skogsfynd

Idag smet jag från jobbet en stund och begav mig till skogen.
Tanken var att jag skulle hitta och plocka lite svamp. Det gjorde jag inte. Åtminstone inga ätliga svampar som jag kände igen. Däremot hittade jag flera stora, svarta väldigt blanka skalbaggar. En av dem fastnade på bild. Jag tycker att den är vacker.

Mindre vackert var det här kraniet från ett djur som jag inte riktigt vet vilket. En ko kanske? Någon som är duktig på att identifiera djurkranier får gärna räta ut frågetecknen kring detta. Om någon har en teori om varför någon monterat upp ett kokranium på ett träd i skogen och målat ena hornet rött så är jag också idel öra.

Förutom ovanstående hittade jag massor av riktigt stora blåbär. Dom plockade jag med mig hem. Skalbaggen och kraniet lämnade jag kvar i skogen.

amazon


Jag saknar den här bilen. Varje vår när vägarna blir torra suger det i veteranbilsnerven, och jag ångrar att jag sålde den alldeles för billigt. Jag ångrar mig bara en kort stund. En sådan raritet ska tas omhand och jag saknade både tid, pengar och kunskap för att göra så på bästa sätt. Vilket inte hindrar mig från att än idag kolla Amazonannonser och drömma om en tur med nervevade rutor en solig sommardag.

bosvedjan

Bosvedjan är Sveriges största bostadsrättsförening. Den ligger några kilometer från Sundsvalls centrum och jag bodde där under mina sju första år, i ett av husen man ser i bakgrunden på bilden. I förgrunden står min mamma, på parkeringen nedanför vårt köksfönster. Vi bodde längst upp, fönstren man ser rakt ovanför mammas huvud.

farmors kor

Man undrar ju hur människor överlevde. Och hur de stod ut. Här är min farmors kor. Inga konstigheter. Det konstiga är att hon levde med de här korna, sin gamla pappa, tre barn och min farfar i Idvattnet. En liten by vid en sjö mitt i mörkaste skogen flera mil från närmsta tätort, Vilhelmina i Lappland. Jag försöker föreställa mig vintrarna. Kylan, snön, korna, isoleringen. Och somrarna. Mygg, mygg, mygg.