sommarblogg

Etiketter

abbes pappa, heja abbe, internet, sociala medier, sommarblogg, Sommarbloggen, TV4

Idag skriver jag på Sommarbloggen hos TV4.
Om sociala medier. Om att jag inte är någon expert. Om att göra mer och prata mindre.

I förrgår skrev Abbes pappa på samma blogg. Betydligt mer läsvärt.

helin, mellin och littorin

Etiketter

Aftonbladet, dementi, etik, jan helin, Lena Mellin, Littorin, medielogik

Om Aftonbladet har så mycket på fötterna att de ser skäl för publicering av ”Annas” historia, skulle de väl för allt i världen inte avstå från publicering oavsett dementi från Littorin? Om medierna avstod publicering enbart baserat på nekanden från utpekade/anklagade personer vore det samma slags Pravdajournalistik jag nämner i den här bloggposten.

Antingen har Aftonbladet på allvar tagit ett stort kliv över gränsen för god publicistisk sed, eller så försöker de i efterhand av någon outgrundlig anledning flirta med de läsare som inte har full koll på normal medielogik genom att dra till med en ren lögn. Eller åtminstone en ytterst tveksam efterkonstruktion.

#littoringate

Etiketter

brott, Facebook, journalistik, Littorin, medier, Pravda, pressfrihet, sexköp, straff

Jag har inte så mycket att tillägga i Littorinhärvan, så många har redan skrivit och dessutom bra.
Så för er mina läsare som har haft annat för er än att surfa runt och läsa, och som inte känner att ni har grepp om det hela men ändå vill veta har jag samlat ihop några av de bästa texterna:

Paul Ronge och Staffan Dopping har båda skrivit bra om krishanteringen, hur partiet (M) agerat, utifrån sina roller som medierådgivare/PR-konsulter.

Förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius har skrivit i SvD om det fula i att Littorin använder barnen i sitt försvar.
Det har kommit fram en hel del information sedan dess som gör att det står alldeles klart att Littorins avgång hade väldigt lite med skilsmässa och vårdnadstvist att göra. Inte minst talar det här inslaget där Littorin 30 timmar innan sin avgång berättar hur han älskar sitt jobb och ser fram emot ännu en mandatperiod som minister sitt tydliga språk.

Fredrik Strömberg har skrivit en post där han går igenom händelsen, bit för bit, och försöker reda ut den begreppsförvirring som råder i diskussionen kring Littorins avgång.

Flera tidningschefer har skrivit om varför de publicerar uppgifterna om Littorin, trots att de inte har något annat att luta sig mot än Aftonbladets rapportering. (och så givet – Littorin och regeringens agerande både innan och sedan uppgifterna offentliggjorts)
Expressens Thomas Mattsson, Svenska Dagbladets Martin Jönsson, Sydsvenskans Daniel Sandström, och sist men kanske viktigast, Jan Helin, chefredaktör från Aftonbladet.
Han skriver så bra, om mediers roll, om att granska makten, så jag måste citera:

Vi hade kunnat publicera på tisdagen. Det är bara mänsklig hänsyn som gör att vi inväntar det avtalade mötet.

Mänsklig hänsyn… Jag hör redan hur belackarna kastar sig in i kommentarsforumen. En kvällstidning vet väl inget om mänsklig hänsyn. Jag är inte mycket för att be läsare skärpa sig, man får tycka som man vill och ramarna är vida i Aftonbladets kommentarsforum. Men denna gång borde faktiskt de av er som kallar detta ”hyenajournalistik” ta och besinna er. Den här typen av invändningar i detta sammanhang är faktiskt direkt korttänkta. Vad menar ni är journalistikens roll i en demokrati?

Det finns ingen tydligare uppgift för medias roll i en demokrati än att granska makthavares lagöverträdelser. Det finns inga tydligare makthavare än regeringsmedlemmar. Så länge Sverige har en sexköpslag och så länge Moderaterna som parti driver hårdare tag mot sexförbrytelser så får moderata ministrar vara så goda att hålla sig inom lagen. Om det finns uppgifter om att de inte gör det är de av det mest uppenbara allmänintresse som går att uppbåda.

