Jag har tänkt att jag ska skriva. Om kvällen. Om hur det kändes. Om hur säkra vi var där och då på att vi inte skulle vinna priset. Om hur overkligt det kändes att stiga upp på scenen och ta emot det. Om hur skönt det till slut var att tillsammans med fler #prataomdet-aktivister smita iväg och dricka en öl i lugn och ro. Men hela kvällen, hela grejen är fortfarande lite som en dimma, overkligt och svårt att ta in. Så jag ger er ögonblicket:
Här kan du se när jag och Johanna Koljonen tar emot Stora Journalistpriset för #prataomdet.
Rysningar!
Grattis! Så välförtjänt, jag är så glad för er och för detta!
Tack!
GRATTIS!
Tack tack!
Ett stort GRATTIS till dig och Johanna … och KRAMAR! Jag är så glad för er skull och såg glimtar av det hela på Kulturnyheterna.
- Henne “känner” jag … skrek jag till Mannen där framför TVn. Det är Mymlan … Så är det ju in den här NIRL-världen. Man kommer varandra nära trots att man aldrig träffats.
Kramar … och ännu fler Grattis!
Tack! Och ja – det är spännande hur världen krymper, hur många man tycker sig känna och delvis kanske faktiskt också känner…
Jag är så glad för er skull. Grattis till den välförtjänta priset!
Tack Eva. Alltså – tack för att du var en av dem som gjorde detta möjligt.
Fint! Gratulerar! Jag ser tyvärr inte på TV normalt sett, men nu har jag ju ett youtubeklipp att glo på. :) Tackar.
Haha, ja det räcker ju i nästan tio minuter. Tack!
Grattis så mycket, det är du verkligen värd!
Åh tack! Roligt att du fortfarande tittar in här…
Det är väl antagligen föga förvånande att jag tycker det är en stor pinsamhet och skandal att ni fick Stora journalistpriset som Årets förnyare. Lika lite som Obamas tillträde som president har att göra med hjälteinsatser i fredens tecken, lika lite har ert skapande av hashtagen #prataomdet att göra med journalistik. Dessutom är det ett hån mot de två andra nominerade som verkligen hade förnyat journalistiken genom att utnyttja internets möjligheter med direkt läsarkontakt och djupodlad journalistisk research.
Jag läste här på din blogg hur du reagerade över att Fredrik Strage fick samma pris 2008 genom “De 100 största rockögonblicken på Youtube” med orden: “Jag kan också lägga ut Youtubelåtar. Jag har fanimig satt ihop listan ”The complete slem of the eightees” med hjälp av ”hela” bloggosfären.”
Jag håller med dig, då som nu, detta har heller ingenting att göra med journalistik för vem som helst hade kunnat göra det utan större ansträngning eller bedrift. Fredrik Strage hade åtminstone lagt ned lite tid på att söka upp låtarna – kanske inte den mest djupodlande researchen, men ändå.
Det hade varit intressant att höra hur du får ihop denna dissonans.
Ibland är det inte vad som görs utan vem som gör det som är avgörande.
Vem som helst hade kunnat startat hashtagen. Men vem som helst hade förmodligen inte fått samma gensvar.
Bägge nomineringarna gick ju ut på ungefär detsamma. Att journalister har en dialog med de intervjuade istället för att vara tolkningsföreträdare. Om du tycker att den ena nomineringen var rätt så borde du rimligen tycka att den andre också var det.
Jag förstår hur du tänker Liljeros i traditionella termer. Du utgår från att den traditionella journalistiken förnyas. Men det som gäller nu är att förnyelsen handlar om ett helt annat sätt att förhålla sig inom den.
Jag blev inte så förvånad över att Sofia vann det här priset. Och att vem som helst skulle kunna skapa den spridning att *prata om det haft* håller jag inte med om. För även om jag och sofia inte har samma uppfattningar om saker och ting, samt även varit oense gällande en del under årens lopp, så är det hon som har förmågan att nå ut till många. Sofia är begåvad på ett sätt som många av oss andra inte är. Och det är att ligga väl i tiden och nosa upp det som är viktigt. Det är väl journalistik om något. Eller.
Grattis Sofia och Johanna!
De fick inte priset som personer som förnyat “journalistiken” i allmänhet utan för ett journalistiskt arbete som förnyat journalistiken. En viss skillnad. Det verkar som om priset skulle ha delats ut till två personer bara för att de är begåvade och är värda det. I sådant fall förstår jag inte varför priset till Strage var så fel.
“Men det som gäller nu är att förnyelsen handlar om ett helt annat sätt att förhålla sig inom den.”
Jasså du, det är det som gäller nu. Får man fråga vem som har bestämt det?
