herlitz hen-förbud

Läser i Dagens Media att Gunilla Herlitz inför förbud mot användande av ordet ”hen” i Dagens Nyheter. Det är häpnadsväckande av framför allt två anledningar:

Hennes eget argument är att det kan uppfattas som ett queerpolitiskt ställningstagande. Jag skulle önska att hon hade utvecklat det, för jag upplever det snarare som motsatsen. Att det är ett politiskt ställningstagande att förbjuda ordet. Både i ett queerpolitiskt perspektiv men även om man ser till exempelvis yttrandefrihet. Ord kan och bör inte förbjudas. Visserligen kan man som tidningschef fatta beslut om språkliga riktlinjer som har att göra med korrekthet och ibland estetik, men att förbjuda enskilda ord på grund av den eventuella laddning de innehåller? I så fall bör alla värdeladdade ord förbjudas i objektiva artiklar, och det hör ni ju själva hur dumt det låter. Vad gäller queerperspektivet handlar det om respekt för eventuella individer som identifierar sig och vill bli omskrivna som hen, även om det är ett mindre vanligt användningsområde för ordet.

För nästa anledning till att jag häpnar över detta är det faktum att Herlitz alltså uppenbarligen ogillar språkutveckling av sorten som förenklar språket. Det är enklare att skriva och läsa meningen ”Kanske hen kan göra så” än ”Kanske han eller hon kan göra så”, alternativt ”Kanske han/hon kan göra så”.
Annars finns följande klockrena exempel på där ordet hen hade varit förträffligt att använda:

Uppdatering: Det är ofta TT som sätter normen för språket i svenska tidningar, och de säger så här angående ordet hen:

Uppdatering: Nu är förvirringen total. Enligt Resumé är hela artikeln i Dagens Media en missuppfattning. Något hen-förbud finns inte på DN. Så här säger några andra mediechefer om ordet hen.

About these ads

29 reaktioner på “herlitz hen-förbud

  1. Jadu. Hur var det nu med ”neger” och alla de där?

    Jag är själv ”tokvänster”, men det här var inte smart. Nånstans.

    • Jag fattar ingenting. Vadå ”själv tokvänster”? Vad har det med saken att göra? DN är såvitt jag vet oberoende liberal, liksom jag själv.
      Och såvitt jag vet är heller inte ordet ”neger” förbjudet att använda beroende på kontexten i övrigt. Dock att det i min värld är ett betydligt mer politiskt laddat ord än vad ”hen” är, som helt enkelt är en naturlig utveckling och förenkling av språket.

  2. Hur kan man jämföra neger med hen? Jag blir helt beklämd över att det nu ska införas FÖRBUD. Kan alla bara sluta uppröra sig över det här lilla ordet, och gå vidare nån gång….

    • Jag tror att det kan vara så enkelt att köra på tills folk vant sig och glömt bort att det varit ett ”problem”. Många protesterade mot att godkänna ”dom” som kontrast till ”de/dem”. Så kanske är det bara en tidsfråga? Men ja, jag tycker att debatten är fruktansvärt onödig, eller onödigt, det är tråkigt att den behövs och har blivit så utmattande att ta del av.

  3. På min arbetsplats (ett universitet) kontaktade vi språkkoordinatorn för att höra hur vi ska göra när vi skriver i tjänsten. Där blev det inte alls kalla handen, även om det inte finns några exakta påbud om att hen ska införas. Däremot rekommenderades vi att BÖRJA använda hen ”eftersom det onekligen är praktiskt”…

  4. Jag blir så trött ibland. Jag håller mycket väl med om att det känns som ett större politiskt ställningstagande att förbjuda än att låta det få förekomma. Jag är så trött på debatten och jag tror att det som gör att det är starka reaktioner inte beror på ”pronomen-problematiken” utan helt i queersyfte. Jag försöker i största mån pressa in ”hen” i de vetenskapliga uppsatser där könsidentiteten inte behöver visas. Det är endast läraren i språksociologi som tar det med intresse, men i andra ämnen har jag fått komplettera genom att ta bort och ersätta med han/hon eller de resterade onödigt omständiga vägar att skriva pronomen neutralt. Ibland blir jag bara trött.

  5. Till TT:s policy vill jag gärna lägga den (uppenbara) kommentaren att ”hen” är betydligt kortare än ”han/hon” respektive ”vederbörande”.

    Till DN har jag två saker att säga:

    Sak ett:
    Det fanns en tid när DN tog en ledande position för att stärka och utveckla det svenska språket. (Catarina Grünbaum stod på SFÖ:s årliga konferens 2010 och skröt om hur många nyord som hade DN som ursprung.) När bytte ni riktning och blev reaktionära språkpoliser?

