hjälp bump

Bump försöker vinna en mobiltelefon.
Det gör hon om ni skriver många kommentarer till det här inlägget.

 

kärlek på nätet

Alltså. Jag blir lite tårögd när jag ser sånt här.

Om nån händelsevis inte skulle orka lyssna på hela låten - läs texten.

Och om nån händelsevis inte skulle förstå så vill jag bara säga att det är kärlek över internet. Någon har skrivit en låt till min dotter. Någon som aldrig träffat henne. Fint tycker jag.

 

grattis bumpen!

Idag fyller världens bästa bump fjorton år. Herregud. Jag minns hur jag var när jag var fjorton. Saker jag gjorde. Vilken tur att Björk är både smartare och klokare än jag var då.

 

syskonkärlek

Jag älskar mina barn. En del dagar extra mycket. Och få saker gör mitt mammahjärta så varmt som när mina barn visar varann kärlek.

Som så här.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, syskonkärlek, bump

 

skrivbordsunderlägg

På Jaiku pågår en diskussion om skrivbordsunderlägg. Rätt urspårad men ändå.

Så kikar jag runt och ser att ett par bloggare visat upp sina bakgrundsbilder. Och eftersom jag inte har nåt vettigare för mig kan jag visa min jag också:

Hur ser era skrivbordsunderlägg ut? Alla är härmed utmanade att visa upp sina bakgrunder…

Läs även andra bloggares åsikter om skrivbordsunderlägg, bakgrund, bump

 

rösttiggeri

Sundsvalls Nyheter listar nu mars månads hetaste Sundsvallsbloggar. Jag förstår inte riktigt urvalet på listan som är i stort sett samma som i februari. Ett par bloggar är utbytta. Glädjande är att Johanna Sjödin är med den här månaden. Men fortfarande inte jag…

Och i vanlig ordning kan man rösta. Varje dag faktiskt. Jag röstar såklart på solrosland. Scrolla ner i högerspalten och lägg din röst du med.

Andra bloggar om: rösta, sundsvalls nyheter, sundsvallsbloggar, johanna sjödin, bump

 

ostiga ord

Ulrika vill att jag ska tala om vilket internetuttryck jag tycker är ostigast.

Apropå ostig - det är märkligt att något som är så gott - ost - kan heta något som låter så äckligt. Läs högt för dig själv: Ost. Ost. Ost.

Men nog om det.

Ostiga uttryck. Det är verkligen svårt. Och min favoritkandidat är faktiskt kjamiz. Som Ulrika redan valt. Det kan även stavas kjam, kjamis, men kramizzz är också fult, liksom krammmm, som låter som om man säger Kramm som i Hotell Kram i Kramfors, den legendariska dansrestaurangen som jag utgår ifrån att alla känner till.

Det är en sak när barn myntar slang. När barn stavar krokigt eller fult. Men när vuxna människor skriver kjamiz blir jag orolig på riktigt.

Sedan börjar jag fundera över vilka uttryck som egentligen är internetrelaterade, och vilka som ändå skulle fötts. Egentligen kan vi väl bara påstå att stavningar myntats på nätet, i chatter och så. Och i så fall tycker jag att lr är väldigt fult. Så jävla svårt är det faktiskt inte att skriva ut hela ord. Eller heller det. E l l e r.

Så. Vem står på tur nu? Jag tror att följande personer är duktiga på internetuttryck och bra på att förfasa sig över nyheter i språket: Drottningen, Garbo, Lalanda, Bump Robert, Blommaland och slutligen Andreas.

Läs även andra bloggares åsikter om utmaning, good, ord, uttryck, ostiga ord, kjamiz

 

smeta inte jante på min dotter

Jag blir så jäkla förbannad ibland, när vuxna människor försöker trycka ner barn sådär bara i största allmänhet.

Som den kvinna som idag utan anledning tog chansen att säga till min dotter att “Komma ner på jorden, istället för att sväva däruppe ovanför alla andra som var så långt därnere.”

Men herrejävlar. Inget gör mitt mammahjärta så glatt som de stunder när min dotter svävar. Låt henne sväva för sjuttsiken. Låt henne vara glad, låt henne dansa och hoppa och tjoa. Sådant ska uppmuntras, inte stävjas.

