Etiketter
Facebook, ickenyhet, journalister, meningslöst, nyhet, politiker, PR, snackis, trams, twitter
Att 93 procent av svenskarna aldrig använder Twitter är inte en nyhet.
Det är ungefär samma siffror som cirkulerat det senaste halvåret när Twitter-användandet diskuterats.
Men att så pass få använder Twitter är inte detsamma som att Twitter är meningslöst för dem som faktiskt använder det dagligen.
Jag skulle kunna räkna upp en massa webbtjänster och verktyg som används av betydligt färre personer men som ändå inte räknas ut som meningslösa snackisar, eller som inte ens blir snackisar.
Vad gäller företag och deras närvaro på Twitter bör man såklart vara ärlig, och inte ge sken av att Twitter är ens i närheten av jämförbart med Facebook när det gäller kundunderlag eller användande. Men felet är kanske att överhuvudtaget jämföra Twitter och Facebook. De är två olika tjänster, med olika funktioner och användningsområden.
Twitteranvändarna använder till exempel inte Twitter istället för Facebook, de använder oftast båda.
Om Facebook är en community, en telefonkatalog, en plats där man håller kontakt med gamla vänner och visar semesterbilder eller leker fåniga lekar och engagerar sig i olika samhällsfrågor eller upprop, så är Twitter en snabb kanal för nyheter och information, och en plats för att vidga sina vyer och bygga upp och hålla liv i ett nätverk, på ett betydligt effektivare sätt än som sker på det slutna Facebook.
Ett företags närvaro på Twitter handlar kanske inte främst om att marknadsföra sig mot potentiella kunder, men mer om att ha omvärldskoll för sin egen skull, och nätverka med andra i samma bransch. Inte minst är det en utmärkt PR-kanal.
För även om Twitter har förhållandevis få användare är det på Twitter som makten finns. Journalister, politiker och webbutvecklare, PR-folk och såklart – också vanliga medborgare som inte hör till nämnda grupper, men som ofta har ett ganska stort samhällsengagemang och är intresserade av sin omvärld. Väldigt många av privattwittrarna är också bloggare, och att bloggarna har ett visst inflytande är väl inget jag behöver övertyga någon om när vi skriver 2010?
Sen ska det sägas att det går fort på nätet. För ett år sedan var det svenska twittrandet försumbart. Vem vet hur det ser ut om ett år, framförallt i takt med att allt fler får tillgång till bra mobiltelefoner och abonnemang som tillåter nätsurf utan chockräkningar, kan jag tänka mig att Twitter kommer att bli betydligt större också i Sverige. När det händer kan det gå fort, och vinnarna kommer då att vara de som har koll på och vet hur det fungerar, och redan lyckats bygga upp ett vettigt nätverk.
Har du aldrig testat Twitter? Gå till twitter.com, sätt upp ett konto, det tar någon minut. Hitta bra folk och företag/organisationer att följa. Många gör misstaget att inte följa någon och då är Twitter riktigt meningslöst eftersom det handlar om att få ett flöde av sådant som intresserar.
Eftersom du läser min blogg kanske du är intresserad av att följa mig. På Twitter heter jag @mymlan.
Kolla i min lista på dem jag följer, så lär du hitta fler spännande människor att ha koll på. En bra sak med Twitter är att man inte behöver fråga om lov eller känna en person in förväg, man följer dem man gillar helt enkelt.
Här har jag skrivit mer om Twitter och tipsar om folk att följa.
Var sen inte rädd att fråga om det är något du inte förstår. De flesta älskar att dela med sig av kunskap och känna att de hjälper andra.
Pingback: uberVU - social comments
Det är så rätt – det många glömmer är att företags närvaro på Twitter också handlar om att bygga starka relationer, trovärdighet etc. Det är som du säger, @mymlan, att följer man ingen så bör man fundera varför man är på Twitter, som i min värld handlar om kommunikation, generositet och närvaro. Företagen bör ta sig en funderare innan man börjar twittra, de bör ha en strategi för vad man vill och framförallt avsätta tid för att twittra, svara på frågor, omvärldsbevaka och vara nyfiken.
//kikki
OK, jag ska ge det en chans. ;-)
Länktips. http://hippmitt.blogspot.com/
Vardagen, kryddad med humor och allvar.
Pingback: Veckan som gick – vecka 3 « Same Same But Different
Pingback: Veckan som gick – vecka 3 #ssbd
Jag retar mig på snobbar på Twitter som sågar Facebook. Det omvända händer aldrig. Det fick mig att skriva detta, den 7 januari:
http://studiomannen.wordpress.com/2010/01/07/peter-om-skillnaden-pa-twitter-och-facebook/
Jag håller med dig om Twitter, men behöver jag veta något måste jag lik förbannat dubbelkolla efter att ha fått svar på Twitter. Generellt sett, alltså.
Det tål att sägas också: jag har ett stort och levande nätverk på Facebook. Det är mina VÄNNER. Några få undantag finns och de är rätt rara de också. Men är man inte min vän accepterar jag ingen förfrågan.
Och det viktigaste: jag jobbar med TV. Jag är DJ. Notera vad jag skriver om det. Över 250 personer i min vänkrets jobbar inom mina gebit. Inte en jävel gör det på Twitter. Var får jag bäst svar? Exakt. Naturligtvis på Facebook.
Har också dragit flera slutsatser: att jag har fastnat på Twitter och trivs bra. Att det inte är någon mening med att jämföra Twitter och Facebook.
Vi använder ju både individuellt…
För mig är det precis tvärtom. Vill jag diskutera jobb är Twitter klart bättre än Facebook.
På Facebook har jag släktingar och folk som jag känner IRL, vilket inte alls är detsamma som att det är sådana jag har mest gemensamt med…
Det är i allra högsta grad subjektivt detta, min vän. Notera förresten att jag nämnde dig i bloggposten. Vi måste reglera det där.