Etiketter
Bjästa, hat, häxjakt, jämställdhet, kvinnor, linnea, män, Oskar, pöbel, rättssäkerhet, rättvisa, respekt, våld, våldtäkt
Jag tänker på Bjästa.
Och tänker att om.
Om det varit så, att Linnea inte orkat.
Om det varit så att Linnea vägrat vittna mot Oskar. Om hon fallit till föga för alla påtryckningar, allt hat och allt stöd för Oskar.
Om han inte hade blivit fälld, dömd för våldtäkt.
Hur hade omvärlden reagerat då?
Skulle hon ha fått det stöd som hon får idag?
Tyvärr så tror jag inte det.
Tyvärr så tror jag att det hade blivit än värre.
Jag tror att hon skulle fått ännu mer skit från Bjästaborna då, för att hon först anmält och sedan tagit tillbaka. Jag tror att de skulle sett det som det yttersta beviset på hans oskuld. Och därmed skulle Linnea ha förvandlats till den där lögnerskan, för evigt. Hon som anmält Oskar för våldtäkt för att hon egentligen var kränkt över att ha blivit nobbad, eller hur det nu var.
Uppdrag granskning hade inte kunnat göra sitt reportage.
Linnea är inte unik. Inte Oskar heller.
Vad som skiljer Linnea från de flesta andra i hennes situation är att hon orkade gå hela vägen, löpa linan ut.
Många gör inte det. Och jag förstår dem. Inte minst med den information vi har från Bjästa om hur utsatt Linnea blev just för att hon krävde rättvisa. Det är snarare svårt att förstå att någon orkar. Orkar berätta i detalj, och orkar stå på sig mot omgivningen som skyddar gärningsmannen och tycks vara beredd att gå nästan hur långt som helst.
Föga förvånande drabbar detta oftast kvinnor. Det är de kvinnliga offren för misshandel, våldtäkt och andra former av våld där gärningsmännen är just män som utsätts för häxjakt, medan män som begår brott mot kvinnor skyddas, hyllas och i de fall där kvinnan inte orkar dessutom frias av omgivningen, medan skulden vänds mot kvinnan.
Det räcker ofta inte ens med en dom, kan vi lära oss av Bjästa.
Hur många Linneor finns det därute som inte orkat?
Som tvingas bära på skam och skuld och se på när deras gärningsmän hyllas, ursäktas och går vidare i livet som om inget hänt, möjligen med en jävligt sned bild av vad som är rätt och fel. Som i fallet Bjästa där Oskar på grund av det missriktade stöd han fick lyckades våldta igen.
Hur många Oskar finns det därute, som aldrig riktigt ställs till svars, för att det är en männens värld vi lever i, där kvinnor är hysteriska horor och män liksom alltid ursäktas för sina snedsteg?
Män som i likhet med Oskar mer eller mindre uppmuntras att fortsätta göra fel, istället för att få stöd och hjälp att göra rätt.
Hur löser vi den här djävulska orättvisan utan att tumma på rättssäkerheten?
Utan att som i fallet Bjästa vända hat och förakt mot män i allmänhet och gärningsmän i synnerhet?
Hur löser vi detta utan att också oskyldiga män skuldbeläggs för andra mäns felsteg?
Kan vi lära oss respektera individer, både kvinnor och män, offer och gärningsmän?
Finns det ett sätt att diskutera våld, och sexuellt våld, i nära relationer utan att hemfalla åt pöbelmentalitet och dra för snabba känslomässiga slutsatser, alternativt tysta ned och hävda att man inte ska lägga sig i folks “privatliv”?
Det här är svårt.
Ett jämställdhetsproblem, som är osynligt, diffust och svårt att ta på men ändå någonstans så jävla uppenbart.
