plötsligt händer det

Jag har träffat någon.

2014-04-18 18.21.14-1

En extremt fin person. Jag är kärare än jag varit på den här sidan millennieskiftet.

Det bästa med det är att han är ungefär lika kär i mig.

Och jag vill tala om för hela världen att den här personen vill vara med mig. Att han är overkligt bra.

Men jag har inga ord för detta. Jag vill ha nya ord för allt, eftersom alla som redan finns känns utslitna och opassande. Precis så löjligt kär är jag.

Jag vill ändå säga; att jag ramlade över honom av en slump. Att jag tog med honom hem en natt, och att vi liksom fastnade på varandra. Jag som var så bestämd, så säker på att det inte fanns plats för någon i mitt liv. Att ingen skulle hålla måttet. Att ingen skulle lyckas krypa under huden på mig igen. Och varje gång jag tror att han är så nära det går att komma, då kommer han ännu närmare.
Det känns väldigt bra i magen.

1979901_10152113851152880_1602522770_o

annorstädes

Om du hör till dem som fortfarande kikar in här då och då för att se om jag skrivit något nytt: det har jag! Men inte här. Sedan årsskiftet har jag nytt jobb. Ett jobb som handlar väldigt mycket om att skriva, om att tycka och om att producera text, så pass att jag inte riktigt har något över till den här bloggen.

Mina alster hittar du dels på st.nu där jag är ledarskribent och dels i vår ledarblogg, där jag och Sundsvalls Tidnings politiske redaktör Marcus Bohlin skriver när vi tycker att vi har något att säga, och ibland annars också.

Nej, jag har inte lagt ner den här bloggen. Men jag ser ingen anledning att krysta ur mig inlägg bara för att. Jag vet av erfarenhet att jag vilken dag som helst, förr eller senare (troligen senare) kommer att ha något jag vill skriva och som inte platsar att publicera någon annanstans än här, varför jag inte tänker ta något farväl.

Om du är nyfiken och vill veta när jag publicerat mig någonstans så går det att följa mig på Facebook eller Twitter.

dagens lästips – 21 november

Ola Wikander ger Marcus Birro svar på tal.

Bra ledare i DN, om Sverigedemokraternas rätta ansikte. På samma tema har Inte rasist men tagit itu med Kent Ekroths spridning av en lögn som syftar till att vända opinionen mot invandring genom att antyda att invandrare får saker som inte andra får. Att partiet är starkt bland arbetare visar den här undersökningen.

Nästan varje gång jag är i GA-kyrkan kommer jag på mig själv med att bli så glad för att den här tavlan hänger där. Nu hänger den inte där längre och jag hoppas att den snart hittas och återförs till sin rätta plats!

Det här är en lång text på engelska. Men läs den! Skriv ut den, ta den med dig, läs på bussen eller var du nu kan tänkas ha tid och ro. Den handlar om Dubai och slaveri, och en hel del om varför jag inte ville flytta dit en gång när det var aktuellt att eventuellt göra det.

Jag noterar att många skrattar åt detta. Jag tycker inte att det är ett dugg kul faktiskt, jag blir sur. Och inser att jag skulle ha blivit en fasansfull bitch om jag fått höra liknande kommentarer jämt och ständigt.

UNT kommer till skillnad från Arbetarbladet att bevaka Ladies night. Men jag förstår inte. Jens Pettersson på UNT skriver:
”I mina ögon är det tvärtom mediernas uppgift att lyfta fram en sådan här fråga i det strålkastarljus vi har att tillgå. Vrida och vända på ämnet. Bjuda in till debatt och genom att låta åsikter nötas mot varandra hjälpa dig som läsare att bilda dig en egen uppfattning. Nog borde väl opinionsbildande vara bättre än opinionstystande om vi hoppas på att kunna bidra till ett bättre samhälle?”
Han har såklart helt rätt, men hur menar han att Arbetarbladet tystat en opinion? Snarare tvärtom, i och med sitt öppna och tydliga ställningstagande och förklaring till varför de valde att inte bevaka. Eller har jag missat något här? Upplys mig!

Jag vet inte hur många av er som såg klippet i barnprogrammet Philofix, där programledaren klipper sönder en docka för att göra om den till någon form av lampa. Många som sett den rasar i varje fall, och jag tror knappt mina öron när jag hör argumenten mot detta tilltag. Jag älskade klippet, och hade jag haft småbarn skulle jag gärna tittat och skrattat tillsammans med dem. Och kanske även slaktat en docka. Ida Kjellin förklarar mycket pedagogiskt och lite passivt aggressivt varför dockslakten var ett okej inslag i ett barnprogram.

Slutligen: Om du ej klickat på någon annan länk i detta inlägg, gör mig en tjänst och klicka HÄR.

länkar som jag samlat på 20 november

Ulf Bjereld har med anledning av debatten kring SD och om de ska ges något epitet jämfört hur det pratas om ras och rasism i amerikansk och svensk politik. På samma tema är det här läsvärt, om hur Niklas Orrenius tänker kring om SD ska ges något epitet eller inte. Det är en gammal text men fortfarande aktuell. Eric Rosén på Politism har helt andra tankar om detta, inte desto mindre viktiga att fundera över.
Den som är intresserad av hur medierna benämner SD och hur det förändrats under partiets tid i riksdagen kan med fördel klicka på den här länken. Jag vill också varmt rekommendera denna text av Daniel Sandström, som utgår ifrån den konflikt mellan Sverige och Norge som uppstått i Skavlan, men bottnar betydligt djupare än så.