När min dotter undrade vad kvinnan menade och försvarade sina skutt och glädjeyttringar blev hon dessutom kallad “uppkäftig”.

Go bumpen, go! Stäng inte in ditt guldhjärta.

En del sorts tanter ska man vara uppkäftig emot, annars kommer man inte långt här i livet.

Andra bloggar om: jante, bump, mymlan, hjärta,

 

sista chansen

Gå in här och rösta på Solrosland i spalten till höger.

 

sundsvalls hetaste blogg

Här kan man rösta på vilken Sundsvallsblogg som är hetast i februari.

Jag gör som Johanna Sjödin och röstar såklart på Solrosland.

Och så undrar jag varför inte Johanna heller är med på listan…

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, johanna sjödin, solrosland, bump, sundsvalls nyheter, rösta

 

kakor och söndagsstek

Min dotter är i en bakperiod.

Till Alla hjärtans dag gjorde hon dom här fina skapelserna och placerade ut på olika ställen (så som buss-säten och fönsterbrädor) för att överraska okända människor:

Igår var det dags igen. Då var det en klasskompis som fyllde år och hon och en kompis bakade kakor och muffins så det stod härliga till, den ena mer konstnärlig än det andra.

Grejen är att köket efteråt ser ut som en konstnärsatelje. Det vill säga rörig. Kladdig. Smulig. Grejer överallt. Och det gör det fortfarande…

Jag som ska göra en söndagsstek. Det är det nya. Det som mina söner vill ha. Söndagsstek med potatis och sås och kokta morötter. Känns sjuttiotal.

Men jag kan inte laga mat när köket ser ut sådär. Och hon sover fortfarande. Jag som bestämt att jag inte ska curla. Att hon gärna får sagga ner hela köket bara hon städar upp efter sig. Så hur göra? Väcka henne och säga åt henne att städa nu, (det kommer ändå att ta minst en timme om jag känner henne rätt) eller ska jag göra det själv och låtsas som inget?
Jag vill ju inte ta död på hennes kreativitet heller…

Hmm.

Andra bloggar om: alla hjärtans dag, kakor, söndagsstek, kök, röra, överraskning, barn

 

melodifestival

Jo. Jag kollar. Med bump.

Vi har hittills dissat alla.

Så kom Christer. Sjögren. Och vi enas om att han är bäst hittills. (vilket inte betyder att han var bra)

Vart fan är världen på väg då?

Bump: Kolla på honom mamma, han är jättecool!

Läs även andra bloggares åsikter om christer sjögren, melodifestival, bump

 

tjejbloggar

Jag har hittat den ultimata tjejmodetonårstabilderpåsigsjälvbloggen.

Andra bloggar om: modeblogg, tjejblogg, tonåringar

 

splirrans ny med sex sekunder mymla

Och tre sekunder bump:

Andra bloggar om: the confusions, the logo, youtube, mymlan, bump

 

bumpkrönika

Eftersom de fortfarande inte publicerar krönikorna på st.nu och eftersom det finns människor som inte läser Sundsvalls Tidning i printversion får lilla flickan lägga ut sina krönikor i sin blogg. Och utan att skämmas det minsta för att jag är stolt över min dotter länkar jag såklart.

Hon har alltså alldeles på egen hand fått jobb som krönikör på tidningen. Var fjärde lördag skriver hon. Det tycker jag är bra jobbat, av en trettonåring.

Man skulle kunna säga att hon fått jobbet trots att hon är min dotter, inte på grund av att hon är det.

Andra bloggar om: bump, krönika, sundvalls tidning

 

språkpolisen och ordkonstnären

Varandras motsatser.

Han är 16 år, naturvetare, och språkpolis av guds nåde.

Hon är 13 med Pippi Långstrump som förebild.

Ikväll har vi spelat alfapet. En stundvis absurd upplevelse.

Han vill slå upp orden i SAOL, hon vill hitta på egna nya som tröjig och trosig (och nigah).

När jag skrev homo sa han: Det räknas inte. Det är latin. I sådana fall vill jag skriva tyska ord.

