fuck cancer

För drygt ett år sedan ramlade jag in i en blogg skriven av en ung man som drabbats av cancer. Han skrev så naket, och så fantastiskt bra, om sin jävla sjukdom. Jag kunde inte låta bli att känna mig engagerad, och att kommentera. Så jag mejlade honom, och fick svar. Vi hade sporadisk kontakt till den dagen han skrev i bloggen att han var frisk. Fri från cancern. Jag mejlade igen och rubriken på mejlet var HURRA. Jag minns så väl, att det fortsatte vara rubriken på vår kommande mejlkonversation som pågick en tid, innan vi äntligen möttes och talade ansikte mot ansikte.

Under det här året har vi haft mer eller mindre daglig kontakt. Jag har förmånen att få jobba med Kristian i ett fantastiskt projekt, med magasinet Miss World. Vi har lärt känna varandra. Pratat om livet i smått och stort. Och vi har gjort tidning ihop. Kristian är en fantastisk person som jag är otroligt tacksam för att jag känner. Han är rak och ärlig, säger vad han tänker, är inte rädd för att ta strid när han känner att det behövs. Han är stark och modig. Och han är vansinnigt begåvad.

Vi sågs förra veckan. Han berättade att han hade fått lite svårt att äta, och skulle till sjukhuset för ett enklare ingrepp. Det blev inte bättre. Och idag fick jag det vidriga beskedet att han har cancer igen. Mitt hjärta sjönk som en sten. Jag är ledsen, och jag är arg så in i helvete på den jävla sjukdomen. Han har också skrivit i sin blogg. Läs den, följ den, skicka tankar och ge honom kärlek. Han har redan vunnit en rond. Nu supportar vi honom så att han vinner även denna, visst?

About these ads

5 reaktioner på “fuck cancer

  1. I mars förra året fick jag beskedet att jag hade en hjärntumör. Det var alltså inte många dagar innan som Kristian hade börjat skriva sin blogg. Jag läste den och jag skrev ett mail till honom, tyckte det var skönt att läsa och ha kontakt med någon som gick igenom samma sak som jag själv (dessutom journalist precis som jag!). Men efter några månader så förstod jag att att vi inte alls gick igenom samma sak. Mina läkare sa till mig att ”det här löser vi”, ”om några månader är du klar med behandlingen” medan Kristoffers ord i bloggen var allt mer ovissa, för att inte tala om hur han mådde. Jag mådde dåligt med Kristoffer verkade må riktigt jävla kass. Jag var färdig med behandlingarna i september och det gladde mig otroligt mycket när jag läste att även Kristian mådde bättre.
    Lika glad som jag blev då, lika ledsen blir jag nu. Jag håller tummarna och och fortsätter att följa Kristian samtidigt som jag förbannar sjukdomen som förstör så mångas liv.
    Kram på dig och ta hand om Kristian så mycket du kan

  2. Fan. Jag blir ledsen. Följde med Kristian i hans blogg och var så glad när han stängde den för att han var fri från cancern. Varje ord Kristian skrev påsin blogg liksom glödde – det kändes som om han satt bredvid mig och berättade, så naket och så ärligt och så vackert skrivet var det. Självklart följer jag med Kristian på resan igen och hoppas att de lyckas få bort eländet igen. På monstret igen Kristian.

  3. Åh nej vilken jobbig nyhet. Fast jag aldrig träffat Kristian är jag en av många som verkligen berörts av hans historia och hans magiska formuleringar. Självklart följer jag honom igen och håller alla tummar jag har för att det ska gå vägen igen!

Kommentarer inaktiverade.