vad en hårig armhåla kan ställa till

Gårdagens krönika i Sundsvalls Tidning:

Under finalen i Melodifestivalen jublade en inte ont anande tjej och sträckte armarna i luften. Hon syntes i teve, och därmed också hennes armhåla, som kvällen till ära var orakad. Personligen skulle jag knappast ha noterat detta, men det fanns det andra som gjorde. De inte bara noterade, de spridde bilden av henne på Facebook, och en enad front av framförallt män hånade henne öppet, med tillmälen så grova att jag inte vill citera dem här. Men det var fler än en som önskade livet ur henne.

Förutom att detta avslöjar en sjuk syn på kroppen i allmänhet och kvinnokroppen i synnerhet, så avslöjar det också den rätt många tar sig att öppet racka ner på, mobba och behandla andra illa. Det mest anmärkningsvärda var att många av dessa män var helt vanliga medelålders fäder, personer som i min värld borde vara föredömen, personer som inte borde tycka att det är okej att vara flera tusen mot en, att överhuvudtaget göra ner en annan människa på grund av utseende. Frågan är hur dessa män skulle ha reagerat om mobbningen riktats mot deras egna döttrar? Och frågan är hur vi någonsin ska lösa problemet med mobbning så länge vuxna till synes normalbegåvade personer deltar i den.

En person reagerade. Hanna Fridén heter hon, och hon började mejla och kommentera och ifrågasätta personerna bakom mobbningen. Då drabbades hon av samma typer av hot och tillmälen som tjejen med armhåret. Men hon gav sig inte. Hon samlade massorna och snart fanns en motvåg. Personer som ifrågasatte mobbarna och som lade upp bilder på sina egna håriga armhålor för att visa sitt stöd. Men det är viktigt att komma ihåg att detta inte handlade om en hårig armhåla, utan om hur vi behandlar varandra.

Efter att ha lyckats vända trenden på Facebook gav sig Hanna och hennes vänner på nästa forum, en riktigt vidrig sajt där bland annat bilder på unga tjejer läggs upp och det sedan är fritt fram för besökarna att håna, bespotta, sprida rykten och vara allmänt jävliga. Hanna Fridén skapade “Vardagshjältar mot nätmobbning”, och flera hundra personer gick in på emochan, ifrågasatte elakheterna, publicerade egna bilder på kattungar och annat fint. De tog kort sagt över forumet, som efter ett par dagar stängdes ner. Forumet är nu öppet igen med tonen har skärpts rejält, och vardagshjältarna håller ett vakande öga över det.

Vi borde alla vara vardagshjältar mot nätmobbning. Vi borde alla reagera, inte låta en mobbare stå oemotsagd, vare sig det är en Facebookvän som gör sig löjlig över någon de sett på teve eller ett forum som sprider ont förtal om enskilda personer. För så länge vi låter mobbarna stå oemotsagda i slutna rum skapar de egna sanningar, och till slut tror de att de har rätt att trycka ner andra. Vi kan sätta stopp för det, tillsammans.

About these ads

14 reaktioner på “vad en hårig armhåla kan ställa till

  1. Jättebra skrivet. Och jag vill bara tillägga: vi borde vara vardagshjältar mot ALL mobbning, inte bara den på nätet. Den i verkliga livet är väl så illa och där är det inte alltid så himla lätt att gå emot. Så vardagshjältemod behövs där också.

  2. Mycket bra skrivet! Det är ju så sjukt att det överhuvudtaget blev en massa skriverier om en hårig armhåla. Vad är det för sjukt samhälle?

    Jag minns när jag som 18-åring kom till USA och folk höll på att glo ihjäl sig på mina bruna ben med en massa blont hår på. Jag tyckte mina ben var skitsnygga men folk kunde inte sluta stirra och frågade även vid upprepade tillfällen VARFÖR RAKAR du inte benen?

    Jag stod emot och kom hem lika hårig som när jag åkte dit ;-)

  3. Jag försöker att ALLTID reagera mot mobbing och elakheter som sprids på nätet, FB och IRL också för den delen.

    Jag håller inte längre käften om jag ser något …

    Men jag är ingen vardagshjälte som sätter igång upprop eller så … utan bara vanlig medmänniska.

