Etiketter
demokrati, homosexuella, jämställdhet, SD, stolthet, svenskt, Sverige, sverigedemokraterna, tryckfrihet, yttrandefrihet
När jag skrev mitt förra inlägg om Niklas Orrenius bok ”Jag är inte rabiat. Jag äter pizza”, så hade jag redan ett andra inlägg i tanken. Som skulle handla om det andra. Om sverigedemokraternas politik. Jag ska skriva några rader om det men först kommentera en del av reaktionerna till förra inlägget.
Erik Wiklund reagerade snabbt, liksom sverigedemokraterna.de.
De menar att jag har missuppfattat. Men jag upplever att de missuppfattat mitt inlägg.
Därför vill jag kort klargöra några saker:
1. Jag anser att det inte går att kompromissa med våra grundläggande demokratiska rättigheter.
2. Jag har inte missuppfattat SD:s syn på yttrandefrihet, jag nämnde inte deras syn på den med ett ord i förra postningen. Jag talade om min egen syn på yttrandefrihet.
3. Jag är fullt medveten om att Orrenius har fler poänger än den jag reagerade starkast på. Däremot var ett av hans syften med boken att beskriva just det som gjorde mig upprörd, enligt hans egen kommentar till min postning.
Alla håller såklart inte med mig, men jag kompromissar inte när det gäller att yttrandefriheten måste försvaras, vem som än vill utöva den.
Många tolkade min postning som att jag tycker att svenska tidningar ska släppa fram anhängare till partiet i kommentarsfält och debattinlägg. Det tycker jag inte. Yttrandefrihet är inte detsamma som rätten att publicera sig överallt, var som helst och när som helst. Varje ansvarig utgivare fattar sina egna publiceringsbeslut.
Det jag reagerade mot var den svenska pressens tystnad i fall där sverigedemokrater blivit utsatta för allt från äggkastning till att förlora jobbet på grund av sina åsikter.
Samma press som i dagarna ägnar spaltmeter efter spaltmeter åt att diskutera Lars Vilks rätt att yttra sig.
Där sätter jag punkt och hoppas att jag varit tydlig nog om yttrandefriheten, för att gå till några andra reflektioner inspirerade av Orrenius bok.
Som handlar om politik.
Även där har svenska medier brustit.
Inte för att de inte låter representanter för partiet publicera sina visioner i tidningarna. Utan för att de inte ger väljarna en korrekt och tydlig bild av vad SD egentligen vill göra.
Det talas massor om SD i medierna. På ett stigmatiserande sätt. Det talas om främlingsfientlighet och ingen kan ha undgått att partiet vill minimera invandringen. Detta hjälper svenska medier till att berätta, därom råder intet tvivel.
Det talas mycket om SD, det talas mindre med sverigedemokraterna själva.
Men samtidigt som många redaktörer och reportrar säger sig inte vilja bidra till att ge SD mer uppmärksamhet eller draghjälp i valrörelsen, är det precis vad de gör.
Tror jag.
Jag vet inte säkert, men gissningsvis är de flesta röster på SD röster mot invandringen.
Och jag gissar att de flesta som röstar på partiet är dåligt insatta i partiets politik i övrigt.
Jag gissar att många som röstar på partiet inte skulle identifiera sig som vare sig rasister eller nationalister, däremot tror jag att väldigt många av dem är trötta på invandringspolitiken och tycker att det är på tiden att det kommer ett parti som vill ta itu med det.
Men SD vill göra Sverige svenskare. Mer homogent.
Och det är här jag skulle vilja att partiet granskades. Att partiprogrammet gicks igenom punkt för punkt, att medierna pedagogiskt förklarade vad SD egentligen vill göra.
Varför inte något liknande den bilden SvD gav av Miljöpartiet förra veckan?
Jag var en gång på ett möte där Jimmie Åkesson talade och försökte värva nya medlemmar. Han gick där igenom programmet punkt för punkt. Vare sig han talade om äldreomsorgen, polisen, skolan eller sjukvården lyckades han lösa alla problem genom att minska invandringen och ”sluta blanda kulturer”.
För mig är inte det att göra Sverige svenskare. Det Sverige som SD vill ha är ett Sverige som jag inte känner igen. Ett land som jag inte vill leva i.
