jag kommer fan inte på nån bra rubrik till detta meningslösa inlägg

Etiketter

expressen, Jan Björklund, kött, köttklister, Köttsjön, regeringsplanet, tåg, twitter, yaba

Jag åker tåg igen.
Läser bloggposter om kärlek.
Följer Twitter som idiotförklarar Expressen efter avslöjandet att Björklunds fru fick åka med regeringsplanet till New York. Funderar liksom Jonathan Ekman på om det blir dyrare att flyga regeringsplanet om Björklunds fru är med ombord. Hon ser inte så himla stor ut.

Gårdagens överlägset största snackis, som gav upphov till de mest fantastiska ordlekar var köttklistret. Och jag konstaterar åter igen att ordet kött är ett av svenskans roligaste.
Gillar inte minst när det ingår i ortnamn, som Köttsjön. Som kanske i och för sig har väldigt lite med klister att göra.

En annan rolig sak är att SameSameButDifferent igen är nominerad till YABA i kategorin Media.
Gå gärna in här och rösta.

åka tåg

Etiketter

541, @sj_ab, åka tåg, Banverket, bistro, klaga, morris packer, Niklas Orrenius, sj, tåg, twitter, twittra

Jag sitter på tåget, och har det ganska bra. Jag reser oftast mellan Sundsvall och Stockholm, och det fungerar för det allra mesta alldeles utomordentligt bra. Tåget brukar gå på tid, komma fram i tid, det har en bistro och toaletterna är helt okej. Personalen är också bra, trevlig och tillmötesgående, ofta med humöret på topp.

Visst, man kan klaga över att det är trist att sitta still i sådär halvobekväma stolar. Toaletterna luktar inte gott. Somliga har inte förstått att man bör sitta ner på en toalett om man befinner sig ombord på ett fordon i rörelse. Men på det stora hela funkar dom. Toaletterna alltså.
Utbudet i bistron är verkligen inte något att längta efter när man reser ofta och börjar kunna de torra mackorna och de alldeles för små chipspåsarna. Men lasagnen har räddat livet på mig många gånger, och kaffet är helt okej.
Och så är det väldigt trevligt att överhöra medpassagerna. När de pratar med varandra, och i telefon.

Den här tiden och när jag reser i första klass talas det mest affärer. Möten hit och dit och meddelanden om olika ankomsttider. I den här vagnen reser folk ensamma och talar därför inte med varandra.
Andra gånger och i andra klass är det en salig röra och blandning av folk, och man kan få höra både det ena och det andra. Folk som löser konflikter eller trappar upp dem i mobiltelefon på skakig ledning. Andra som ringer hem till barnen och talar med mjuka röster. Några har sällskap och diskuterar husrenovering eller anställda…
Hur som helst – jag älskar att lyssna till andras samtal. Alltid lär man sig nåt nytt.

På tåget finns dessutom internet, massor av eluttag och det går bra att jobba. Till skillnad från flyget som landar ute på en slätt nånstans långt från stan glider man in mitt i Stockholm och har nära till både taxi och tunnelbana.

Jag tycker verkligen om att åka tåg.

Men så har jag under det senaste året tagit del av andras erfarenheter. Erfarenheter av att åka tåg. Och inser att jag måste ha haft världens tur, eller också är det bara så att tågen funkar bättre i Norrland, att norrländsk tågpersonal är trevligare än den söderut och att det kanske inte är så trångt på rälsen.
Märkligt ändå att det är södra Sverige som tycks drabbas så hårt av vintern, för vintern har varit på många sätt rekordlik också här i Norrland, vi har fått mycket mer snö och har haft det väldigt mycket kyligare än de som lever och reser söder om Stockholm.

På Twitter flödar tåghistorierna, den ena värre än den andra. Följer man flödet som riktas mot @sj_ab kan man tro att inte ett enda tåg i det här landet går som det ska. Kulmen nåddes i fredags. Tror jag det var.
Kulmen nåddes i torsdags.

