tal om psykisk nedbrytning etc härinne, men väldigt få konkreta råd för hur man går till väga för att försöka lösa det hela..
Man är inte skyldig bara för att man är anklagad för något…
exakt, så är det verkligen.
Blir helt bestört och ledsen av att läsa kommentarerna här. Jag vill inte behöva lämna ut två människor på en blogg så här, men nu har jag inte något val längre . Sanningen måste fram på de sätt som är möjliga. Jag känner båda två sedan länge och vet att Zinat är väldigt psykiskt sjuk och väldigt väldigt manipulativ. Thomas har haft ett helvete i relationen och är verkligen den som har blivit kontrollerad och psykiskt misshandlad på så många olika sätt. Zinat säger vissa stunder också att hon har haft ett helvete, medan hon andra stunder hyllar honom och är totalt besatt. Jag har aldrig i mitt över 50åriga liv sett en människa så oberäknelig som Zinat. Thomas har absolut inte misshandlat henne. Vilket hon även själv säger också, att han inte har. Är man däremot sjukligt svartsjuk och inte kan hantera sig själv så är han fel person att vara tillsammans med. Men vem är inte det. Zinat och Thomas är så totalt olika två människor kan bli. jag tycker det är otroligt lågt att hänga ut en människa på det sätt du gör i din blogg, och de personer som har kommenterat likaså. Jag känner mig själv otroligt låg som skriver här nu, men Thomas måste få upprättelse och det fort. Sanningen måste fram. En väldigt sjuk människa håller på att förstöra ett helt liv.
Pingback: det handlar inte om bjästa « mymlan. the real.
Till bloggskribenten.@
Är sällan jag läst något som ens kommer i närheten av din extremt mångfaciterade och objektiva syn på ett så brett spektrum av brott.
Först nu förstår jag att man kan ju inte använda polisanmälan som ett instrument för hämnd.
Återigen du öppnade mina ögon, nu ska jag se mig själv i spegeln samt ropa “TRO INTE PÅ ANNAT ÄN TÄCKA KÖNETS ORD”.
Ha en underbar dag.
Mvh Fredrik Ekdahl
Pingback: glöm inte bjästa « mymlan. the real.
Hej,
Trillade in på din blogg och hamnade just på detta inlägg. Oh, så bra du skrivit! Jag har själv levt med en man som bröt ner mig fullständigt. Han är charmig utåt, men mycket, mycket elak och oförutsägbar hemma. Men jag gick!! Jag gick ifrån honom! Jag BEFRIADE mig. Jag gick för att överleva. Och för att rädda barnen. Men vad hände? Jo, när sociala myndigheter blev inblandade, för att vi skulle gå på “samarbetssamtal” och sedan, när han stämde mig, så blev det JAG som framställdes som den hemska. Mina “anklagelser” mot honom “måste hållas borta från barnen” och barnen togs ifrån mig halva tiden, trots att det varit jag som tagit hand om dem till nästan 100% hela deras liv (jag har en lång högskoleutbildning, men var hemmafru under flera år). När barnen protesterar och vägrar gå till honom anmäler han mig till sociala myndigheter, för att jag inte “klarar att lämna dem”. Att HAN inte klarar att vara tillräckligt intressant för att få dem att vilja gå till honom är inget att kommentera. Jag har lärt känna hans ex, som levde med honom före mig och han behandlade henne på samma sätt, men henne är de sociala myndigheterna inte intresserade av att prata med (trots att de säger att de vill ha vittnesmål och trots att de säger att de vill veta om det förekommit misshandel och kränkningar i förhållandet). Inte heller av att läsa mig dagbok. De bara konstaterar att vi lämnar olika berättelser om hur vårt liv var och “anser att han är trovärdig i sin berättelse” och när jag konfronterar dem med att de dragit felaktiga slutsatser, så säger de bara att de gjort “bedömningen” att saker och ting förhåller sig på ena eller andra sättet. Och med detta klarar de sig undan! Vad man än säger till dem, så slår de ifrån sig med detta “vi gjorde den bedömningen”. Socionomer, som inte har någon särskild utbildning eller träning i att bedöma om människor talar sanning eller inte, sitter på en oerhörd makt över sina medmänniskor. Om jag skulle göra så grova fel i MITT jobb, så skulle jag aldrig klara mig undan med så svepande formuleringar. Så – med myndigheter som agerar såhär, så är det inte alls konstigt om en kvinna inte vågar eller orkar anmäla sin man/f.d. man. Trots att det sägs att man ska få hjälp om man blir misshandlad, så kan man hamna i min situation. Och jag vet, efter att ha läst runt i olika forum och pratat med kvinnojourer, att min situation inte är unik på något vis. Det är så förnedrande att först ha blivit misshandlad, främst psykiskt, men även fysiskt och att även få se sina barn bli misshandlade. Och att sedan SJÄLV bli trakasserad av de myndigheter som är till för att hjälpa!!!!!!!