    Sak två:
    I gårdagens DN Söndag skrev krönikören Ana Udovic under rubriken Söndagspredikan, och räknade upp tre välsignelser. Jag citerar de två sista:
    ”2. Civilkurage. Jag blir alltid lika lycklig när folk ställer upp för flyktingar som ska utvisas eller demonstrerar mot rasister.
    3. CradleNet. Miljöorganisation som bejakar (smart) konsumtion. Kanske Die Endlösung!?””
    Fråga till DN: när förbjuder ni användning av ordet ”Endlösung” som ett positivt omdöme? Aningen mer angeläget än att förbjuda ett högst användbart pronomen, om ni frågar mig.

  6. Pingback: To make a hen of a feather – eller tvärtom… « Tofflan – en tragisk komedi

  7. Bra skrivet. Man tror ju att Herlitz skämtar. Kanske är det bra ändå, att hon gör det här utspelet. Det lär ju snabbt bli tydligt hur paradoxalt det är att landets mest seriösa dagstidning gjort detta snedsteg. Hon är snart på banan igen. Tror jag. Om inte annat pga opinionen som talar sitt tydliga språk. Herregud, hur kan man vara så rädd för språkutveckling?

  8. Blev både överraskad och beklämd. Att föredra förbud av ett ord framför att riskera att ha tagit queerpolitiskt ställningstagande? Att använda hen istället för han, som i exemplet, torde definitivt vara smidigare.

  9. Ifall nu Tidningarnas Telegrambyrå skulle vara det språknormativ pressen har att luta sig mot – var i hela friden fröken nu hittat detta påstående – vore det önskvärt att de använt korrekt svenska i sin rekommendation. Jag tog mig friheten att skriva om tweeten med korrekt syntax, formattering och interpunktion så den blir begriplig för alla och envar, var god se nedan:

    ”Ordet ”hen” kan användas i nyhetstexter, om

    a) den intervjuade så önskar, eller
    b) skribenten är en PK-fjolla med otillräcklig förståelse för sedan länge etablerad och ur genusperspektiv fullkomligt adekvat svensk vokabulär, eller
    c) tidskriften som helhet inte samlat äger en förstaklassares kunskap om det som torde vara modersmål för den absoluta lejonparten av de många medarbetarna, eller
    d) om texten är på engelska och handlar om höns”

  10. ‘Denne’ är annars ett redan existerande ord som har exakt samma betydelse – dock med undantaget att det inte medför ett politiskt ställningstagande.

    Men jag gillar ordet ‘hen’. Jag gillar det för att det i vissa fall låter bättre i text och tal. Jag gillar det för att det utvecklar språket. Men än så länge har det en politisk laddning, och just då kan det faktiskt vara dumt att använda ordet i nyhetstext, som ofta vill förmedla objektivitet.

    På sikt lär denna laddning dock försvinna. Och då lär det alldeles säkert bli helt okej att åter börja använda det även i Dagens Nyheter.

    • Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara politiskt laddat att använda hen i fall där man exempelvis vill skydda en källa och ej avslöja kön, eller i fall där man ej vet könet på en person. ”Denne” uppfattar jag som maskulinum. ”Denna” som femininum.

  11. Pingback: Befria oss från språkets bojor. « PeoWagstrom's Weblog

  12. Jag är mycket mer irriterad på det där med att man ersätter ”jag” med ”man”. Inte för att ”man” på något sätt skulle ha maskulint genus i denna användning utan för att man ställer sig själv utanför det sammanhang som uppenbarligen handlar om en själv.
    Lyssna på godtycklig intervju med Kronprinsessan eller idrottare.

    • Hehe, det var ungefär den första regel jag fick lära mig när jag började jobba som reporter. Att ordet ”man” nästan alltid går att byta ut. Ibland mot jag, andra gånger mot personnamn/företagsnamn eller dylikt. Man är otroligt diffust och lätt att tolka fel. Samt maskulinum. I hen-tidsåldern bör man snarare säga ”en” istället för ”man” om man nu nödvändigtvis inte kan vara tydligare än så.

  13. alla ni som föreslår ‘vederbörande’ *han/hon’ och liknande; prova skriva en text där ‘vederbörande’ ska användas 20 gånger och ni har väldigt få tecken till förfogande: Det har inte med politik att göra. DET ÄR BARA MER PRAKTISKT ATT ANVÄNDA HEN; SKA DET VARA SÅ J-A SVÅRT ATT FATTA?

  14. Jag älskar ordet ”hen”, mest för att jag är skitbekväm av mig. Orka skriva hans/hennes/personens/vederbörandes eller dylikt… Hen. Plättlätt. Love it! Och folk som skriker om att de minsann inte vill bli kallade höns… tja… jag kan förstå varför lite grann… de kacklar ju en massa om ingenting så… ;)

  15. Pingback: Hum | Junkyard baby II

  16. Dagens i-landsproblem för den politiskt korrekta genuseliten. Dags att klippa håret och skaffa ett riktigt jobb.

  17. Pingback: litet ord gör stor skillnad | mymlan

Kommentarer inaktiverade.