I Mjölby stod Niklas Orrenius och väntade på tåg som aldrig kom.
På tåg 541 satt Morris Packer och twittrade fram upplevelser som kommer att gå till den svenska twitterhistorien.
Och vi som följde tåget från helvetet och väntan i Mjölby trodde liksom inte att det var sant när det visade sig att tåget som Niklas Orrenius väntat på var just tåget från helvetet. Tåg nummer 541 på vilket Morris Packer bevittnade de mest otroliga scener man kan tänka sig på ett svenskt tåg. Människor började hjälpa varandra och vara snälla, sådär i nöden som förenade de stackars resenärerna som var många timmar försenade.
Niklas inte ont anande hoppade på och resan fortsatte mot Lund, tror jag det var.

Och här sitter jag oförskämt bortskämd på mitt tåg mot Stockholm, jag har blivit serverad helt okej renskavsgryta med potatismos, vi håller tiden, det är tyst och lugnt i min vagn och jag läser om tåget från helvetet, underhållande läsning för mig som slapp vara där.

Här några utdrag för att ni ska förstå:

Andreas Ekström föreslog att vi skulle sätta ihop alla tågtweets till en liten bok. Det är faktiskt ingen dum idé. Det är till och med en riktigt bra idé. En bok att dela ut till alla anställda på SJ och Banverket, och till beslutsfattare med makt över infrastrukturen.
@SJ_AB twittrar inte på kvällstid, men dom har verkligen all anledning att försöka dra nytta av dylikt twittrande. Jag kan liksom inte föreställa mig vad de har att förlora på det…

Uppdaterat: Man ska visst aldrig säga att något är bra, eller funkar. Tåget jag sitter på nu har dels tvingats köra sakta på grund av signalfel och just stått stilla i skogen på grund av ett par tågmöten och därför blivit försenat en kvart…

kärlek

Etiketter

kärlek

Visst har jag nämnt att jag har världens finaste dotter?

Och hon kan skriva också.

veckans bloggtema – kärlek

Etiketter

14 februari, alla hjärtans dag, hjärta, kärlek, Valentines day, veckans bloggtema

På söndag är det Alla hjärtans dag. Om vi bortser från de kommersiella aspekterna på den 14 februari och föreställer oss att det är en dag då vi uppmuntras att tala om för andra att vi älskar dem, så är det en rätt bra grej.

Och med anledning av Alla hjärtans dag tänkte jag att temat denna vecka ska vara kärlek.
Skriv en kärleksförklaring till någon, eller resonera kring begreppet kärlek.
Själv har jag en helvetesvecka framför mig med så mycket jobb att jag skulle behöva 48 timmar på varje dygn minst, så det blir nog inte så mycket bloggat här. Men ni andra. Skriv om kärlek.

Alla utom Doktor Spinn. Från dig förväntar jag mig den ultimata spellistan på temat. What you say?

man står sig själv närmast

Etiketter

Afghanistan, fredrik wass, komma hem, krig, soldater, Vita arkivet

Och så stannade tiden ett slag.
Plötsligt blev allt annat oviktigt. Nästan panikartat ägnade jag en stund, vet inte om det var fem minuter eller en halvtimme, åt att ta reda på mer. ”Det får inte vara Fredrik. Tänk om det är Fredrik.”

Det var inte Fredrik. Det var tack och lov inte Fredrik som var en av de båda avlidna svenska soldaterna i Afghanistan.
Han hörsammade bönerna efter livstecken både på Twitter och Facebook, och vi som oroade slapp oroa oss i onödan.
Men stunden av rädsla skakade om mig.

Det är naturligtvis fruktansvärt tragiskt för de avlidnas familjer. Jag försöker men orkar inte föreställa mig hur de har det just nu. I denna stund. Och jag tänker på Fredrik, hans föreberedelser. Vita arkivet. Orden, när jag frågade vad som är det värsta som kan hända. ”Att jag inte kommer hem”.