Debattvågorna har varit höga också i den kristna världen på senare tid, inte minst i samband med utnämningen av ny ärkebiskop. Jag tycker att Kent Wisti har en väldigt viktig poäng i det här inlägget.

Det här är en återkommande ”nyhet”, som ändå är lika välkommen varje gång forskare kommit fram till ungefär samma resultat.

Det här är godis för alla sociala medie-nördar. Den årliga undersökningen Svenskarna och internet släpptes idag. Undersökningen i sin helhet finns här.

En mindre diskussion uppstod på Twitter utifrån den här artikeln som visar att många journalister är Facebookvänner med sina intervjuobjekt. Att utgå ifrån att vänner på Facebook är detsamma som vänner AFK är naturligtvis olyckligt. Sedan går det naturligtvis ändå att fundera över hur nära och mycket kontakt en journalist ska ha med personer de är satta att granska. På temat journalistik ska jag inte vara den som skrattar högst åt denna fadäs, då det kanske lika gärna hade kunnat vara jag även om jag känt till just de högintelligenta aporna ganska länge. Men i journalistikens uppdrag ligger ju att faktiskt kolla upp dylika uppgifter…
Förra veckan länkade jag till en text där Björn af Kleen skrev om hur internet påverkar kulturdebatten med anledning av att radioprogrammet Obs läggs ner. Idag har Martin Jönsson på Sveriges Radio skrivit, inte en direkt replik, men andra bra tankar om hur sociala medier utvecklar, inte urvattnar journalistiken. Personligen håller jag naturligtvis med Martin Jönsson även om af Kleens text också hade en del viktiga poänger, och jag ser ingen direkt motsättning mellan att klickjakt i vissa fall urvattnar, och det faktum att internet och de möjligheter som ges för journalister i arbetet med sociala medier faktiskt är bland det största som har hänt journalistiken när det gäller bättre förutsättningar för research, nyhetsjakt, kommunikation med publik och spridning av vettigt innehåll.

Apropå det jag skrev förra veckan om att välja bort föräldraskapet tycker jag att det här är väldigt intressant läsning, om att föräldrar inte är lyckligare än personer utan barn, och att par utan barn ofta känner sig mer nöjda med sina äktenskap.

Utvecklingen i Ryssland bekymrar mig. Mycket.

Igår spelade Svenska herrlandslaget i fotboll landskamp. Samtidigt twittrade Lina Thomsgård en del tweets om genus och jämställdhet, och bland annat nämnde hon forskning som visar att vi tar en text mer på allvar och betraktar den som bättre om en man skrivit den än om en kvinna är undertecknare. Något som Agneta Berge skrivit om på politism. En tydlig påminnelse om att jämställdhet inte kommer av sig själv, det krävs att vi i princip ständigt gör oss själva medvetna om våra egna fördomar och beteenden.

tips till helgen 15 november

Jag tycker att den här bloggen är mycket intressant, en mamma som skriver om hur jobbigt det är att vara mamma. Utifrån den och den pågående diskussionen om frivillig barnlöshet har jag skrivit en text här.

Biltema och Ikea skänker pengar till de drabbade av katastrofen i Filippinerna. Jag tror att den här typen av PR kommer att bli allt vanligare, i företagens jakt på Goodwill i en värld av kritiska konsumenter.

Gullig nyhet tycker jag.

Jack Werner återkommer hela tiden i mina små länksamlingar. Förmodligen för att han är så himla bra. Den här gången har han skrivit om det idiotiska i att skivbolag vill stänga ner låttextsajter.

Svenska Filminstitutets vd Anna Serner om A-märkningen av film och hur den tagits emot internationellt. Jag tycker så mycket om Anna, vi behöver fler som hon på maktpositioner.

Det finns ingen demokratisk rasism.

Jag har länge ställt mig frågande till diskussionen om god ton eller inte i debatten. Tycker att Sanna Rayman har en viktig poäng i det här inlägget.

Björn af Kleen har skrivit ett långt och viktigt inlägg i kulturdebatten, angående nedläggningen av radioprogrammet Obs. Naturligtvis är detta ingen enkel fråga, det finns inte bara ett svar. Jag är alldeles för oinsatt i turerna kring beslutet att lägga ned programmet för att uttala mig specifikt om det, men som lyssnare kan jag kanske sakna, inte att programmet inte tar upp de mest twittrade debattämnena, däremot synlighet på nätet. Programmet skulle kunna kännas mer relevant för mig och säkert flera andra om det hade en närvaro i sociala medier och ämnena som tas upp i programmet på något sätt kunde ha ett fortsatt liv på nätet vid sidan av sändningstiderna.