Igår kommenterade jag nyheten om att Björklund vill införa skolk i betygen. Jag skrev kort på Twitter att jag tycker det är ett omodernt förslag. Det resulterade i en mycket intressant diskussion där jag som så ofta kände att de 140 tecknen på Twitter var begränsade varför jag väljer att utveckla mina tankar.
Min första tanke – den att det är omodernt – handlar inte om att jag är för en flumskola eller att jag tycker att ungar ska kunna komma och gå som de vill.
Den handlar om att det är år 2010 och rent fysisk närvaro borde inte vara utgångspunkten för att vara ”närvarande”.
Minns ni snacket om det papperslösa samhället? Minns ni pratet om att nu kan alla jobba hemifrån med hjälp av datorer och bredband? Vad hände?
År 2010 när väldigt många människor sköter stora delar av sitt liv på internet, delar som för bara några få år sedan krävde fysisk närvaro, förstår jag inte varför skolan, som ska utbilda och förbereda våra unga för framtiden, ska hålla fast vid och till och med extra befästa normen om fysisk närvaro som något slags bevis för att man deltar.
När jag var liten var man tvungen att infinna sig på banken för att kunna uträtta sina bankärenden. När var du sist inne på ett bankkontor?
Vad är det som säger att en skolelev måste vara på plats i skolan vissa tider för att fullt ut delta i undervisningen?
Vore det inte väldigt mycket rimligare att större delar av undervisningen skedde via nätet? Det finns tusen sätt att göra det på, det finns så många möjligheter att anpassa undervisning efter individerna, och även om det inte idag finns kompetens eller organisationer tillräckliga att klara det är det väl där krutet ska läggas i skolpolitiken, och inte i att befästa gamla stenåldersprinciper om närvaro i ett klassrum som kanske för vissa elever är direkt kontraproduktivt för inlärningen?
För där kommer vi in på del två, som kanske inte har med modernitet att göra utan om individer och anpassning.
Även om väldigt många barn klarar att gå till skolan och hänga med i undervisningen i klassrummet, så gör inte alla det. Och även om många barn fixar schemaläggning enligt 8-5-normen så passar den inte alla.
I ett samhälle som sägs ska leva och vara vaket 24/7 finns ingen anledning att tvinga alla in i gamla tider som bygger på bondesamhällets schemaläggning enligt solen.
Barn behöver motivation. Motivation ser olika ut för alla. Och just i tonåren, i puberteten, då de flesta skolkare blommar ut, när en människa har huvudet och hjärtat fullt av att förstå sig själva och hitta en identitet och en mening med livet, tvingas de samtidigt ta orimligt stort ansvar för sin framtid. Då borde det finnas sätt att göra undervisningen i skolan roligare, mer anpassad och framförallt – låta den ske på ungarnas villkor, där och när det passar dem, och inte enligt det gamla bondesamhällets.
Gissa om lärarna får utbildning för ett samhälle som lever 24/7. Fram med piskan säger Björklund, när skolan ofta är snarare en tillflykt från hemmet när hemmet inte räcker.
Vi skulle som Finland lag föra Internet bredband till alla…men jag gissar att internet är en fluga om man inte tjänar pengar på den…
Mycket bra inlägg! tror mina son skulle plugga bättre i lugn o ro hemma istället på distans (pga av sin diagnos ) och vara i skolan när det gäller dom praktiska ämnena Rosie
Bästa jag läst på länge. Jag tröttnade på de så djupt rotade ”så har vi alltid gjort” och sa upp mig. Ser också denna helt hopplösa tillbakagång i utvecklingen. Den leder bara till att vi missar så många ungdomar som sitter på fantastiska resurser de aldrig får möjlighet att briljera med… Bara för att allt är så låst till gamla traditioner och denna ständiga ”stöpa i samma form”. Det är slöseri! Skolk i betygen är fel ände att börja i. Glad jag bytt bransch! Om än jag saknar alla fantastiska ungdomar. Tack för bra läsning Mymlan!
