det blir vår igen

Etiketter

Emil Jensen, Igen, vår

Mer Emil Jensen här.

hungerflickan

Etiketter

ätstörningar, Hillevi Wahl, hunger, Hungerflickan, mat, roman, utlottning

I veckan släpptes Hillevi Wahls nya roman Hungerflickan.

Det är en fristående fortsättning på hennes förra bok Kärleksbarnet, och handlar om hennes alter ego Irmeli, och hennes ätstörningar. Det är en väldigt modig bok.
Här finns en intervju med Hillevi om boken.

Jag har ett exemplar för utlottning, men om du vill vinna krävs en motprestation. Skriv en bloggpost om ditt eget förhållande till mat. Vare sig du älskar mat och aldrig bantat, eller om du liksom Hillevi brottats med maten och varit sjuk, eller om du är en sån som är ointresserad av mat utan bara äter för att inte behöva vara hungrig – skriv!
Du har på dig till tisdag 23/3 klockan 18.00 då jag utser en vinnare av boken.
Jag förlänger tiden till på fredag, fram till midnatt då. Och så kör vi detta som veckans bloggtema, ok?

När du skrivit din postning måste du skriva en kommentar här om att du vill vara med i lottningen, med länk till ditt inlägg.

varför särbehandla sexköpare?

Etiketter

Beatrice Ask, bokföringsbrott, brott och straff, kriminell, misshandel, sexköp, sexköpslagen, snatteri, trafikförseelse

Alltså rätta mig om jag har fel. Det är mycket möjligt att jag har det.
Men jag har för mig att papper från polis, åklagarmyndigheten och domstolarna skickas hem till den adress där personen är skriven, med sexköpare som enda undantag.
Det vill säga en sexköpare kan be att få sin post diskret skickat någon annanstans än till hemmet, för att slippa avslöjas för familjen.

Jag tycker inte att sexköpare ska särbehandlas från andra kriminella, vare sig med färgglada kuvert eller särskild diskretion.

En person som begår bokföringsbrott, mord, snatteri eller trafikförseelser, misshandlar eller på annat sätt bryter mot lagen brukar inte få hjälp av myndigheter att dölja det hela för familjen. Snarare är det så att familjen är bland de första som förhörs i en polisutredning. Varför skulle det vara på annat sätt när det gäller sexköp?

Oavsett vad man anser om sexköpslagstiftningen, det hör inte hit.
Man kan ha åsikter om alla möjliga lagar, men om något faktiskt är kriminaliserat så är det, och den som medvetet bryter mot lagen får vara beredd på konsekvenserna vare sig de är att familjen blir besviken eller att man i domstol döms till straff.

jag är inte tjock

Etiketter

ensamhet, fördomar, fetma, julia skott, singel, tjock, tolkningar

Jag är inte tjock.
Men jag har blivit fet.
Fet i bemärkelsen att jag för första gången i mitt liv har en riktig fettvalk runt midjan, som inte kan döljas genom att dra in magen eller så.
Men nej, jag är inte överviktig, jag är inte tjock, ingen skulle beskriva mig som ens knubbig, tror jag.
Men jag trivs inte med min fettvalk, den är i vägen för en snygg outfit och jag vill ha bort den. Därför är det nästan skrattretande när folk säger ”Äsch, du är väl inte fet, ta en kaka till” och liksom låtsas inte se valken, som faktiskt är oklädsam, på mig.

Julia Skott har skrivit ett underbart inlägg om att vara tjock.
Framförallt tar hon upp de värderingar som människor lägger in i begreppet tjock. Hur hon när hon säger att hon är tjock, vilket är ett faktum, ett ord som beskriver hur hon ser ut, ändå blir motsagd. För att folk utgår ifrån att hon säger att hon är tjock för att hon vill att folk ska säga emot henne.

