en påse blandgodis

Jag fascineras dagligen över den rikedom bloggvärlden i Sverige innehåller. Man kan verkligen få allt ifrån humor och underhållning, musik och middagstips, riktigt genomarbetade texter, kunskap, upplysning och provokationer, varje dag, dygnet runt, i ett aldrig sinande flöde.
Det är verkligen så att jag på riktigt börjar fundera på vad vitsen egentligen är med att köpa en tidning…

Hur som helst – ett litet urval från min dagliga RSS-genomgång, som innehåller både födelse och död, humor och allvar, allmänbildning och lite provokation. Håll till godo:

Nyhetstorken. Alltid.

Bra skrivet om skillnaden mellan journalistik och forskning.
Ett ämne som Anders Mildner tog upp i somras, fortfarande läsvärt.

Ludmilla har tagit dödnågra myter om självmord, mycket intressant.

Mickey skickar röksignaler. Jag hoppas han kommer igång ordentligt, saknat honom.

Om integritet. Läs! Läs fortsättningen också.

Och så en påminnelse om internationella musarmsdagen.
På lördag. Ingen hade väl missat det?

Jag är verkligen barnsligt förtjust i dagen.se, och framförallt deras bloggare. Se bara på först denna och sen detta.

Kaffelattepappan är lite periodare när det gäller bloggandet, på slutet verkar han ha kommit igång igen. Alltid bra. Men kanske dags att flytta från Blogg.se?

Trodde du att du visste vad ordet grisk betyder? (själv har jag aldrig hört det förr…)

Sist: Birro.

Läs även andra bloggares åsikter om

lite försenat lördagsgodis

Jag är som jag redan nämnt tokförkyld. Hade en massa stora planer för den här dagen men blev inte mycket av dem, har mest bara ynkat i soffan och knappt orkat läsa i min Google Reader för huvet är tjockt av snor och liksom instängt i bomull. Men jag har bokmärkt några länkar som jag ändå tänkte tipsa om, ni får ha överseende med skrivfel och slarv här, känns som om jag har noll koll ikväll…

Veckans loss: Alla låtar som tagits bort från Spotify. Själv saknar jag The Smiths, och sonen sörjer alla låtar med Boards of Canada. Dessutom är det lite irriterande att man inte ser vilka låtar som är borta. Spellistorna är kortare, men om man inte har ett järnminne måste man ibland tänka länge innan man kommer på vilka låtar som fattas.

Veckans Spotifyglädje: Det är ju inte riktigt så att saker bara försvinnit från Spotify. Samtidigt som en hel massa musik försvinner kommer ny till. Denna vecka stora glädejämne var detta – en massa nytt Tom Waits. På Jaiku uppstod en diskussion kring Waits och det ledde till att Dagens Spotifylista fick en ny listmakare – Jonas gjorde den fantastiska Tom Waits for Dummies. Lyssna på den här.

Veckans Spotifysågning: 10 anledningar att hata Spotify.

Veckans fotoblogg: Jag har läst den länge och tipsat om den förut, men kan inte låta bli att göra det igen. Spana in Tomas grindhål.

Veckans födelsedagsbarn: Lilla Gumman fyller år! Om du inte redan upptäckt den fantastiska fina humoristiska och pedagogiska bloggen om teknik och webb som skrivs av Johanna och Karin, så gör det nu. Om inte annat kan du passa på att delta i deras lilla poll om vem du helst skulle vilja följa på Twitter.

Veckans video: Den hittar jag hos Frk F. Den talar för sig själv. Och om man är lite torsk på nostagligrejer så är den fantastisk att se på, damptant eller ej.

Veckans TPB: Ja alltså, det har skrivits spaltmeter på spaltmeter om The pirate bay denna vecka, och inte lär strömmen krympa kommande vecka när rättegången drar igång. Jag utgår ifrån att den som är intresserad själv hittar det som är intressant. Du som är mindre intresserad kan i varje fall läsa detta, om antalet användare från Mongoliet. Fantastiskt.

Veckans mediasågning: Relaterat till det förra men ändå något helt annat.

Veckans igenkänning: Kurry skriver som jag ser det rätt modigt om sin rädsla för kritik. Eller kanske inte rädsla, men svårighet att hantera den. Och jag känner igen mig, Gud så jag känner igen mig.

Veckans igenkänning två: Kajen skriver om irritation. Om svårigheten att dölja den, att spela teater:

Men jag sa som det var. Sedan skrev jag att jag hade en dålig dag i min statusrad på Facebook, varpå ännu fler i gruppen började fråga. Det är så fint på något sätt. Och jag var ärlig. Och jag sa som det var, fast ändå inte på riktigt som det var. För sånt säger man inte. Man säger inte vad det var. Man säger hur man mår.