När jag gick mina sista år i skolan för lite mer än tio år sedan, hade jag den högsta frånvaroprocenten av alla de elever som gick ut med kompletta och godkända betyg. Den exakta siffran vet jag inte, men det bör ha handlat om mer än 25%. Orsakerna var flera, där migränbesvär och 5 mils avstånd mellan hemmet och skolan var de två mest betydande faktorerna. Som mitt schema (och busstidtabellen) såg ut innebar det i praktiken att mina skoldagar blev 2-4 timmar längre för mig än för de flesta av mina klasskamrater. Även om skoldagen började klockan 10:30, så var jag tvungen att sätta mig på bussen klockan 07:00 – för att sedan sitta i skolan och vänta (oftast ensam) i flera timmar. Om skoldagen sedan slutade klockan 13:30, så var jag ändå tvungen att vara kvar tills klockan 15:15 när skolbussen åkte hemåt.
Det kan säkerligen kallas ”bristande studiemotivation”, men jag orkade inte med det. Jag kom ofta överens med lärarna om att göra stora delar av skoljobbet hemifrån, vilket fungerade mycket bättre för mig än vad närvaron gjorde. Jag fick inga toppbetyg, men jag klarade mig igenom skolan i alla fall. Spontant borde jag tycka att de här förslagen är dumma, men jag har i ärlighetens namn ingen åsikt. Det skulle ha gjort min skolgång svårare, och kanske lett till en total krasch för min del. Men det är förhoppningsvis fortfarande skillnad mellan frånvaro och ogiltig frånvaro, och att kunna anpassa studiemetoderna efter enskilda elevers förutsättningar hoppas jag fortfarande kommer att vara möjligt…
Det finns många saker gällande min skolgång som jag reflekterar över idag, men som jag inte tänkte på när jag var yngre. Jag har haft tur som hamnade i en liten skola där undervisningen kunde anpassas efter mina förutsättningar redan från första klass. Jag kunde redan läsa, skriva och räkna när jag började skolan och fick därför börja med 3:e årskursens läsebok hellre än att riskera att helt tappa intresset för lärandet redan från start. Jag ville hellre spela piano än fotboll på rasterna, vilket fick skolan att plocka in en pianolärarinna en timme varje vecka. Det är inte alla som får det stödet, tyvärr. Och det är svårt att ens prata om individuella behov när det handlar om elever som har lätt för vissa ämnen (vilket kan skapa problem med motivationen – det har jag sett många exempel på i efterhand). Idag är det okej att prata om stöd till elever som behöver extra hjälp, men svårt att prata om stöd till elever som redan kan det som ska läras in och som därför skulle behöva annorlunda utmaningar för att kunna utvecklas…
Den enda åsikten jag egentligen har är att det fortfarande måste gå att vara flexibel när det behövs. Om den möjligheten skulle försvinna, oavsett om det sker genom regler eller genom att en del elevgrupper sorteras bort på grund av fåniga stämplar och en feltänkt elit-vinkel, då kommer många unga att hamna i situationer som inte leder till något gott.
Håller med om att fysisk närvaro i skolan är gammaldags tänkande, man kan delta på annan plats och man kan vara frånvarande trots att man är på plats i skolan. Naturligtvis ska vi låta eleverna lära och utveckla sina kunskaper där de gör detta bäst, i skolan eller vart det nu kan vara. Vi får dock inte glömma den sociala delen av skolans värld. Det är även en utveckling att delta i det sociala spelet i skolan, träffas och umgås med personer man inte känner. Att låta eleverna helt bestämma vart de ska vara funkar med andra ord inte heller, men frihet under ansvar har fungerat tidigare och bör fungera igen.
