jan gradvall

En av mina absoluta idoler i yrket är Jan Gradvall.

Jag har läst honom så länge jag kan minnas, det han skrivit om musik och kultur. Och det jag älskar med honom är att han har förmågan att skriva om kulturyttringar, artister och genrer som jag är totalt ointresserad av, på ett sätt som väcker min nyfikenhet. Jag känner mig alltid lite smartare, lite mer allmänbildad när jag läst något han skrivit, och jag älskar hans stora intervjuer, som den han gjorde med Petter för Café förra året.

När jag fick jobb som skribent på Miss World Magazine var min första tanke att jag ville intervjua Jan Gradvall. För att, som Gradvall själv sa sedan i min intervju med honom: Det är ju en fantastisk sak med mitt jobb, att jag kan boka in möten med personer jag verkligen beundrar och är intresserad av.
Ingenting i min värld smäller högre än en komplimang från Jan Gradvall, därför kändes det som om jag nått toppen av min karriär när jag intervjuat honom och han verkligen gillade min text. Det var troligen en av de mer ångestframkallande intervjuerna jag gjort, hur skriva värdigt om mästaren själv liksom?

Nu finns min text om honom att läsa på nätet, närmare bestämt här. Läs den. Inte för att det är jag som skrivit, utan för att Gradvall säger så bra saker. Bland annat berättar han varför han är språkliberal, och så delar han med sig av sitt största misslyckande. Att han inte lyckades färdigställa boken om Kent.

About these ads

En reaktion på “jan gradvall

  1. Jag läste din intervju med Jan Gradvall redan i papperstidningen och tyckte den var jättebra … speciellt gillar jag människor som är ”breda” om du förstår vad jag menar: ”jag är verkligen lika fascinerad av Kojak som jag är av Olof Lagercrantz” … typ … (som ungdomarna uttrycker det)

Kommentarer inaktiverade.