För mitt Sverige som jag vill värna och om det vore möjligt konservera, är knappast kulturyttringar från Karl den XII:s tid. Jag vill inte ha tillbaks husförhören eller kyrkans makt. Jag vill inte äta strömming till middag varje dag och jag vill ha tillgång till musik, film, konst och litteratur från hela världen.
Jag förstår inte fullt ut vad SD menar när de använder uttrycket svensk kultur, eller när de talar om vad som är svenskt. Men jag får en känsla av att de vill spola tillbaks tiden.
Jag vet vad som är svenskt för mig.
Saker som jag gärna slåss för att behålla.
Sverige är på intet sätt perfekt. Det brister ofta, och det gör det om möjligt ännu viktigare att fortsätta slå vakt om de värderingar som för mig symboliserar Sverige.
Det är att vi är en demokrati, att vi har grundlagsskyddad yttrandefrihet och tryckfrihet. Det är att vi är ett av de mest jämställda länderna i världen, att alla är lika inför lagen. Det är att Sverige är solidariskt, öppet och blandat. Att det är sekulariserat och att vi har religionsfrihet. Att homosexuella får gifta sig och skaffa barn. Att vem som helst åtminstone enligt lag har rätt att vara hur som helst, så länge ingen skadas.
Det är mitt Sverige. Ett Sverige som SD vill göra om till oigenkännlighet.
Om mer än fyra procent av svenskarna också vill det – då är det så. Det är inget jag tänker försöka förhindra. Vilket inte betyder att det är så jag vill ha det.
Jag delar din åsikt om att media och politiker måste bli bättre på att ta upp Sverigedemokraternas politik. Men man måste också avslöja SD:s taktik som går ut på att skrämmas och spela på våra fördomar. Detta leder ofta till väldigt starka avståndstaganden. När etablissemanget så starkt tar avstånd från SD så kan man tro att SD inte tillåts säga ”sanningen”.
Det finns därmed en risk att SD:s verklighetsbeskrivning tas för sann, t.ex. av dem som läser kommentarer eller forum. Som tur är så har SD en väldigt felaktig bild av verkligheten. Alla invandrare är inte kriminella. Alla muslimer vill inte införa Sharia-lagar. Det är inte farligt att ”blanda” kulturer, det har människor alltid gjort.
Det är viktigt att vi visar civilkurage och slår hål på de myter som SD sprider. Jag är övertygad om att SD vinner väljare genom att trixa med fakta och spela på rädslor. Låt oss inte lämna walk-over. Sverige förtjänar bättre än SD.
Absolut!
Det är det jag menar med att vi ska prata mer med dem och mindre om dem.
För om vi låter dem tala och granskar deras retoriska påståenden kommer de att i många fall falla på eget grepp.
Tidigare har jag även vurmat för att istället för att bara moderera bort vissa kommentarer på nyhetssajter som spyr ur sig en massa ”fakta” om invandring till exempel, borde publicera, bemöta och ta hål på dem…
”För om vi låter dem tala och granskar deras retoriska påståenden kommer de att i många fall falla på eget grepp.”
Nej, Mymlan det är just precis det som är problemet. ”Retoriska påstående” appellerar till folks känslor om ”dem”, ”de främmande” och på RÄDSLA, på detta känslor biter inga rationella argument. Det är väldigt få debattörer som kan vinna en debatt med en sverigedemokrat och även om någon som skulle göra det är det ännu färre som SD:are (eller presumtiva) som skulle bli övertygade för det. Det är lika dumt som att försöka övertyga en varghatare om att vargen inte är farlig och har rätt att leva i våra skogar (UTAN att göra jämförelsen varg/invandrare).
Jag minns fortfarande med stor pinsamhet när den just tillsatta integrationsministern Nyamko Sabuni fullständigt tillintetgjordes i morgon-TV av en representant från SD. På ett par minuter vände han alltihop mot henne och att det var hon som var inhuman och främlingsfientlig. Det var just Nyamko Sabuni som länge hade tuggat om att ”ta debatten med Sverigedemokraterna”. Efter det har jag inte hört ett ord om detta.
Förvisso är det inget fel att bemöta felaktiga och lögnaktiga siffror om invandring och kriminalitet men det hjälper dessvärre föga. Möjligtvis skulle det vara en idé att ha kriminologi inbakat i samhällsvetenskap som obligatoriskt ämne i högstadiet, DET hade gett resultat. Du borde förövrigt själv ta en A-kurs i ämnet.