Att sexköp är skambelagt av inflytelserika debattörer i Sverige är en helt annan fråga och ska inte tas hänsyn till här. Om sexköpslagen är rätt eller fel är också en helt annan debatt. Finns sexköpslagen ska den efterlevas, alldeles i synnerhet av lagstiftare. Så cut the crap om hyenajournalistik vad avser detta, tack.

Thomas Mattsson har också skrivit om att det bara finns förlorare i den här historien.

Jag vill också passa på att påminna om att det här inte är en diskussion om det moraliskt tveksamma i att köpa sex, eller om sexköpslagen i sig. Vi har en lag mot sexköp, en lag som Littorins parti Moderaterna vill skärpa.
Det är dessutom så att mediers roll som granskare omfattar även granskning av eventuell brottslighet som inte är föremål för polisutredning. Det händer då och då att polisutredningar initieras, att brottslingar fälls, för att medier har utrett, publicerat och en anmälan gjorts baserad på information i medier. Många i debatten använder argumentet att ”man är oskyldig tills man döms”. Det stämmer. Men det tar inte ifrån medierna ansvaret att granska, det tar inte ifrån medierna möjlighet att skriva om begångna brott även om ingen är fälld.

Om Littorin är skyldig i det här fallet vet ingen, förutom möjligen Littorin själv och ”Anna”. Dessutom lär han aldrig bli fälld eftersom brottet han enligt Aftonbladet har gjort sig skyldig till är preskriberat.
Men mediernas uppgift är inte att fälla eller fria, utan att informera och berätta sådant de vet.
Det vore en skrämmande utveckling om pressen i Sverige skulle basera sin rapportering endast på offentliga dokument och domar. Att förespråka sådant är att motarbeta pressfriheten och jobba för att svenska medier ska börja ägna sig åt sovjetisk Pravdajournalistik.

Jag vill avsluta med att citera en vän på Facebook, som svarade på en annan väns kommentar med innebörden att ”svenskar inte tycker att sexköp är ett så allvarligt brott, lägg ner nu”.

Så, sexköp – ett brott som är ganska mycket värre i våra lagar – är något lättare att förlåta än att köpa en Toblerone på företagskortet och betala tillbaka pengarna för sent? För att ”alla köper sex”?

Om det du säger är sant, att det är mer naturligt än att eventuellt försöka sno åt sig en Toblerone har vi ännu längre kvar i jämställdhetsdebatten än jag trodde.

Det första var inte ett brott, men Sahlin är kvinna…. Visa mer
Det andra är ett brott, om det är sant, men Littorin är man.

åsikter vs journalistik

Etiketter

Aftonbladet, chefredaktör, expressen, kampanjjournalistik, kvällstidningar, ledarsidor, medier, morgontidningar, oberoende liberal, politik, pressen, publisher, redaktionell plats

Några korta klargöranden om svenska dagstidningar, om vad som skiljer ledarsidorna från nyhetsplats, debattsidorna från annonser. Och så vidare:

Ledarsida: Sida där tidningen uttrycker sin ideologiska ståndpunkt. Ledarredaktionen är skild från övriga redaktionen, och ledarskribenterna uttrycker sina och tidningens åsikter.
En tidning som är oberoende liberal uttrycker således subjektiva liberala åsikter på ledarsidorna, medan en tidning som är socialdemokratisk uttrycker socialdemokratiska åsikter på ledarplats.

Nyhetssidor: Sidor där tidningens journalister skriver journalistiska artiklar och reportage. Dessa ska vara objektiva, oberoende och opolitiska. De ska alltså inte påverkas av vilken politisk färg tidningen har på ledarplats.
(fast Thomas Mattsson har deklarerat att Expressen tar politisk ställning också på redaktionell plats, även Aftonbladet gör så ibland. Kvällstidningarna ägnar sig oftare åt ”kampanjjournalistik” än morgontidningarna)
Men det vanliga är alltså att reportrarna är oberoende. I praktiken innebär det att en tidning som är ”moderat”, har en ledarsida som uttrycker moderata åsikter, medan journalistiken inte driver några moderata frågor eller är ”köpta” av partiet. En reporter behöver alltså inte uppge sina politiska ståndpunkter vid anställning, då han eller hon förväntas vara objektiv och ha förmåga att granska exempelvis politiker utan att blanda in egna åsikter.
En moderat tidning ska på nyhetsplats granska politiker från alla läger enligt samma premisser.

