Det är ju så att man aldrig får vara riktigt glad.
Så bara för att jag ända sen före jul varit väldigt glad och nöjd med nya tapeter och köksluckor och verkligen trivts riktigt bra med mitt boende så inträffar på bara några veckor följande:
1. Jag får en hyreshöjning. En rätt stor sådan. Så pass att alla jag berättar för nästan skriker att “det kan inte stämma!”.
Men visst. Jag kan leva med det. För jag trivs bra och som det ser ut i dagsläget skulle det löna sig föga att söka efter något billigare.
Men precis när hyreshöjningen sjunkit in, då händer något som absolut inte får hända.
2. Macken, där jag varit stammis de senaste tolv åren och även för 18-19 år sedan då jag bodde inte långt härifrån, den ska stänga för gott. Den ligger på ungefär en och en halv minuts promenadväg från mitt hem, och har varit en riktig förmån. Att ha så nära till ett ställe som är öppet till 22, där man kan köpa allt från cigg till mjölk eller toapapper, det har varit ett mervärde med att bo just här. Men nu är sagan all. Detta kommer att påverka min vardag, märkbart. Alla inköp måste nu planeras extra noga och tanken att springa ner och köpa ostkrokar strax före stängning bara för att man blir sugen en tisdagkväll kommer framöver att stanna vid en tanke. Att snabbköpa mjölk om den råkar vara slut en morgon är det heller inte tal om.
Och som om inte det vore nog.
3. Grovsoprummet i huset här jag bor är inte längre något grovsoprum. Denna lyx, att ha ett ställe i det egna huset, där man kan dumpa gamla trasiga möbler, sopsäckar med gamla trasiga kläder och lådor med diverse skrot, den finns inte mer. Vilket innebär att mitt behov av en bil, som inte känts så pockande det senaste året, plötsligt gjorde sig påmint.
Den största sorgen, som också har med hus och hem att göra, den är för stor och gör för ont att sätta ord på. Därför ojar jag mig istället över indragna onödigheter och ökade utgifter.
Åh så trist. Känner igen mig i alla de saker du nämner. Jag flyttade för ca ett år sen till ett ställe där man inte längre kan handla just t ex mjölk o godis. Fick köpa en bra cykel med korg både fram och på sidan av pakethållaren. Jobbigt när det är massor av snö. Planerandet är jobbigt, och funkar inte men på nåt sätt har vi ändå mat på bordet var dag, så det går på nåt sätt.
Bil har inte jag heller , men funderar på att köpa snart. Lite i-landsproblem ;). men förstår att den djupare sorgen ligger och är större men då är det kanske skönt att få pysa av sig alla de andra trista, besvärliga försämringarna som man blir förbannad över i vardagen.
kram ♥
Det låter ju nästan som att universum tycker att du ska flytta.
Hoppas allt nämnt och onämnt ordnar sig!
Om inte det låter som en hint till att du borde flytta, så vet jag inte vad.
Är det inte dags att du flyttar ner till Malmö/Lund? Kanske Köpenhamn? Bra ställe att leva utan bil och samtidigt kunna dra nytta av stora nätverk.
För mig är det inte alls en hint. Det är inte alls aktuellt att flytta, särskilt inte till Skåne. :) Det betyder inte att jag aldrig kommer att göra det, bara att nu är helt fel tajming för en sådan flytt…
Det där med att ha ett grovsoprum, det får mig nästan att önska att jag bodde i lägenhet. Verkar spännande. Tänk, kanske världens fynd varje dag. Återvinning. Ja, jag förstår att du kommer sakna just det, även om du kanske kastar mer än tittar på andras skräp.
Jag är betydligt mer intresserad av att rensa ut än av att dra hem andras skräp. :)
Har sonen flyttat? (Inte för att jag har med det att göra – men jag blir alltid nyfiken av sådana där “säga A”-formuleringar ["har man sagt A får man säga B"] :)
Så trist då att macken stänger. Har du inte någon ICA-affär i närheten nu? Vad är det som är så bra med Sundsvall för övrigt?
@Karl: Jag har två Icaaffärer på Gångavstånd. Och en dygnetruntöppen Statoilmack. Så det är egentligen inte synd om mig. Men tio minuters proomenad är längre än en och en halv. :)
Sundsvall är bra på många sätt. Absolut inte den bästa staden i världen, men långt ifrån den sämsta. Vad som håller mig kvar är dock för tillfället en son som har ett par år kvar i skolan.
Sen kan man ju fråga sig varför jag skrev gångavstånd med stort G. En fråga jag inte ens kan svara på själv…