Och jag undrar igen och igen varför folk har så många hemligheter för varandra, varför människor inte bara säger som det är, lite oftare. När vi ändå är hos Kajen kan vi läsa lite mer. För att han gör det så bra så att jag blir avundsjuk.

Veckans hoppsan: Ibland blir det väldigt tydligt. Att saker förändras.

Veckans goddag yxskaft: Johanna skriver om att köpa stora dildosar. Och hur kränkta män med små snoppar kan bli. Eller nåt. Jag har läst hennes lilla text flera gånger utan att förstå vad det är hon vill säga. Kanske är det febern.

Veckans tevereferat: Älskade dumburk. Varje vecka. Men detta var lite extra kul. Eller varför inte denna…

Veckans mikrobloggfenomen: Nikke frågade efter filmtips. Resultatet blev överväldigande. Och så fattar inte folk varför man ska mikroblogga. Hmpf.

Veckans utblick: Dagens utrikesblogg. Lägg till den i din reader.

Veckans ordochingavisor: Julia skriver om kondomer. Och hur självklara de är för henne. Jag säger ingenting så har jag inget sagt, det är för övrigt en fråga som är så fullständigt inaktuell i min värld så att en på ett sätt blir ointressant, men jag har en känsla av att det finns delade meningar om det hon skriver.

Veckans barnamun: Kjellberg citerar sin dotter.

Veckans kreativa tips: Återanvänd dina udda strumpor. Min dotter har använt i princip nästan bara udda strumpor de senaste tre åren. Grön strumpa på ena foten, orange på den andra. Randig på den ena, rutig på den andra.

Veckans årskrönika: Emanuel Karlsten har gjort det igen. Jag blev förresten uppringd av två reportrar från Medievärlden häromdagen, som ville intervjua mig om Emanuel, som om jag vore nån slags Emanuelexpert. Kändes fint.

Veckans varför: Frågan om hur i helvete sopåkare kan ha så bra betalt. Mycket mycket mer än jag till exempel. Än en undersköterska, eller lärare. Här finns en möjlig förklaring.

Veckans begravning: Den när det togs farväl av Ingo. Nisse var där.

Veckans kärleksförklaring: Men alltså. Jag skiter väl i om Littorin skriver söta meddelanden till sin flickvän på Facebook. Däremot skulle det knappast pirra i magen på mig om någon formulerade sig på det sättet han ska ha gjort till henne. ”Löv u!! Du är sååå söt”. Jamen jaha liksom? Hur gammal är han? 12?
Mildner är lite vuxnare i sina formuleringar, även om jag i och för sig inte vet hur han formulerar sig när han skriver lappar till sin vackra fru.

Veckans egotripp: Att vinna YABA var såklart en kick. Att därefter läsa bloggposter som denna är fan större.

Veckans ord om kärlek: Dom får Blogge stå för.

Veckans fel: Lisa har ofta fel. Faktiskt. Även om hon när hon har rätt är fullkomligt briljant. Men att påstå att ingen gillar ärtor, vad är det för jävla snack? Har Lisa aldrig stått i ett grönsaksland och repat ärtskidor direkt från stjälkarna, öppnat dem och pillat ut de färska ljusgröna ärtorna? Vad har Lisa ätit för ärtor? När jag för en massa år sedan var i Macau i flera veckor och maten var under all kritik blev mina barn sjukt glada när dom fick varsin skål med gröna ärtor, i kontrast till alla nudlar och McDonaldsmat de tvingades äta under större delen av vistelsen.

Veckans skiva: Inser att jag är citerad på omslaget. Alltså borde jag få ett ex gratis.

Veckans vidriga: Via Kurry hittar jag den här bloggen. Skriven av en pedofil. Jag är för yttrandefrihet utan undantag. Jag tycker att också en sjuk person eller en pedofil ska ha möjlighet att uttrycka vad han eller hon tänker och känner. Men jag blir illamående när jag läser. Och jag liksom Kurry får en massa frågor i huvudet. Är detta bra eller dåligt? Legitimerar detta pedofili? Det är ju inte förbjudet att tänka eller känna, det är bara handlingen som är fel, men om pedofilerna uppmuntrar varandra som i nämnda blogg – legitimerar och stöttar och peppar de varandra till att våga då? Eller får de ur sig så att deras behov av att leva ut blir mindre? Kan det kanske vara så att de först när de går ut öppet och pratar som de faktiskt möts av vettiga argument emot? Läs gärna diskussionen i kommentarsfältet hos Kurry. Och i Alex blogg, om du orkar.

