fattiglapparna ska bara ha och ha

Jag blev uppringd av Trelleborgs Allehanda angående min rant om Marianne Ohrlander igår.
Här är artikeln, och Ohrlander fortsätter sin uppvisning i okunskap.

– Jag har en annan syn på att vara fattig, enligt mig är det de som inte har någonting. I Sverige finns trygghetsregler till allting, det finns väldigt mycket hjälp att få, och det kan ge ganska mycket pengar. Sen vill vissa ha mer och mer, det är någon slags hets i samhället. Alla vill ha mer fast man inte kan och inte har råd, säger Marianne Ohrlander.

Okej, vi kan ha olika syn på fattigdom. Men fattigdomsbegreppet som Rädda Barnen använder utgår ifrån relativ fattigdom, alltså fattigdom i relation till omgivningen. Dessutom har hon fruktansvärt fel när hon påstår att det finns mycket hjälp att få som kan ge ganska mycket pengar. Marianne Ohrlander är alltså ordförande för socialnämnden utan att veta vad som krävs för att ha rätt till försörjningsstöd från socialtjänsten. Hon vet alltså inte att den som är sjuk och utförsäkras från försäkringskassan eller den som är arbetslös för länge inte får någonting, möjligen hjälp från socialtjänsten om de först säljer i princip allt de äger, exempelvis den skruttiga gamla bilen som inte är värd någonting och som de kanske behöver för att kunna tacka ja till ett jobb. Och därmed skapas en ond cirkel som är näst intill omöjlig att ta sig ur.

Antalet bostadslösa personer ökar i Sverige. Och om vi inte tar tag i det här problemet nu, helst i går, så kommer vi snart att ha massor av människor som är fattiga enligt Ohrlanders definition. Barnfamiljer på gatan, som fryser och svälter ihjäl.

Sen att vissa vill ha mer och mer och att det är en hets i samhället. Jamen snälla Marianne, du pratar inte om de fattiga nu, även om de såklart påverkas och stigmatiseras i högre utsträckning när normen säger att man ska ha villa, två nya bilar i garaget och nya kläder varje säsong. De fattiga är ofta nöjda om de klarar att betala hyran.

About these ads

10 reaktioner på “fattiglapparna ska bara ha och ha

  1. Okej… Jag är enligt Marianne Orlander inte ”utfattig”. Jag håller helt med, för jag måste inte gå hungrig varje dag, som de fattigaste måste göra. Jag kan än så länge betala hyran för ettan med pentry. Däremot kan jag inte köpa kläder var säsong, ha hemtelefon, TV eller ta bilen/bussen till stan mer än nån gång/vecka. Men sånt krafs är ju heller inte nödvändigt!

    Men jag är jäkligt rik. För jag kan ha lyxprylar i form av bil, dator och mobiltelefon. Eller, jag har egentligen inte råd, men jag förväntas ha dator och telefon för för att kunna söka jobb, och bil för att komma till ett jobb jag ev. får i dessa trakter där kollektivtrafiken är för dålig för att passa med ett jobb. Prylar som af tar för givet att jag har för att kunna söka och ta några jobb, och för att få mitt bidrag! Och eftersom jag är rik så får jag inget försörjningsstöd från soc.

    Nej, Marianne Orlander, jag vill inte ha mer och mer. Jag vill ha möjlighet att söka och ta de jobb jag kan få. Och då måste jag ha dator, mobil och gammal skitbil. Jag vill bo drägligt. Och kunna köpa ett par sommarskor iaf nästa år, för tygdojorna jag köpte på rea förra året håller nog bara denna sommaren också.

    Orlanders inkomst har jag inte orkat leta fram i taxeringskalendern. Jag hoppas dock den räcker till sommarskor när det blir varmare väder. Och till bussbiljett eller bensin om hon ska till stan och köpa mat med röda extraprislappar…

  2. Sätt en nedre inkomstgräns på, säg, 7,5 basbelopp per person (förälder) och år för att kunna få sin ”Ansökan om avlande” godkänd hos Barnavelsverket.

    För ensamstående blivande förälder bör beloppet ökas med 125% med tanke på de hänförliga ökade levnadsomkostnaderna.

