Etiketter
Ibland hamnar jag i bryderi över i vilken blogg jag ska skriva vad. Som dagens grejer i Bloggvärldsbloggen. Jag har dels skrivit en sammanfattning av Veckans bloggtema, som var att tipsa om andra bloggar. Vet att många av mina läsare förr uppskattade mina tips och rekommendationer och vet inte hur många av dem som också läser eller har gått över till Bloggvärldsbloggen. Hur som helst, där finns nu ett inlägg med tips på 76 läsvärda bloggar, för den som har tid att slå ihjäl eller har ledsnat på sin egen bloggrunda.
Den andra postningen handlar om #nosmiley. Joakim Jardenberg uppmanar folk att haka på och köra en smileyfri vecka. Jag har skrivit utförligare om det i Bloggvärldsbloggen men uppmanar även er som normalt inte läser den att haka på, inte för att vara bakåtsträvande och tjurig, mer som ett experiment och för att få svar på frågorna om vi verkligen behöver smileys, vad de tillför, och kanske också för att vässa pennorna, bli mer stringenta och tänka efter hur vi formulerar oss.
Jag använder smileys för att jag gillar dom…
Men behöver dem gör jag inte … utom ibland, då något kan tolkas på flera olika sätt.
Bra att sätta en glad smiley bakom för att visa att man inte är arg eller sur även om texten kan tolkas så.
Och på något sätt föredrar jag en sur smiley än tre frågetecken eller utropstecken, som också kan tolkas som surhet.
Man kan säga eller hur på många olika sätt som avslöjar olika sinnesstämningar… Jobbigt att i text förklara att man är arg eller ännu jobbigare att förklara att man inte är arg. Då är en smiley användbar.
Eller hur !!!
Eller hur :-(
Eller hur :-)
Men en smiley kan skapa missförstånd också. Hände mig en gång.
Det blev ett jäkla liv för att jag lagt till en vink-smiley ;-) som mottagaren uppfattade som syrligt.
Men i stort sätt gillar jag dem och använder dem, men sparsamt
:-)
Haha, jag brukar skriva Eller hur? eftersom det väl är en fråga?
Sen skriver jag relatvit ofta HAHA för att markera nån form av glimt i ögat eller ironi, men många uppfattar det tyvärr som ett hånfullt haha…
Vore kul att testa. Men det vete tusan om vi klarar oss utan smileys. Trots att jag använder dem när jag tycker det är befogat, händer det ändå att någon missförstår det jag skriver ibland, på grund av till exempel ironi eller försök till humor som inte gått fram.
Däremot tycker jag att exempelvis min trettonårige son kan skita i att peta in en eller två smileys i VARJE SMS han skickar. Då tappar man liksom vitsen lite. Och där avstod jag från en blinkare. Eller blunkefjes, som det heter på norska.
Precis – det går inflation i smileysarna och det är väl det man möjligen kan vända sig emot om man på riktigt är rädd om språket.
Använder sällan smiles i kommentarer, men däremot varje dag till in man i sms. Då är det en pussande smiley.
Men jag får erkänna att det är ett enkelt sätt att visa vad man menar. Jag gillar dessutom inte långa kommentarer eller sms, då min konsentrationsförmåga, pga trötthet, inte alltid ligger på topp,och smiles förkortar de båda mycket då det behövs färre ord.
Får se om jag hänger på ?!
Jag älskar långa sms, där personen verkligen tar tid på sig att skriva… Och ogillar skarpt ”latmanssms” av typen mina söner skriver, förkortningar och ofullständiga meningar som man förväntas förstå.
Men vi är alla olika. (och där hade jag velat trycka in en smiley dårå)
Nä när det ska vara personligt så vill jag ha samtal. Sms är för brådskande, eller läsas när man har tid info. (Eller små korta kärleksförklaringar)
Ps. Jag skriver nästan inga förkortningar i mins sms. Ds
Jag är på! När det gäller smileyfri-vecka så har jag varit på sedan 1996.
I know. Du har väl producerat några bloggposter i ämnet också?
Jag har gjort det som en principsak att aldrig använda smileys i mina blogginlägg. Är jag ironisk ser jag det som en utmaning att göra det tydligt. Och är det inte tydligt blir det spännande kommentarer…
Däremot använder jag smileys flitigt i kommentarerna. Det har bara blivit så, om man använder en mer personlig approach i sitt svar till en annan. Och på msn och andra chattsammanhang. Jag tror att om man väl börjar så måste man fortsätta. Sätter jag en smiley efter en mening med glimten i ögat, kan jag inte utesluta den i nästa mening med glimten i ögat. Det måste vara antingen eller.
Jag har stora problem med smileys överlag i blogginlägg. Högst en eller två, annars får jag epilepsi. Speciellt om smileysarna är riktiga små gula gubbar.
Jaha, det var min berättelse. Så jag är på!
Pingback: fegt, avväpnande eller ett sätt att hålla höjd i diskussionen? « mymlan. the real.
Äh, det är klart man följer båda bloggarna. (Gud vad nära jag var att skriva en smajli, men jag ångrade mig.)
Pfff… varför skulle man skippa smileysar?!
Att använda smileys i blogginlägg tycker jag är riktigt irriterande, men annars så fyller de sin funktion. Helst när det kommer till sms då en del människor av naturen överanalyserande och grubblar ihjäl sig då man inte alltid avväpnar sina ord.
Pingback: Techrisk » En vit vecka
Pingback: Jonas delade grejer / 2009-11-09 | You. Me. We.
Pingback: #nosmiley – en vecka utan smileys — jardenberg unedited
Jag kan putta in en smiley i en kommentar, men aldrig i ett blogginlägg. Det är för mig helt överflödigt och jag ogillar bloggar där det är små färgglada ansikten i var och varannan mening. Det drar ner innehållet och helhetsintrycket i en blogg.
@Agneta: Där sa du något om det där med färgglada ansikten. Jag kan ta en och annan smiley men tycker att det blir läshack när det läggs in bilder på smileysarna.
Bloggar aldrig smileys, däremot i kommentarerna kan de dyka upp. Och i live-chatt pepprar jag med dem, antagligen för att det blir så lätt att snabba formuleringar kan missuppfattas.
Pingback: What about ;o) :P ^^ =D ? | mumari
Vafan! Jag som precis har lärt mig alla coola smiseyar!? Och så gastas det om förbud!?
Jag blir så :evil:
Det här är o :cool:
Bara därför ska jag skriva 10 postningar i rad enbart med smilysar (vilken utmaning det blev…öh…jag kanske nöjer mig med 5 postningar…)
gnhhh så funkar inte alla ubercoola smilesar här oxå. Hos mig hyllar vi smilysar!
*hytter med nävarna*
Ingen har gastat om nåt förbud. Däremot uppmanat att frivilligt delta i en veckas experiment för att se vad som händer med språket ifall vi utesluter smileysar.
Och självklart funkar det inte att konvertera smileys till gubbar här. Jag använder gärna smileysar, men gubbarna får hålla sig till privata chattar, det ser för illa ut att använda dem i löpande text.
Sen undrar jag också varför det står comhem i din trackback…
Pingback: comhem » Blog Archive » Smile and the whole world smiles with you…
sådär ja…men varför heter min blogg comhem för i trackbacken? Oh no….jag är infiltrerad…snart kan jag inte svara i mobilen utan att folk först måste göra en miljard jävla knappval …
*snyftar*
Pingback: En vecka utan smileys « Flisans blogg
Pingback: en vecka utan smileys « mymlan. the real.