Hon: Det räknas visst, det betyder ju lika.

Jag: Det är ett ord som är helt införlivat i svenskan ju.

Han: Sa du lika? Det betyder två lika.

Sen fortsatte spelet och diskussionen utan att nån egentligen brydde sig om huruvida jag fick mina 56 poäng eller inte. (Det var nere i hörnet, ett sådant man får fyra gånger poängen för)

Jag lade också ordet sarv och båda stirrade storögt på mig.

- Jamen det är en rentjur sa jag.

- Du kan ju mycket mer än oss, sa hon.

- Och du som sa att ir inte är ett ord. Bara för det ska jag lägga det nu, sa han.

Och igen och igen i all oändlighet. Men det var kul. Det roligaste är att dom har börjat tjabba och tramsa med varandra på ett sätt som dom inte gjort förr. Han är ändå tre år äldre och de har inte haft mycket gemensamt. Det har dom iofs inte nu heller, men dom verkar ha större utbyte av varann än förr. Uppskattas av en mamma som annars mest försöker medla i syskongräl.

Läs även andra bloggares åsikter om alfapet, sarv, tonåringar, barn, språkpolis, spel, ordkonstnär

 

mymlan är naiv

I nomineringarna till tävlingen Årets blogg hade en person skrivit om mig:

“Är hon naiv eller beräknande”- frågade jag mig förut.

Eftersom navelskådning är en av mina favoritsysselsättningar har jag funderat på vad han kan ha menat, och tror jag fattar. Och svaret på frågan är nog att jag är naiv. Inte så lite heller.

Eller åtminstone var jag naiv. Med åren har jag väl lärt mig vissa saker. Som att folk inte alltid följer sitt hjärta. Som att folk går emot sig själva för att passa in. Som att folk inte tänker efter utan köper färdiga koncept för hur saker ska vara. Det gör säkert jag också, oftare än jag själv förstår. Men ofta gör jag det inte.

Kurrylin ska få barn. Och funderar över normer, i det här fallet könsnormer. Det gjorde jag också när jag skulle få barn. Och kom fram till att jag kör mitt race. Jag gör det jag tror är rätt, för mina barn. Jag tror på jämställdhet. På alla nivåer. Men för mig var det aldrig något att kämpa för när barnen var små. Det var något jag bara levde efter. Utgångspunkten var att vi bor i ett jämställt land där ingen högt skulle säga att de inte är för jämställdhet. Fan så fel jag hade. Men jag var naiv. Det är skillnad på vad folk säger och hur dom faktiskt lever.

Bara som en sån sak som att alla trodde att min dotter var en pojke för att hon nästan alltid hade blå kläder när hon var bebis. Det var inte nån antigrej, det var inte så att jag tänkte att “baraföratthonärflickaskahonminsannhablåkläder”. Det var simpelt så att blått var så fint till hennes väldigt blå ögon. Jag häpnade över folks reaktioner.

Än värre blev det när yngste sonen kom in i klänningsperioden. Han sparade ut håret, han tog hål i båda öronen och hade örhängen som dinglade. Hans favoritfärg var under lång tid rosa. Han lade beslag på sin systers urvuxna klänningar och tajta rosa byxor med blommor. Det skulle aldrig ha fallit mig in att säga till honom att det var tjejgrejer, eller tjejkläder. Det var kläder, och vill man ha klänning så får man, oavsett kön. Och jag var fanimig så naiv så jag trodde att resten av befolkningen skulle gilla läget.

Det var inte hans jämnåriga som reagerade. Dom sa ingenting. Men deras jävla föräldrar. Och det var inte diskret heller. Dagispersonalen sa åt mig att sonen blev mer eller mindre mobbad av föräldrar som skulle hämta och lämna, för att han såg ut om han gjorde.

Så vad gör man då? Förbjuder man sonen att ha klänning för att han inte ska bli trackasserad av sina kompisars föräldrar? Nej tänkte jag. Då skickar man signaler och talar jag indirekt om för honom att dom har rätt. Däremot så tog jag ett (eller flera) snack med honom. Förklarade att en del människor tycker att det bara är flickor som ska ha långt hår och klänning. Sa att han fick välja själv. Han valde att strunta i dem. Så gick den där perioden över. Han blev grabbigare än grabbigast. Men jag är glad att det inte var jag som lärde honom att pojkar har döskallar och tjejer har rosa.

