hans och greta

Den viktigaste boken i mitt liv, eller Boken med stort B, måste nog faktiskt bli Bröderna Grimms Hans och Greta.

Året var 1975. Jag var knappt tre år gammal. Jag fick en kassettbok, ni vet ett kassettband med tillhörande bok. ”När du hör det här ljudet är det dags att vända blad”, sa berättaren i början av sagan och sedan kom ett litet pling.
Det var en musiksaga, ackompanjerad av klassisk musik, men hur jag än försöker minnas vilken musik som hörde till kan jag inte. Jag minns däremot att Svansjön var musiken som spelades till ”Den fula ankungen” som var en bok i samma serie. En bok som inte var i närheten så viktig som Hans och Greta.

Jag lyssnade, om och om igen. Vände blad när det plingade. Tittade på bilderna, lyssnade på musiken, men framförallt lyssnade jag på sagan. Berättelsen om de fattiga fattiga barnen som inte hade någon mamma, men en elak styvmor. Jag förfärades över detta. Liksom jag förfärades över den torra brödbiten de fick med sig ut i skogen. För att inte tala om skräcken som rusade genom kroppen på mig i delen där de upptäcker att småfåglarna hade ätit upp brödet de smulat ut efter vägen för att kunna hitta hem.

Jag lärde mig sagan utantill. Och visste precis när man skulle bläddra. Så jag läste den och jag läste in den på ett alldeles eget kassettband. Då hade året hunnit bli 1976, jag hade fyllt tre och jag läste Hans och Greta med stor inlevelse. När de kom till häxans hus avbryter jag läsningen för att huta åt min pappa att han inte får skratta för ”nu blir det hemskt”, varefter jag själv brister ut i ett tokfnitter av sorten som bara treochetthalvtåringar kan göra i skräckblandad förtjusning över otäcka häxor som äter små barn.

När jag hade läst färdigt boken gav pappa mig en annan. Han tyckte att jag skulle läsa in också Rödluvan på kassettbandet. Problemet var att jag inte hade lyssnat på den lika mycket. Kanske bara en gång, eller två. Jag kunde den inte utan och innan, som jag kunde Hans och Greta. Detta ville jag dock inte erkänna riktigt, så jag slingrade mig lite, innan jag till slut tog boken och började läsa.
Och till min stora förvåning upptäckte att jag kunde läsa. Jag kunde läsa orden som jag inte kunde utantill.

Jag tog en annan bok, en bok jag aldrig hade läst förr, och kunde läsa den också. Och jag kunde läsa tidningen. Som ett rinnande vatten.

Bara sådär.

Tack vare den förskräckliga historien om Hans, Greta, deras snälla snälla men toffliga pappa, deras otäcka styvmor och den rysliga häxan som överlistades av Hans.
Därför måste jag faktiskt säga att den boken också är den viktigaste i mitt liv, för att den lärde mig läsa.

Vilken är den viktigaste boken i ditt liv? Skriv, och droppa en länk i kommentarsfältet här.

Tack så mycket för lånet av bilden, Skapande!
About these ads

5 reaktioner på “hans och greta

  1. ISMAEL av Daniel Quinn tyckte jag var super när jag läste den för många år sen.
    Fick ett lugn i min mage trots sista delen av boken var mycke (typiskt amerikaner ) ”upprepningar” .Men ändå en tänkvärd bok…
    Lånade på bibblan- sve-och har en engelsk en ute på vift .
    Fab att jag inte skriver upp vem jag lånar grejer till!

    hade fint och grattis till utnämningen ! :)
    mvh b

  2. Pingback: Min viktigaste bok « Anders har en åsikt om…

  3. Pingback: böckerna « mymlan. the real.

  4. Åååh, precis sådär lärde jag mig också läsa! Dock lite senare i livet och minus kassettband. Det var en bok om Robin Hood kommer jag ihåg.

  5. Pingback: Maria och skrivandet : Maria Hägglöf

Kommentarer inaktiverade.