Etiketter
Har du sluppit näthat i dina kommentarer? Om ja, vad tror du det beror på? Om nej – kommer ingen undan? (Som är någorlunda läst)
Mitt svar:
För det första vet jag inte riktigt vad näthat är. Eller snarare – det är ett ord jag helst undviker. Hat är hat. Hat som uttrycks på nätet är samma hat som annorstädes, det är människor som ligger bakom.
Med det sagt – jag har inte sluppit troll. Jag har inte sluppit människor som velat göra illa, som varit elaka. Men de är försvinnande få. Den här bloggen har 26 430 kommentarer i skrivande stund. Jag har modererat bort mindre än en promille av alla kommentarer som skrivits. Å andra sidan brukar jag inte plocka bort just ”hatkommentarerna”, dom kan gott få stå kvar.
Vad det beror på att de är så få?
Den här bloggen är inte så stor som många tror. Jag har inte så många läsare, det går inte ens att jämföra med de stora bloggarna. Det ligger kanske i sakens natur att den som är mer känd också får fler fiender eller avundsjuka småsinta ena som försöker förstöra.
Och så tror jag att man till viss del får de kommentarer man förtjänar.
Jag försöker svara och själv delta i de diskussioner som uppstår i kommentarsfältet, och jag försöker att inte sänka mig till samma låga nivå som eventuella haters. Jag är uppriktigt intresserad av mina läsare, och läser alla kommentarer. Jag frågar ofta för att få svar, och då kan jag knappast bli indignerad för att jag får svar som inte är helt bekväma?
De värsta trollkommentarerna ignorerar jag, enligt devisen att inte mata trollen. De som är på gränsen brukar jag prata med och de flesta är ju inte ondsinta, ofta handlar det helt enkelt om att man kommer från olika världar och talar lite olika språk.
För att knyta ihop säcken – jag kanske inte får så mycket ”näthat” för att det helt enkelt är ganska få som faktiskt hatar mig?
Men hela internet-Sverige är ju som en slags circle jerk. Det finns några få som går längst fram och gör något, sen kommer övriga bakom och kommenterar.
Förstår inte riktigt kopplingen mellan mitt inlägg och din kommentar?
Jag har bloggat, är på FB och börjat twittra helt nyligen men ännu blivit förskonad från hatiska tilltal. Däremot välkomnar jag inte bara speglar – det vore för trist.
Håller helt med dig om att inte mata trollen. Mycket hat visas av narcissistiska eller självhävdande skäl och inte för att man verkligen vill ha dialog. Ibland faller jag till föga och känner mig tvungen att svara även då, men jag gör det inte med samma mynt, och vinner åtminstone mig själv…
En bra mata-troll-story är:
Two Wolves
One evening an old Cherokee told his grandson about a battle that goes on inside people. He said:
”My son, the battle is between two ”wolves” inside us all.
One wolf is Evil – he is anger, envy, jealousy, sorrow, regret, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentment, inferiority, lies, false pride, superiority, revenge and ego.
The other wolf is Good – he is joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, empathy, generosity, truth, compassion and faith.”
The grandson thought about it for a minute and then asked his grandfather:
”Which wolf wins?”
The old Cherokee replied:
”The one you feed.”
Jag har inte följt din blogg så länge men jag hittar inget där att hata, så det kanske ligger något i din idé. På sista tiden har väl de flesta haters varit upptagna med att kasta skit på Alexander Louhichi för att han har fräckheten att vara muslim och vill bidra till integration.
http://alexanderlouhichi.wordpress.com/
Riktigt nasty.
Tack för tipset!
Tack från mig också! Kände inte till den men den är värd support och prenumerationer. Kollade på måfå 14 januari och fann ledsam läsning. Minst sagt. Det gäller att mata rätt varg…
Som nyhetsreporter möter jag näthatet på ett annat sätt än bloggare tror jag. Och det brukar normalt sett, med några undantag, vara riktat mot dem jag skriver om. Det dyker upp i kommentarsfälten i min egen och andra nättidningar.
Jag skriver en kritisk artikel om ett kommunalråd, och kommentarerna handlar om hon klär sig. Jag intervjuar ett offer för brott, och kommentarerna handlar om att personen i fråga är den som gjort fel. Så vida gärningsmannen är svensk förstås, annars handlar kommentarerna om invandringspolitik.