För att gå tillbaks till där jag började. Jag har aldrig varit aktivist av något slag. Aldrig feminist, aldrig politiskt aktiv, aldrig propagerat. Jag har försökt att leva det jag tror på. Eller försökt. Jag har gjort det, och naivt trott att det är så alla andra gör också. Men kurrys inlägg får mig att inse att det fan inte är så. Folk anpassar sig. Mer än de själva vill också tydligen. Och ja det gör säkert jag också, men inte när det gäller de saker där jag verkligen har en ståndpunkt. Då kompromissar jag inte med det jag tror på för att passa in. Aldrig i livet.

Men det är svårt när det kommer till barnen. Att lära dem att göra det de tror på och samtidigt förklara omvärldens reaktioner. Att ge dem modet att vara det de vill och göra det de tror på trots omgivningens reaktioner. Värst var nog detta när dottern började hänga på nätet. När hon deltog i debatter och diskussionsforum och blev starkt ifrågasatt och kritiserad eftersom tioåringar ju inte kan skriva sådär, eller inte borde tycka att det är kul att prata med vuxna, eller inte borde vara så smarta.

Att i det läget peppa henne och försöka förklara reaktionerna från de vuxna var inte lätt. Hon blev som elvaåring portad från två communitys på internet för att folk blev provocerade av hennes förmåga att uttrycka sig i ord trots den ringa åldern. Hon passade inte in i normen. Hon var olik deras egna barn och eftersom hon var det måste ju något vara fel. Ungefär så verkade de tänka. Men vi red ut stormarna. Hon red ut dem. Och skapade sin egen plats på nätet. Och där hon skriver om jämställdhet bland annat. Som det här: “Det är klart att okej-vi-är-jämställda-jämfört-med-många-andra-länder men vi är inte jämställda jämfört med Jämställdhet.”

Och så kan ni ju själva fundera över vilka normer ni slavar under. Är det en flicka eller pojke på bilden?

Andra bloggar om: jämställdhet, könsroller, normer, mymlan,

 

blandband och usb

Nu finns en poke på Facebook där man kan skicka ett blandband till någon.

Och det verkar tamigtusan som om det är läge att fira kassettbandets återkomst.

Min dotter kom hem igår efter julfirande hos sin pappa. Med sig hade hon hans gamla Walkman och en hög blandband från slutet av åtti och början av nittitalet. Samt en hög tomma, nya, oinspelade kassettband.

Hon lyser av lycka när hon säger: “Mamma kan du visa mig hur man spelar över mina skivor till kassettband så kan jag ha den här som I-pod?”

Sen har jag ju en son också. (jag har två, men nu handlar det om den store) Hans fickor är fulla av usb-minnen och han har rippat snart varenda cd jag har till sin dator.

Mina barn är olika varandra. Det får mig att känna mig rik.

Andra bloggar om: ipod, usb, blandband, kasettband, rik, teknik, barn

 

krönikelördag

Bump ansökte om att få bli läsarkönikör i tidningen.

Det resulterade i tre stycken gästkrönikor, varav jag publicerade en i min blogg.

Nu vill dom att hon ska fortsätta. Och idag skrev hon igen. För bra för att inte läggas ut här, eftersom tidningen av någon anledning valt att inte låta helgmaterialet ligga på nätet. Då skulle jag nöjt mig med att länka.

Så. Med benäget tillstånd av bump:

(som gärna vill ha sagt att hon skrev den på fem minuter sent sent på kvällen efter deadline och var tokstressad och inte hann kolla igenom den. typ. jahaja. hög lägstanivå säger jag då..)