Jag talar fortfarande om medierna, att de i större omfattning borde ta hål på SD-argumenten, inte nödvändigtvis i tevedebatter, mer som undersökande journalistik.
Personligen tror jag att införande av undervisning i källkritik, väldigt tidigt, skulle göra stor nytta…
Som när din kollega och källkritikens mästare Jan Guillou granskade Sverigedemokraterna?
Lyssna när han var hos Nordegren förra året i februari och förklarade att Sverigedemokraterna inte längre är rasister (i början av programmet):
http://static.sr.se/laddahem/podradio/SR_P1_Nordegren_090219042105.mp3
Nu blev Guillous SD-rep rätt kritiserat vad jag minns. Däremot tycker jag att nämnde Orrenius gör det bra, läs boken vetja!
Eller varför inte fler artiklar som denna i dagens Sydsvenskan: http://bit.ly/cL7y5c
Hej Liljeros. Jag vill börja med att säga att jag tycker att din kommentar är tråkig. Du tar upp två exempel på två personer som faktiskt, i ärlighetens namn, inte direkt är välkända för deras goda debattförmåga. Jan exempelvis är ju mest populär för att han är arg och gillar härskartekniker, hur vettigt materialen är i sig, däremot, skiftar ju rätt friskt.
Det känns lite tråkigt att du vill se det som omöjligt med två tråkiga exempel. Det får mig genast att tänka på de antifeminister som trillar in på min blogg och avfärdar feminism med att alla feminister är rabiata, och som källor hänvisar de oftast till en, högst två, vars årsikter de ogillar och som har gått i klavertramp.
Det är inte representativt för helheten.
Man kan inte ge upp efter två misslyckanden.
Det är ledsamt.
Tänk om vi alla gav upp efter två tillfällen vad gällde allt? Då skulle vi nog inte ha kommit någon vart inom någonting, skulle jag tro.
Det var två exempel, inget annat.
De där ”antifeministerna”, kallar de sig så?
Och det var två exempel för att motivera vaddå? Vill du påstå att du inte syftade på att man inte ska möta Sverigedemokrater i debatt? Eller, vad vill du mena att du säger när du säger ”det var två exempel, inget annat”? Du menar att du inte hade någon poäng i inlägget som du försökte motivera med två exempel?
Det vara bara två exempel som inte betydde någonting alls kanske?
Angående antifeministerna. Ja. Varför skulle de inte göra det? Vad är det du vill ha fram?
Jag tycker att du är mycket otydlig, som du kanske märker.
Det var två exempel på en verklighet där det är omöjligt att försöka vinna debatter med rationella argument över känslor. Sverigedemokraternas väljare blir nämligen inte mindre rädda eller mer trygga för att någon annan vinner retoriska poäng över dem. Det enda man kan göra i dagsläget (kortsiktigt) är att försöka använda skuldkänslor mot dem som tänker rösta på dem, det är därför SD fortfarande har så få väljare, det är nämligen fult, politiskt inkorrekt och skamfullt att rösta på dem (än så länge). Att ”ta debatten” och ge dem legitimitet ger övriga signaler att det är okej att rösta på dem.
Du borde kanske också läsa vad jag skrev på Mymlans förra tråd om SD.
Bara undrade om de kallade sig antifeministerna, bara undrade.
Här går det också kanon: http://www.youtube.com/watch?v=gn056C7WhbY
Mymlan att du anser att SVERIGE är ett FIN FINT land att arbeta bo och verka i är ju bra för
dig. Det land som jag har sett sen jag föddes 1953 var under en hyfsad utveckling fram till det
KATOSTROFALA beslut som togs på 70 talet att landet skulle bli en mångkulturell nation.
Efter detta beslut anser jag att landet har fått en negativ utveckling på många områden som
jag ej ser något slut på för närvarande. Därför har jag och kommer att rösta på Trygghets och
Frihetspartiet Nr1 Sverigedemokraterna oavsett att NI som tror er veta BÄST Svartmålar
både SD och dess väljare. Jag känner inte igen mig själv i den NATTSVARTA bild som ni målar upp av SD och dess väljare men du och jag lever i skilda VÄRLDAR jag ARBETARE du
MEDIAELIT så däri ligger nog SVARET.
Jag kan också se en del negativ utveckling på vissa områden i Sverige, och på andra områden är utvecklingen positiv och bra.