Det här har gått så långt att jag ibland hejdar mina fingrar en sekund inför en mening som uttrycker kritik mot människor. Flera jag frågat om intervjuer vill inte – inte på grund av publicitet i tidningen, utan på grund av kommentarerna på nätet.
Vi har diskuterat det här flera gånger på tedaktionen ur publicistisk vinkel. Vi har förhandsmoderering. Vi lär av misstagen, men för webbisarna är det en ojämn kamp mot inflödet.
För det är någon som har bestämt att det är viktigt med många kommentarer. Där tycker jag att det med jämna mellanrum slinker igenom övertramp, och ganska ofta magsura halvelaka kommentarer som inte tillför något alls.
Min ståndpunkt i detta är att man ska måsta förtjäna utrymme i kommentarsfälten precis som i papperstidningens insändarspalter. Och ska man kritisera enskilda människor ska det inte få vara anonymt.
Undantagen då? Tja, nyligen skrev jag om socialbidrag och hur de fördelar sig i kommunen. Artikeln blev uppmärksammad av en högersajt som tyckte sig se bevis för att jag ljuger om vilken enorm kostnad invandrarna är för staten. Som bevis för detta presenterade de statistik som mätte något helt annat och helt andra år. Sedan fick jag känna på samma saker som kommunalråd, sjukhusdirektörer och andra får göra i våra kommentarsfält.
Kommentarerna på den sajten gick ut på vilken förljugen idiot jag var, och hur jag var en del i den stora konspirationen som går ut på att muslimer ska ta över Sverige. Läsare uppmanades också kontakta mig och delge mig sin mening, vilket flera gjorde mail-ledes i hånfulla former.
Jag vet ju att detta är små rädda hatmänniskor. Men ändå blev jag kränkt och förbannad. Samlade mig för ett motangrepp för att läsa lusen av dem och förklara att de inget begripit av min artikel. Tills jag insåg att det vore att just – mata trollen.
Peter – jag vet att det finns massor av troll på nyhetssajter. En viss sort ska man bara radera, det finns ju lagar och sånt, och man bestämmer själv vilken nivå man vill ha på sin sajt.
Men jag tycker definitivt att den kritik som vänder sig mot artikelns innehåll eller reportern som skrivit den ska bemötas, men inte på ”läsalusenvis” utan så konstruktivt som det bara är möjligt…
Pingback: #xnytt 18/1 Haters, evernote, assholes och kundens beslutsresa. | Entreprenörsskap, lifehacks och Helsingborg
Jag håller med dig Mymlan, jag tror mycket beror på vilken ton man har när man skriver oavsett på vilken ”sida” man befinner sig på. Jag är en velande Sosse, jag röstade på sossarna i det senaste valet och är absolut ingen Sverigedemokrat eller liknande. Dock måste jag erkänna att börjat tvivla på mediernas rapportering om invandringen och dess kostnader.
Jag läste faktiskt Peter Jonssons avsiktligt vilseledande artikel och jag läste även den faktabaserade sågningen av hans artikel på politiskt Inkorrekt och i deras kommentatorsfält. Han blev avslöjad som i bästa fall okunnig och i sämsta fall en lögnare och väljer då att kalla de som haft faktabaserade invändningar mot hans artikel för ”små rädda hatmänniskor”, ”troll” och att han ska läsa lusen ur dem och att de inte fattat hans artikel med mera. Tiden då en journalist kan slänga iväg en kraftigt vinklad artikel och inte förvänta sig kritik över för länge sedan föbi.
Jag tog upp Peter Jonsson som exempel just för att han är typexemplet på Journalist som anser sig vara utsatt för ”näthat” (som jag absolut inte förnekar finns! Dock devalverar man uttrycket ”näthat” kraftigt då det är skillnad på en Journalist som får siffrorna i sin artikel ifrågasatta och till exempel ondska som i Bjästa-fallet som nästan är själva definitionen av näthat)
Nu vet jag inte om man får länka till PolitisktInkorrekt och liknande sidor så jag tar det säkra före det osäkra och låter bli men om Peter Jonsson börjar raljera och påstår att jag far med osanning kommer jag länka till sågningen av hans artikel och kommentarerna till den.
Känns som att det blev lite rörigt det här men min grundtes är att man ska föra en schysst dialog med varandra och jag tror att det finns stor risk att man späder på Journalistföraktet ännu mer och främjar sig ännu längre bort från människan på gatan om man som Journalist har den attityd som Peter Jonsson har i inlägget ovanför mitt, jag är som sagt Sosse fortfarande och det vill jag fortsätta vara.
