Etiketter

, , ,

När jag var liten brukade min pappa berätta om sin Opel Kapitän. Bilen han köpte då han nyss tagit körkort. Den han sörjde och saknade, eftersom min farfar en dag helt utan anledning hade sålt den till en förbipasserande för tio kronor.
Jag undrade alltid vad som flugit i min farfar, som annars var så mild och snäll. Jag vågade aldrig fråga.

Men när jag i höstas kom över breven som min pappa skrivit till sin morbror Arne, då fick jag svaret. Det som ingen någonsin talade om.

Härnösand den 23/4 – 69

Bäste Morbror!

Tack för brevet.
För ett år sedan skrev jag mitt förra brev till dig. Trodde det hade kommit bort på posten eftersom jag var osäker på din adress. Jag hoppades att så var fallet, eftersom jag mer och mer började inbilla mig att brevet bara borde läsas av mig själv. Men när jag nu läser ditt brev, ser jag att du förstod det bättre än jag själv.

Ditt brev var underbart för mig. Det öppnar så oändligt många perspektiv så det blir omöjligt att svara i ett sammanhang. Jag läser och läser det om och om igen och varje gång väcks nya tankar. Sommaren var enormt svår för mig. Anledningen kanske jag berättar senare. Men nu sedan jag kom på denna skola – träffade en underbar flicka som jag nu är förlovad med – har allt blivit så lugnt och tryggt. Så omvänt så jag känner mig ibland främmande för vad som varit. Man förlorar all tid till att tänka och nästan all förmåga till att skriva. Men i höstas, strax innan jag åkte hit satte jag mig framför min skrivmaskin en typisk höstdag och skrev ett långt brev till dig. Man jag fick aldrig tag i någon adress, så jag kunde posta det. Det kanske inte var något egentligt brev, utan lika mycket ett avsnitt i min dagbok. Jag tror i alla fall att jag nu vill bifoga det, för det var ett typiskt ögonblick när jag kände för att skriva, och många saker är alltid aktuella. När jag nu läser ditt brev och försöker svara så finner jag nästan inga andra ord än just dom du använder. Du säger så mycket, och allt blir så klart, men ingenting är i alla fall absolut.

Sommaren 68: Jag muckade i mars, åkte hem och fick arbete vid den tidning som jag tidigare arbetat för. Övade piano och fiol för att söka en musikskola. I slutet av maj åkte jag till Arvika och provade men kom in bara som reserv. Därför åkte jag hit till Härnösand och det lyckades bättre. Jag hade då en underbar bil – Kapitän årgång – 54. Den hade aldrig svikit mig förut, men då under veckan som jag var här och tenterade så välte den en natt i en kurva här nedanför skolan. Polisen kom och jag hade oförsvarligt nog druckit lite för mycket vin. 14 dar senare en varm och het sommardag kom polisen och tog mitt körkort. Allt skulle gått bra om jag fått bära mina förebråelser för mig själv men du kanske förstår.

Jag ville bege mig iväg hemifrån. Arbetade ett tag i Umeå, gav mig ut och liftade, men kom aldrig längre än till Stockholm eftersom jag var pank. Två flickor träffade jag under sommaren. I båda fallen blev min kärlek försmådd efter kort tid. Den ena nu älskarinna till en medelålders gift man. Skriver ofta och berättar om det helvete hon befinner sig i. Den andra lång och vacker, åkte till Berlin, och började efter det knarka lite.
Musikskola, internat. Jag sitter på mitt rum. Hör, lyssnar till pianon, fioler och klarinetter som övar, flickor som skrattar. Fönstret står öppet. Sång från vårfåglar. Dropp från tak. Allt i en underlig symfoni; ja våren är för mig som en enda stor orgasm. Just nu har pianot solo. En Bach invention. Men jag har inget partitur, man kanske nästa insats blir en vacker polska, eller en vindfläkt genom rummet.

Du bjuder mig och in fästmö att komma till Gotland i sommar. Jag tror inte du riktigt förstår vad du ger dig in på när du ställer ett sådant erbjudande, för vi har nämligen både lust och tid att vistas på denna underbara ö under hela sommaren. Men jag ska inte skrämma dig. Men att få besöka dig har länge varit min dröm. Jag hoppas att du får möjlighet att skriva innan vi slutar skolan här, och berätta hur sommaren är planerad för dig så det är lämpligast att komma.
En annan sak vi tidigare planerat. Min fästmö E kommer nämligen från Ljungdalen. En underbar plats i Härjedalen med fjäll runt omkring knutarna. Där har hennes mor och morfar en fädbodvall. Och vi skulle då bo där bland kor, kalvar och får. Vandra i fjällen de ljusa nätterna. Älska i en gammal fädbodstuga med torvtak och gå som getare under solklar eller duggig himmel.
Äta snus och dricka hembryggt vin.
Än en gång: tack för ditt underbara brev.
Vi slutar här runt den 17/5, så du kan skriva hem sedan. Men jag kanske ringer någon dag.

Många hälsningar
Lars-Olov

Det var första gången min pappa förlorade körkorten på grund av rattfylla. Men långt ifrån den första. De sista åren hade han – som tur var – inget körkort alls. Men körde, såvitt jag har förstått, en del bil ändå.

Jag har tidigare publicerat brevet här.
Och ett annat av hans brev till morbror Arne finns här.