Två av hans kollegor kommer inte att komma hem. Krig är för jävligt. Livet är skört.

Men. Jag kände inte dom.
Jag står mig själv närmast, mig och dom jag tycker om.
Därför är jag fantastiskt tacksam för att det inte var Fredrik.

Läs Afghanistanbloggen.

mer om frihet

Etiketter

Birgitta Ohlsson, danitra, fängelse, föräldraledighet, frihet, karriär, Thomas Bodström, veckans bloggtema

Fängelse = frihet?
Kan vara så.

Och så var det här med Birgitta Ohlsson. Danitra har skrivit och hackat lite hål på argumenten som använts mot nya EU-ministerns beslut att börja jobba snart efter att hennes bebis fötts.
Själv har jag så svårt att se varför vissa känner sig så manade att kritisera enskilda människors livsval, så länge de valen inte går ut över någon annan. Nu kan man i och för sig se det som att Birgittas val påverkar hennes bebis, men hon är ju inte galen eller efterbliven eller något, och det finns inget ”rätt sätt” att vara förälder.

Jag kan inte låta bli att minnas reaktionerna på Thomas Bodströms val att satsa på familjen direkt efter valet. Vilken svikare han ansågs vara då. Men det är klart, han är ju man. Män behöver ju inte ta ansvar för sin familj först och främst, de samhälleliga gärningarna är viktigare. Eller?

Det är faktiskt så att både Bodström och Ohlsson har full frihet att göra sina val, och de är båda beredda att ta konsekvenserna av dem. Bodström i form av en dipp i den politiska karriären, sådant som kvinnor avstått i alla tider till förmån för sina barn.
Ohlsson kanske går miste om viktiga moments i barnets utveckling. Sånt som män i alla tider gått miste om till förmån för karriären.

frihet i en liten ask

Etiketter

frihet, frihet i en liten ask, hälsa, sjukdom, tanke, valfrihet, veckans bloggtema, yttrandefrihet

Essa skriver om frihet. Om frihet som begränsas när man får ansvar för en annan liten människa. Men ändå:

”Friheten sitter inte i begränsingarna av tillvaron, utan i vad jag gör med de möjligheter jag har.”

Jag var också ensam när jag fick mitt första barn. Men till skillnad från Essa var jag väldigt ung. Jag hade inte hunnit skapa mig det där vuxenlivet, inte lagt mig till med vanor eller ovanor som jag plötsligt var tvungen att ändra på. Så att få barn var för mig inget frihetsberövande. Däremot har jag ju längre tiden gått i jämförelse med andra insett att jag har en hel del begränsningar, begränsningar på grund av barnen kanske, men framförallt på grund av vem jag är. Och jag har börjat ta mig friheten att sätta mina egna gränser. Att inte försöka klara eller hinna eller göra det där som andra gör. Frihet kan vara så väldigt många olika saker.

Frihet kan vara förmågan att kunna använda sina händer.

Och det är väl så att när vi drabbas av de där händelserna som vi inte alls kan påverka, där vi inte har något val och allt ställs på sin spets, då lär vi oss uppskatta andra saker än förr. Har man varit fjättrad vid dropp är det frihet att slippa. För den som varit sängbunden en längre tid är det frihet att kunna röra sig i sitt eget hem.
Ibland behövs inga stora omvälvande saker. Det kan räcka med att ha en riktig maginfluensa för att åtminstone under en tid uppskatta känslan av att vara frisk, och njuta av att kunna äta.

Frihet kanske inte ska blandas ihop med valfrihet. För visst kan det vara stressande med alla dessa val. Ibland känns valfrihet mer som en börda, som ett tvång. För att man faktiskt tvingas göra ett val. Tänk så mycket enklare vissa saker skulle vara om man slapp välja. Om det bara fanns en telefonileverantör, en taxifirma, en mataffär, en tevekanal… Vilken energi som skulle frigöras. Vilken befrielse, att slippa välja. Nu menar jag inte att jag önskar mig någon form av kommuniststat eller bondesamhälle där enda alternativet var att bli gift och tillbringa tiden vid spisen. Men det vi ibland tror är frihet kanske inte alltid fyller just den funktionen, den känslan av befrielse.

