Etiketter

, , , , , ,

I maj fyller hon sjutton. Då är det sjutton år sedan den där natten då hon föddes, natten som började med en kvällspromenad i våren, och slutade på förlossningen dit vi åkte i den dimgröna Amazonen.

Vi har haft våra duster genom åren. Vi har inte alltid varit överens. Vi har bråkat och jag har förtvivlat.
Men idag, snart sjutton år senare kan jag utan att darra på rösten säga att hon är min bästa vän. Hon har flyttat hemifrån. Men vi pratar då och då. Ibland i telefon, ibland på Skype, ibland på Facebook. Då och då ramlar det in ett mejl eller ett sms, andra gånger låtar i min Spotifyinbox. Vi har en gemensam spellista där vi lägger låtar som vi tror att den andra ska gilla. Den heter “lite närmare”.

Och så hälsar jag på henne. Då sover vi i samma säng, äter ute och så handlar vi så att hon ska ha något att äta när jag åker hem också. Vi tjafsar lite, men mest har vi ganska roligt tycker jag. Hon är en av de mest underhållande människorna jag känner. Hon kan berätta historier som ingen annan. Hon skarvar vilt, och det jag älskar mest är när hon säger “och så sa han blablabla och då sa jag dra åt helvete din böghora… eller det sa jag inte men jag tänkte det”

Men hon gör det med inlevelse så man är aldrig riktigt säker på om hon faktiskt sa det där, vaddetnuvar hon tänkte. Hon älskar och hatar med samma intensitet.

Hon berättar om skolan, om lärare och klasskompisar, om människor hon möter på gatan och hon pratar om Olle Ljungström. Hon skrattar och skriker och tjoar. Hon är lättskrämd men den tuffaste jag känner, som flyttat ensam till Stockholm för att gå gymnasiet, och hon gör allt som hon är rädd för.
Hon barnvaktar för att dra in egna pengar och hon pysslar i sin lilla lägenhet, hon fyndar vinylskivor och gamla kaffekoppar på loppisar, och hon skriver fina brev på skrivmaskin.

Jag är galet stolt över henne. Min fantastiska dotter, och bästa vän. Björk.

Igår: Your day
I morgon: A moment