70-talet var inte så dumt ändå

Krönika publicerad i Sundsvalls Tidning den 9 december 2012:

Jag brukar ägna torsdagkvällarna åt att titta på Historieätarna i SVT.
För dig som aldrig har sett programmet; programledarna Lotta och Erik lånar ut sina kroppar till olika tidsepoker. De klär sig, lever och äter som under epoken de skildrar. Kockar lagar och berättar om maten, och olika experter bjuds in för att tala om tidsanda och annat intressant som har med den aktuella tidsperioden att göra.

Det är ett alldeles lysande program, som förutom roligt och underhållande också är allmänbildande och ger utrymme för reflektion. Programledarna är underbara, men jag blev ändå lite provocerad under avsnittet som behandlade 70-talet. Det handlade mycket om att spara och återvinna, som till exempel att sy lapptäcken av trasiga kläder. Det provocerande var programledarnas attityd, hur de raljerade och nästan hånade sjuttiotalsmänniskorna för denna återvinningsiver. Personligen undrar jag vad som hände, varför detta anses vara ett typisk sjuttiotalsgrej, när vi mer än någonsin borde spara, minska vår konsumtion och återanvända gamla grejer.

Jordens befolkning ökar snabbare än någonsin, samtidigt som fler får det bättre, och därmed har råd att konsumera mera.
Men jordens resurser är ändliga.
Jag är övertygad om att vi kommer att tvingas sänka vår levnadsstandard radikalt för att överleva och få resurserna att räcka till alla, och jag förstår inte varför vi väntar på katastrofen istället för att börja nu.
Jag tror inte att det räcker att köpa ny miljövänlig bil. Jag tror att vi måste köra mindre bil, helst inte alls. Det är inte som att nya bilar inte frestar på miljön, i form av energiförbrukning vid tillverkningen och användandet av råvaror. Det är säkert bra att använda kläder av ekologisk bomull, men frågan är om det inte finns kläder så att vi skulle klara oss utan att köpa nytt överhuvudtaget i några år, om vi lät de kläder som existerar cirkulera. Ingen behöver duscha varje dag. Köttproduktionen orsakar enorma utsläpp, ändå äter vi mer kött än någonsin per person i Sverige. Haven är extremt känsliga och egentligen borde vi inte äta fisk alls om de ska återhämta sig.

Ändå lever vi – jag också – som om ingen morgondag finns, som om jordens resurser vore oändliga och som om det viktigaste är att ha hög standard och status.
Jag tror nämligen att mycket av konsumtionen vi ägnar oss åt handlar mer om status och hur andra ska se på oss, än att vi egentligen anser oss ha behov av att renovera köket eller köpa ny vinterjacka för att förra årets inte är tillräckligt inne i år.

Vi behöver inte håna sjuttiotalet, vi behöver lära oss av deras sparsamhet.
Varför inte sy ett lapptäcke av gamla trasiga kläder istället för att köpa nytt överkast som ändå kommer att kännas omodernt om ett par år? Och jag lovar att inte skratta åt dig om du använder samma nyårsstass i år som ifjol. Jag kommer att appådera dig.

About these ads

7 thoughts on “70-talet var inte så dumt ändå

  1. I stort en ren skvalkrönika som skrivits en miljon gånger tidigare, och varför inte kolla upp fakta? Från http://en.wikipedia.org/wiki/World_population

    The highest rates of growth – global population increases above 1.8% per year – were seen briefly during the 1950s, and for a longer period during the 1960s and 1970s. The growth rate peaked at 2.2% in 1963, and had declined to 1.1% by 2011. Total annual births were highest in the late 1980s at about 138 million,and are now expected to remain essentially constant at their 2011 level of 134 million, while deaths number 56 million per year, and are expected to increase to 80 million per year by 2040.

      • Sofia: Men det är en viktig detalj om vi inte bör glömma. För med den ökande befolkningen så tar vi upp mer plats. Plats som vi tar från djur och natur. De som ska vara våra tillgångar.

        I övrigt så hoppa jag på att det kommer att räcka med kompromisser. Att vi får spara in på vissa saker, tex vatten, men att teknik och forskning gör att i kan fortsätta att ta oss till olika platser utan att de kostar miljön allt för mycket.

  2. Jag såg också det avsnittet, men minns inte att de raljerade faktiskt. (Vilket inte alls är det samma som att de inte gjorde det), men minns att kvinnan som lagade maten trodde att framtidens människor skulle vara arga på oss som lever nu, eftersom vi kräver mat som vi inte alls kan odla här (bananer, citrusfrukter, ris etc.) och att vi inte alls respekterar säsongerna längre utan kräver tillgång till allting jämt.

    Förövrigt tror jag på jorden och naturen. Om vi människor är så dumma i huvudet att vi förstör våra egna förutsättningar att leva på den här planeten så låter den oss göra det. Den bryr sig inte. Och den är ett självläkande system som ändrar sig efter de förutsättningar som råder. Oavsett om det är istid, kontinentaldrift, omfördelning av kolinlagringen osv.

Kommentarer inaktiverade.