Du har rätt, det är “så jävla uppenbart”, men det är få som kan sätta så jävla bra ord på det som du Sofia…
Hur många Oskar där ute finns det som inte erkänner? Oavsett vad den killen gjorde, så hängde Linneas enda möjlighet till upprättelse på hans erkännande. Oavsett hur många Linneor som orkar löpa linan ut så kommer de ingen vart utan ett erkännande. Om det inte finns teknisk bevisning eller vittnen, och oftast så finns det inte det. I dethär fallet saknades det. Det hade aldrig blivit en fällande dom utan erkännandet. Tack Oskar! (men, å andra sidan, ångerkänslorna förhindrade inte våldtäkt nr 2)
Jag tror att om omgivningen tagit Oskars erkännande på allvar, och hjälpt honom istället för att med alla medel försöka få honom att förstå att han inte gjort fel, så hade inte våldtäkt nummer två inträffat.
Men du är något på spåren.
Också en brottsling ska ha något slags utrymme för att erkänna utan att bli lynchad och utsatt.
Om jag förstått saken rätt så fanns det stödbevisning i bägge fallen. (Glöm inte att han anmäldes för ett försök till tidigare på den andra kvällen, som lades ner i bris på bevisning)
Jag har inte sagt det här, men på andra ställen, jag har ingen offentlig åsikt i “Oskars” skuld eller oskuld då jag inte har till fullo satt mig in i fallet. Det jag engagerade mig emot var uthängningen av minderåriga (däribland även “Oskar”) på nätet.
Jag tror att en väg är att se alla som individer och inte vara så snabba på att sätta folk i fack och grupper. Sluta att generalisera och se från fall till fall.
Som vanligt är du klok. Jag har blivit helt lamslagen av denna historia. Jag har gråtit, skrikit och varit frustrerad. För att vi vuxna inte tar ansvar. Jag är glad över att historien kom fram, den fick iallafall mig o tänka till. Jag är stolt över Linnea och hennes vänner som slåss för det som är rätt.
Citerar Fredrik Härén ” Det är dags att öppna båda ögonen”
Tack!
Verkar ju som att det i Bjästa fanns en som inte orkade hela vägen. I alla fall av texten som fanns på broderns blogg tidigare: “Det är så att min lillebror under 1 månad blev anmäld för 3 våldtäkter, alla dessa flickor var kompisar sedan tidigare. Men vände sig alla emot min 15 åriga lillebror och nu sitter han inspärrad på en ungdomsanstalt utan för Uppsala.”
Tre anmälningar, två domar.
Du har så rätt… Kloka ord!
Eftersom denna händelse inträffade i skolans värd kollade jag lite om vad Skolverket säger om värdegrund.
De värden som lyfts fram och som skolan ska gestalta och förmedla är:
“Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta.”
Många känner till detta men det finns brister när det gäller hur man ska tillämpa värdegrunden, läs mer http://www.skolverket.se/sb/d/830/a/4873
Vi behöver ständigt bli påminda om vilka värden som skolan men även vuxna i samhället i övrigt bör förmedla till våra barn och ungdomar…
Det är inte så lätt, bara en sån sak som; vem bedömer vem som är svag och utsatt? Hur kommer vi åt jämlikhet mellan könen när den är osynlig? osv…
Sen är det en sak att det är vad som sägs om värdegrund, en annan sak är vilken utbildning lärare får när det gäller att tillämpa den, och hur man tillämpar den när föräldrarna inte är med på noterna, i en tid där föräldrainflytande har blivit så viktigt?
Jag tycker att vi (svenska folket) är så jävla korkade och dumma. Följer alltid massan. Först mobbas ena sidan, sedan blir det offentligt och då vänder alla kappan efter vinden. Vad hade hänt om inte den här historien blivit offentlig? Måste en historia ut i tidningen för att folk ska fatta skillnad på rätt och fel? Och hur kan det vara ok att trakassera släktingar till en dömd person? Är det helt plötsligt ok? Att bekämpa hat med hat….jag förstår inte det. Jag gör inte det… Självklart är det fler än ett offer i den här historien. Tycker inte synd om Oscar, men han har rätt till hjälp och vård. Och precis som du skriver, när det gäller barn (minderåriga) så är det faktiskt vi vuxna som måste ta ansvar. Alla vi vuxna runtom.
