Etiketter
Måste skriva ner denna lilla reflektion innan jag glömmer bort den:
Ni vet historien om innebandypappan, han som lämnade sonen ute i minusgrader och åkte ifrån honom, från Uppsala hem till Stockholm, för att han spelat dåligt? Ni vet också att det visade sig inte vara sant?
I diskussionen kring rapporteringen av denna händelse har nätet och sociala medier nämnts som orsaker till hur det kan gå så fel. De har inte på något vis fått skulden, men liksom fladdrat förbi i samtalen som förts. Och jag vill hävda att det är precis tvärtom. Berättelsen om innebandypappan bevisar snarare att internet och sociala medier förbättrar journalistiken.
Utan internet skulle den första artikeln – som skrevs i en traditionell tidning – inte ha fått samma spridning. Folk med papperstidningen skulle ha upprörts, pratat om det och spridit myten, muntillmunmetoden, ganska långsamt, och historien skulle ha förvrängts på vägen och blivit en modern myt.
Genom spridningen i sociala medier spreds den felaktiga nyheten extremt snabbt. Många blev upprörda. Många tyckte till. Och några började ifrågasätta. Varför har ingen pratat med pappan? Vad säger polisen? Vilket lag spelade killen i? Och så vidare.
Innan internet skulle dessa frågor troligen ha pyrt hos någon ensam läsare av tidningen men de skulle kanske inte ha framförts till någon på redaktionen. Nu tvingades medierna, både tidningen som först skrev och alla som senare hakade på, att dubbelkolla storyn och kolla igen. Enskilda läsare på internet gjorde sina egna små efterforskningar. Och ganska snabbt fick vi alltså en helt annan version av denna story.
Sociala medier förbättrar journalistiken. När läsare granskar medierna och ställer frågor offentligt tvingas journalisterna att kolla grejer som för några år sedan skulle ha stannat vid en notis eller liten artikel, en tryckt sanning som sällan reviderades. För jag är helt övertygad om att liknande osanna nyheter publicerats i alla tider, men innan internet fick de förbli sanningar. Nu ifrågasätts och granskas de.
Det är visserligen sant att rykten och lögner sprids i orkanhastighet på internet. Men lika snabbt som ett rykte uppstår – lika snabbt går det faktiskt att ta död på det, på ett sätt som var betydligt svårare innan internet.
Just så! Bra beskrivet.
Intressant vinkel och helt sant så klart.
Jämför med Wikipedia också. För varje person som skriver fel finns det hundra andra, som är extremt noga med att fakta ska bli rätt.
Precis. Tänker på exemplet med tidnigngklippet om Sagan om ringen-som-blivit-bok. Tydligt exempel på båda dina bitar. Rykte/felaktighet sprids snabbt, men även rättningen.
En annan vinkel. Du är klok som vanligt.
Jounalistiken blir både bättre och sämre med sociala medier. Precis som den blir utan sociala medier.
Så rätt, tänk så många “råttan i pizzan” som vi kan slippa bli sanningar på det här sättet. Anna Toss koppling till Wikipedia är också bra. /@rarsson
Sedan är det intressant att det var via ett blogginlägg som UNT fick nys om nyheten. Om jag fattade Medierna i P1 rätt.
Jo så var det. Kanske borde ha nämnt det också…
Bra skrivet, Sofia! Men orsaken till att det blev “fel” var väl framför allt att UNT och de andra tradmedierna INTE kollade historien tillräckligt bra. UNT, SVT, etc verkade inte förstå att det är skillnad mellan en blogg, skriven av en skrivsugen tränare, och traditionella medier. Jag tycker hela den här historien visar på den skillnaden. När traditionella medier inte inser att det är just faktakollen, den djupare granskningen, som är deras jobb, det som de ska tillföra till historien, då blir det galet.
För i tiden hade, precis som du skriver, den här historien kunnat publiceras och folk hade kanske inte ifrågasatt den så. Nu tvingades både berörda individer och berörda medier jobba vidare på historien. Och då fick vi också till slut veta hur det låg till. Det hade aldrig hänt utan sociala medier.
Hmm ja, inget i det jag skriver motsäger väl orsaken till felet? Självklart för att grejen inte kollades tillräckligt. Men jag menar att sånt förekom även före nätets tid, även om de fått tipset via en tipsare och inte via en blogg, hade det kunnat bli fel utifrån devisen att aldrig kolla en bra story. I övrigt håller jag helt med dig om att traditionella medier MÅSTE visa att de är noggrannare med faktakoll och källkritik, för att ha ett existensberättigande.
Jo, men hur ofta går en tidning ut och medger/rättar till något som blev fel när storyn kallnat och det, i värsta fall, bara återstår en skröna?
jo det var ju lite poängen med texten, att sociala medier tvingar dem att göra just det.
I princip håller jag med dig, men i just detta fallet är jag rätt säker på att det även utan internet skulle blivit en stor sak i papperspressen. Vilken Kvällstidning skulle låtit bli att göra en stor sak av en sådan grav dumhet.
Det har du i och för sig rätt i – men skulle storyn ha ifrågasatts, avslöjats som osann?
Haha, jag bevisar väl din tes då. Jag har bara läst om det i papperspressen, och inte så noggrant. Jag hade ingen aning att det var osant. Läste således inte hela ditt inlägg. Jag lovar vara med initierad innan jag kommenterar här igen…
Hahaha!
klokt sagt…..tror att sociala medier på gott och ont kan ge nyheters livslängd en ny bästföretid.
När ska du skriva något nytt så jag kan bevisa att jag kan komma med vettiga kommentarer?
Oj, vilken press! Alltså jag bloggar väldigt dåligt nu för tiden. Men jag får väl försöka komma på något. :)