Etiketter
avslut, död, säga upp sig, skilsmässa, sluta röka, veckans bloggtema
Ibland gör man saker första gången.
Andra gånger är det den sista. Jag tänkte att den här veckan skulle handla om avslut. Avslut som i att säga upp sig från jobbet, skiljas, sluta röka, eller på annat sätt avsluta.
I värsta fall kan det vara att förbereda sig för att dö, men det kan också vara att avsluta en destruktiv relation, lämna ett land för ett nytt, och göra det med hopp.
Blogga om avslut, droppa en länk till ditt inlägg i kommentarsfältet här, senast på lördag förmiddag, så sammanfattar jag.
Hej, min sköna.
Avslut är bra. För att vinna hela världen måste vi våga släppa taget. Taget om jaget. Taget om allt som binder oss. Endast så vinner vi hela världen. Endast så blir vi varse den OTROLIGA skatt vi alla sitter på.
Alla jävlar tar allt för givet. De är hemmablinda. De inser inte att de lever och vilket otroligt MIRAKEL det är.
Jag själv har nu, sedan länge, sjunkit in i futiliteterna. Jag lever mitt liv instrumentellt. Men en gång för länge sedan såg jag denna värld vi lever i som för första gången. Och det minnet av den första anblicken av miraklet lever kvar inom mig. Jag kunde se världen eftersom jag hade förlorat allt. Det dyrbaraste vi tror oss äga är vårt jag. Inte förrän vi har förlorat detta jag upptäcker vi skatten vi sitter på.
När jag begravde min farmor blev det inte bara ett avslut för henne.
Det blev också ett avslut mellan mig och dom äldre i familjen.
Nu är jag äldst.
Skitläskigt.
http://sandragustafsson.se/blog/2009/08/12/himlen-blev-bla-och-jag-var-nastan-hemma/
Ibland får man hjälp från oväntat håll för att komma till ett definitivt avslut.
http://pumansdotter.blogspot.com/2010/03/veckans-bloggtema-avslut.html
Nu finns mitt avslut på min blogg.
Kändes nästan lite kusligt först när jag såg vad du ville vi skulle blogga om..
Livets början och livets slut i följd.
Pingback: Skydd mot stormen « Hultmans unge
Jag har skrivit om mitt avslut till barndomen
http://www.sjubarnsmamma.com/2010/03/avslut.html
Pingback: Från första till sista andetaget « Truthandfiction
Här kommer mitt bidrag; http://truthandfiction.wordpress.com/2010/03/16/fran-forsta-till-sista-andetaget/
Jag har bloggat om mitt definitiva avslut med konservativ och karismatisk kristendom. Den dag när jag visste att jag definitivt var utanför, och inte skulle komma tillbaka… http://hjalpkallan.org/sussie/?p=311
Mitt inlägg handlar om när min son fick mig att sluta röka..
Mitt avslut handlar om när min son fick mig att sluta röka http://svenssonliv.blogspot.com/2010/03/veckans-bloggtema-avslut.html
Avslut … Ja dessa hemska avslut i livet … När min son dog tre år gammal samt när min bror dog i en trafikolycka på en vinterhal väg.Så många tårar som runnit nerför min kind och jag förstår fortfarande inte varför trots att så många år passerat.Så mycket sorg och saknad men jag står fortafarande upp för egen maskin med en kanske annorlunda syn på livet ibland något mer reflekterande över de enklaste saker.Ett liv så kort och ändå fyllt av så mycket elände människor emellan.Hoppas jag slipper mer av detta även om jag förstår att tiden inte visar någon hänsyn.Tänk om man kunde … !?. :)
Kram på dig Mymlan.
Vissa avslut är definitivt svårare än andra…
Pingback: Oavslutade avslut. « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te
Nu har jag bloggat om avslut. Eller snarar på min oförmåga till dem… :s
http://mcsarcne.wordpress.com/2010/03/16/oavslutade-avslut/
Jag står inför ett, kanske två avslut. Ett är glädjande och ett grämer mig. Båda är frivilliga. Vad är värst, frivilliga avslut eller påtvingade? Borde kanske blogga, men har inte tid ( ena avslutet tar en massa tid ).