 

Det finns långt hår, kort hår, tuppkammat hår, grålockigt hår, oexisterande hår.
Och i våras lät jag en kompis ge mej det sistnämnda, genom att raka av mitt hår. Varenda litet hårstrå. Kvar var endast hud. Jag skrapade sedan ihop de röda resterna i en Ica-kasse och ställde mej framför spegeln. Hårlös. Flintis. Lite ångerfull, såsom man lätt blir när man följt en nyfiken impuls utan att riktigt konsekvenstänka. Men så länge jag stod framför spegeln i mitt tolvårsblommiga rum var jag trygg.
Det var när jag lämnade lägenheten för att återvända till skolan, gå på stan, visa mej och min brist på hår, som jag började ångra mej på riktigt. Alla var så förfärligt oblyga, hela världen tog sej rätten att spänna sina ögon i mej, fästa sina blickar på mitt huvud. Samt rynka sina näsor, vecka sina pannor. Klappa mej på axeln och oja sej, säja att “jadu Björk, det där tar tid att växa ut, hujedamej, stackars liten”.
Hade jag någonsin bett om det? Bett om deras synd-tyckande?
Näää. Jag tyckte själv att jag såg okej ut. Trivdes med mitt millimeterstubbiga, mjuka hår. Dessutom tror jag inte att någon skulle våga yttra något negativt om min hårbrist ifall jag var kille. Då skulle det vara naturligt. Då skulle det vara “jaså, han har skaffat ny frisyr”.
Men - jag var tjej och mitt ohåriga val förknippades endast med psykiska problem.

Ursäkta - men vad är det för inställning? Det är snart år 2008, det är Sverige, och det är något så världsligt som HÅR vi pratar om. Ingenting sitter i håret utom möjligtvis döda hudceller.
Jag var inte kriminell/galen/pojke/sjuk för att jag som tolvåring tjej valde att raka av det. Hade väl samma skäl som killar kan jag tänka, lite less och trött på att sköta om det. Väldigt tråkigt bara att det inte accepteras hos tjejer, tjejer förväntas älska att shamponera, balsamera, föna, fixa, spraya. Och Sverige kallar sej jämställt. Förlåt, men vi borde dra av oss den titeln och börja förtjäna den. Jobba för den. Det är klart att okej-vi-är-jämställda-jämfört-med-många-andra-länder men vi är inte jämställda jämfört med Jämställdhet. Låt tjejer raka av sej håret på samma villkor som killar, och låt för den delen även killar spara ut sina hår utan övriga kommentarer eller blickar. Låt dem måla sina naglar om dom vill ha färgglada naglar att titta på. En människa med avrakat hår är en människa med avrakat hår, en människa med målade naglar är en människa med målade naglar, kan inte det få räcka. Vem avgör vad som är flickigt och pojkigt, kvinnligt och manligt, och varför ska det alls avgöras? Färgglada naglar är väl snarare mänskligt än kvinnligt. Och avrakat hår snarare sommarpraktiskt än pojkigt. Radera de sorterar-orden ur ordförråden tack.

Tjugohundraåtta är här om ett par nätter, och då lägger vi energin och kämparglöden på annat än att sortera, generalisera, döma och peta ner varandra i fack, va? Vi har inte fått våra näsor för att rynka på, och inte våra pannor för att stoppa i havsdjupa veck. Inte våra munnar för att snörpa ihop, utan för att “skratta och va’ gla’”, som Gullan Bornemark lärde mej när var ett litet barn. Många verkar dock tappa det där när de inte är små barn längre, men snälla, kom ihåg det. Skratta med mej.

Grått nytt hår & många fyrverkerier över era himlar!

 

Bump med hår:

Bump utan hår:

Uppdatering: Nu har hon lagt ut den i sin egen blogg också. Den blir på något vis ännu bättre i hennes egen inramning. 

 

Andra bloggar om: bump, krönika, lördag, solrosor, hår, rakat, sundsvalls tidning, krönikör, nagellack, utseende, jämställdhet

 

videoförsmak

Well. Här är ST-TV:s inslag om videoinspelningen.

Den gröna figuren på slutet är såklart bump.

Jag syns också. Men ganska oidentifierbar med lånad t-shirt. Henning var snäll nog att kapa bort mitt ansikte.

Andra bloggar om: the confusions, videoinspelning, st-tv, bump, t-shirt, the logo