Skola tänk om, tänk kreativt och låt våra elever få ge förslag hur och vart olika moment inom kurser ska genomföras. Jag har själv tagit närvaro via msn, funkar galant :)
Jag håller med i det du skriver, jag tycker också att skolan måste bli modernare och mer flexibel, men det här förslaget är inte ett hinder för detta. Vi lärare (i alla fall för de äldre eleverna) har frihet att avgöra var eleverna ska befinna sig när de studerar, och därmed blir det inget skolk att rapportera om de har tillstånd att sitta hemma, eller på biblioteket, framför datorn.
Jag kan inte kort beskriva vad problemet i stället är, det har blivit två långa inlägg och långa diskussioner i min blogg som du helt frivilligt kan välja att läsa och delta i. :-)
Inte för att jag håller med om att skolk i betyget är något bra. Dock tycker jag att det måste finnas något slags tvång att befinna sig i skolbänken. Jag tror inte riktigt på det där att man kan vara fullt social via nätet, på samma sätt som irl. Speciellt inte barn. Tänk också mobboffer. Ett väldigt enkelt sätt att lösa mobbning på är att låta den mobbade få sitta hemma och jobba via datorn. Då har man återigen förflyttat mobboffret och lärarna slipper ta tag i problemet. Den blyga slipper tänka på att skaffa sig kompisar i skolan. Jag tänker på om det hade varit så när jag själv var liten. Jag var inte mobbad, men blyg. Att sitta hemma hade INTE ökat mina chanser att komma över blygheten.
Att mycket undervisning kan ske via nätet tycker jag däremot. Men många skolkare skolkar inte för att de inte kan lär sig något i skolbänken – utan just för att de inte vill plugga. Period.
Den finns starka poänger i det du skriver. Samtidigt är fysisk närvaro i skolan en viktig framgångsfaktor för en stor grupp missgynnade elever. Det finns mycket gott att säga om frihet, flexibilitet och ansvar i undervisningssammanhang, men det tenderar att mest gynna elever som redan är motiverade och/eller har goda förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Att ta eget ansvar, välja tillvägagångssätt, tid/plats för genomförandet etc kan i sig vara så krävande för vissa elever att de slår i taket redan där och väljer att ägna sig åt annat. Där kan traditionell skolbänksundervisning ge en värdefull struktur, hur tråkig den än kan verka. Alltför många elever har dessutom sådana hemförhållanden att det är i princip omöjligt för dem att få något uträttat hemma, och då gäller det att utnyttja den schemalagda tiden till max – även om det tar emot.
Med det sagt så anser jag inte heller att det är en lysande idé att inkludera skolk i betygen, men helt galet och verklighetsfrånvänt uppfattar jag det inte som.
@crw”Alltför många elever har dessutom sådana hemförhållanden att det är i princip omöjligt för dem att få något uträttat hemma,”
Precis detta satt jag och tänkte på och tänkte att det är en del av de som har det så hemma som inte heller orkar med skolan och skolkar. De kommer inte att må bättre och bli mer motiverade av att det står på betygen att de skolkar.
Man kanske borde tänka på att göra skolan och undervisningen mer attraktiv överlag, och då menar jag inte med fler fria val (jag tycker också det ställer stora krav på eleverna)
eller godisautomater i skolan (och tolka mig inte nu bokstavligt,här menar jag både godisautomater men även annat jox som vissa skolor tror ska attrahera elever till undervisningen…)
Utan mer fråga sig hur man väcker lusten att lära och hur man skapar ett gott förtroende mellan lärare och elever (och där det går även föräldrarna).
@lalanda
Jag håller med dig helt och hållet, betydelsen av att bygga förtroendefulla relationer och hitta meningsfulla ingångar till lärandet kan inte överskattas – även om inte allt kan göras intressant och lustfyllt för alla.