    Ytterligare krav som bör ställas är tecknad privat sjuk- samt arbetslöshetsförsäkring – och eftersom sådant inte är avdragsgillt bör inkomstgränserna ökas något till lämpligen 9 basbelopp per person och år (för ensamstående torde dock ovan nämnda föreskrift räcka till).

    För att finansiera den nödvändiga nya myndigheten Barnavelsverket bör vidare en särskild punktskatt införas per innehaft barn. Att finansiera detta via allmänna skattemedel skulle ju annars helt uppenbart skapa en orättvis straffskatt för de som väljer att inte belasta samhället med sådana här barn.

    Självfallet bör de sökande även kunna uppvisa ett sparkapital motsvarande sin årsinkomst.

    Genom en årlig Barndeklaration kan dessutom förändrade förhållanden beivras varvid Rätten att inneha barn bör dras tillbaka i de fall föräldern plötsligt inte skulle uppfylla kraven.

    En absurd tanke, visst – jag menar, hur skulle det kunna gå till i Sverige? Men för att vara korrekt bör denna passus ändå införlivas i lagtexten – om inte annat för att komma åt de grupper som aldrig vill ta eget ansvar.

    Och – för att då dessa nu föräldrarfriare barn inte skall tära på allmänna medel bör deras före detta förälder (eller föräldrar i de fall fler än endast en förälder inte uppfyller minmikraven) åläggas en försörjningspeng plus en straffskatt på denna. Storlekarna av dessa är idag dock under utredning.

    Ett införandet av någon lämplig form av kast-system liknande det så framgångsrika i Indien ter sig i sammanhanget som ett ytterst intressant och rationellt komplement.

    Anser slutligen att frågor som framtida arbetskraft, åldersfördelning i samhället med mera är så långt ifrån ämnet man kan komma varvid de lämnas utan ytterligare avseende. Hört talas om ”invandrare”, till exempel (i kombination med kastväsendet, se ovan)…??

    I tjänsten
    /p

  3. Pingback: Läs! « Patitas Blogg

  4. Det har blivit alltmer av oempatiska och okunniga uttalanden från människor (politiker) som egentligen inte har en aning om den verklighet många lever i. Men det är också den här typen av uttalanden som förklarar besluten som tagits (om man nu inte har förstått det tidigare). Bra att de blivit så säkra på sin egen maktposition, så att de börjar att uttala vad de egentligen tycker.

    Det hon säger är ju faktiskt att det bara är de som har råd som skall ha rätten att få ha barn. Vilken ruggig människosyn. Och att det skulle vara ensamma mammor och invandrarföräldrar. Ugh!

    • … jag publicerade för snabbt att jag inte upptäckte att det saknades några ord –

      Och att det skulle vara ensamma mammor och invandrarföräldrar som sätter sig själv före barnen. Ugh!

      • Jag tolkar det mer som att ensamma mammor och invandrare inte räknas i Mariannes statistik, att de liksom får skylla sig själva för att de ”inte tagit ansvar för sina liv”. Ganska kristdemokratiskt kan jag tycka.

  5. Med tanke på det förra inlägget med: usch.
    Jag gillar inte när man som Orlander börjar prata om vem som ska få skaffa barn och vem som inte ska få det. Jaha, så om man inte har råd med barn, då ska man alltså inte få skaffa några alls, och vem är det som säger ifall man har råd eller inte? Och vem är det som säger att ett barn som växer upp hos ”rika” föräldrar får det bättre när det kommer till uppmärksamhet och vuxenkontakt?
    Bara som ett omvänt exempel, det område jag bodde i ett tag har väldigt hög medelinkomst (näst högst i stan tror jag) och väldigt hög andel utbildat folk (högst i stan), men skolan jag gick på var reda vilda västern med tårgas, slagsmål med järnrör, mobbing och högst andel knarkande ungdomar i stan. Sen vad det beror på ska jag inte fundera över här.

    Jag gillar inte heller om vi ska få ett samhälle där det blir: sköt dig själv och skit i andra. För jag själv kan lika gärna, eller när som helst, bli en av de där andra.

  6. Det känns som om Ohrlanders åsikter kommer från ett tidigt 1900-tals högborgarsäte. En människosyn som är mycket skrämmande.

Kommentarer inaktiverade.