Jättebra inlägg, Mymlan.
Du är så klok. Så empatisk och samtidigt analytisk; du kan se flera sidor av en relation/konflikt, och också känna med båda parterna.
@hemligamorsan: Tack.
Jag blev återigen påmind om en händelse som min svärmor berättade. Det var om en bekant till henne vars oresonliga fru flyttat ut och tagit alla möbler så att stackarn inte ens har en soffa att sitta i. I förbigående nämnde hon att han kanske lappat till henne någon gång och att blåsts upp till en polisanmälan. Hon suckade över denna småaktiga kvinna – mannen hade inte ens en soffa…
Ja, för det första kan man ju börja synliggöra de hierarkier som rättsväsendet går efter när det gäller utsatta; vilka som har så kallat “skyddsvärde” eller inte – och hur mycket -det följer nämligen en i praxis väl inarbetad skala. Svensk går ju självklart där före invandrare, man före kvinna, rik före fattig – sedan finns det inbördes rangordningar; Svensk, skandinavisk utom finland, nordeurope och USA, sydeurope, balkan, utomeuropa, asien, afrika (på samma plats som afrika romer och andra utsatta etniska grupper) – något sådant. Rättsväsendet är dessutom konservativt – lagen är skriven i balkar efter ett språk med härkomst från norrön tid (ytterst island – Norge) – och det är liksom en indikator också på vilka tidslager med vidhängande moralvärdegrunder som ligger förborgade i dess många skikt.
En intressant historisk detalj värd att nämna i det sammanhanget är ju då det, att i forntida Island så dömde ju tinget vilket straff någon hade rätt att utkräva för viss gärning. Men det var den utsatte själv som så att säga utkrävde straffet – i den mån han hade mankraft och rikedom samt social ställning nog att verkställa det. Så storbonden fick ju då naturligtvis mer rätt än någon annan – då han hade de resurser och den sociala prestige och pondus som krävdes för att verkställa bestraffningen.
Vilket då kan föranleda en kommentar om att “Linda” i det här sammanhanget hade ovanlig ‘tur’ – en bidragande orsak kan då vara det stora sociala stöd hon ändå hade från sin egen familj när alla andra var emot henne. Det kan ha bidragit till att stärka hennes sak också i rätten förutom naturligtvis även att ge henne styrkan att gå igenom hela processen då alla andra var emot henne.
Det är dock få förunnat att ha ett sådant stöd från den ‘egna’ familjen som “Linda” hade i det här fallet. De flesta andra i liknande situation blir förskjutna av både sin familj och den närmaste omgivningen.
Det finns en skam runt utsatta som härstammar från en förakt för svaghet som sitter grundmurad i väggarna i vårt samhälle, inte minst sen 30-talet.
Men den är också universell – och finns i många samhällen på jorden.
Att utrota den skammen är att lösa upp både fattigdomens och ondskans själva grundbult.
Jag tycker du gör en bra början här genom att på ett så humant sätt börja diskutera och blottlägga problemet. Du ska ha en eloge för det.
Viktigt också då att påpeka är, att kategorierna man-kvinna finns inom alla de övriga – så det är så att säga en grundläggand indelning i + och -. Så att säga den första värdegrunden mellan etta och nolla.
Den lista jag då räknade upp beträffande “skyddsvärde” är ju då i fallande skala, utefter de underliggande normer som styr hur människor döms respektive värderas ur trovärdighetssynpunkt, beroende på om de är tilltalade eller målsägare.
Enligt tidningen har nu “Oskar” avtjänat sitt straff, men plockas omedelbart in för LVU på ett ställe som han tydligen inte kan röra sig fritt hos.
“Orssakerna kan vara många, men ska rymmas inom två kriterier: Föräldrarna brister i omsorgen av barnet, och Barnets eget beteende.”
Pingback: glöm inte bjästa « mymlan. the real.