För mig är frihet väldigt mycket att inte ha några måsten. jag till och med planerar in tid, ja hela dagar, då jag inte har en enda tid att passa, ingenstans jag måste iväg, inga möten. Annars skulle jag inte orka med de där fullspäckade dagarna. Annars skulle jag inte hinna tänka. För att tänka behöver jag frihet från de där måstena, och framförallt friheten att slippa ha koll på klockan.

En annan viktig sorts frihet är tankens frihet. Yttrandefrihet. Friheten och rätten att få vara den jag är.
När jag läser Mias inlägg kan jag inte låta bli att tänka på den värld jag har i mitt huvud. Den ständigt pågående romanen som utspelas parallellt med mitt eget liv, den som påverkas av vad som händer omkring mig men som alltid har en lycklig utgång. Den som är mer eftertänksam och skrivs om när det passar mig, för att vara det ultimata.
Den romanen har jag haft där sedan jag var liten. Eller. Inte samma roman. Jag tänker fram nya hela tiden. Men visst är det frihet, att jag aldrig någonsin varit uttråkad eller egentligen rastlös eftersom jag alltid kan fly till den romanen, där det alltid händer saker och där jag är fri att styra handlingen på precis det sätt jag själv vill.

Är det frihet att inte behöva någon? Eller är det frihet att våga, att erkänna att man behöver någon annan? Jag vet inte. Men som jag skrev i en kommentar hos Newyn, så trodde jag att just friheten var ett krav för alla när de går in i nära relationer. Friheten att få vara sig själv. Att slippa ifrågasättas. Att inte behöva försvara sig och förklara allt. Att man just för detta behov av frihet söker en partner som förstår, eller åtminstone accepterar och inte försöker ändra på en.
Men vi kanske är ovanliga på det sättet? Är vi egoistiska? Handlar det om dålig anpassningsförmåga? Eller har jag bara haft otur, eftersom det verkar som om andra så lätt hittar någon som de kan tänka sig att leva med, under samma tak. För mig är det inte frihet om förutsättningen är att jag tvingas göra våld på mig själv.

Jag utlyste frihet som bloggtema den här veckan.
Stort tack till er som hakade på!

heja abbe och farmor gun

Etiketter

abbes pappa, bloggalan, Elin Grelsson, Farmor Gun, hanna fridén, heja abbe, stora bloggpriset

Självklart ska Sveriges bästa blogg i kategorin Vardagsliv och fritid vara med i min bloggrulle.

Heja Abbe!

Här skriver Abbes pappa om den magiska kvällen.
Jag var där.
Och jag skulle inte ha blivit gladare om jag själv vunnit, än jag blev när Gunnar fick gå upp på scenen och ta emot priset.
Jag är glad att jag fick träffa fina Abbemamman. Men jag är väldigt ledsen för att de inte fick fira hela natten och skåla i champagne.
Jag kan inte tänka mig några som gjort sig mer förtjänta av det.

En annan vinnare var Farmor Gun som jag äntligen fick träffa och krama om. Farmor Gun vann i kategorin politik och samhälle, också välförtjänt, även om det inte är en hemlighet att jag röstade på Elin Grelsson.

Om Farmor Gun var balens drottning så var Hanna Fridén prinsessa. Klart snyggast, och roligast. Hade jag inte vara så gammal och så straight hade jag fallit pladask för den ljuvliga människan.

vi som hatar våra barn

Etiketter

Aftonbladet, barn, fotbollsfrun, foton på nätet, Fridah Jönsson, integritet, krönikörer, Malin Wollin, Metro, personlig, privat, publicering

Fridah Jönsson funderar på varför krönikörer verkar hata sina barn. Den citerade krönikören som av outgrundlig anledning inte nämns vid namn heter Malin Wollin. Hon är krönikör på Aftonbladet och bloggar också som Fotbollsfrun.

