Jag har alltid gillat SJ.
Gillat – och gillar fortfarande att åka tåg. Så många fördelar jämfört med flyget om man inte ska resa väldigt långt.
För ett par år sedan insåg jag genom Twitter att jag var ganska ensam om detta. Att gilla SJ alltså. Jag hade länge svårt att förstå vad alla pratade om när de gnällde, skällde och nästan hatade SJ.
Det ska sägas att jag åker tåg ofta. Har i flera år pendlat Sundsvall-Stockholm nästan varje vecka, ibland flera gånger på en vecka, och jag åker nästan alltid X2000.
Så med tiden har jag börjat förstå varför jag i motsats till de flesta andra gillar SJ, säger mig få bra service och ställa mig helt oförstående till alla som gnäller, skäller och hatar.
Det är sträckan det beror på!
X2000 mellan Sundsvall och Stockholm är nästan alltid i tid. Ofta några minuter före tidtabell faktiskt. Vad detta beror på vet jag inte, bara att det är så. Vid ett par tillfällen under de här åren har jag drabbats av förseningar, men då har det funnits riktigt acceptabla orsaker till det, och personalen har dessutom hanterat det otroligt bra.
Servicen är bra. Personalen är alltid trevlig, serviceinriktad och hjälpsam. De löser problem och jag kan inte föreställa mig att någon av de tågmästare eller servicepersonal som brukar jobba ombord skulle kunna kasta av ett barn.
Dessutom är det lugnt, trevligt och bra stämning på tågen mellan Stockholm och Sundsvall.
Den senaste tiden har jag av olika skäl åkt tåg även andra sträckor. Så som Stockholm-Göteborg, eller Stockholm-Linköping. Samt Stockholm-Örebro.
Och det börjar gå upp för mig att det är som att resa med ett helt annat företag.
För det första är X2000 tydligen inte standard på de sträckorna, vanligtvis får man åka ett sketet så kallat “regionaltåg”, som ofta är överfullt. Det är trångt om plats för bagage, krångliga trappor, och allmänt jävligt. Och otrevlig personal samt otrevliga medpassagerare. Det känns som att åka boskapsvagn.
Jag har säkert träffat på tio gånger så många otrevliga personer och varit utsatt för fler tråkiga incidenter på tre resor söderut från Stockholm än på trettio resor på min vanliga sträcka.
Och igår, när jag fick för mig att jag skulle ta upp detta på Twitter, fick jag inte en enda som sa emot eller hade invändningar om min teori om att X2000 till Sundsvall är trevligare (och billigare) än det till Göteborg, däremot massor av medhåll från personer som har exakt samma upplevelse.
Varför är det så här?
Varför är både passagerare och personal så mycket otrevligare och mer högljudda på de tågen?
Eller vad är det som gör personalen på Norrlandstågen så mycket trevligare och på gott humör nästan vad som än händer?
Varför kommer de tågen i tid oftare?
Jag vet inte.
Jag vet bara att jag vill be alla om ursäkt, er som jag skadeglatt flinat åt när mitt tåg alltid kommit i tid, er som jag oförstående förklarat för att jag älskar att åka tåg. Er som jag nästan inte trott på när ni berättat om konstigt folk och orimliga förseningar stup i kvarten.
Och om någon har svar på ovanstående frågeställningar så ge mig dom, tack!
Det kanske beror på att folk norröver är lite eljest.
Nog tyck ja att folk söderöver är ännu mer eljest. Som du till exempel. :)
Det är väl antagligen för att trycket på banorna söderut är betydligt högre = sämre underhåll märks mycket mer eftersom infrastrukturen slits hårdare = större procent sena tåg osv. Dock vet jag inte varför personalen är sämre.
Ett ord räcker NORRLÄNNINGAR
Pingback: Christians digest for August 5th | Christians lifestream
Det är nog tyvärr inte så enkelt som att tågen i Norrland går i tid. Inte hela Norrland. I alla fall inte att döma av de tågresenärer, bolag och verk vi på P4 Västerbotten pratat med.
Nattågen dras med förseningar. Botniabanan har haft ett första halvår fyllt av stopp, förseningar och byte till buss. Förutom inkörningsproblem med nytt signalsystem, är en annan förklaring vi fått sliten infrastruktur.
Ett par exempel på nyheter vi gjort
http://bit.ly/q9gRPb Vart femte tåg ställdes in
http://bit.ly/rarrDC Stora problem efter urspårning
http://bit.ly/pY0WPR Botniabanan försökskanin för nya signalsystemet
Nu kan jag inte säga att jag är någon expert, men som student åker jag i alla fall tåg med jämna mellanrum, oftast sträckan Hudiksvall-Linköping, och det finns en sak som du inte nämner; det är inga byten Sundsvall-Stockholm. Egentligen finns det väl bara två knutpunkter längs med sträckan (Gävle och Stockholm), vilket nog gör arbetet mycket enklare. Det jag upplevt är att det är resor över flera sträckningar som strular mest, och som irriterar mest.
