Etiketter
älska, dator, det papperslösa samhället, dokument, epost, faktura, filer, filter, hårddiskar, kasta, lagra, lärare, mejl, minimalism, minimalist, molnet, papper, rensa, skola, skolan, spara, veckobrev, word
För några år sedan pratades det så himla mycket om det kommande papperslösa samhället.
Hur datorerna skulle låta oss slippa växande högar av diverse dokument och papper, hur vi skulle samla allt på våra hårddiskar.
Idag pratas det allt oftare om molnet. Vi ska inte längre använda våra hårddiskar som slutstation, utan producera, lagra, spara och dela saker direkt på nätet, utan att belasta minnet i våra datorer.
Jag älskar det.
Kanske för att jag aldrig varit någon vidare hamster. Jag älskar att slänga grejer. Jag tycker om minimalism. Jag vill att det ska vara lättstädat.
Trådlöst är det bästa jag vet och allt som kan skötas via datorn eller mobilen utan utskrifter eller lagring förenklar livet. Eller nästan allt. Jag gör fortfarande mina todolistor i fina Moleskineböcker med blyertspenna. Och jag tycker om att läsa fina magasinet Filter när jag åker tåg.
Men någonstans på vägen finns det folk som verkar vilja motarbeta, sabotera, och göra saker så mycket krångligare än de behöver vara. Små saker som gör stor skillnad.
Några exempel som irriterar mig något alldeles oerhört:
1. De som inte accepterar fakturor via epost. Som nödvändigtvis vill att de ska skrivas ut på papper och skickas med snigelpost. Detta även i de fall fakturan ska scannas in i det egna systemet för arkivering innan den betalas. Why?
2. De så kallade e-biljetter man kan köpa hos SJ men som av någon för mig helt obegriplig anledning måste skrivas ut på papper. Vad är grejen?
3. Det hotell som inte godkände voyachern om den inte var utskriven på papper. Hur svårt kan det vara att använda ett bokningsnummer?
4. Alla människor, inte minst i skolvärlden, som envisas med att bifoga allt mejlinnehåll som filer. Jag får varje vecka minst två, ibland flera veckobrev och annan information från mina barns skolor. För det mesta är det text rakt av. Men oavsett vem som skickar dessa mejl går de aldrig aldrig att läsa utan att först tvingas öppna eller ladda ner externa filer. Jag förstår det bara inte. Jag förstår inte varför man inte gör det enkelt både för sig själv och läsaren genom att skriva eller klistra in texten direkt i mejlet. Jag vill inte ha en massa filer liggande i min dator. Jag vill inte behöva klicka extra på tre-fyra olika dokumentfiler för att kunna läsa ett enda veckobrev. Det är så onödigt krångligt inte minst om man vill gå tillbaks till något man läst i veckobrevet och kolla igen, och måste leta sig igenom flera olika filer innan man hittar det man ska ha.
Kan någon vänlig människa förklara för mig varför det här oskicket är så utbrett?
Jag köper inte förklaringar av typen ”det verkar mer seriöst”. Det är inte ett dugg seriöst att krångla till saker. Lika lite som ett byråkratiskt dokument blir viktigare för att det är skrivet på ett språk som ingen förstår.
(en annan sak med dessa veckobrev från skolan är att de jag får inkluderar hela sändlistan, men det är ju en helt annan sak)
Jag har förstått att det här med skolmejl är ett utbrett problem, förra veckan tog Nikke upp det, och när jag gnällde på Facebook fick jag massor av reaktioner och medhåll.
En annan aspekt på det här är ju att många idag kollar sin mejl i mobiltelefonen, och då är det inte ens säkert att det funkar att öppna alla dessa dokument. Jag har inte Word i min dator, skulle kunna krångla till det om det inte vore så att jag använder gmail. Och så vidare. Det finns inga, absolut inga fördelar med att bifoga dokument i ett mejl så länge dokumentet bygger på text.
Tänkte precis på det idag när jag läste veckomailet från dagis. Tänkte först att enda orsaken till att de verkar vara förtjusta i att skicka det i word är alla käcka clipart bilder som de skickar med ibland. Kan också vara så att de är tvungna att ha ett arkiv med utskrifter och då vill de kanske göra det i word..
