Jag har en dotter. Björk heter hon, och om en månad fyller hon 18 år.
Hon har hoppat av gymnasiet. Ett mycket klokt beslut.
Nu behöver hon jobb. I Stockholmsområdet.
Hon är världens bästa barnvakt, alla ungar älskar henne.
Hon kan skriva. På meritlistan: blogg sedan 2005, en egen diktsamling, krönikör i Sundsvalls Tidning under ett år, texter till en lärobok i svenska, gästkrönikor i Bon och Expressen, bloggare åt Forever Youngfestivalen 2010, ett kapitel i nyutgivna boken Avståndet Mellan.
Hon kan också tänka sig andra arbetsuppgifter, tillfälliga ströjobb som kan ge lite fickpengar.
Men hon talar bäst för sig själv. Läs.
Hon finns såklart på Twitter också.
Vilken kreativ tös. Önskar henne lycka till i sitt jobbsök. Hoppas någon nappar.
Vilken kreativ dotter du har! Jag önskar henne lycka till.
Så sorgligt att en skrivarutbildning kväver skrivglädjen!! Hoppas det ordnar sig för henne (det gör det nog skulle jag tro :-) //Annetté
Eftersom jag själv tvivlade på gymnasiets värde när jag gick i det förstår jag Björks beslut. Visst är det bra allmänbildning som man får i gymnasiet, men jag har många gånger funderat över om man inte kan ge folk den allämnbildningen på något annat sätt. Det känns som att gymnasiet har blivit en meningslös transportsträcka till antingen arbete eller fortsatta studier. Jag har inte använd en enda kunskap från gymnasiet i mina fortsatta utbildningar, möjligtvis en kurs som jag läste upp på konvux innan, då jag hade motivationen för att jag hade kommit på vad jag ville bli!
Jag tror att gymnasiet är lite för allmänbildande, man försöker få med så mycket att det blir för brett och för meningslöst.