Läs även andra bloggares åsikter om

lördagsgodis on the run

Det var ett tag sedan. Och jag hinner inte göra någon lång lista.
Men några tips har jag vaskat fram ur flödet:

Veckans Ipred: STIM argumenterar för lagen. Bra argumenterat, och Andreas Ekström har efterlyst motargument. Kolla gärna kommentarerna där, och fortsätt diskussionen. Också Opassande har kommenterat STIMs inlaga och berömmer dem för saklig argumentation.

Veckans pryl: Mikroprintern, som Erik skriver om.

Veckans mysterium: Varför printa ut en text och skicka med snigelpost istället för att maila? Nån?

Veckans musikutmaning: Denna har jag tyvärr inte haft tid att haka på, men kommer att göra i sinom tid. Nån annan kan ju ta stafettpinnen så länge? Gör en Spotifylista av ditt gamla blandband.

Veckans Emanuel: Den kristna dagstidningen Dagen hamnar rätt högt upp om man googlar på sex.

Veckans bästa annons: No, we can’t. Sitter på väggen i vårt rum på jobbet.

Veckans pausfågel: Jimmy Asklund har skrivit ner sina tankar kring Gunnar Ekelöfs självbiografi. Om du behöver ett avbrott från bruset.

Veckans egoboost: Självklart nomineringen till Stora Bloggpriset. (rösta här) Men också att hitta den här texten i Fokus.

Veckans mymlanigammelmedia: Jag har uttalat mig om Twitter/mikrobloggar i UNT och så i söndags pratade jag Gömdabävning i Svenskan.

Veckans krönikörer: Nya krönikörer på Resumé. Som fattat grejen och värvar skribenter från bloggosfären. Själv så har jag fått ett liknande uppdrag åt tidningen Medievärlden.

Veckans president: Obama. For the world. Tyskungen tänkte litegrann som jag själv. På en vecka har Mr President lyckats både med bra och mindre bra saker.

Veckans bloggtips: Topptusen bjuder på femitopplistor varannan dag. Av varierande kvalitet ska sägas.

Veckans knarkchock: Kokainförfattaren talar ut med Nyheter24. Sedan får vi veta att droger är mer eller mindre ett nödvändigt arbetsverktyg för svenska författare. Oh my.

Veckans läxläsningstips: Gustav delar med sig av vettiga tips för den som har det lite jobbigt att komma igång eller koncentrera sig på läxläsningen.

Veckans livetärfaktisktvärtattleva: Ludmilla skriver, läs själva. Kolla hennes länkar också.

Veckans plattnacke: Josh bjuder på underhållning.

Det var allt jag hade att komma med denna lördag i slutet av februari januari. Ha en fortsatt trevlig helg, alla. Och den som inte har något bättre för sig kan ju svara på min lilla ovetenskapliga undersökning här.

Läs även andra bloggares åsikter om

försenat lördagsgodis

Det var ett tag sedan, men här kommer sådant jag snappat upp och läsning jag rekommenderar.

Veckans bästa om Ipred: Och nej, det är ingen Piratpartist, det är ingen antipiratpartist, det är inte ens i en blogg vi hittar texten, även om den är skriven av eminente bloggaren Fredrik Wass aka Bison aka Kajen.

Veckans fundamentalist: Kommentarer överflödiga.

Veckans hemläxa: Ja det är så här man gör. Men då är man ju inte en stor bloggare på riktigt. En stor bloggare är däremot Blondinbella som haft premiär på sitt teveprogram.
Måste ses. Andra tycker också till.

Veckans igenkänning: Det är verkligen själva fan att man inte själv ska kunna uppdatera program i jobbdatorn. Jobbigt när man tagit hem den, och ett jävla slöseri med resurserna på IT-avdelningen när de som jobbar där måste springa skytteltrafik till oss för att fixa msn eller en ny version av Firefox… Fast jag ska inte klaga. I veckan blev jag betrodd.

Veckans igenkänning 2: Papper och penna. Ja. Jag älskar Molnet. Jag älskar internet. Men för mina anteckningar och för att hålla ordning på mitt liv finns inget som slår en hederlig kalender. Fast jag kör Moleskin. Jag använder också anteckningsböcker som jag väljer omsorgsfullt. Det ska vara tunt papper, ljusa ränder och inte för hårda pärmar. Spiralböcker går fetbort.