Men jag har svårt att sätta utvecklingen, både den positiva och negativa, i samband med ett enda beslut på sjuttiotalet.
Vad är det som gör att rasister är så förtjusta i versaler??
Du tycker inte att media gett väljarna en korrekt och tydlig bild av SD: s politik.
Väljarna, inkl blogginnehavaren, kan ta reda på det själva genom att gå till källan, så kan man där erhålla sanningen oförvanskad.
”Det talas mycket om SD, det talas mindre med sverigedemokraterna själva”.
Som på den här bloggen tex!
@photoimagine: Jag är fullt medveten om att jag bidrar till pratet OM SD. Å andra sidan får de också kommentera här.
Rädda (osmarta?) människor kommer alltid följa demagoger och endast bildning och insikter råder bot på det. SD´s frammarsch förbättrar dock en sedan länge kväst debatt runt invandring och detta skapar i sin tur mer bildning som i sin tur försvagar SD.
SD kommer således falla på sin egna orimlighet – för vi är ju faktiskt rackarns smarta här i Sverige.
Pingback: Veckan som gick – vecka 20 « Same Same But Different
Mymlan skriver:
”mitt Sverige som jag vill värna och om det vore möjligt konservera, är knappast kulturyttringar från Karl den XII:s tid. Jag vill inte ha tillbaks husförhören eller kyrkans makt. Jag vill inte äta strömming till middag varje dag”
Tja.. det brukar kallas för en halmgubbe.
”Låt oss ta en paus i hycklandet och säga som det är: den mångkulturella politiken har havererat. Ingen människa med förnuftet i behåll kan längre försvara den omänskliga utopi som driver Sverige mot social, kulturell och ekonomisk katastrof. Det största och mest omdömeslösa samhällsexperiment som har ägt rum i svensk historia går mot en oundviklig kollaps.”
http://snaphanen.dk/2010/05/23/s%C3%B8ndagskronik-flykten-fran-mangkulturen/
Kommentera det här, Mymlan.
Jag ska inte utge mig för att vara expert, eller ens särskilt påläst, men hela debatten (alltså i media generellt) om SD och invandrarpolitiken verkar till 90 procent bestå av argument för vems som bör få skulden för det hela, eller om vem som sa vad när till vem om vad, eller hur bilden av SD och situationen i övrigt bör målas upp. Det verkar vara mindre relevant hur situationen ska lösas. Men såklart, det är ju politik. Politik är ju alltid politik, det handlar om vem som vinner väljarna, hur det egna partiet ska ta hem nästa val. Mycket snack och mindre verkstad…
I och med detta lägger jag mig ju i debatten, precis på det sätt som jag ovan kritiserat. Regelrätt politik eller kommentarsfältsdebatt är inte mitt sätt att göra min röst hörd, det vet jag. Men jag vet också att vad jag, och de flesta andra också för den delen, tycker och ivrigt debatterar i bloggar, kommentersfält och sociala media inte spelar särskilt stor roll om vi inte reser oss ur soffan och aktivt försöker förändra situationen i den riktning vi vill. Jag vet också att Sveriges nuvarande politik egentligen inte kan förändra den stora massan människor i det kortare tidsperspektivet, för det måste människorna göra själva. Politik kan inte åstadkomma så stor förändring i mina hjärtefrågor här i livet, i alla fall tror inte jag det.
Men ändå, engagemang i de flesta former är enligt mig bland det bästa som finns. Så SD ska ha en eloge för att de tagit sig såhär långt. De tvingar de etablerade partierna att ta debatten, detta är den fina med yttrandefrihet.
Dessutom ska de av er som ändå har en positiv och ödmjuk attityd (mymlan m.fl.) ha en eloge för det. På det kommer man långt ;)
Jag tänker kämpa för det jag tycker är rätt där vi är hela dagarna; mitt bland våra medmänniskor, göra något aktivt. Vad tänker ni göra?
Hej Mymlan.
Jag är en av de som tänker rösta på SD i höst.
För min del känns det som om min röst inte tas på allvar, folk lyssnar inte på mina åsikter och säger att jag har fel. Det är det enda bemötande jag får när jag berättar om SD. Ingen bemödar sig att fråga varför jag tänker rösta på dem, de bara antar att jag är inhuman.
