dag ett av femtio

Igår bad jag om hjälp att sluta röka.
Jag fick en hel del respons, både här i bloggen, på Twitter och på Facebook. En del som önskade lycka till, andra som kom med goda råd, mer eller mindre seriösa, och flera före detta rökare som berättade om hur de lyckades sluta. Sammantaget ganska bra pepp. Och idag så fick jag finaste telefonsamtalet från en snubbe som jobbar med rökavvänjning. Hans svärfar (!) hade läst min blogg och bad honom hjälpa. Så det gjorde han. Vi pratade i över en timme tror jag, om mig och mina erfarenheter av att sluta, vad för person jag är, vad jag tror funkar och inte och så fick jag en hel bunt med goda råd och praktiska tips av honom.
Och jag har bestämt mig. På min 40-årsdag ska jag vara rökfri. Det finns inget annat. Därför har jag nu femtio dagar på mig med början idag, och jag kommer att blogga om hur jag går tillväga. Inte varje dag kanske, men med jämna mellanrum. Mycket för att jag ska känna pressen från omgivningen, men också för att ni ska kunna ge mig pepp och glada tillrop och sådant, för det kommer jag att behöva.
Vad jag gjort idag är helt enkelt att bestämma mig, och tillsammans med coachen som ringde börja skissa på en strategi. I morgon ska jag börja föra cigarettprotokoll. Ja ni hör ju. Jag gillar protokoll, jag gillar att se saker på papper, uppställda, förbockade och förändrade. Därför ska jag under bara några dagar anteckna varenda cigg jag röker, hur ofta det är, vilka tidpunkter och hur pass sugen jag är varje gång. Samt i vilken situation jag röker. En kartläggning helt enkelt, för att utifrån den sedan ta kontrollen.
Önska mig lycka till hörrni, jag behöver det.

About these ads

16 thoughts on “dag ett av femtio

  1. Heja heja! Jag har aldrig rökt och har således inte varit i din situation, men har en kompis på väg dit, på väg mot att sluta alltså.
    Således kunde jag inte komma med några råd förut, men nu kan jag i alla fall vifta med en flagga och heja på.

  2. att bli fri från ciggen är bland det bästa som hänt mig! till och med när riktigt jobbiga och dramatiska saker drabbat mig och familjen, som konkurser, dödsfall, långtidsarbetlöshet och livshotande sjukdomar har jag ändå kunnat känna en stark glädje över att slippa röka, att inte behöva hantera lasten och behovet som när suget är om värst överskuggar det mesta.

  3. Pingback: dag två av femtio – allen carr | mymlan

  4. Pingback: dag tre av femtio – stress och ångest | mymlan

Kommentarer inaktiverade.