Nej men titta. Det letade sig in hit också.
Ok, då ska jag bemöta det sakligt här då.
Det som politiskinkorrekts skribent inte förstått är att jag redovisat siffror om hur försörjningsstöden i vår kommun fördelades sig med utgångspunkt i socialtjänstlagens beslutskoder.
Den statistik som anförs som bevis mot mig är en helt annan statistikkörning, som dessutom innefattar bidragsformen etableringsersättning för flyktingar. Det gäller också andra år.
Den statistiktolkningen har andra problem. Körningen avser ”utrikes födda” vilket alltså även innefattar personer som kom hit från tex Finland eller andra platser för 45 år sedan.
Det händer att flyktingar av olika orsaker inte får etableringsersättning vissa månader, eller har andra skäl att behöva mer pengar. Det är DÅ de får försörjningsstöd, och det är DEN posten som utgör mindre än 1 procent av totala utgiften för försörjningsstöd.
Visst finns det bland tex kategorin arbetslösa gott om människor som har rötterna i andra länder. Men socialtjänstlagen gör inte skillnad på var människor kommer ifrån. Kommunen, som var min källa till dessa siffror, har inte ens en kodning för etnings eller nationell härkomst i sin databas. Den kodningen gör socialstyrelsen och SCB genom en samkörning.
Och om man läser min artikel så handlar den om hur försörjningsstödet förändrats över tid, varför folk får det. Artikeln handlar inte om hur invandring påverkar Sverige.
Peter, det letar sig in hit för att du tog upp det från första början!
Du kom in och kommenterade Mymlans välskrivna inlägg och raljerade över alla korkade ”små rädda hatmänniskor” och ”troll” som hade mage att ”näthata” (dvs ha anmärkningar på siffrorna i din artikel) din artikel. Tycker detta är en mycket tydlig illustration över vad Mymlan skriver i orginalinlägget.
Innan jag fortsätter så vill jag aktivt ta avstånd från SD, jag skulle snarare vilja ÖKA invandringen och nej det är inte med några löjliga förbehåll som att det ska vara flitiga Japaner istället för några andra folkgrupper utan helt enkelt för att jag tycker att vi i Sverige faktiskt har råd med det. Vi har det förjävla bra här uppe i vårt lilla land i Norr och kan gott avvara lite av vår generösa välfärd till flyktingar och människor som vill bosätta sig här. Jag är framförallt en konsumtionskritiker så jag tror snarare att vi skulle må bra av att ha lite lägre välfärd här om det kan utjämna de globala klyftorna.
Men är det något jag är allergisk mot så är det falsk och vriden Journalistik. Din artikel var verkligen ett bra exempel på det, väldigt tråkigt tycker jag då det i längden urholkar förtroendet för Journalister hos vanligt folk och bidrar till ett groende missnöje. Så eftersom jag i dina ögon är en ”näthatare” tänkte jag försöka ge en ”näthatares” syn på hur han läser din artikel och jag tror att detta faktiskt ganska väl håller sig till ämnet i Mymlans orginalinlägg om kommunikation som brygga mellan Journalister och ”näthatare”
http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.2633689-112-miljoner-i-socialbidrag-mest-till-arbetslosa-och-unga
Här är din artikel. Artikel handlar om att Socialbidragen har ökat kraftigt i Sundsvall. Budgeten har spräckts och på tre år har utgifterna ökat från 92 till 112 miljoner kronor. Det är alltså den stora nyhteten. Hur har då detta skett?
Det har inget och göra med invandringspolitiken slår du fast direkt genom att från ingenstans slänga in meningen ; Flyktingar i introduktion får mindre än 1 procent av bidragen.
Där har du börjat prata invandring och väljer att redovisa för läsaren att denna post kostar inte ens en procent. Sen skriver du även att bland annat SFI tar upp 4.9% av resurserna.
Men som du skriver i slutet av din sista kommentar till mig: Och om man läser min artikel så handlar den om hur försörjningsstödet förändrats över tid, varför folk får det. Artikeln handlar inte om hur invandring påverkar Sverige.
Det verkar ju jättekonstigt att du ska skriva en artikel om att försörjningsstödet har ökat kraftigt och att det absolut inte får handla om invandring. Sen säger du att du utgått från kommunala siffror med mera allt för att förvirra.