Jag föddes i Södertälje och växte upp i Botkyrka. Nu bor jag i Stockholm. Denna resa har fått mig förstå varför så många inte lyssnar. Det är svårt att se problem som riktiga om man inte dagligen tvingas bemöta dem. Många av mina grannar bor i en bubbla. De enda invandrare de träffar är de som lyckats ta sig in på jobb, lyckats lära sig bra svenska, inte anses vara ett problem.
Så har vi de invandrare som jag bott med. Som inte lär sig svenska, inte vill arbeta för att de får bidrag, som har börjat hata ”de rasistiska svenskarna” som flyttar längre och längre bort för att slippa. Förstå mig rätt nu, jag har många vänner bland dem också, som jobbar och stretar likt Askungen för att få ekonomin att gå ihop – men de blir allt färre.
Jag vet inte hur många gånger jag och andra svenska personer blivit rånade, misshandlade eller en del till och med våldtagna, för att de är svenskar. Det är inte det Sverige som jag tycker så mycket om.
När jag lägger min röst på SD, är det för att jag vill att folk som kommer hit ska lära sig svenska, så de kan lära sig kommunicera. Jag vill att de ska kunna försörja sig själva om de kommer hit. Jag vill att de ska lära sig om våra svenska värderingar och lagar, såsom att hederskultur inte är okej, att människor får älska någon av samma kön utan att de ska stenas till döds och att tjejer som väljer att inte bära slöjor inte är horor och inte förtjänar att bli våldtagna. Om de inte klarar av detta, så vill jag inte ha dem i vårt samhälle.
De sju partierna som nu sitter i riksdagen visar med all önskvärd tydlighet vad de tycker om mina problem. Det vill säga, att jag inte har något problem. Det finns inte – alltså ska vi inte diskutera det. De kunde lika gärna spottat mig i ansiktet.
Vi har problem, lösningen för min del heter Sverigedemokraterna.
Tack för att du tog dig tid att läsa.
Julia
Hej Julia!
Du säger exakt samma sak som mina släktningar som bor i mer invandrartäta områden också gör, och som du säger så är det lätt att ha en åsikt om alla tillsammans all invandring är bra, när man inte utsätts för problemen själv. Ett exempel på detta är kanske att de som framförallt är för invandring faktiskt inte bor i såna här områden. De bor i mer välbärgade områden och hör till medelklass och uppåt.
Att folk känner sig glömda är knappast konstigt. Stora delar av Sverige är glömda. Sverige har plockat in många invandrare men misslyckats helt vad gäller integration, vilket skapar den här sortens problem. Sverige måste bli bättre på att utbilda invandrare inom språk och kultur och ställa krav. Problemet med detta är att många partier faktiskt är rädda att stämplas som rasister.
Det märkliga är att majoriteten av alla de jag träffar faktiskt är FÖR språkkrav, även om det är ett ämne som partierna inte vill ta i med tång. Rädslan att stämplas som rasist tar över, vilket istället innebär att folk, som är i den situation som du är i, röstar på SD. Inte för att de är rasister. De flesta av SDs väljare är faktiskt inte rasister. Jag tror att rädslan för att ta tag i vår dåliga integration faktiskt kommer skapa fler och fler SD-väljare varje år.
Problemet med detta är att SD är ett rasistiskt och invandrarfientligt parti.
Men om alla andra partier ignorerar folks problem av rädsla.
Vad ska folk då göra?
Jag tror att du helst inte skulle vilja rösta på SD av andra skäl. Men lösningen för din del just nu, som du säger, heter Sverigedemokraterna.
Det här är ett problem som fler måste inse. Politikerna måste börja uppmärksamma både arbetarklass och folk som bor i invandrartäta områden. För ja, ni är bortglömda, fullkomligt. Och inte bara inom det här området, direkt. All tid och energi och alla åsikter politikerna utgår från verkar basera sig på en övre medelklass som inte är med om den här sortens problematik. Jag är INTE med om den här problematiken, exempelvis. Jag är född och uppvuxen i innerstan i ett välbildat hem. Övre medelklass. Det är lätt för mig, och mina gelikar, att prata om hur bra invandring är.
Det är så jävla lätt för såna som mig.
Hej Hanna!
jag är varken rasist eller invandrarfientlig
men tycker det är rimliga krav att lära sej svenska
och anpassa sej till våra seder och traditioner
kan någon beskriva fördelarna med det måmngkullturella
sammhälle .I Malmö tex.flyttar folk till andra områden
för att komma undan problemet.
SDare
Hej Hanna!