Veckans Spotifylistor: Ola har sammanfattat bra. Egentligen är det väl förra veckans listor, men vafan.

Veckans scoop: Nyhetstorka är en alldeles underbar blogg som jag rekommenderar er att lägga till i er RSS. Häromsistens tipsade dom om Linda Rosings chockerande avslöjande. Och så hittade jag denna favorit i repris.

Veckans gonnorétest: Jag har alltid undrat hur det känns, att vara kille och besöka ungdomsmottagningen. NegerDea svarar.

Veckans herewegoagain: Det är kul att Siewert tagit klivet ut i bloggosfären, men det är lite trist att han inte verkar ha mer än ett ämne att skriva om.

Veckans sunda förnuft: Relaterat till Andreas Ekströms jämförelse mellan Ny Demokrati och Piratpartiet kanske?

Veckans julklappar: Lilla Gumman skriver om julklappar man får av chefen. Själv fick jag handdukar. Går ju att använda i varje fall. Förra året fick jag lakan som jag inte tagit hem från jobbet än…

Veckans fegaste: Metro kickar Staël von Holstein. Nog för att en chefredaktör är ansvarig för innehållet, men en krönikör bör vara åtminstone något kontroversiell, och Holstein skriver knappast något som kan kosta Metro några fällningar eller stora böter. Andra som tyckt till om beslutet är Johan som är glad, Badlands hyena raljerar över det hela på Arvidfalk.

Veckans rätt: Emanuel har blivit utnämnd till Årets medarbetare på tidningen Dagen. Inte för att jag jobbar där så jag har några andra att jämföra med, men jag ser ju resultatet av hans jobb och är grymt imponerad. Och läser man hans blogg så inser man att han är en kille som både är sympatisk och har huvudet på skaft. Vilket tar oss vidare till:

Veckans eftertanke: Emanuel Karlsten skriver och jag har fått veta att han mådde rät dåligt när han gjorde det. Läs!

Veckans ADHD: Fröken F har skrivit tre inlägg som bör läsas av alla som har att göra med personer som har en bokstavsdiagnos. Och alla andra också förresten. Man kan ju ha liknande svårigheter utan att vara diagnostiserad.

Veckans fobi: Den där rädslan för telefoner. Jag kunde ha skrivit det här själv.

Veckans mediabråk: Det är onekligen humor när Otto Sjöberg, avgående chefredaktör från Expressen, svarar Mats Bergstrand på debattplats i DN.

Veckans kulturgräl: Det om Liza Marklund och Gömda. Jag orkar inte engagera mig men jag läser det som skrivs, och man slutar aldrig att fascineras över hur olika två personers upplevelse av samma sak kan te sig så diametralt olika. Vad det inte talas så högt om är Sydsvenskans artikel om det hela som skrevs redan för en månad sedan, av ingen mindre än Andreas Ekström. Märkligt att ingen hakade på redan då. Personligen konstaterar jag bara att jag läste boken för länge sen och tyckte den var extremt krattigt skriven till och med för att vara skriven av Liza som väl aldrig varit någon litterär virtuos. Historien, sann eller inte, skulle tjänat på att skrivas av någon med lite bättre språkhantering.

Veckans Visa: Jag beordrar er att gå in här och läsa själva. Kanske sjunga högt för er själva eller för familjen.

Veckans tävling: Somliga delar ut invites till Spotify, Mindpark kör lyxvarianten. Men först måste man ställa frågorna till en massa svar, i Webjeopardy. I potten finns en iPhone.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Reblog this post [with Zemanta]

fredag – dags för lite lördagsgodis

Veckans ord från påven: Mobiltelefoner skadar själen. Det ligger väl mycket i det, att vi sällan ger oss tid att stanna upp, tänka och bara vara.

Veckans Dampbarn: Cissi Wallin om barn med särskilda behov. Men när hon skriver att man måste börja utbilda varenda lärare i hur barn med särskilda behov fungerar blir jag fundersam. Det är ju inga konstigheter. Tydlighet, rutiner, raka puckar och uppmuntran. Ungefär som med vilket barn som helst fast mer.

Veckans Dampbarn två: Det här känner jag igen.

Veckans krönika: Ung keps klär inte kultureliten. Hanna Fahl är ännu en i raden som ifrågasätter Stora Journalistpriset till Fredrik Strage, utan att underskatta Strage – tvärtom.

Veckans Schulman: Den är väl äldre än en vecka och jag antar att de flesta har läst den. Ni som inte har det – jag beordrar er att klicka på den här länken, där Calle Schulman skriver om hur han tog hand som sin pappa tills han dog.