Jag är inte tjock. Men ibland när jag till exempel resonerar om min situation som singel, och hur svårt det är att hitta någon, vilket är ett faktum, så säger folk emot. ”Men du kan ju få vem du vill”. Istället för att respektera att jag är fullt medveten om att jag i takt med tiden minskar mina chanser radikalt att hitta Den Stora Kärleken.
Jag säger inte det för att beklaga mig, eller tycka synd om mig. Jag bara konstaterar att ”så är det”.
Precis som att Julia konstaterar att hon är tjock.

Det är intressant ibland hur folks reaktioner och respons avslöjar dem.

När de säger emot Julias påstående om att hon är tjock avslöjas att de utgår ifrån att Julia inte vill vara tjock. Det utgår ifrån att tjock är fult. Eller att Julia tigger om komplimanger.

När de säger emot mig och mitt resonemang om svårigheterna att hitta en partner avslöjas att de verkar tro att en partner är allt, eller att de tror att jag tycker synd om mig själv, och att de verkar tycka att det är verkligt sorgligt att vara singel.

Jag önskar att vi oftare, inte bara när vi talar om fetma och ensamhet, kunde nämna sakerna vid deras rätta namn, och våga montera ner våra filter och fördomsfulla tolkningar.
Att vi i högre utsträckning faktiskt lyssnade på varandra, istället för att snabbt komma med lösningar och goda råd, som i nämnda fall inte efterfrågats.

resande

Jag åker en massa tåg.
I måndags åkte jag tåget som gick 05.08 från Sundsvall till Stockholm, och vände hem 18.30. I morse gick tåget 6.08 och jag kom hem klockan 22.00.

I Stockholm har jag jobbat. Föreläst, haft möten. Såna här dagar, när jag kliver upp fyra och kommer hem tio, är jag dåligt närvarande här.

Och halkar efter. För även om jag kollar nyheter, mejl, Twitter och Facebook, mer eller mindre ständigt i mobilen, blir det splittrat.
Jag är en person som behöver fokus. Och när jag har tider att passa (som tågtider, mötestider, föreläsningstider) har jag svårt att fokusera på bloggande. Jag kollar era kommentarer men är dålig på att svara.

Jag läser inte så mycket bloggar heller. Jag bokmärker till senare.
Och ibland hinner jag inte riktigt komma ikapp.

Vad har hänt idag? Ge mig dagens måsteläsning, tack!

gästblogg: sussie rundström aka ödmjuka kaxan

Etiketter

adhd, gästblogg

Förra veckan efterlyste jag gästbloggare hit.
Jag har fått en hel del respons.
Om du också vill gästblogga hos mig mejlar du till mymlan72 snabela gmail.com.

Först ut är i varje fall Sussie:

Jag heter Sussie Rundström, fast när jag bloggar brukar jag kalla mig Ödmjuka Kaxan.
Tack för att jag fick förtroendet att gästblogga!

Jag är en 48-årig tjej, som lever papperslöst i välfärdslandet Sverige. Ja, jag är i högsta grad ”tjej”, eftersom jag har en betydligt impulsivare, kreativare och mer förvirrad personlighet än man borde ha i Lätt&Lagom-land, när man är 48. Att jag dessutom har en kropp som omgivningen påstår ser yngre ut är ju en bonus. Så om ni överväger att gå på dejt med mig, så får ni räkna med en naiv och nyfiken 48-årig tonåring! ;)

När jag säger ”papperslös”, så tänker de flesta på en illegal flykting som tvingas gömma sig för att inte bli utvisad. Men papperslös kan vara så mycket mer. Det kommer jag till så småningom, låt mig först beskriva hur den papperslösa 48-åriga tjejens vardag ser ut.

Vardag, förresten…
Redan i skolan var min vardag annorlunda än de andra barnens. En duktig flicka vill ha fin handstil, lyssna uppmärksamt och göra ordentligt ifrån sig på proven. Men det var stört omöjligt att hålla uppmärksamheten vid liv när fröken malde på med nåt ointressant. Jag antingen tappade uppmärksamheten totalt och mer eller mindre slocknade, eller tittade på en rolig sak utanför klassrumsfönstret. Jag lärde mig inte genom att läsa i en bok eller lyssna på en malande lärare, utan slocknade och tappade bort hela sammanhanget efter en stund. Troligen var det för att jag inte fixade att råplugga och sen skriva tenta, som jag åkte på en utmattningsdepression på högskolan. Ifråga om lärande så är det heller inte lönt att ge mig en instruktionsbok till nyköpta telefonen. ”Bättre att testa sig fram”, säger jag då, medan omgivningen tror att jag kommer att ta sönder min apparat. Vilket jag inte alls gör. Oftast… Däremot brukar jag gråta och vara förbannad medan jag försöker få liv i eländet!