Det är märkligt hur detta bestämmande tolkningsföreträde ofta ger sig till känna bland likar som tror att internetrevolutionen skall vända upp och ned på mänskligheten inom de närmsta åren. Det ska vara transparens, dialog och direktdemokrati men framtiden, den är redan bestämd på förhand.
”Men det som gäller nu är att förnyelsen handlar om ett helt annat sätt att förhålla sig inom den.”
Ja, det är väl så jag uppfattat det. Och vem som bestämt det är väl de som bedömde vilka som skulle ha priset?
Naturligtvis menade jag det journalistiska arbetet. Och jag tror inte att några pris delas ut till två personer bara för att de är begåvade och är värda det. I så fall skulle jag kunna få priset – hehe! Skämt åsido! Jag svarade nog främst på det du skrev om att att vem som helst skulle kunna åstadkomma det. Men begåvning och kunskap har väl en stor del i hur arbetet blir, såvitt jag vet iaf.
Varför priset till Strage var så fel, har väl Sofia svarat på. Om något är oklart får du fråga henne om det igen.
Jag tänker gå in i någon polemik med dig. Du har dina uppfattningar och jag har mina. Om du inte kan ge detta journalistiska arbetet något erkännande är du i din fulla rätt att inte göra det. Jag förhåller mig mer öppen eftersom mycket har förändrats för den traditionella journalistiken som jag ser det.
Tack Monika! Och roligt att du fortfarande tittar in här. :)
Vad gäller Strage – det märkligaste med hans pris, eller det jag (och flera) reagerade mot var just att han gjort en hel del väldigt bra saker – förutom listan – som han definitiv borde ha belönats för.
Vad gäller jämförelsen i övrigt med prataomdet så kan jag nog ändå säga att vi med prataomdet lyckades göra skillnad på ett sätt som inte Strages lista gjorde, även om den var bra och även om jag har den största respekt för Strage och hans journalistiska gärning.
I övrigt vad gäller prata om det så har jag skrivit om hur det kan anses vara journalistik på andra ställen, och sen citerar jag Thomas Mattsson: “en jury har alltid rätt”. Det är ju inte jag och Johanna som bestämt att vi ska få priset.
Jo, en jury eller styrelse har rätt att ta beslut men det är också upp till var och en att lyda order eller ta emot ett pris. Att inte lyda order kallas i vissa sammanhang för civilkurage. Att inte te emot ett pris som man inte tror på eller inte anser är rätt, kallas hedervärt, i vissa sammanhang.
Jo absolut, det kan jag hålla med om. Men prataomdet är det finaste jag varit med om, inget annat jag gjort i mitt jobb har påverkat så många, gjort skillnad, på samma sätt. Därför känner jag inga samvetskval inför att ta emot detta pris, även om jag som du själv säger inte är ett dugg förvånad över din ståndpunkt. Vi lär nog inte mötas här.
Ann Heberlein skriver fantastiskt bra i ämnet. Läs och lär.
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1584763/vempratar%C2%ADomdet.html
Va häftigt! Jättegrattis!!!
Låt oss inte glömma kroken med namnet JULIAN ASSANGE som gjorde att etablerad media var intresserad av att publicera dessa artiklar skrivna av Johanna Koljonen, Sofia Mirjamsdotter med flera journalistbekanta till dessa två, i tidningar runt om i Sverige och även utomlands. Den idag bevingade texten författades av bland andra för sidan http://prataomdet.se/ redaktören Marta Axner med flera, och fanns också på engelska, och återfanns som krok/hook till i princip varje publicerad artikel. Olika hashtags debatterades av de involverade på twitter innan man bestämde sig för att ta samma som den redan grundade organisationen i nordamerka “talkaboutit” där kända personer lyfter den allvarliga frågan om barn med epilepsi, kanske istället för att ta ett redan känt och välinarbetat koncept och liknande logga vid hemsidan, skulle ni valt #tackjulianassange?
“I spåren av misstron mot kvinnorna som anmält Julian Assange skrev Johanna Koljonen för ett par dagar sedan på Twitter öppet och personligt om gränsdragningar, gråzoner och glasklara övertramp i sexuella situationer. Hundratals följde Koljonens exempel på Twitter under rubriken #prataomdet. Som en följd av debatten publicerar i veckan bland annat DN, Svenska Dagbladet, Expressen, City, Dagens Arena, Svt Debatt och Bang, texter på ämnet.”
“In the wake of the doubt and skepticism directed toward the women who filed charges against Julian Assange, journalist Johanna Koljonen recently tweeted openly and intimately about drawing lines, negotiating gray areas and speaking out against violations in sexual situations. Hundreds followed Koljonen’s example on Twitter under the hashtag#prataomdet (”#talkaboutit”). As a result of this debate, several Swedish magazines, newspapers and other media outlets are publishing pieces on the subject.”
Stora journalistpriset för astrosurfing?
Hahahaha
Så där, tårar här också. KRAM Sofia!