Veckans hemläxa: Eller nåt. Läs här om varför Bombay är att föredra framför Mumbai.

Veckans misslyckande: Per Torberger på Resumé skulle Bambusa sin intervju med David Droga. Det gick väl sådär. Jag önskar bättre lycka nästa gång!

Veckans bump: Jag tror det är första gången jag blir kallad hönsmamma. Sen tyckte jag att den här var så söt, fast den är gammal.

Veckans dåliga självinsikt: Ulrika Good påstår att hon inte är särskilt smal. Jag har träffat henne. Say no more.

Veckans bra-att-ha: Opassande har satt ihop en liten lathund för WordPressbloggar. Ser att de poppar upp lite här och där, och snart borde ju The handbok för wordpress komma. På svenska.

Veckans otippade: Eller också inte. Men det är inte alltid den yngre generationen som är mest benägna att använda sociala medier.

Veckans påminnelse: Ibland glömmer jag helt bort att Einztürzende Neubauten finns. En recension av ett album som funnits ett tag påminde mig.

Veckans striptease: Nisse med vänner.

Veckans jultomte: Dagens ledarbloggare Birger Thuresson har verkligen tänt till på det här med bloggande. Och han gör det oväntade.

Veckans knäppaste utmaning: Då ville jag vara en 16-årig flicka. Jag funderar på om jag kan komma på något tillfälle när jag velat vara en sextonårig pojke. Fan vet. Känns som om det är bättre att vara tjej just i sextonårsäldern. Nu däremot händer det ofta att jag önskar att jag vore en fyrtioårig man.

Veckans bloggkalendrar: Alltså jag orkar inte. Men nån annan kanske orkar följa dessa. Annars rekommenderar jag Lottens. Men den kräver lite hjärna.

Veckans viktiga: Om att lägga sig i. Folk lägger sig i alldeles för lite, och fel saker.

Veckans avslöjande: När vi som jobbar på tidning ska göra faktarutor och sånt har vi kanske inte alltid de bästa källorna. Antingen är vi kassa på att leta eller så har vi inte tid. Blogge avslöjar Expressen med hjläp av sina kunskaper i kinesiska. Pressgrodor är rätt skojiga när de inte får allvarligare konsekvenser.

Veckans Neger: Jag är lite förtjust i NegerDea. Men det stör mig att man måste vara brun i hyn för att få skämta om negrer.

Veckans sanningssägare: Johan Staël von Holstein. Han har så rätt. Och det är så jäkla läskigt. För si vill vi ju inte att det ska vara. Uppföljande inlägg med svar på kommentarer här. Det är sjukt långt, men ta dig tid när du har den, för det är jävligt intressant.

Veckans fördensominteharnogmedprylarredan: Tips på prylar som skapar ”julstämning” vid datorn.

Veckans lista: Hög respektive låg status enligt svenskarna. Värt att notera på listan över lägst status: ”Ha en välbesökt blogg”.

Veckans paradoxala: Snart har knarklangare större rättigheter än fildelare. Men jo. Proportion, nyans, förnuft och lite konsekvenstänk har väl aldrig skadat. Eller också har det det. Om man ska tro Ipred-lagens anängare.

Veckans fyrtioåring: Musen.

Veckans Spotifyinvites: Det är många som delar ut adventsinvites. Per Åström har jag inte tipsat om tror jag.

Veckans Newsmillnyhet: Inte bara nätdebatt, nu också bokförlag. Virtanen först ut. Men dom är visst snåla.

Veckans teasers: Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist , så ser dom ut. Eller nåt. Svårt att se ju.

Veckans kärlek: Det bara är så. Hittar man den ingen annanstans, så hittar man den hos Abbes pappa. Det här kan också ha med kärlek att göra tror jag. Grattis, Jocke och Kattis, ett så underbart vackert par!

Sen en påminnelse. Det är mindre än tre veckor kvar till jul. Jag upprepar: mindre än tre veckor. Hög tid att börja baka alla sorters kakor och godis och köpa och slå in paket och feja och skura med såpa och tvätta och mangla jullakan och fixa fina nyårsfrisyren och ta på det där leendet man helst ska ha när man träffar släkten och planera köttbullarna och sillinläggningarna och ja allt det där. Tre veckor är jävligt lite när man jobbar hela tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om

Reblog this post [with Zemanta]

kärlek får man mer av ju mer man delar med sig

Egentligen är jag också en blogghora, precis som Tyskungen. Jag vill att alla ska läsa min blogg, jag vill ha tusen kommentarer till varje inlägg (eller nej det vill jag nog inte, jag vill hinna med att läsa och svara på dem…) jag vill ligga högst på alla topplistor och jag vill också vara med i Blogg-SM.

