Etiketter
Att välja ut en hatlåt är ungefär lika svårt som att välja ut en favoritlåt, inte minst med tanke på att säkert 99 procent av all musik som görs i världen inte trivs i mina öron.
Att välja ut en enda som får mig må dåligt eller öronen att smärta, är svårt.
Men för att begränsa mig försöker jag hålla mig till låtar som ändå tycks älskas av många, det vill säga musik som har ett värde och inte är genomdålig. Snarare bara låtar som av en eller annan anledning inte lyckas smälta mitt hjärta, även om de har sina kvaliteter.
Det skulle kunna vara vilken låt som helst av Ulf Lundell, eller också någon valfri metal-låt. Dock att jag har en så pass ytlig relation till både Lundell och metal att det jag känner för dem knappast kan kallas hat. Snarare likgiltighet, tristess, eller bara oljud.
För att jag ska känna hat krävs något annat. Det kan vara så att ingen musik i hela världen kan få mig att känna just hat.
Men det finns en låt som får det att krypa i hela kroppen på mig. En låt som jag inte förstår, vars framgångar får mig att allvarligt undra hur det står till med folk, eftersom den tycks vinna de flestas hjärtan. Utom mitt då.
Det här framförandet gör inte saken bättre:
Jag förstår inte heller storheten med Från och med du. Jag menar, det är ju en helt vanlig skitlåt bara.
Jag hatar Kraftwerk och älskar Linnors. Starka ord, jag vet. Du tycker förmodligen att jag är en kulturell idiot och att du är ett geni, som vanligt. Typ P3 mot P1. Typ Svensson mot Norén.
Jag har funderat på det där med kulturella snobbar. Funderat på om de anstränger sig för att vara tväremot den stora skaran. Bara för att de har den intelligensen att hitta djupare kultur så kan de inte gilla det som de flesta gillar?
Inser att vi är för olika för jag ska hitta något intressant här så tack för mig.
Jag hade under en period i mitt ännu inte så långa liv där jag letade efter en identitet, och då var självklart musik något jag vände mig till. Under cirka två års tid gick jag från en musik-genre till en annan, innan jag till slut insåg att jag är en allätare, sålänge musiken på något sätt tilltalar mig. Men under dessa två år kom jag i kontakt med en genre som kallas för “death metal”. Du nämnde att du har en ytlig relation till just metal, så jag kan klargöra lite med ett kort utdrag ur en låttext, “I cum blood”, framförd av death metal-bandet Cannibal Corpse:
“I need a live woman
To fill with my fluid
A delicate girl
To mutilate, fuck and kill”
Detta tycker jag ändå är värre, jämfört med ‘Från och med du’. Det är bara synd att vi är tvungna att uthärda denna låten på radio och genom annan media. Men det är så med musik. Det kommer en artist som är väldigt populär av förklarliga såsom mystiska anledningar, särskilt på sommaren, och zombiefierar en hel nation. Vi minns väl alla “Hej hej Monika”?
Ja hu den var tråkig. Kan tänka mig att den skulle kunna funka bättre akustiskt och i ett annat tempo.
Bra utmaning, ska se om jag kan ta upp tråden när jag är hemma igen!
Du verkar inte ha fattat att Lundell är en stor poet? Som vida överstiger det mesta som andra svenska popartister har åstadkommit. Ta t ex dessa rader:
”Sällan visad ömhet brann
som en glöd i mej
och ett barn i trasor skrek
efter bröd i dej.
Solens första strålar kom
genom rutans skumma glans
och en koltrast satt och sjöng
på ett tak nånstans.”
Från ”Rom i regnet”, en utsökt låt om en kort ungdomsrelation som många kan känna igen sig i.
Pingback: dag 12 – ett band jag hatar « mymlan. the real.