björntjänster i trygghetsnarkomanernas land

I veckan var jag och lyssnade på en föreläsning med David Eberhard, psykiatern som skrivit boken I trygghetsnarkomanernas land. Jag har inte läst den, men jag gillade verkligen föreläsningen, för att jag fick mina egna tankar bekräftade. Tankar om överdrivet säkerhetstänk, som gör att man som förälder ibland väljer att göra vad man tror är fel för sitt barn, för att man är så rädd för att omgivningen ska reagera negativt.
Det ställs så enormt galna krav på föräldrar idag, som inte har att göra med barnens bästa.

Exempel: När mina yngsta barn var små hade vi inte trappgrindar hemma, trots att vi bodde i en villa med tre våningar. Detta kunde av vissa tolkas som om jag inte var rädd om mina barn, att jag var nonchalant eller inte brydde mig om dem. När det i själva verket var för att jag tror att små barn kan lära sig att krypa/gå i en trappa, och att olycksrisken är större om man har en grind som de försöker klättra över i obevakade ögonblick utan att ha fått någon som helst träning i trappkrypande. Visst, det kräver lite mer övervakning av föräldrarna den första tiden när barnet lär sig krypa, men sedan lär de sig väldigt fort.

Ett annat exempel är detta med kläder med vintern. Det är en banal sak kan jag tänka, men den har under åren orsakat oräkneliga diskussioner med förskole-och skolpersonal, om varför mina barn inte ska tvingas att ha galonbyxor ovanpå bävernylonoverallen om de inte vill, eller vantar om de inte fryser om händerna. Jag tror att barn känner själva om de fryser, och att ingen unge fryser ihjäl frivilligt. Det handlar också om att välja sina strider. Jag kan tycka att det är viktigare att lägga energi på att lära barnen hur man ska uppföra sig mot andra än på att tjata om mössor. Detta hade förskolepersonalen ofta väldigt svårt att förstå, och de lät mig få veta att jag var den ende föräldern som blev upprörd när de tvingat på barnen galonbyxor på täckbyxorna så att de inte kunde röra sig utomhus för att de var som uppblåsta michelingubbar. Ändå står det att läsa i nästan all tillgänglig information som delas ut till föräldrar att man ska ta på barnen ett lager mindre kläder än man själv har. Det handlar alltså inte om logik och fakta utan om en irrationell skräck för något ”farligt”, vad det nu är för farligt med att bli lite lerig på overallen eller bli kall om händerna när man leker.

Ovanstående är ganska enkla exempel, men de förklarar ändå tydligt vad Eberhard pratade om. Hur allt som inte är helt riskfritt uppfattas som livsfarligt, och hur vi de fakto begränsar våra liv och curlar sönder våra barn. Frågan är om det är av rädsla för att det faktiskt ska hända dem något, att de ska frysa ihjäl, eller av rädsla för vad omgivningen ska tycka och tänka? Personligen så tror jag att vi gör barnen en björntjänst när vi underskattar deras förmåga att själva göra riskbedömningar och klara av rent praktiska saker, samtidigt som vi ställer andra fullständigt orimliga krav på prestationer och annat som jag skrivit mer om här.

Apropå björntjänst – det har kommit till min kännedom att många tycks tro att ordet betyder att man gör någon en stor tjänst. Det är precis tvärtom. Missriktad hänsyn, som får motsatta konsekvenser. Man tror att man gör något bra som i själva verket är ganska dåligt.

About these ads

4 thoughts on “björntjänster i trygghetsnarkomanernas land

  1. Pingback: Lite mymlan såhär på lördagseftermiddagen « mycketyck

Kommentarer inaktiverade.