ohämmat skryt

Det här inlägget är naturligtvis hundra procent objektivt. Tro inget annat. Det handlar om en person som jag älskar, beundrar och skulle gå i döden för. Det handlar om Edgar Mirjamsdotter, min yngste son. Den lille killen som myntade blomnamnet ”glöm mig bög” för en hel evighet sedan.

Den lille fine som jag fick hämta hem en fredagskväll när han var tretton och väldigt berusad. Som gjorde mig så orolig, och arg. Som jag skällde på och grät när han med förvåning tittade på mig och sa ”blir du orolig? det hade jag inte förstått. förlåt mamma”. Och sen behövde jag inte hämta hem en onykter unge igen.

Den där lille som skolkade, som orsakade samtal och mejl från lärare var och varannan dag. Var det inte det ena så var det det andra. En gång ringde polisen, då hade han snattat en läsk på Ica.

Hur det nu var, så bestämde sig min lille fine kille för att ta tag i sitt liv. Det gjorde han också.

I fredags var det skolavslutning, han slutade nian. Här är han:

Han fick jättefina betyg, välförtjänta dessutom, efter timmar och åter timmar av pluggande. Jag glömmer aldrig natten när vi satt uppe till halv tre och lyssnade och lyssnade igen när han skulle ha lyssningsprov på rockens och popens historia i musiken. Sen begåvades han med stipendium för god kamratanda, och inget kunde ha gjort mig stoltare.
Dessutom var han konferencier för hela avslutningen. Iklädd sin egendesignade klänning ställde han sig på scen inför en fullsatt kyrka och presenterade sina spelande och sjungande kamraters framträdanden. Och avslutade med en bejublad standupföreställning.

En standup full av interna skämt såklart, om skolan, elever och lärare. Om du ändå är intresserad, eller om du tycker att den här sortens mammaskryt är patetiskt och ointressant och hellre tar reda på vad Edgar själv har att säga om sin skolavslutning och sina prestationer – läs och se video av standupen i hans egen blogg.

About these ads

23 thoughts on “ohämmat skryt

  1. Hej Sofia. Jag beundrar Edgards framträdande. Men jag förstår inte intentionen. Är han man som vill vara kvinna? Eller är han kvinna som vill vara man. <Eller är han en joker som gillar att driva med omgivningens gränser, som sin mor?-Och mormor!
    Vilketsom är inte viktigt, bara Edgar är lycklig i sitt liv. Jag önskar alla framgång, lycka och frid oavsett yttre fasader och briljanter. I sinom tid kommer alla sjrärnor och slockna, och verkligheten hinner ifatt.Och den verkligheten är jag nyfiken på. Därför är kärleken allt, utan kärleken till självet kan inte kärleken nå andra. Kram Inge

    • Åh. Han är en kille. Som vill vara kille. Men som tycker att det är fint med klänning, och som gillar att utmana normer. Vad är det som säger att klänning är ett tjejplagg? Varför får inte killar ha kjol?

      Sen vet jag inte riktigt om jag ser mig själv som en joker som driver med omgivningens gränser, däremot tycker jag att normer ska ifrågasättas.

      • Jag tycker så ofta så mycket om det du säger Sofia… (Gillar den meningen)
        :-)

  2. Här är en till som beundrar Edgar och hans mamma för deras ”guts”, mod och rakryggighet (heter det så … ?) …

    Kram!

  3. Så stolt du måste vara över att han tagit ett stadigt grepp om sitt liv. Tänk om alla vuxna vågade vara precis som de vill istället för att bygga fasader. Jag önskar Edgar all lycka och kärlek på sin resa genom livet.
    Kram

    • Annika: Vad menar du? Transvestit, transvestit, transvestit. Jag kan säga det hundra gånger. Tusen gånger till och med. Men jag förstår inte varför jag ska göra det. Sedan tycker jag att det är respektlöst att kalla honom transvestit när han säger själv att han inte är en.

      • Människan har så stark behov av att katalogisera sin egen omgivning eftersom så många är oförmögna att förstå och katalogisera sig själv. Därför är det enklare att gå in i andras problem och liv än att faktiskt själv fundera över hur man säger saker, varför och vad det har för effekt på sitt eget inre själsliv och tankeförmåga. Vi är vad vi tänker… Vad tänker vi?

  4. Om jag var transvestit så skulle jag kalla mig det. Jag kan förstå varför folk gör det av okunnighet. Jag kallade mig för det ett kort tag också, men sen insåg jag att jag faktiskt inte var det. Jag klär inte ut mig till en tjej, eller vill vara en tjej eller är en tjej på något plan. Så, hur är jag då en transvestit? Om något är jag väll queer (vad nu det betyder). För att själv förklara vad jag är: Jag är en kille, som vill vara kille, som är nöjd med att vara kille, men råkar ha stora problem med normer. Jag trivs i klänning för jag tycker det är fint, men samhället tycker inte det är okej riktigt, de vill gärna sätta mig i ett fack så de vet var de har mig. Men jag är helt enkelt en kille som försöker göra det accepterat för killar att traska runt i kjol/klänning.

    Tack för alla fina komplimanger också!

    //Edgar Mirjamsdotter

  5. Såg en karl i kjol/klänning i tunnelbanan häromdagen. Den första för i år. Tänkte särskilt på det, för han var snygg.

    Det var bara det. =)

  6. Det här med att ”kalla saker vid dess rätta namn” låter lite som samma slags retorik som folk som förespråkar n-ordet använder.

    Get a grip or shut the fuck up!

    Typ så, känner jag.

  7. Hej,
    Jag tycker det är fantstiskt modigt av honom att stå för den han är!!! Särskilt i hans ålder. All heder i världen åt honom. Givetvis åt dig med!!! Att uppfostra ett barn är inte lätt, särskilt inte i dagen dömande samhälle.
    Jag bor i Thailand och här ser man allt möjligt. Inte illa menat. Det jag vill ha sagt är att man är lite mer accepterad här, om man sticker ut. Det är ingen som rynkar på ögonbrynen, snackar bakom ryggen eller på annat sätt ser ner på personen i fråga.
    Tillbaka till Edgar (är det från Edgar Allen Poe?). Bra betyg och en tonåring som verkligen tar åt sig av det hans mamma säger? Kan det bli bättre?
    Edgar!!! Stå på dig och skit i vad andra säger och tycker. Men det vet du väl redan.
    Återigen: All heder till dig och Edgar!!!

    //David

  8. Edgar är verkligen en ljuvligt speciell kille. Att vara annat än stolt över någon sådan skulle vara dumt. Edgar är så fin!

  9. Att vara sig själv

    Vara sig själv, det är svårt men samtidigt väldigt lätt. Vi är alla den vi är, oavsett om vi visar det utåt eller ej, men jag hoppas på en framtid där ingen behöver gömma sig bakom en mask. För det funkar inte att inte vara den man är, det kanske går ett tag men inte i längden. Jag önskar att jag var unik när jag säger att jag fick ändra på mig för att i så stor utsträckning som möjligt undvika mobbing, men jag tror att de flesta har samma problem som jag haft fast i olika utsträckning och i olika situationer. Så stå på dig och tro på dig själv. För det är en själv som vet vem man är, inte någon annan. Man känner sig själv bäst!

    Anväder tex kjol, leggings, tights,långa linnen, långskjorta, långa tröjor mm. som vilka plagg som helst.

  10. Jag blir så himla glad för hela ditt inlägg, önskar att alla föräldrar var som dig. Krama om den vackra från mig och önska till på livet resa.

  11. Pingback: min unge | mymlan

Kommentarer inaktiverade.