Etiketter

, ,

Igår när jag satt på ett mycket försenat tåg från Stockholm hem till Sundsvall ramlade detta mejl in på Facebook, och jag fick anstränga mig för att inte börja gråta. Några tårar kom ändå:

Tack

Hej!
Vi känner ju inte varann irl, men jag vill ändå säga tack för en sak. Jag vet inte om du minns att jag skrev en gästblogg hos dig i våras, om min odiagnosticerade ADHD? Du svarade spontant att du kände igen hela berättelsen Sen dess har jag fått en diagnos.

Genom att jag hittade en ärlig blogg från dig, så vågade jag be om hjälp. Att det sedan fanns människor i min irl-krets som tyckte det var vansinne att googla för i syfte att skaffa argument för en trendig diagnos, är ju en annan sak.

Sofia! Ibland behövs det bara det där lilla. I mitt fall att ett blogginlägg där du beskrev dig själv, för att jag skulle sitta med blanka ögon och se flera pusselbitar falla på plats. Jag kan alltid tycka att det skulle ha varit bättre om jag fått veta för tjugo år sedan. Men du vet som jag, att då pratade man inte ens om att vuxna kunde ha ADHD. När jag var liten och satt intagen på BUP, Hvb-hem och familjehem, efter att ha skolkat fån mobbande skol-”kamrater”, hette allting MBD eller barnautism, och jag uppfyllde inte dåtidens krav på att vara osocial och svagt begåvad. Jag var tvärtom ovanligt intelligent, och nyfiken. Ja, Sofia, det behövdes att just du var ärlig om ditt eget liv, för att jag skulle begripa.

För att tala svepande om #nätkärlek i stort… Jag har, förutom egen erfarenhet, sett hos mina nätvänner, att nätet bokstavligt kan vara vägen – kanske enda vägen – till att överleva. Jag har genom mitt ideella engagemang för sektavhoppare fått peppa människor att ta ett par steg till där de sitter framför skärmen och har mist alla sina vänner, när de har blivit uteslutna eller självmant lämnat kyrkan/sekten. Jag har också bokstavligt fått avstyra självmord efter att ha fått ett avskedsbrev i mailen fån min dåvarande bästa väninna.

Nätet är varken ont eller gott. Nätet är som ett läkemedel, för den ena bokstavligen nödvändigt om man ska överleva. För den andra en källa till att må bättre, men kanske inte livsavgörande. För den tredje ett missbruk, kanske till och med dödande. För mig var du en länk på vägen framåt.

Därför blev jag så glad över Björks krönika, där hon beskriver vad näkärlek kan innebära. Ge henne en stor tackkram från mig! Man kan alltid spekulera i hur det hade varit om jag hade haft tillgång till nätet när jag växte upp.

Igen: Tack för det jag fick genom din din okonstlade nätkärlek, när jag behövde. Du visste inte ens att det du gav just då, blev avgörande för nån annan, där jag satt vid en annan dator.

Sussie/Ödmjuka Kaxan


Flattr this