Debatt och insändarsidorna: Sidor som tidningen upplåter åt andra, att uttrycka sina åsikter, berätta om nyheter och kommentera aktuella händelser. Alltså inte journalistiska texter. Att en tidning har en insändarsida och en debattsida betyder dock inte att alla har rätt att publicera sina åsikter, det är fortfarande ansvarig utgivare som har ansvar för publiceringen och urvalet görs utifrån traditionell nyhetsvärdering, tyngd och allmänintresse, ungefär som på nyhetsplats. Den som skriver insändare/debattartiklar och inte blir publicerad är alltså inte utsatt för censur, utan för redaktörsgranskning. Det är inte dock inte detsamma som att åsikterna som publiceras är tidningens eller redaktörens.
(DN Debatt har publicerat en öppenhetsrapport för vem som helst att läsa, om vilka kriterier man använder när man väljer debattartiklar, och hur fördelningen ser ut mellan kön, titlar och politiska block.)

Annonser: En annons är köpt av ett företag eller organisation eller privatperson, som vill sälja något eller informera, kampanja och så vidare. I tidningshusen jobbar redaktion och annonsavdelning separerade från varandra för att försäkra journalisternas oberoende. Den som köper många annonser i tidningen och därmed bekostar journalistiken ska alltså inte kunna påverka innehållet eller slippa undan granskning. Detta är också en anledning till att de flesta tidningar har delat ledarskap, dels en vd, dels en chefredaktör, för att inte chefredaktören ska påverkas av utomstående ekonomiska intressen, och vd inte ska lägga sig i de journalistiska bedömningarna.
På senare år har det dock blivit vanligare att dessa två blivit en, då kallad publisher med ansvar både för redaktion och ekonomi.

Jag vet att detta är självklarheter för många av mina läsare, men alla är inte i branschen, och jag får förklara ovanstående tillräckligt ofta för att tro att den här bloggposten kan lära någon något nytt.

Uppdaterat: Thomas Mattsson förtydligar Expressens hållning:

Jag vill nog förtydliga med att jag konstaterat att Expressen är en liberal tidning, och att det återspeglas i hela vårt förhållningssätt. Expressens publicistiska idé inleds så här:

”Expressen är en klassisk kvällstidning.
Expressen är också en liberal tidning. Det
betyder att det för oss inte finns något viktigare
än människan, hennes berättelser, drömmar och
dramer.”

Detta är ideologiskt, men knappast partipolitiskt. När vi konstaterar att vi är politiska i vår journalistik, är det alltså inte ett partipolitiskt ställningstagande på nyhetsplats.

Det finns ju en rad politiker – Maria Borelius, Carl Bildt mfl – som kan vittna om att de knappast upplevt Expressen som en allianstidning på nyhetsplats…

att befästa fördomar

Etiketter

aspergers syndrom, fördomar, Härnösand, mördare, psykisk störning, trippelmord

Varför likhetstecken mellan ”allvarlig psykisk störning” och ”aspergers syndrom” , i ett sammanhang som kan få okunniga personer att få ännu mer fördomar om aspergers?

Att trippelmördaren i Härnösand har AS är en sak, allvarlig psykisk störning är en annan. I min värld.
Att hans AS gör det svårt för honom att ljuga känns möjligen relevant i sammanhanget, men AS gör inte folk till mördare.

sommarblogg

Etiketter

Brännpunkt, Mustafa Can, sommar, sommarbloggar, svd, TV4

Jag bloggar dåligt, och har inget hopp om att detta ska förändras den närmaste månaden. Det är sommar, jag jobbar och när jag inte jobbar försöker jag ta vara på sommaren, utomhus och med vänner, inte inomhus vid skärmen.
Dagarna ägnas åt att lyfta fram andras åsikter, på SvD Brännpunkt.

Den 27 juli kommer jag dock att göra ett gästspel i TV4:s sommarblogg.

Dagens lästips är den här artikeln skriven av Mustafa Can som åkt tunnelbana längs röda linjen och frågat vad folk röstar på. Mycket mycket bra.