Fakta från SCB: Enligt SCB betalades det i Sundsvall under 2009 ut 119 mkr som försörjningsstöd varav 68.7 mkr (58%) till hushåll med personer födda i Sverige och 50.3 mkr (42%) till hushåll med utrikes födda/flyktingar. Antalet hushåll som erhöll försörjningsstöd var 3 072 varav 2 017 (66%) i den första kategorin och 1 055 (34%) i den andra. Folkmängden i Sundsvall var 95 500 personer varav 7 600 (7.9%) utrikes födda. Kontenta: gruppen utrikes födda som utgjorde 7.9% av Sundsvalls befolkning förbrukade 42% av försörjningsstödet.
Jämför de ovanstående siffrorna med dessa siffror: Sundsvalls kommun betalade ut 88,4 miljoner kr i bistånd 2005 och till gruppen utrikesfödda/flyktingar gick 31,5 miljoner kronor, det motsvarar 35,6 % av det totala biståndet i kommunen. Andelen utrikesfödda i Sundsvall per den 31 december 2005 var 6,5 %.
- 2006 var kostnaden för ekonomiskt bistånd 91,3 miljoner kronor och till gruppen utrikesfödda/flyktingar gick 37,5 miljoner kronor och det motsvarar 41,1 % av det totala biståndet. Utrikesfödda i kommunen var 6,9 %
- 2007 var totala biståndet i kommunen 100,2 miljoner kronor och till gruppen utrikesfödda/flyktingar gick 42,8 miljoner kronor och det motsvarar 42,7 % av det totala biståndet. Utrikesfödda i kommunen var 7,1 %.
Alltså om man skriver en artikel där nyhetsvärdet är att försörjningsstödet i staden på tre år ökat från 90 miljoner till 122 miljoner och totalt utelämnar för läsaren den enda logiska förklaringen till varför ökningen varit så kraftig utan istället försöker vrida läsarens tankar bort från ”invandringen” genom att särredovisa en liten detalj i budgeten med avsikten att visa på att det inte ens rör sig om en procent som handlar om ”invandring” tycker jag är ganska lamt.
Om du nu invänder mot dessa siffror med argumentet ”att det lika gärna kan vara Finländare” (just sån argumentation som jag ogillade) så är ju frågan om du tror på det själv att Finländarna som varit här i 45 år som du uttryckte det helt plötsligt har bli beroende av försörjningsstöd i en enormt mycket större omfattning än tidigare under de senaste åren.
Det sänker bara allmänhetens förtroende för dig ännu mer om du börjar med såna argument.
Hoppas att detta inlägg inte blev alltför svårläst då jag skrev det snabbt på lunchen!
Ola
Jag har inga problem med att folk ifrågasätter riktigheten i de siffror jag redovisar.
Men jag anser att min artikel har stämplats som förljugen och vinklad på helt felaktiga grunder. Egentligen saknar den helt vinkel, det är bara en uppradning av en serie utgiftsposter som redovisats av kommunen.
Jag upplever att Politiskinkorrekt gör den här felaktiga statistikjämförelsen i syftet att fortsätta driva tesen att det som avgör männinskors förmåga att försörja sig är deras härkomst. Det är därför jag tycker att de är rädda hatmänniskor.
Du får inte mer rätt för att du upprepar samma ojämförliga statistik som författaren på politisktinkorrekt.
Den enskilt största faktorn till att socialbidragen ökar ÄR arbetslösheten. I synnerhet bland unga, som inte har etablerat sig på arbetsmarknaden. Om de sedan är blåögda eller brunögda är inget som kommunens siffror tar hänsyn till. Inte jag heller.
Pingback: Tweets that mention haters i kommentarsfältet « mymlan. the real. -- Topsy.com
Hej
Jag driver tillsammans med en kollega några nättidningar, bland annat en i Filipstad. Sajten följs av många och där har kommentarerna blivit minst lika viktiga som inläggen både för läsare och oss – på gott och ont. Filipstad.i Folkmun.se som sidan heter har som forum gett utlopp åt det stora missnöje som finns i den lilla och döende kommunen.
Och som alltid finns det de som spyr galla över – dels oss som skriver, och de som gör inlägg bland kommentarerna.