Tur att jag har körkort och bil i den här småhålan, där det inte går bussar så ofta. Jag har verkligen skaffat mig rutin på att köra, den rutinen fick jag mycket av redan när jag övningskörde. Teorin gick ganska bra, antalet körlektioner slutade jag att räkna när de hade passerat 90! Kanske jag till mitt försvar ska säga att jag inte körde många meter privat. Och efter ett och ett halvt år och två uppkörningar hade jag onekligen rutin! Och körkort!

Men det var den här vardagen. Hon som försökte vara duktig flicka har ju växt till sig och ska föreställa ”riktig kvinna”, så det känns lite förnedrande att behöva en to-do-lista…
En riktig kvinna kan väl ta hand om sitt hem utan lista? Jag tittar på disken, självklart ska jag ta itu med den, och bädda efter det. Diskmedel finns i skåpet under vasken…
Där står soppåsen, som är ganska full. Soppåsen kommer ut, och jag gör mina morgonrutiner (rutiner! WOW, duktigt Sussie!) vid datorn. Hämtar mejl, kollar min Facebook och skriver blogg. Om jag inte hittar nån intressant sajt, som slukar hela min uppmärksamhet.
Den där disken har jag visst glömt nu… Den står kvar i vasken, medan jag får ännu mer dåligt samvete över att jag borde bädda och och vattna mina stackars blommor. Jag vet att en riktig kvinna gör sånt. Som väl är (för blommorna) vet mina nära vänner att jag inte kan sköta krukväxter, så de har gett mig ett antal konstgjorda. Men jag har några äkta, som trots misshandel har överlevt. När jag ska ta vatten till blommorna ser jag disken… Jag diskar, och kokar förmiddagskaffe. Och glömmer blommorna som inte får vatten idag heller. I morgon är det bäst att skriva lista, trots att jag vill vara ”riktig kvinna”. En sån som kan sköta hemmet utan to-do-listor.

Och jag är fortfarande papperslös. Vad menar jag nu med papperslös? Jo, att jag inte har vågat få papper, läkarintyg, på den uppenbara neuropsykiatriska problematik jag alltid har haft. En del människor uppskattar mina speciella drag och ser mig som rättfram, förtoendeingivande, och med en förmåga att stå för vem jag är. Andra ser mig som slarvmaja, vårdslös, ostrukturerad och slö.
Dom undrar varför jag inte tar mig i kragen och gör nåt av livet. Idag är jag glad över mina speciella drag. Nåja, inte alla, men de flesta. Min empatiska förmåga, såväl som att jag ger råd efter vad människor behöver, inte vad jag tror de vill höra. Envisheten och förmågan att tänka utanför ramarna har hjälpt mig att överleva. Bokstavligt. Såväl som att mitt jojohumör har varit nära att kosta mig just det livet. Lika bokstavligt.

Jag har efter lång tids bävan begärt en neuropsykiatrisk utredning. Men kön är lång, så det är bäst att ha tålamod. Det där som jag inte utrustades med när Gud delade ut gåvor. Jag fick extra mycket kreativitet, envishet och empati istället. Under tiden jag väntar, filosoferar jag över skillnaden mellan att vara perfektionist och att vara perfekt, och det går upp för mig att jag alltid har varit perfektionist. Aldrig vågat inse att det inte gör nåt att jag inte är perfekt varje dag. Så börjar jag leta bokstäver…
A…b…c…
D…e…f…g…
H… Jag får en panikattack, och går tillbaka för att hitta ännu ett…
D!
Och jag inser att det innebär att jag är ovanlig utan att vara galen!
Om sjukvården ger mig de bokstäverna får vi ju se, men det är troligt.