Jag lärde mig, och väljer så ofta jag kan att åka lokalt till Gävle och åka sträckningen Gävle-Linköping. Ytterst sällan några större problem (så länge inte hela järnvägsnätet går på ledighet, som senaste julen), och personalen är rimligt trevlig att ha att göra med.
Pingback: Sj sj käre fd vän « You're no different to me
Jag fattar inte poängen med ditt inlägg. En elvaårig svart flicka blev slängd av ett tåg och jag tycker det är en upprörande händelse. Jag tycker också det är bra att det bland annat i SVT uppmärksammats att hon var afrikan och att konduktören i fråga inte verkade vara särskilt angelägen om att ta reda på var hennes anhöriga befann sig.
Är det den här händelsen du syftar på? Det känns som att du gör det – men jag fattar inte vart du vill komma.
Det kanske är trevligare att åka tåg mellan vissa sträckor. Men vad har det med saken att göra?
Alltså, jag fattar inte.
Kanske hade jag ingen särskild poäng alls, mer än att jag funderar generellt på varför en viss tågsträcka skiljer så mycket från övriga.
Ser att du plockade bort ‘Jonas’ kommentar, som förmodligen var en reaktion på min. Ja, den var inte särskilt trevlig, så det kan jag begripa. Vad jag emellertid är ute efter är att du skriver om SJ – utan att nämna det som som hände helt nyligen. Nämligen den rasistiska undertonen i behandlingen av denna 11-åring.
Att vissa tågsträckor skiljer sig åt kan vara värt några rader det också.
Men inte just nu, med tanke på den situation SJ har försatt sig i.
Du säger att du inte hade någon poäng med den här texten. Det är nytt för mig. Du brukar ha en sådan.
Så jag begriper mig fortfarande inte på ditt inlägg
Vad man väljer att skriva i ett inlägg är väl vars och ens ensak. Nu hade uppenbarligen Mymlan reflekterat över skillnaden i uppfattningen om SJ , hur den kunde skilja så överlag och över tid och förstått att det berodde på om man åkte söderut från Stockholm eller norrut …
Och det var väl ett tänkvärt inlägg. Och intressant tyckte då åtminstone jag. Och det hade inte det minsta med att en konduktör slängt av den här flickan något som ju var alldeles förskräckligt i sig och SJs andvar men som inte Mymlan skrev om i just det här inlägget.
Kommentaren som jag tog bort plockades bort eftersom den inte hade det minsta med mitt inlägg att göra. Det var en kommentar till ett uttalande jag gjorde i DN om något helt annat…
Vad gäller mitt inlägg i övrigt: jag har tänkt på det här länge, långt innan händelsen där SJ kastade av 11-åringen.
Jag bor söderut från Stockholm och har inga höga tankar om SJ. Ofta försenade tåg, sur personal och genom detta sura medpassagerare. Trångt och byschigt. Mer än en gång har jag inte fått sitta trots löst sittplatsbiljett för “min” vagn inte var med överhuvudtaget. Känner man inte till det när man “hämtar” vagnarna. Och dålig kompensation. Jag tror skillnaden beror på att det är trängre söderut, mindre spår som går parallellt osv …
Carinas kommentar om vad som hände helt nyligen hade ju egentligen inte med just det här inlägget att göra. Det var verkligen förskräckligt. Att konduktören inte ens hörde sig för om flickan reste ensam eller hade sällskap … innan hon slängdes av. Men systern hade inte heller “saknat” henne förrän hon steg av i Göteborg och det var lika konstigt det tycker jag. Hur som helst var det hemskt.
De mer trafikerade linjerna blir väl jobbigare för alla inblandade får man anta.
Ja vad ska jag svara som tågmästare o varit i tjänst i 10år…massor såklart!
Tyvärr så har du rätt…det är skillnad på våra sträckor….ehum om man nu får säga det så är det oxå en väldans skillnad på våra resenärer på alla dessa sträckor…götet o norr e väldans lika…medans mälardalen o malmö oftast e otroligt stessiga o tidskänsliga sträckor…vi i norr HAR ett större lugn o löser problem på ett annat sätt…vilket vi kan önska skulle smitta på våra kollegor men dom har en annan typ av press på sig…tack för berömmet dock…jag tar åt mig..
