mobbningssimulatorn

Idag har mobbningssimulatorn spridits som en löpeld på Facebook. Det är en app som gör att ens facebookvägg förvandlas till en plats där ens vänner skriver elaka saker om en, kommenterar bilder och lägger upp videos, bland annat en där man får se ens kompisar elda upp en bild föreställande en själv, och samtidigt säger en massa elaka saker.

Det är Friends som ligger bakom kampanjen som syftar till att man ska få förståelse och sätta sig in i hur det är att vara mobbad på nätet.

Simulatorn väcker såklart många tankar och känslor. Jag har sett många som delat och blivit väldigt illa berörda när de testat och fått ett gäng fula tillmälen kastade på sig. Tyvärr är det inte så jag känner. Tyvärr skrattar jag högt när jag testar simulatorn, eftersom de elakheter som postas är så osannolika och bisarra. Och jag har sett fler som reagerat på liknande sätt. Risken är att appen förlöjligar och tar fokus från det verkliga problemet och får stå för dagens flatgarv snarare än fungera som ögonöppnare.

Några exempel, och det är alltså helt slumpade grejer, ingen av personerna på skärmdumparna är inblandade, de har inte skrivit dessa saker själva:

Förmodligen är inte appen tänkt att användas av fyrtioåriga kvinnor, för det är då det blir så här märkligt. Eftersom appen använder slumpade bilder kan kombinationen av bild och kommentarer bli högst absurd, så att det är omöjligt att inte skratta. Dessutom går det fort. Det postas en stor mängd statusar, bilder och kommentarer på bara några minuter, och den överväldigande mängden gör det hela ännu mer absurt och skrattretande. Kanske fungerar den bättre på ungdomar, men även då är jag ytterst tveksam.
Och så måste jag ställa frågan: varför är man facebookvän med personer som är så elaka mot en? Är det verklighetstroget? Det är en uppriktig undran alltså.

Kanske är det bara jag som är cynisk och har rå humor. Jag skulle självklart inte skratta om jag såg autentiska exempel på nätmobbning. De gånger jag ramlar över sådant, vilket händer då och då, blir jag otroligt illa berörd.

Uppdatering: Jag menar alltså inte att uttalandena i sig är osannolika, jag är väl medveten om hur grymma unga kan vara mot varandra. Jag menar att det blir osannolikt att just de av mina vänner som slumpas fram skulle säga just det de säger som kommentarer till de slumpade bilderna.

About these ads

17 reaktioner på “mobbningssimulatorn

  1. Jag tänker som du, på min fb blev det humor av det och det är ju naturligtvis inte tanken. Jag möter det här varje dag i jobbet och jag har tyvärr svårt att tro att någon enda människa förstår hur det är att vara utsatt bara genom att kolla på den här appen.

  2. Jag skrattade också, därför att det blev så absurt, i synnerhet med tanke på vilka det kom ifrån. Men ändå, mot slutet fastnade skrattet i halsen. Jag ser en risk att appen blir ett skämt i sig, men den kanske fungerar som en väckarklocka för en del. Å andra sidan har Friends kritiserats för att deras metoder inte hjälper, eller i vissa fall gör saken än värre, och om det stämmer så gör det ju inget om appen gör dem till ett skämt. ;)

  3. Men det är ju inte överdrivet för fem öre.Det är ju snart så här även det ”politiska samtalet” går till i dessa twitterized, stupidized, medialized tider. Flashback har säkert sina goda sidor men hela svenska folket tycks ha fått för sig att yttrandefrihet är samma sak som rätten att säga vilken skit som helst när som helst utan mothugg

  4. Men hua, jag tyckte det var riktigt jävla obehagligt. Sen blev det lite kul, och man blir sugen på att print screena och visa upp liksom. Men till en början, när allt bara rasar mot en, nej det var inte roligt alls.