    Du har skrivit bra om det här tycker jag. Det handlade ju faktiskt inte om en orakad armhåla utan rena rama mobbingen. Jag förstod överhuvudtaget inte när jag såg programmet varför kameramannen zoomade in flickans armhåla. Vad hade den med hennes glädje över Loreens bidrag och vinst att göra.

    Kram!

  4. Mycket bra skrivet. Hanna Fridén har verkligen lyckats.

    Det är dock för mig rätt märkligt att det är just provokatören Hanna Fridén som går i fronten mot mobbing. Jag anser att hon är en av de stora nätmobbarna.

    Skrev ett litet inlägg om det på min blogg

  5. Världen är inte så svart/vit som Mirjamsdotter försöker påskina. Ett exempel: uthängningen och mobbingen av Julian Assange har varit omfattande sedan svenska staten anklagat honom för sexbrott. Drevet organiserades bl.a. i nätkampanjer som #prataomdet, med i princip total uppslutning från media.

    Under #prataomdet hängdes Julian ut som övergreppsman hundratals gånger, på nätet och i rikstäckande medier. Flera av initiativtagarna var vänner med målsäganden, och hade alltså ett personligt intresse av att svartmåla Julian. Men de flesta andra verkade glömma bort att det var just en enskild person som pekades ut. Ännu färre hade någon koll på själva anklagelserna och vilken substans som eventuellt fanns (eller inte fanns) bakom.

    Hur många deltagare reflekterade över det sammanhang de ingick i (en indignerad mobb)? Hur många funderade på möjligheten att man faktiskt hängde ut en oskyldig man? Eftersom det fanns ett högre syfte med #prataomdet, och det var gott, behövde man inte bekymra sig om sådana saker. Mobbare tror ju alltid att de har rätten på sin sida. Så även här.

    De få som reagerade mot detta obehagliga och högst organiserade drev fick följaktligen den uppretade mobben mot sig och blev kallade ”nättroll”, ”hatare”, ”rape excusers” och annat trevligt. Bl.a. av Mirjamsdotter själv. Så personligen uppfattar jag hennes engagemang mot mobbing som allt annat än uppriktigt, och mer som ett sätt att vinna billiga poäng. Tyvärr.

    • Det har inte förekommit någon mobbning mot Julian Assange inom ramen för #prataomdet. Allt som står på Flashback är inte sant. Jag har heller inte använt uttryck som hatare eller rape excusers.

      • Jag vet inte vad som har stått på Flashback, jag går bara på vad jag själv har sett i media. Jag såg en oskyldig individ (det finns inte ens ett åtal mot Julian) bli uthängd som övergreppsman om och om igen, av en indignerad mobb med vänner till målsägaren i täten. Att du inte tycker det är mobbing säger ett och annat om din (brist på) empati.

  6. Ja det är jättebra att folk sluter upp mot mobbing, skulle vilja vara mer aktiv på det sättet själv. Sen vill jag också lägga med att man även inte ska mobba folk som har en annan åsikt än vad man själv har, tex sverigedemokrater, för även om det mesta av det som de står för är fel, kan man bemöta deras åsikter lugnt och vuxet. Men jag har sett på många olika platser på nätet att det inte blir en diskussion utan ren och skär mobbing där med, och jag tycker mobbing är lika fel vem det än riktas till och vad den personen än har för åsikter.

  7. Jag blev också först förvånad och sedan ilsken på hur kvinnans armhåla kunde bli en sådan stor grej!!
    Jag kan också känna avsky för dem som sprider sitt hat och mobbar öppet. Nättrafien har ju gjort det lättare för personer att sitta bakom sina dator och kräkas ut…
    Jag accepterar ingen form av mobbing!

    Får mig att leta upp ett blogginlägg när det var som värst på just Passagens bloggar mm: http://blogg.passagen.se/pgrrr/entry/v%C3%A5ga_st%C3%A5_f%C3%B6r_din_%C3%A5sikt

    Tack för en intressant blogg!
    Mvh Gunilla

  8. Bra skrivet! Jag jobbar som högstadielärare och känner allt för väl till konsekvenserna av den nätmobbing som bara växer och växer :(

Kommentarer inaktiverade.