Pingback: Christians dagbok – 2010-08-03 | En sur karamell
Som jag minns grundskolan så läggs väldigt stor vikt vid att ens föräldras ekonomi inte skall påverka vad man kan eller inte kan vara med på i skolan. Att förlägga en viss del av undervisningen till internet skulle rätt och slätt vara att låsa ute en stor del av ungdomarna från undervisningen, eftersom de helt enkelt varken har dator eller internet hemma. Ja, det kanske är svårt för twittersverige att inse att så är fallet men jag kan ju inte vara ensam att känna till ett flertal. Möjligheten är väl då förstås
att förse alla elever med en dator och mobilt bredband (flera skolor gör det ju redan). Men personligen
har jag ingen överdriven tilltro till ett sådant system då jag sett hur det gick för bland annat ”skola 2000″ där eleverna
gick ut med usla resultat. Man får inte underskatta katederundervisningen. Med duktiga lärare tror jag, hur gammalt
det än må vara, att det är en av de bättre metoderna för undervisning.
Givetvis ser jag också de enorma fördelarna med distansstudier, framförallt möjlighet till en mer individuell undervisning vilket skulle vara otroligt bra speciellt i yngre år.
I hela gymnasiet funderade jag dagligen på hur mitt ultimata utbildningssystem och betygssystem skulle se ut, det har nu gått snart tio år sedan jag började gymnasiet och jag har fortfarande inte tänkt ut något. Inte heller idag.
Håller helt med dig om att man verkligen inte behöver vara fysiskt närvarande för att kunna delta i undervisningen. Det ska va helt ok att kunna sköta sina studier hemifrån.
Problemet är ju bara att de som har mest skolk knappast sitter hemma och läser Sartre istället.
Många dräller runt på stan bara utan vuxennärvaro. Och det är ett problem
Pingback: Brockmans blogg » Björklund svingar piskan igen
Pingback: I see you, you see me not « the ‘t’ in wicked
Du skriver att du inte är för en ”flumskola”. Vad har du definition av en sådan skola?
Pingback: Hittat – August 4, 2010
Har av olika skäl inte haft möjlighet att följa upp här, har det inte nu heller – men kort disclaimer: Jag förespråkar inte en skola där endast hemundervisning bedrivs, eller något sådant. Jag säger inte att lektioner i klassrum ska avskaffas, eller att fysisk närvaro och samvaro är något dåligt.
Jag säger bara att det inte finns ett enda sätt som är det rätta och funkar för alla.
Hej! Ursäkta det sena svaret. Jag hade helt missat att du skrivit på Twitter.
Som jag tänker så anser jag att det är ett tecken på respekt gentemot lärarna, att komma till skolan och gå på undervisningen, och om man inte tänker komma så är det väl på sin plats att berätta det så kanske man gemensamt kan komma fram till en annan lösning. Annars får det ses som skolk.
Alltså det är sååå dags för skamvrån för Björklund.
Det är väldigt frustrerande att liberalisterna kommer undan med det nedsättande och innehållslösa begreppet ”flumskola”. Speciellt när vad de själva föreslår i det närmaste skulle kunna kallas ”fascismskola”. (Om man vill sänka sig till den argumentationsnivån, vilket dom i o f redan har gjort)
Borgerliga användandet av ”flum” verkar betyda; ”något som har fokus på ett mer humant synsätt och som vi känner oss hotade av eftersom det inte främjar konsumtionssamhället och en kapitalistisk världsbild”.
I min värld är flumskolan en skola som inte fokuserar på lärande och som nedvärderar lärares kompetens på olika sätt, en skola så som den i stora delar varit med sossarnas goda minne – lika för alla enligt ett rättvisebegrepp som bygger på att alla också är likadana från början.
”Flum” är ett antiintelliktuellt begrepp som används när man inte förstår sammanhang i resonemang (ofta abstrakta). Speciellt vanligt är detta uttryck bland strukturfascister, konservativa och militärer. Det finns ingen ”flumskola” utan skvallrar bara om den inkompetens vederbörande besitter om dagens pedagogiska modeller. Sedan lägger man givetvis all skuld på de förhatliga och 1900-talets stora syndabock – ”sossarna”. Det finns en del man kan kritisera vad det gäller 80- och 90-talets skolreformer men oftast skjuter man långt över målet när man i svepande ordalag kallar det ”flum”.
