Man undrar ju hur människor överlevde. Och hur de stod ut. Här är min farmors kor. Inga konstigheter. Det konstiga är att hon levde med de här korna, sin gamla pappa, tre barn och min farfar i Idvattnet. En liten by vid en sjö mitt i mörkaste skogen flera mil från närmsta tätort, Vilhelmina i Lappland. Jag försöker föreställa mig vintrarna. Kylan, snön, korna, isoleringen. Och somrarna. Mygg, mygg, mygg.
Like this:
One blogger likes this post.
Just att leva med så fina fjällkor låter rätt trevligt om man förtränger att de ska matas och mjölkas varenda dag på bestämda tider.
Fin blogg du har. Kolla gärna in http://www.casio-klockor.se!