Malin bloggar mycket om sina barn. Och hon riktar sig i mycket till andra föräldrar. Som ofta förstår hennes humor och ironi, men som också vet att föräldraskapet inte alltid är en dans på rosor.

Fridah skriver att hon skulle gråta blod om hennes mamma skrev att det var tråkigt att leka med henne. Jag funderar då främst över vilken relation Fridah har till sin mamma, om hon plötsligt i en krönika läste en sådan rad och började gråta blod över denna upplysning för att ingen hade berättat det för henne förut?
En del mammor är bra på att baka bullar, andra är duktiga på att leka. Det vore synd om barnen tog det som personliga kränkningar om man vore dålig på det ena eller det andra.
Jag är kass på att leka och det har inte varit någon hemlighet för mina barn att jag tycker det är jättetråkigt, och jag förstår inte på vilket sätt det skulle bli värre om jag skrev det i en blogg. Som nu.
Jag hatar att leka.

Jag utgår ifrån att de krönikörer (jag vet inte vilka andra Fridah syftar på) som skriver om sina barn i ordalag som har att göra med baksidorna av föräldraskapet faktiskt i praktisk handling visar sina barn att de är älskade, och senare när barnen blir äldre också talar med dem, och att barnen därför kan skilja på det som skrivs i en krönika och verklighetens kärleksfulla förälder.
Att barn kan vara väldigt jobbiga ibland är inte riktigt samma sak som att man hatar dom.

Jag får allt oftare frågor om integritet på nätet, och inte minst när det gäller publicering av bilder eller utlämnande av privata angelägenheter. Var går gränsen för vad man kan skriva om sina barn, eller vilka bilder man lägger ut?
Mitt svar är ganska konsekvent att det är upp till var och en, men att man bör tänka på att det man publicerar i en blogg är tillgängligt för alla som har internet. Därför är det viktigt att man kan stå för det man skriver, vare sig det är ens föräldrar, barn, eller chefen som läser.
Själv brukar jag undvika att citera lustiga saker mina barn säger som vuxna säkert kan garva åt men som inte är lika roligt för barnen om deras kompisar snokar rätt på det, och jag försöker att inte skriva några detaljer om mina barns kroppsfunktioner, sjukdomar eller personliga problem.
(även om det såklart hänt att något dylikt slunkit igenom under dessa år av bloggande)

Jag tycker också att barnens integritet på sätt och vis blir viktigare ju äldre de blir. Ett litet barn som inte själv kan läsa tar inte lika mycket skada av att hängas ut som en tonåring som kanske också har kompisar som läser.
Oftast frågar jag mina barn om det är okej att citera dem. Säger de nej låter jag bli.

Men igen – det måste vara upp till varje enskild att dra gränsen för vad man lämnar ut och inte om sig själv och sina barn. De föräldrar som på ett eller annat sätt går över gränsen lär nog bli straffade, barn kan faktiskt också blogga och jag bävar inför dagen när mina får för sig att göra upp med sina barndomstrauman i sina bloggar eller på andra offentliga platser…

(och för säkerhets skull – rubriken till det här inlägget var ironisk)

filmtajm

Etiketter

Disruptive media, internet, internetkunskap, internetkunskap.se, skola, undervisning, upphovsrätt

Idag spelar jag in film.
Den ingår i ett projekt som heter internetkunskap.se, där vi ska göra 15 filmer för skolungdom och skolpersonal.
De ska publiceras på YouTube och vara lättillgängliga för alla, och på sajten kommer vi att publicera mer information i form av text och såklart massor av länkar till källor och annat intressant för den som vill lära sig mer om de ämnen vi tar upp.

Idag har vi gjort en liten film om Upphovsrätt. Kanske inte sexigaste ämnet men helt klart något som vi tror att många behöver lära sig mer om.

Jennifer har bloggat om projektet, och Fröken Ann.