Så när man säger att man inte för en ”flumskola” så bekräftar man samtidigt att man tror att sådan skola skulle finnas ute i samhället. I jämförelse kan man säga att det ungefär samma bekräftelse Björklund nu sprider med ”burkaförbudet” som om detta skulle vara ett problem (vilket det inte är).
Jag kanske måste förtydliga att jag själv inte brukar använda begreppet flumskola, och är rätt osäker på vad andra menar när de säger det, men tänkte mig att kritik mot detta inlägg kunde innehålla just anklagelser om att vilja ha en flummig skola där ungarna skulle kunna komma och gå som de ville, utan någon som helst styrning eller disciplin.
Personligen tror jag varken på militanta metoder där ungar ska lyda blint, eller på motsatsen – här kallat flum – där ungarna ska styra.
Liljeros> 90-talets största(?) skolreform Lpo94 var ju dessutom borgerlig.
Mymlan> Min kommentar var absolut inte menat som kritik mot ditt inlägg!
Pingback: Närvaro = betyg?
Så bra skrivet! Tack. Och det du skrev i ett svar ” lika för alla enligt ett rättvisebegrepp som bygger på att alla också är likadana från början.” var väldigt träffande.
Förslaget är ju bara ytterligare ett tecken på att Jan Björklunds politik inte grundar sig på någon pedagogisk forskning och inte heller har någon större verklighetsförankring. Han vet helt enkelt inte hur det fungerar i skolan.
Jag tycker inte att frånvaro/närvaro behöver stå i något betygsdokument. Nästa steg är att det står i slutbetyget och det drar då iväg mot ett samhälle jag inte vill ha. Framförallt så måste jag säga att va fan, vi lärare jobbar ju redan hårt med elevernas närvaro. I alla fall på alla skolor jag arbetat på. På de flesta ställen används internetbaserade plattformar där föräldrarna kan logga in varenda dag, eller flera gånger per dag, och kolla sina barns närvaro. Närvaron tas också upp vid utvecklingssamtal och självklart tas det upp så fort det börjar upplevas som ett problem, om eleven inte är i skolan. På gymnasiet rapporteras också hög frånvaro till CSN på regelbunden basis. Om en elev inte är i skolan är väl dessutom det viktigaste att ta tag i orsaken till att den inte är det. Lägg resurserna på rätt ställe för fan! Jan Björklunds skolpolitik ger mig ont i magen på riktigt. Vinner Alliansen valet igen går vi allt mer mot en skola som jag vare sig vill jobba i eller sätta eventuella framtida barn i.
Hur tänker du? Tänker du så att 9åringar, 13åringar ska studera hemifrån från dator? Är det inte lite vidrigt tanke? Ska dom inte ha ett socialt liv eller tror du att socialt liv är det när man twittrar, komunicerar fr sin iPhone, dator osv? Tror du att det är bra för barn att Google är deras lärare. Jag menar när man läser hemifrån för man oftast i uppgift att söka själv efter info. Så funkar det med distans. Räcker det inte att dom ska spela vid dator? Kanske chatta med kompisar. Ska dom studera också vid dator? Ska dom bli nån data generation? Barnen ska ha utbilning på samma sätt som oss. Det är utprovat och det funkar. Dom ska förstå att det inte går att skolka från jobbet senare i livet. Det gamla sättet har inte funkat på äldre generationen som sjukskriver sig direkt nu när dom känner för det. Man ska var mer sträng mot barnen som sedan ska få mer ansvar och kosta staten mindre.
Jag ser inget problem med att studera via datorn, den är ju det mest revolutionerande verktyg som finns, och det är väl bara bra om den används till nytta och inte bara nöje.
Däremot tycker jag absolut inte att Google ska ersätta lärare…
Pingback: Brockmans blogg » Björklund viftar bort expertisen. Igen.