Etiketter
Jag har hittills inte sagt så mycket om Haiti.
För en gångs skull har jag inga ord. Det är för mycket, för stort, för omfattande och det berör på ett plan som gör det omöjligt för mig att formulera något som känns värdigt eller överhuvudtaget intressant för någon annan, samtidigt som det är nästan omöjligt att ta in.
Det samlas in pengar, jag tror aldrig jag sett något ens i närheten av den enorma vilja som visas just nu att snabbt samla in pengar för att hjälpa offren. Det är bra. Det är bra att människor bryr sig.
Men pengar går inte att äta.
Pengar gräver inte fram skadade människor.
Pengar uppväcker inte döda.
Pengar gör ingenting för att trösta sörjande människor.
Inga ens alla pengar i världen kan reparera skadorna, och de gör ingen skillnad för de desperata människor som är helt utlämnade till sig själva och mörkret på gatorna i det raserade Port au Prince.
Jag har nog aldrig tidigare känt mig så otroligt maktlös.
Att hela världen bryr sig, att hela världen ser, det känns just nu som om det inte gör någon skillnad.
Jag kan skicka pengar, men vad jag förstår är det just nu inte pengar som saknas. Det finns pengar. men hjälpen kommer fan inte fram.
Trettonåringen hade ett förslag som var att evakuera alla människor från den raserade staden.
Och jag tänkte att med alla dessa pengar som skänks, med det massiva stöd från omvärlden som Haiti får just nu – varför kan man inte göra det?
Använd pengarna till att flyga människor till säkrare platser, till att upprätta flyktingläger och se till att alla får mat, vatten, värme och vård, någon annanstans, medan de som är starka och friska kan röja upp och bygga nytt.
Skicka all världens fredsbevarande styrkor till Haiti för att organisera evakueringen, och undvik att fler måste sätta livet till i vad som just nu verkar vara en betydligt jävligare plats än jag någonsin föreställt mig helvetet.
Skicka all världens kryssningsfartyg dit och plocka upp överlevande.
Omöjligt såklart. Ogenomförbart.
Men vad är genomförbart? Vad kan vi göra? Vad kan jag göra?
Tänker att man kanske borde åka dit, men fan. Jag skulle bara vara i vägen. Säkert bara bli sjuk och orsaka ännu ett problem.
Världen krymper, Haiti är närmare mig än någonsin förr. Och ändå så in i helvete långt bort.
Pingback: Tweets that mention haiti « mymlan. the real. -- Topsy.com
Pingback: Spenatmamman spekulerar: Haiti
Att du inte skrivit så mycket är inte anmärkningsvärt, men att Reinfeldt inte sagt ett ord om jordbävningen på Haiti säger mycket om hans känslokyla.
Det är ju inte så konstigt. Tal till nationen håller man väl främst om det är personer från egna landet som råkat illa ut? Som tsunamin 2004 t.ex. Inte att Sverige skickade hjälpinsatser denna gången heller trots att man borde varit ordentligt förberedd denna gången iaf. Ganska egoistiskt kan man tycka… men så splittrad verkar världen fortfarande vara.
Man kan skänka hur mycket pengar som helst, men om inte pengarna kan tas om hand för att hjälparbetare, transportfordon och humanitära resurser inte räcker till så hjälper det inte långt. Det är ju ett bra tecken att svenska folket verkar givmilda iaf. Ännu bättre om regeringen la ner sig lite tycker väl jag… Och med tanke på att Amerika är så nära geografiskt sett… Hur svårt hade det varit för dem att avvara lite soldater att återställa ordning och reda så befolkningen slapp råna varandra? Nej det är klart. De har ju Afghanistan och Irak att tänka på…
Elle så vill inte Haiti ha främmande soldater i sitt land. Hade du velat ha USA-ledda styrkor i Sverige vare sig vi har ett katastrof eller inte? USA är ju inte precis kända för att lämna ett land när de väl har fått sätta sin for i det.