Och precis som sagts i tidigare inlägg här, kan det ibland vara svårt att intervjua folk som känner oro för att bli nedskrivna på sidan. Samtidigt får man ibland väldigt mycket sanning i sina artiklar.. och det är ju obetalbart.
Att de som kommenterar får vara anonyma och inte behöver stå för sina åsikter gör det väldigt enkelt att tycka. För jag är helt övertygad om att de små nättrollen och elaka debattörerna är hur snälla och trevliga som helst när de på ICA och Coop träffar på dem som de precis innan gett sig på via nätet.
Sedan får man som moderator kanske plocka en och annan kommentar när det spårar ur. I alla fall när de ger sig på varandra. Som artikelförfattare kan man tåla lite mer.
Ha det gott!
Vi har ett relativt stort antal läsare. Däremot är det ganska få som kommenterar. Snart 1 milj. läsare, knappt 5500 kommentarer. Med tiden har vi, läsare och skribenter, nått någon form av tyst överenskommenlse att sköta sig i kommentarsfältet.
Vi är rätt styvmoderligt behandlade av liknande bloggare. Anses vara (milt sagt, något) stuck up. Konservativa. Bland annat för att både skribenter och läsare värdesätter ett vårdat språk, och hänsyn till omgivningen.
För det mesta har våra läsare hittills insett att ingen tjänar på omotiverat gnäll. Oförankrade påhopp modereras givetvis bort, men bemöts för det mesta bara med tystnad.
Vi välkomnar kritik, så länge den är motiverad, och sakligt framförd. Sen är det våldsam skillnad på personliga åsikter, och generella fördömanden utan grund. Våra läsare skall ha en stor eloge för att de oftast själva brukar kunna avgöra skillnaden mellan de två.
Jag tror inte att någon egentligen kommer undan nätgnället. Dock drabbas man nog värre om bloggämnet lockar en bredare publik. Sen hoppas jag, peppar peppar, att trollen snabbast motarbetas via svältdöden. Killing with kindness, är även en högst underskattad motmetod.
Cheers
/Arch
”Killing with kindness” Fungerar alldeles utmärkt ofta mot surpuppor i verkliga livet också ;)
Allt handlar om klass. När folk vågar diskutera den problematiken så kanske idiotin i kommentarsfälten kan minska en aning.
Exakt vad man menar med ”näthat”, gränsdragning till ”troll”, osv. gör verkligen frågan svår. Mitt intryck så här långt är det finns tre viktiga kategorier av kommentarer (blogginlägg, etc.) som är relevanta:
1. Kommentarer som vill göra andra illa eller arga. Dessa skrivs ofta av troll, men även ofta av personer som inte vill acceptera avvikande meningar eller tror att ändamålen helgar medlen. Själv har jag sett sådana särskilt ofta från extremfeminister. Jfr. tex. http://michaeleriksson.wordpress.com/2010/06/06/unfair-argumentation-methods-iii-intermezzo-on-rape-debates/
2. Kommentarer som uttrycker ett hat (ogillande, ilska mot, m.m.) en viss grupp av människor eller en viss individ. Dessa återfinner sig i varierande grad för nästan alla åsikter. Utslaget fälls inte av åsikten, utan graden av fanatism och mental inskränkthet. Ofta förekommande syndare är såväl främlingsfientliga grupper som anti-rasister (som paradoxalt nog ofta är extremt intoleranta och fördomsfulla), religiösa ivrare och starkt a(nti)teistiska bloggare, osv. Politiska grupper är också ofta syndare: I USA (jag läser mycket engelskspråkiga bloggar) är det ca. 50–50 mellan Democrats och Republikaner. I Sverige brukar vänstern vara betydligt värre än (den ekonomiska) högern.
(Mellan 1. och 2. finns det säkert ofta en överlappning.)
3. Kommentarer som inkorrekt beskrivs som hat av meningsmotståndare som ett retoriskt knep eller genom total perspektivlöshet. Ofta handlar det här om politisk inkorrekta åsikter, även när dessa har ett vetenskapligt stöd, är neutralt och sakligt formulerade, och/eller är en del av en legitim debatt. Betänk uppståndelsen om Larry Summers eller The Bell-Curve. Mycket av det ”näthat” som svenska medier brukar vända sig emot faller tyvärr i denna kategori.
Överförenklat kan man tala om kommentatorer som är elaka (1), korkade (2), och oskyldiga (3).
Pingback: Näthatarna är som arga tonåringar | jardenberg unedited
en bra bild av haters