Ibland kan påtvingande avslut på sikt visa sig vara de bästa.
Men det beror ju på vilken sorts avslut vi pratar om…
De frivilliga kan ju vara frivilliga men ändå med en touch av separationsångest som försvårar…
Ja. Jag håller med. Man tvingas liksom göra det bästa av situationen.
Istället för “ja men jag har det ju ganska så bra som det är ändå…” och så går man och smygvantrivs på dagarna med något. Inte riktigt så mycket att man bara kan säga “nej nu får det va nog”, men tillräckligt för att det ska va ett slöseri ändå. Då kan det va bra att få en spark i röven så det händer grejer. :o
Precis så jag menade… :)
Hmm. Kanske måste jag förtydliga mig. Såklart är det ohyggligt hemskt att förlora nära och kära. Men samtidigt är det faktiskt ofta inget man själv kan göra något åt. Inget man har ansvar över. Inget man kan direkt göra “fel” på.
Andra avslut i livet, som att sluta plugga, byta jobb, skaffa familj, flytta ja listan kan göras lång på avslut där de flesta kan vara lite ängsliga att göra fel. I de fallen har man ju faktiskt ganska mycket sig själv att skylla om det skiter sig.
Just insikten att man själv har huvudansvaret för sitt liv och alla de avslut man faktiskt kan påverka. Ganska läskig kan den vara.. Mycket mer vardagsängslan för de sakerna skulle jag tro. ( Eller så är det kanske bara jag som är bortskämd hittills? )
Hmm. Att förlora nära är såklart vidrigt och jobbigt, men beroende på vem var och hur behöver det inte vara det allra värsta ändå…
Jag tänker nog mer i termer av att tvingas bryta med något för att det är skadligt för en, frivilligt men ändå tungt, kan vara skilsmässa, att sluta röka, att tvingas lämna ett jobb eller att avsluta relationer av olika slag för att man inte mår bra av dem.
På det sättet kan ju en skilsmässa ibland vara värre än döden, eftersom man är så fostrad att ta ansvar och känna skuld att man så långe funderar på om man verkligen gjorde rädd och mår dåligt och har ångest och blir osäker. Och så samvetet, för andra människor som direkt eller indirekt påverkas av ens beslut.
Pingback: Att avsluta saker |
Inser efter att jag skrev inlägget att det där med avslut inte är så lätt! Vissa saker vill man avsluta men kan inte, andra saker avslutas fast man inte vill…
här är länken till mitt inlägg:
http://www.salamanderpm.se/2010/03/17/att-avsluta-saker/
Så här långt har jag illustrerat bloggtemat med tre bilder:
http://blogg.aftonbladet.se/halloj/2010/03/kan-du-gissa-veckans-bloggtema-hos-mymlan-2
det tog ett tag men sedan kom orden. mitt avslut ligger här (http://sunis.blogg.se/2010/march/utkast-mars-17-2010.html#comment) :D
Pingback: Veckans bloggtema: Avslut
Nu har jag skrivit om avslut också:
Avslut – det sitter en lapp i trapphuset
Vår telefon- och internetleverantör heter Blixtvik. Just nu fungerar uppkopplingen. Just nu.
I måndags fungerade den inte. Så jag ringde Blixtviks kundtjänst. Om jag ville bli ny kund hos Blixtvik skulle jag trycka “1″. Det ville jag inte. Av flera skäl. För det första är jag redan kund och för det andra skulle jag aldrig ha varit det om jag vetat det jag nu vet när jag bytte från Telia till dåvarande Ipbolaget som blev uppköpt av Jacket som blev uppköpt av Blixtvik…
Läs mer på:
http://blogg.aftonbladet.se/halloj/2010/03/avslut-det-sitter-en-lapp-i-trapphuset
Hej!
Jag har skrivit om avslut från ett något annorlunda perspektiv, kanske, om hur vi i västvärlden behöver lära oss att släppa taget och gå vidare. Tycker vi svenskar att vi är färdiga och har vi det för tryggt? http://www.sokratesutveckling.se/blogg
Pingback: oåterkalleligt « mymlan. the real.
Pingback: Bitterljuva avslut