@Bea: Jamen clipart. Javisst.
Ännu värre är när de använder sin föräldrasändlista till kedjebrev, jag drabbas av sådana också med jämna mellanrum. Borde vara typ förbjudet.
Själv är jag en förespråkare utav att bifoga PDFer. Jag passar självklart på att inkludera råtexten i mailet, men i PDFen tillgängliggör jag informationen i den fattning jag avser att den ska mottas.
Enklare och mer plattformsoberoende jämfört med HTML mail, som är ännu svårare att kontrollera utseendet på när det kommer till mobila enheter.
Fördelen med PDF är att många av de mobiler som lyckat kan hantera e-post även klarar av att hantera PDFer tillfredställande.
Men som sagt, att missa själva kroppen på mailet är i min mening ett misstag, det är ju där innehållet ska finnas. Annars kan man ju lika gärna bara skicka länkar.
En kombination av de båda tillfredställer både de som vill ha det snabbt och de som vill ha det snyggt!
Jamen visst, bifoga vad du vill, men låt mig slippa ladda ner filerna.
Alla har heller inte rätt programvara för att kunna läsa dokumenten i ursprunglig form, jag har som sagt inte ens Word…
Eller nä. Externa filer tar en massa plats. De bör endast bifogas när de är absolut nödvändiga, och för skriftlig information är de aldrig det.
Om det inte rör sig om avancerade statistikstaplar eller absolut nödvändig annan grafik.
Det är då skönt att molnet finns för att ta hand om all de där extra kilobyten.
Men att helt stryka vad typografi och layout kan tillföra för att förmedla eller förtydliga ett budskap känns som ett steg bakåt i utvecklingen.
Internet skulle vara sjukt tråkigt om man bara kunde sitta där med en monokrom skärm a la Kompis och bara läsa gul text på svart bakgrund.
Alla har inte rätt program, det stämmer.
Visserligen så är acrobat reader gratis programvara, men sedan finns självklart mentaliteten att man inte måste ha ett program bara för att det är gratis.
Jag pratar inte om internet som helhet. Jag talar om snabb information från skolan till föräldrar. Information som göre sig bäst i plain text.
Det vore skillnad om de verkligen gjort grafiska stordåd när det gäller layout eller bilder, men som bea säger – det är sällan mer än ett par taffligt inklistrade clipartbilder som är grejen, breven är inte på något sätt producerade för att vara en fröjd för ögat.
Ännu värre när det står ”Kan du inte läsa nyhetsbrevet, klicka här!” så att man kommer till en websajt. Nuförtiden slipper man iaf oftast .zip-filer. Vilket iofs var en fördel på den tiden de flesta hade telefonmodem till nätet.
Som en kompis sa om att krångla till mejlen med onödiga formateringar eller bifogade filer: ”Ett järnspett e ett järnspett även om det är förgyllt, motsvarande gäller mejlen!” För resten, jag hör till dem som inte har word eller kompatibel ordbehandlare i mobilen… :(
Nä. Hellre en länk direkt till texten än en bifogad fil.
Jag har inte Word eller Office alls för resten, men OpenOffice i datorn e hyfsat till att läsa .doc-filer…
Haha, Jag tycker det skulle vara skithäftigt med ett förgyllt järnspätt. En fantastisk blandning av form & funktion.
Sedan kanske inte allt för praktiskt, vilket en bifogad .doc fil som inte innehåller något annat än text skulle känna igen sig i.
Jag jobbar som pedagog och har precis tagit beslutet att INTE skicka våra veckobrev i mail. Vi kör i pappersform. *hukar mig*
Det finns flera anledningar till varför vi gör det. Dels ser vi vem som fått informationen och vems papper som hänger kvar, dels för att vi tycker att informationen kommer mer till sin rätt i pappersform än i mail (fotodokumentation från veckans aktiviteter). Vi hoppas och tror att barnen och föräldrarna lättare kan använda sig av veckobrevet som samtalsingång för hur barnens vecka på förskolan varit.
Visst skulle man kunna göra samma sak med datorn men det är inte lika lättilllgängligt för en 3-4 åring.
@Flisan: hahaha, jadu.