Framförallt så vill jag att alla ska älska mig.
Men inte till vilket pris som helst.

Jag vill inte vara älskad för att jag syns och hörs i tveksamma sammanhang. Jag vill inte vara älskad för att jag spelar teater och låtsas vara någon annan. Jag vill inte vara älskad för att jag är duktig på något. Jag vill inte behöva anstränga mig för att vara älskad. Jag vill älskas för att jag är jag. Trots det, och på grund av det. Jag vill älskas precis som jag är.

Annars får det vara.

Men eftersom jag lärt mig av någon att kärlek får man mer av ju mer man delar med sig tänkte jag dela ut lite länkkärlek nu.

Veckans lördagsgodis från min RSS:

Veckans bilder: Nisse i sitt rätta element. Men jag måste få påpeka att Småland stavas med å.

Veckans comeback: Freddie Wadling ger sig ut på vägarna igen. Inte längre norrut än till Gävle. Nästan så man borde boka in den 1 mars redan nu. Det finns ingen, och då menar jag ingen, som slår Freddie live. Det är magi.
Och så en annan betydligt mindre comeback. Men inte desto mindre glädjande.

Veckans teve: Denna vecka är två av mina bloggvänner varit med i teve. I två riktigt olika sammanhang, fast båda kanske mer riktade mot pensionärer än till såna som jag. Först ut var Ann som pratade om sin mage. I morgon är det Emanuel som har gjort en helgmålsringning. Tror faktiskt att jag ska ställa ett litet alarm så jag inte missar det, är grymt nyfiken på vad han säger.

Veckans statement: Andreas Ekström skriver om Mediers mod. Och det är så skönt att någon gör det. Att någon förklarar att vi journalister i Sverige faktiskt har något som heter integritet. Att vi som jobbar i branschen inte varit med om att en chef faktiskt inte vågar publicera något som har täckning. Spekulationer däremot skall och bör proffsen försöka undvika.
Och apropå modiga journalister. Vi i Sverige lever i en så vansinnigt skyddad verkstad. Vi behöver inte riskera hem och liv för att avslöja skandaler vilka konsekvenser de än må få för makten. Ibland funderar jag på hur modiga vi skulle vara om vi hamnade i riktigt farliga situationer. Skulle vi riskera våra liv? Ta risken att hamna i fängelse för att berätta sanningen? Jag vill tro det. Jag tror det.

Veckans överraskning: Jo jag blev nog rätt häpen när jag hittade en bild ur min mormors gamla samling i en blogg där jag minst trott att den skulle dyka upp. Men kul, att den uppmuntrade till någon slags kreativitet.

Veckans U-land: Hittade den här videon hos Jonas. Insåg att jag nog inte skulle känna igen mig om jag åkte dit igen. Det är nu bra precis tio år sedan jag var i Dubai sist.

Veckans kärleksförklaring: Det här känner jag igen. Kärleken till ett barn.

Veckans nostalgi:
Björk har renoverat sitt rum. Och hittat gamla grejer. Som den här lilla boken hon gjorde för ett halvt liv sedan.

Veckans skivomslag: Såklart hos Stationsvakt.

Veckans sanning: Ett brev betyder så mycket.

Veckans Lucia: Ja alltså. Ibland går ju saker till överdrift.

Veckans ångest: Jag tror jag ska sluta köpa Odd Molly. Vill inte bli en kulturtant. Vill inte.

Veckans bloggrecension: Storstadspojken. Jag var tvungen att gå in och läsa. Har faktiskt inte gjort det tidigare. Det är svårt att inte hålla med Klaus. Nu väntar jag med spänning på att han ska recensera mig också. Även om det är med viss bävan.

Veckans klargörande: Sanna Rayman förklarar att pappor har sextio dagarna föräldraledighet. Och att mammorna har det också. Resten av dagarna är fria att dela mellan sig hur man vill. Men både mamma och pappa har 60 öronmärkta dagar. Ska det vara så svårt att ta in? Ungefär som att det heter gemensam vårdnad. Inte delad.

Veckans avslöjande: Ingvar har aldrig varit ute på nätet. Någonstans kan jag bli lite avundsjuk. Har man aldrig testat så vet man ju inte vad man går miste om liksom.

Veckans bildtext: Eller vad dom egentligen tänker. Fina inlägg hos Lilla Blå.

Veckans smile: Schmut hittade flera på samma sida.

