Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Ikväll frågade Isabella Löwengrip aka Blondinbella efter en svensk Twitterportal. En motsvarighet till Knuff eller Bloggportalen, för att dela in twittrare i olika områden och lista enligt olika algoritmer som flest followers, flest tweets och så vidare.
När ingen direkt nappade bestämde hon på stående fot eller liggande i soffan, jag vet inte vilket, att hon själv ska starta denna twitterportal, och frågade efter webbutvecklare som kan hjälpa henne.

Genast möttes hennes förslag av mothugg av typen “behöver vi verkligen fler listor”, eller “antalet followers säger inget om kvaliteten på tweetsen”. Samt den om att man inte kommer någon vart på Twitter om man inte är tillräckligt intressant i längden.
Det senare håller jag helt med om.
Däremot tänkte jag försöka mig på att förklara varför vissa listor kan vara väldigt bra att ha, för att orientera sig i den djungel som också kallas internet.

Först ska sägas att diskussionen inte är ny, även om det är ett tag sedan jag råkade ut för den i bloggvärlden. Men för ett par år sedan kom det ofta upp, dels ifrågasattes länkningar, utifrån aspekten att vänner länkar till vänner, listorna som bygger på länkar blir då inte relevanta och så vidare.

Men så här är det: i en värld där informationsflödet är så enormt att ingen människa ensam har möjlighet att sortera flödet, behövs verktyg som hjälper oss att göra det. Listor är ett sådant.

Om en person har många followers på Twitter finns det ganska säkert ett skäl till det. Precis som att en blogg med en halv miljon läsare har inflytande vare sig innehållet är kvalitativt eller ej. Och för den som vill hänga med, exempelvis i utvecklingen på internet och de maktstrukturer som skapas på nätet kan det vara relevant att följa en blogg eller en twittrare som är populär, om inte annat för att ha lite omvärldskoll. Ungefär som att ha lite koll på tevenyheterna eller vad de stora tidningarna skriver.

Om man då skapar en portal som är lättnavigerad och som hjälper mig att lätt hitta exempelvis folk som twittrar om media eller mode, vad är problemet?
Att sedan skapa listor som rankar twittrare enligt modellen vilka som blir mest retweetade eller har flest followers är ju precis samma princip som exempelvis Twingly Channels bygger på. Nämligen att man gör en demokratisk filtrering, för att man snabbt ska hitta det som är mest intressant/relevant.

Självklart är det här inte ett heltäckande sätt att filtrera flöden.
Det ser vi inte minst i bloggvärlden, det finns hur många bloggar som helst som håller riktigt hög kvalitet men får alldeles för lite uppmärksamhet.
Det finns också bloggar som är så nischade att de inte kan förväntas bli hur stora som helst, hur bra de än är.
Men för att hitta dem finns andra verktyg.

Och det är väl det allra bästa med internet. Man väljer de verktyg som passar en bäst, och ratar de andra. Den som inte intresserar sig för listor eller bryr sig om vilka bloggar eller twittrare eller nyheter som är störst eller mest diskuterade behöver inte gå in på den där portalen som Löwengrip säger sig vilja bygga.
De som vill ha snabb hjälp att hitta exempelvis kändistwittrare eller få reda på vilka nyheter som det snackas mest om på twitter får använda den.

För övrigt är jag sjukt impad av Isabellas entrepenörsanda och företagsamhet, och hennes vision att få fler svenskar att använda Twitter och med det som mål skapa en portal är definitivt lovvärt.
Jag tror också att hon om någon har alla förutsättningar att lyckas göra Twitter mainstream. Inte för att det känns som ett viktigt ändamål i sig, men det finns ingen anledning egentligen att inte försöka.
Dessutom kan det vara så att vissa tävlingsmänniskor tilltalas av möjligheten att klättra på en lista. Fine för dom. Och de som struntar i listor behöver inte heller engagera sig.
Men jag hoppas att den tänkta portalen inte ska vara fixerad vid tonårstjejer och deras särskilda intressen, utan vara en komplett portal. Kanske som om det bästa från Knuff möter Bloggportalen möter Twingly?

Morris Packer menar att alla former av rankning ställer sig i vägen för den typen av öppna samtal han vill ha. Det har han delvis rätt i – hierarkier kan ställa sig i vägen för spännande dialog. Men de där hierarkierna finns ändå, om än inte lika synliga. Och om de görs synliga kanske det är lättare att ta itu med och konfrontera dem?

Det finns också en aspekt som är den om utfrysning i sociala medier. De som aldrig kvalar in på några listor, de som känner sig utanför. Men jag måste nog säga att vi är lite för jantestyrda. Varför ska det vara så fult att låta framgångsrika personer synas?

Alla är olika. Och alla får plats.