  5. Jag tycker du har fel. Jag tror inte att tillmälena är osannolika tyvärr. Det som kanske inte stämmer med verkligheten är att de nog oftast postas som meddelanden och inte på offrets timeline. Mobbare jobbar nog mer i det tysta utan risk att bli ertappad med elakheter.
    Jag tycker att Friends har gjort ett grymt jobb och jag misstänker att deras app leder till mycket diskussion kring många lunchbord och middagsbord idag. Och det är ju ändå det som räknas.

    • Jag säger inte att uttalandena som så är osannolika, självklart vet jag att många utsätts för just sådana här tillmälen. Det osannolika är att just de vänner som slumpas fram på min sida skulle använda dessa på detta sätt mot mig. Och med de bilderna.

      • Visst är det så – det upplevde inte jag heller. Att min mamma skulle säga att jag var ful eller att min närmsta kollega skulle heja när kidsen bränner min bild känns inte sannolikt. Men det var en obehaglig känsla som kom nära på ett sätt som är svår att återskapa. Just det tycker jag är grymt bra.

  6. Fler av er är inne på det; Vi vill visa hur det kan se ut för barn och unga, vi vill beröra och på det sättet få människor att reagera och agera.

    En person som tidigare varit utsatt sa till oss när hon testat mobbningssimulatorn ”Det var precis så här jag hade det – tack för att ni visar min verklighet”. Det får i alla fall mig att sätta skrattet i halsen.

    /Olle Cox, Nätexpert på Stiftelsen Friends

  7. Jag tycker faktiskt det gör ett enormt bra jobb och att simulatorn faktiskt ger en relativt verklig bild av viss nätmobbing. Däremot att totalt gå emot denna kampanj av det förunderligt dåliga anledning att dina vänner som slumpas fram osannolikt skulle säga nåt liknande är väl som att poängtera att det inte finns rymdskepp när man tittar på Sci-fi-filmer. Det är inte relevant i kontexten.

    • Jag förstår uppriktigt sagt inte din kommentar. Jag går inte helt emot kampanjen, konstaterar bara att jag och andra med mig tyvärr inte blev berörd på det sätt som syftet var.

  8. Pingback: Någon som testat denna på facebook? « mycketyck

  9. Jag måste säga att jag inte håller med dig. Visst det uppstår bisarra situationer när man använder en slumpvis generator. Men samtidigt så VET jag (ja jag kan faktiskt säga att jag vet ;) ) att många vuxna inte har en aning om hur sånt här funkar och på vilket sätt de som blir nätmobbade blir det. Man behöver ju dessutom inte vara vän med någon för att den ska skicka privat mess till en, och många har sina fb helt öppna, så bilder kan ses ändå. jag tycker det fungerar bra som en ”ögonöppnare”.

  10. Apropå din undran: Jag vet inte varför människor är facebookkompisar med folk som är elaka mot dem. Däremot så har jag sett att mina högstadieelever många gånger är vänner med otroligt mängd människor. De har hela skolan på sin facebook. De som är utsatta kanske känner sig upprättade den där dagen mobbaren accepterar ens friend request. Dagen efter är det inte lika kul. Men att ha 5 eller 10 eller inga kompisar alls på facebook blir knäckande när ”alla andra” har 600 ”kompisar”. Jag ser elever ha folk på sin facebook som har varit så outsägligt elaka mot dem i skolan. Ändå verkar det finnas en mening för dem att även de ska vara kompisar med skolans tuffing.

    • ok, tack.
      annars tycker jag mig se bland de tonåringar jag känner att de är betydligt mer restriktiva med vilka de är vän med på facebook än vad vuxna är. men kan absolut förstå om en ensam människa känner hopp av en vänförfrågan från klassens drottning eller kung typ…
      så himla sorgligt.

  11. Pingback: Teknik & Trender - www.gp.se

  12. Men, det här ju samma sak som om någon skulle puckla på mig för att jag skulle förstå hur det är att bli misshandlad, nejtack.
    Fruktansvärt att det överhuvudtaget går att göra så här med våra fb-profiler, hur skyddade är vi egentligen på fb?

Kommentarer inaktiverade.