Veckans fotbollsblogg: Den här på Trelleborgs allehanda där fotbollsspelaren Sloth skriver om sin cancer. Oväntat. Bra.

Veckans spellista: Den här som jag började på. Ville ha fina duetter, med man/kvinna. Sen fick Marcus för sig att fylla på den med en massa oromatiskt skit men delar man så delar man. :) Varsågoda och fyll på!

Veckans humor: Minns ni kaminmannen?

Det är ungefär vad jag hunnit med att ta till mig i veckan. Om det är nåt väldigt kul eller extremt viktigt jag har missat får ni gärna hojta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Reblog this post [with Zemanta]

lördagsgodis från mymlans rss-feed

Okej. Lite hopplock rekommenderad läsning:

Veckans skilsmässa: Julia Skott berättar om huset hon växte upp i. Historien om när huset köptes. Nu är det sålt. Hör inte till henne längre. Jag förstår hur det känns. Jag reser varje år upp till min mammas föräldrahem, det närmaste ett eget föräldrahem jag har. Det såldes ur släkten för flera år sedan och den nuvarande ägaren har övergivit huset, gården, allt. För varje år det alltmer igenvuxet, förfallet. Jag borde kanske inte åka dit, men jag gör det ändå, det är som ett tvång. Jag tar med mig barnen och smyger omkring på gården, letar desperat efter den där nyckeln som ska ligga någonstans men aldrig gör det. Jag vill gå in i huset, upp för trappan. Kika in i skrubbarna, känna efter om något av doften från förr finns kvar. Det lär den inte göra, för det är mest doften av nymanglade lakan som hängt ute på tork jag minns. Varje gång jag är där tänker jag att jag borde köpa skiten. Kan inte kosta många kronor. Sen kommer myggen och jag ångrar mig genast. Inte kan jag använda en lie heller, och ska man köpa den gården måste man slå.

Veckans ärligaste: Kurry berättar om hur arg hon blir. Om hur omoget hon beter sig då. En sån där bekännelse som är jobbig att göra. Man kan fråga sig varför, eftersom jag är säker på att vi alla har sådana där saker som är jobbiga att erkänna, för vi lever i någon slags villfarelse att alla andra är så perfekta och alltid uppför sig ordentligt också innanför sina egna fyra väggar.

Veckans stjärna: Om man gillar Ola Salo är den här artikeln läsvärd, men lite märklig.

Han påpekar att hans ambition att vara djupsinnig inte alltid får plats i media.
– Ibland kan den djupsinniga och melankoliska sidan av mig göra att jag känner mig malplacerad. Samtidigt har jag en personlighet som gillar att leka, klä ut mig och larva mig och som gärna spelar med på musik- och medievärldens villkor.
Han betonar vikten av att skapa sig utrymme, att få vara djupsinnig och melankolisk mellan varven.

Jag har aldrig sett Ola Salo som något annat än just djupsinnig och melankolisk känns som en underdrift.

Veckans mest oväntade:
Jag känner ju inte Maja Aase men jag har träffat henne och nej, jag hade inte föreställt mig att hon skulle moona i direktsändning, även om det bara var i radio…

Veckans profetia: Framtiden för 40 år sedan. Mycket slog in. Annat inte. Själv tycker jag att det här låter mycket bra och förstår nog inte varför det egentligen inte funkar, åtminstone i vissa branscher:

9. Fyra timmars arbetsdag
”Den genomsnittliga arbetsdagen är ungefär fyra timmar. Men extratiden är inte bara fritid.. En del av den övriga tiden spenderas av den anställde att hålla sig uppdaterad med utvecklingen – i genomsnitt med två timmars hemmastudier varje dag.”

Själv så jobbar jag åtta timmar och ägnar väl en sådär minst fyra timmar om dagen åt ”hemstudier”… Tänk om man hade fyra timmar extra att ägna sig åt dem, eller kanske göra något annat skoj.

Veckans bagarbarn: Det är inte så förvånande att ingen journalist skrev om rånet utanför journalistprisfesten. Bagarens barn har inga egna bullar, och journalister har ibland svårt att inse nyhetsvärdet i sådant som händer mitt framför näsan på en. Eller så är det som det står i artikeln: Personrån är ganska vanliga i Stockholm.

Veckans utmaning: Rumptroll (snälla Ann, måste jag säga det? Rumptroll?) har utmanat oss alla i att ta hand om varandra lite extra. Göra små enkla saker för att göra någon glad. Och visst, om alla följde hennes uppmaning skulle vi ha det lite bättre, vara lite gladare, känna oss mer älskade kanske.

