Etiketter
Bach, Beethoven, cello, Chopin, instrument, kunna spela, piano
Jag har inte glömt musikutmaningen.
Men jag har förgäves funderat i flera dagar för att komma på en låt som får mig att skratta. Självklart måste det finnas någon. Om inte annat något som är så dåligt, eller knäppt, så att jag skrattar. Men ingen av dem finns i mitt minne, och inte heller bland mina spellistor.
Så jag hoppar den, och går istället över till låt jag kan spela på instrument och låt jag skulle vilja kunna spela på instrument.
Jag kan inte spela särskilt många låtar. Kanske framförallt för att jag aldrig spelar, så även om jag kunde spela denna hjälpligt för många år sedan kan jag inte det längre. Jag har glömt bort. Jag har glömt allt, utom kanske Blinka lilla stjärna och Gubben Noak, de där allra första man lärde sig. (sa jag att min mamma var pianolärare?)
Mest av allt vill jag kunna spela cello. Det kan jag inte. Förstår inte det där med strängar och stråke, det blir för mycket att koordinera i min lilla överlastade hjärna. Men om jag kunde, då skulle jag spela den här. Eller den här. Och denna.
Sen kan jag redan nu säga att nej, det finns ingen låt som får mig att känna mig skyldig.
Om den finns så har jag inte hört den än. Nästa avsnitt i denna utmaning blir således en låt från min barndom. Där finns det att välja bland.
…den här är rätt festlig:
Haha, tack! Skrattar faktiskt. :)
Ang en låt där man skrattar….
Elvis Presley, Are you lonesome… Du vet där han kommer av sig och skrattar medan körtjejen bara fortsätter. Ja, han skrattar hjärtligt (om än påverkad). Men skratt smittar – that’s a fact!
Nämen – Youtube lurade mig! Denna skall det vara!
Jag skrattade glatt åt Eric Idles protestvisa “Fuck you very much” som han skrev efter att ha fått betala böter för att ha använt F-ordet i en radiosändning.
Annars tror jag att den mest glädjande musikaliska framställning jag bevittnat är och förblir “Ballongdansen” i Nöjesbörsen på 80-talet. :-)
Ja, håller med om det svåra, det var inte lätt att få fram en låt som fått mig att skratta. Jag fick närmast “fuska” till det – http://www.xforma.se/2011/04/16/dag-25-en-lat-som-far-mig-att-skratta-kroppsfarg-och-dodscafeteria/
“Always look at the bright sight of life” ur “Life of Brian” – fast får man gilla den om man har en kristen uppfostran?
Annars flera låtar av Euskefeurat (eller hur det stavas) “För om man drömmer om Paris hamnar man på någe vis lik förbaskat i Hudiksvall”
Eller till och med den mycket fåniga “Gummibjörn”
Ja, det finns massor av musik som får mig att skratta, men så är jag också ganska lättroad…
Annars flera låtar av Euskefeurat (eller hur det stavas) ”För om man drömmer om Paris hamnar man på någe vis lik förbaskat i Hudiksvall”
http://kanooneiranian.blogspot.com/2011/02/blog-post_2317.html
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=GupB520gxIE&w=425&h=349
Jag vet nog inget roligare än när Jokkmokks-Jokke engagerat sjunger “Gulli-gullan” på engelska. Utan att kunna ett ord engelska :-)
Pingback: sista låten « mymlan. the real.