/Sussie Rundström/Ödmjuka Kaxan

rss-skola

Etiketter

internetkunskap, källkritik, molnet, rss, sök, upphovsrätt

Hör du till dem som inte förstår alls vad folk pratar om när dom säger RSS? Och som inte riktigt vågar fråga, av rädsla för att verka dum eller lite efter?

Här är svaret:

Läs mer på internetkunskap.se, där du också kan spana in filmer om Molnet, Källkritik, Sök och Upphovsrätt.
Varje vecka publiceras en ny film, varför inte prenumerera på internetkunskap i din RSSläsare?

kärlek och abstrakt tänkande

Etiketter

kakor, kärlek, kraftwerk, Man Machine, sök

Här är sökningarna i topp under senaste dygnet, som hittat hit alltså.

Lite fint ändå. Kärlek som trea och så kakor tätt följt av eminenta Kraftwerk och Man Machine.

mediedagbok

Etiketter

abbes pappa, alliansen, Anna Hamilton, bloggar, Facebook, Fackpress, fokus, Gorillaz, Heja Abba, homosexuella, journalisten, Mediekonsumtion, medievärlden, Mitt eget jävla Narnia, Oscar Swartz, papper, politik, radiohead, radiohuset, Sandra Wåger, sjf, sociala medier, ssbd, twitter

Sandra Wåger har skrivit mediedagbok, om sin mediekonsumtion en dag. Intressant tycker jag, och snor idén rakt av.

Min dag: Inleder med att kolla Twitter, Facebook och min Greader, där jag framförallt läser Jardenbergs kommentarer.
Konstaterar att Abbe fyller fem år idag och får en liten tår i ögat när jag tittar på Abbes pappas film.

Efter diverse annat med lite Anna Hamilton i bakgrunden äter jag lunch och läser Fokus från i fredags. På papper.

Sedan producerar jag lite media genom att skriva den här bloggposten som tydligen rörde om ordentligt, av kommentarer, tweets och några mejl att döma. Texten publicerades senare både i Journalisten och i Medievärlden.

Sedan fortsätter jag att hålla ett öga på Twitter, och i min RSS-läsare. Fastnar för Mitt eget jävla Narnias text om Alliansens logga och läser några fler artiklar om den.

Sonen kommer hem och från hans rum hörs blandade ljud, jag kan urskilja Lily Allen.

Jag åker till radiohuset för att medverka i ett aktualitetsprogram och prata om sociala medier i valrörelsen. Kommer hem och kollar och följer upp reaktionerna på min text om Journalistförbundet, och läser lite mer bloggar och nyhetsartiklar, bland annat den här som Kjell Häglund tipsade om.

Sedan läser jag ett gäng facktidningar som förberedelse till en föreläsning jag ska hålla på torsdag på Fackförbundspressens Dag.

Ser på Åh Herre Gud och sen blir jag intervjuad av dottern inför ett teveprogram hon ska medverka i. Och tydligen jag också.

Nu sitter jag här och gör ungefär samma saker som tidigare under dagen. Håller koll på Twitter, Facebook och Greader. Fick mig nyss ett gott skratt av den här insändaren som Oscar Swartz länkade till.
Teven står på i bakgrunden, från yngre sonen hörs en märklig blandning av Radiohead, Eminem och Gorillaz…

Hur har din mediekonsumtion sett ut idag?

alfons reinfeldt

Etiketter

alliansen, logga, Mitt eget jävla Narnia, twitter

Dagens snackis på Twitter har varit Alliansens nya logga, som totalsågats big time.
Själv funderar jag mest på den orangea färgen, som för mina tankar någon helt annanstans än till alliansens politik.

Mitt eget jävla Narnia har gjort en alldeles egen kreativ tolkning av loggan.
Men är inte Fredrik Reinfeldt mer lik Alfons Åbergs pappa än Alfons själv?