Veckans FRA: Eller kanske inte. Men sånt här är läskigt tycker jag. Fy fan.

Veckans självmord: Varför ska man ta livet av sig om man ändå inte får höra snacket efteråt?

Veckans rättsskandalsavslöjande: Thomas Quick har äntligen insett att han inte är en seriemördare. Alla vi som aldrig trott på dumheterna jublar. Frågan är hur det känns för alla dem vars anhörigas mördare går fria eftersom Quick oskyldigt dömts för morden på dem.

Veckans intervju: Jimmie Åkesson. Jag lyssnade på ett tal av honom en gång. Det fanns faktiskt bara en politisk fråga han talade om utan att slå ner på invandrarna, och det var just migrationspolitiken.

Veckans historielektion: Se till att ha tid på dig om du ska klicka på den här länken. Det är tidningen Life som lagt ut sitt bildarkiv, 150 år tillbaks i tiden. Need I say more?

Veckans osannolikaste: Eller kanske inte. Men jag har också verkligen undrat vilka det är som går på Nigeriabreven.

Veckans bloggpyssel: För er som kör wordpress, och som gillar plugins och annat sånt där tekniskt pyssel som jag inte fattar ett skit av finns säkert en hel del godis att hitta hos Jardenberg.

Veckans storfamilj: Jag har nog aldrig tvivlat på att kärleken inte skulle räcka åt åtta barn, eller sexton för den delen. Men allt det andra? Tiden, pengarna, orken, energin, platsen, öronen, armarna…?

Veckans dilemma: Ja alltså. Artikeln bygger på ekonomiska beräkningar. Men jag kan ta ner det hela på jorden och säga att dålig dagisservice inte bara sabbar för företagen utan för familjerna, barnen och hela samhället. I ett samhälle som är på dygnet runt måste väl också barnomsorgen fungera dygnet runt. Jag har alltid undrat hur alla andra gör, själv kom jag ofta sist av alla med andan i halsen för att hitta mina barn påklädda ute på dagisgården med en förskollärare som ville hem. Dagis stängde sex. Jag jobbade till kvart över och sen skulle jag ta mig till dagis för att hämta. Rent samhällsekonomiskt kan jag inte tänka mig att någon hade tackat mig om jag tackat nej till jobbet och istället levt på a-kassa.

Veckans sanning: Vem fan känner sig inte lurad?

Veckans reklam: Lite apropå diskussionen om rosa och blått, om att cementera fördomar och hur man bryter dom, med eller utan tvingande medel…

Veckans tevetips: Idag är det Filip och Fredrik. Imorgon kanske Erik och Mackan?

Veckans webbtjejer: What’s Next och Lilla Gumman skriver om tjejer i it-sammanhang. Jag är visst med i uppräkningen, otroligt smickrande och fint sällskap även om jag ärligt kan erkänna att jag känner mig ganska utanför, eftersom jag på riktigt inte alls känner mig som en webbnörd, och ännu mindre som någon tekniknörd. Teknik i sig är fullständigt ointressant, det är endast och då menar jag endast vad den kan användas till som är av intresse, och då helst så enkelt så att man inte behöver anstränga sig för att förstå den…

Veckans perspektiv:
Är det bara jag eller är det så att det rapporteras allt mindre från tredje världen? När jag var liten såg man svält och elände på teve mest hela tiden. Har det med vårt mediebeteende att göra? I konkurrensens tideålder kanske inte uppsvullna magar och elände är vad vi vill ha i våra vardagsrum? Det kanske produceras men jag missar det? Eller har vi blivit blasé? För jag tror ju inte att lidandet i världen är mindre nu än på sjuttiotalet.

Veckans sjukdom: Nätmissbruk. Känns ju inte så himla nytt. Och siffrorna var väl väntade, enligt en rapport jag läste om WoW för några veckor sedan är det 18 procent av dem som spelar som känner att de ”får problem” av spelandet, och då talar vi olika grader av problem. 82 procent mår alltså utmärkt trots WoW-spelande.

Veckans besvikelse: Lasse Kronér. Eftersom något i mig fortfarande drömmer mig tillbaks till barndomen och till Astrid Lindgren-berättelser om Madicken och Barnen i Bullerbyn känner jag mig inte ok med att han ska vara julvärd i Svt. Jag vill ha Arne. Jag börjar bli gammal.

Slutligen Veckans egokick: Alla fantastiskt fina kommentarer, mail och länkar om ”Min pappa”. Den här var särskilt fin.

Läs även andra bloggares åsikter om

Reblog this post [with Zemanta]