Men på dagis är det kanske en annan sak, fick inga veckobrev alls när mina barn gick där…
Man hämtar och lämnar och träffar personal och ser mer hur barnen har det än när de börjar skolan, och informationen är kanske av en annan art, vad vet jag…
Jag tror mycket det handlar om hur datorn har använts ”historiskt”. Ordbehandlaren, skrivredskapet, kom först, internet sedan. Vanans makt är stor, dokument var något som skrevs i Word Perfect, mail var korta meddelanden, internet ett redskap för att skicka de riktiga texterna. På många kontorsarbetsplatser drevs det där in i absurdum. Man kunde få helt tomma mail som bara innehöll en bifogad fil med brevet.
Jag har för inte särskilt länge sedan hört riktlinjer i stil med; ett mail får inte vara längre än att det precis fyller rutan! Vilken jävla ruta???
Bakom ligger förstås också en rädsla för att förlora texten. Vördnaden för det skrivna ordet. Det känns tryggare när den ligger i en fil. Jag vet inte hur det är nu, men när jag började blogga för 5 år sedan var det åtskilliga som skrev och sparade alla sina blogginlägg i word innan de klippte in dem i bloggen.
När jag jobbade med miljöanpassning av kontor för tio år sedan hittade jag tonvis med pärmar fulla av utskrivna mail. Fullständigt meningslöst utskrivna mail. Så det har nog blivit bättre.
Men skolmeddelanden är en sak, det finns så mycket annat. Det går inte att säga att det inte finns några fördelar med att skicka något som bygger på text i bifogad fil. Jag får hundratals sidor möteshandlingar, texter, utkast till texter, hela rapporter. De skulle naturligtvis bli väldigt otympliga att skicka inklippta i mail.
Själv har jag mest retat mig på unga raska lärare som på 2000-talet knappt verkar behärska datorer alls. Som lite fnissande konstaterar att ”jag är så dålig på data”. Lär er då!
Jo men jag pratar inte om hundrasidiga möteshandlingar, utan om fucking jävla veckobrev…
Eller andra texter som motsvarar en eller ett par A4 om de skrivs ut.
Jo jag inser. Men det är ett framsteg i alla fall med veckobrev via mail. Jag har varit med om lärare på 2000-talet som inte fixat det för de förstod inte hur man skulle göra en sändlista. Det går framåt.
Men jag hatar Fronter! Det jäkla systemet där jag måste sitta med min e-legitimation vid rätt dator för att göra en simpel sjukanmälan.
blogg@skrymta.se
När lärarna fick tag på Word 2007 och började bifoga .docx-filer så ifrågasatte jag vänligt vikten av xml-funktionalitet i informationen angående kommande friluftsdagar. Numera får jag det mesta som ren text i e-postmeddelandet. För övrigt är det fullständigt genialt att hoppa över det opålitliga leveransledet (eleven). Eventuellt missar man ett fostrande inslag men det ger föräldrarna bättre chanser att inhandla alla dessa matsäckar i tid.
Jag håller med, men jag hade ett motsatt problem med SJ. Jag fick biljetterna som SMS (resebyrån kallade det ”Virtuell checkin”) när jag skulle till Göteborg över dagen. Problemet på kvällen när jag skulle åka hem med det en timme försenade X2000 var att mina mobilbatterier höll på att ta slut. Jag stängde av mobilen och väntade på att konduktören skulle nå min vagn och slog på den när hon precis visade sig i andra änden. Med en halv skakande plupp kvar i displayen satt jag och väntade på biljettvisering och det har nog fan aldrig tagit så lång tid för en konduktör att mata sig igenom en hel vagn. Telefonen dog sedan mycket riktigt tio minuter efter att jag visat upp den.
Rätt svettigt – jag har ingen aning om vad som hade hänt om telefonen dött tidigare.
Jag åker alltid med smsbiljett och kasst mobilbatteri, men jag åker å andra sidan aldrig nånstans utan att ha med mig mobilladdare… :)
Pingback: Third Opinion · Veckans bästa – v 7
Pingback: Smått och gott – 2010/08/15 | Anders Carlsson
Pingback: Veckans bästa – v 7 | Third Opinion
Pingback: Veckans bästa – v 7 | Per Olof Arnäs