Ang katastrofen i kumla så tror jag SJ vet sanningen…men den kommer aldrig komma ut i media pga att skydda alla parter från smutskastning mm…
En sak till….det hör till att hata SJ….man hatar nynassar o SJ…the svenska thing haha….men egentligen så tror jag att de flesta gillar o åka tåg…så upplever jag det på jobbet….
Vi åkte från Narvik till Stockholm igår. Våra vagnar kopplades inte på förrän i Kiruna. Tåget var försenat, först en timme och sen 45 minuter till Stockholm. Personalen i stort sett osynlig. Roligast var informationen i högtalarna: “Ni som skulle åka vidare med andra tåg, ni kommer att missa dem.” Och senare: “Ni som väntar på information: den kommer om ett tag.”
Jag älskar att åka tåg, men gillar inte att det är dyrt och struligt. Man ogillar inte SJ för att det “hör till” utan för att det känns som om tågtrafiken sköts så erbarmligt dåligt.
Vi spånade fram en ny slogan för SJ igår: “SJ – lite dyrare, lite sämre, mycket senare.”
Det är nog ganska enkelt egentligen.
Eftersom tågen ofta är försenade pga fel på tågen, fel på banan, strömavbrott och allt möjligt annat, och dessutom av äldre typ som är obekväma, trånga utsätts personalen för stress, skäll och gnäll. Säkerligen oftast med all rätt. Och de är ju där för att göra ett jobb. MEN att utsättas för detta varje arbetspass och veta att det är inget man själv kan göra för att ändra på eländet måste vara svinjobbigt. Har det, som på tex Göteborg – Stockholm, varit så här en längre tid tar man nog för givet att det ska krångla och så börjar många resan med taggarna utåt – violá, konflikterna börjar innan tåget lämnat perrongen..
Det är lättare att vara trevlig när allt flyter friktionsfritt… ;)
Hur det är på regionaltågen beror kanske på när man åker. Tog tåget Nyköping-Norrköping klockan 11.30 varje måndag hela vintern. Vid den tiden var det en välkonditionerad dubbelldäckare med gott om plats. För det mesta kom tåget dessutom i tid. En ren nöjesresa. Samma upplevelse vid hemfärden halv fem.
Tillägg: Tog med dottersonen (två och ett halvt år) på en resa till Norrköping i somras, den gillade han. En händelserik resa, men det berodde inte på SJ.
Jag ska skriva mot dig lite. Åker sträckan Stockholm (Arlanda)-Linköping-Stockholm lite då och då, regionalt oftast men även med X2000. Jag har aldrig träffat på otrevlig personal ej heller aldrig en försening – precis som du skrev däremot lite tidigare. Nu när jag skrivit detta kommer det förstås att ske nästa gång. =) Jag bokar ju alltid min plats i förväg samtidigt som jag bokar flyget till och från Arlanda och det kan inte vara överfullt där eftersom jag sitter i vagnar som endast är avsedda för bokade platser.
Nu åker ju inte jag så ofta som säkert de flesta andra gör men tycker ändå att det är underligt om jag är född med sådan tur att allt är helt ok.Kanske inte allt men jag har inte haft några problem.
Överlag inom serviceyrken anser jag att Sverige har mycket att lära av andra länder, jag behöver bara besöka Finland så ser jag en otroligt stor skillnad.
Jag åker också gärna tåg. Inte lika ofta nu som när jag pendlade till Stockholm, men ett par gånger per år åker jag mellan Uppsala och Sundsvall och emellanåt söderut till västkusten eller Skåne.
Jag har aldrig träffat på vare sig otrevlig personal eller otrevliga medresenärer (och visst är det ett härligt ord förresten?) även om man förstås märker att en och annan är stressad och sliten emellanåt.
Jag har råkat ut för inställda tåg, försenade tåg och tåg som står stilla på spåret; jag har sprunget över perrongen för att hinna med byten, stått och frusit i väntan på ett tåg som kanske dyker upp om en timme eller så och jäktat från ett spår till ett annat när det strulat på Centralen i Stockholm – kort sagt råkat ut för det mesta som kan gå fel med en tågresa hitom en urspårning. Ändå är tåg mitt absoluta favoritresesätt.
För vad är alternativen? Flyg är krångligt och inte heller speciellt billigt om man räknar in alla kringkostnader med resa till och från flygplatser och involverar ofta mycket väntan, och är knappast mycket mindre utsatt för förseningar, inställda resor osv. Bil är också dyrt om man betänker vad det kostar att äga och köra sin bil, och det är dessutom betydligt mer riskabelt än både tåg och flyg. Kör man själv kan man inte heller slappna av och ta det lugnt som man kan göra på en tågresa, där tiden kan användas konstruktivt (eller åtminstone till att sova).
Det gäller bara att precis som med de flesta andra vardagsprojekt ha lite marginaler och en gnutta tålamod.