Du skriver: ”Sverige har plockat in många invandrare men misslyckats helt vad gäller integration, vilket skapar den här sortens problem. Sverige måste bli bättre på att utbilda invandrare inom språk och kultur”
Detta är en konstig beskrivning. Om någon tar ett språng ut genom fönstret på sjätte våningen och skadas allvarligt eller slår ihjäl sig, när han slår i backen, så brukar man inte beskriva detta i termer av, att han ”misslyckades helt” med att flyga. Man brukar inte heller dra slutsatsen, att folk ”måste bli bättre på” att flyga.
I Finland har man funnit, att 80-90% av de somaliska invandrarna är analfabeter. Det överensstämmer med, att 53% var analfabeter av dem, som invandrade till Borlänge förrra året.
Det är omöjligt att ”integrera” analfabeter till Sveriges/Skandinaviens arbetsmarknad. Det finns inga jobb för analfabeter på en postindustriell arbetsmarknad.
Vilken fin saga om att flyga. Jag kan berätta än en flygplan, annars, och hur det gör det möjligt för människan att flyga genom att utarbeta lösningar och blahblah. Har du hört talas om dem? Och hur anknyter flygplan till möjligheten att integrera folk? Inte alls. Precis som det inte hör med folk som hoppar ut genom fönstret att göra heller. Ursäkta min diss, men jag hyser kraftig avsmak för substanslösa små liknelser som inte hör till sak.
Så.
Somalier är ett extremt fattigt folk, som du säkerligen vet. Somalier är inte heller de enda som invandrar till Sverige, som du kanske vet. Att vara helt emot invandring och beskriva integration som omöjlig med hänvisning till ett folk som levt ett extremt fattigt liv och varit fruktansvärt utsatta är väl kanske lite väl.
Men vi kan väl prata om flygplanen igen, om du vill göra sånt. I det här fallet är ett fint litet flygplan något som vi kallar för utbildning. Ojoj. Med flygplanet kan man flyga, med utbildning kan man läsa och skriva!
Så flög människan. Så fint, så fint.
Förlåt att jag bemöter dig så ruskigt otrevligt, men det blir så löjligt med din liknelse om gubben som hoppar ut genom fönstret och ditt påstående som innebär att man inte kan lära somalier att läsa och skriva. Det blir ytterst svårt att svara på något annat vis.
Du kunde ju ha skrivit: ”Somalier är analfabeter och jag vill inte lägga skattepengar på att utbilda dem.” som jag förmodar är din egentliga åsikt i frågan. Eller? Du vill bara ha arbetskraftsinvandring med redan existerande utbildningar, korrekt?
Det där gick väl enklare än att prata om folk som hoppar ut genom fönster?
Kära Hanna,
Det avgörande är inte, om man *vill* (eller inte vill) ”lägga skattepengar på att utbilda” analfabeter. Det är som regel omöjligt att utbilda vuxna analfabeter, så att de blir egenförsörjande på Sveriges/Nordeuropas arbetsmarknad. Vuxna analfabeters barn blir alltför ofta inte heller egenförsörjande, eftersom det är omöjligt för skola och barnomsorg att helt kompensera för föräldrarnas inflytande på barnen.
”God grant me the serenity
to accept the things I cannot change;
courage to change the things I can;
and wisdom to know the difference.”
Hanna, du bör försöka tillägna sig ”wisdom to know the difference” mellan vad som är möjligt att åstadkomma – och vad som är omöjligt.
”Integrationen” av analfabeter (80 – 90% av somalierna) är givetvis inte bättre i t.ex. Storbritannien jämfört med Sverige.
http://www.dailymail.co.uk/news/article-484927/Labour-thinktank-names-immigrants-drain-taxpayer.html
Uppskattar ditt inlägg… i synnerhet din förmåga att ”jonglera med flera tankegångar i taget”!
Intressant blogg btw!
Det där var bra tänkt.
Jag har skrivit några inlägg på min blogg om samma sak. Länken dit är: http://ligator.blogg.se/
Det jag retar mig på är vilken låg nivå det är på kritiken mot Sverigedemokraterna. Deras idégrund och deras partiprogram och skrivelser i sin helhet kommenteras inte. Jag har sökt i expo efter någon djupare artikel som går igenom nationell idaologi, men inte hittat något.
Allt får man göra själv här i världen, därför har jag börjat skriva om det!