gud har sex för pengar

Betar av frågorna jag fick här. Märker att jag sparar de svåraste till sist.

ogeretla har en intressant frågeställning;
”Vilka två ord i kombination är fulast; om de står i relation till varann? (a & b = x)
1)gud
2)pengar
3)sex”

Mitt svar, och lite hur jag kom fram till det:
Vi har några kombinationer att välja på här. Närmare bestämt tre. Gud och Pengar. Gud och Sex. Eller Pengar och Sex.

Kombinationen Pengar och Sex är svår att ta ställning till. Jag önskar ju att sex vore en kärlekshandling, något man gör för att liksom bekräfta de där sakerna som är svåra att uttala med ord. Sex är det allra mest intima man kan göra med någon annan. Men eftersom jag verkar vara rätt ensam om det och eftersom jag heller inte vill döma andras val kan jag nog inte säga att Sex i kombination med pengar nödvändigtvis behöver vara något fult, så länge inga människor ofrivilligt utnyttjas och framförallt så länge man inte blandar in barn.
Om en vuxen människa vill ta betalt för sex och någon annan vill betala – helt okej för mig.
Om en vuxen människa gärna spelar med i en porrfilm och någon annan betalar för att titta – helt okej för mig.
Om någon tillverkar dildosas och andra sexleksaker och andra tycker de är roliga att leka med – varför skulle det vara fult?

Kombinationen Gud och Sex ser jag inget som helst problem med. Om man tror på Gud så må man väl också tro att det var han som gav oss könsorganen och lusten och förmågan att fortplanta oss. Jag tror att Gud gillar sex och vill att vi ska ha kul när vi har det. Gud är kärlek och sex är (borde vara) en kärlekshandling.

Sist tar jag då den kombination som jag tycker är fulast. Nämligen Gud och Pengar. Jag gillar inte folk som profiterar på andra människors sökande. Jag tycker inte att man ska blanda ihop tro med vare sig pengar eller politik, för då blir religionen bara ett verktyg för att ta kontroll över människor. Sådant gillar jag inte. Jag ogillar religiösa rörelser som tvingar sina medlemmar att betala för att få vara med, jag ogillar framgångsteologin som kristen ideologi och jag ser Gudstro som något privat och upp till varje enskild människa.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

sex och samlevnad

Sexualundervisning är ett märkligt ämne. Är det någon någonstans som kan berätta om goda erfarenheter från sådan? Som haft en lärare som på ett bra och avspänt sätt haft sexualundervisning som varit givande?

Nu när jag skriver det inser jag att jag själv har det. Min mellanstadiefröken var fantastisk, och hennes sexualundervisning riktigt bra, även om jag kan önska att vi fått den vidareutvecklad senare i högstadiet men den biologiläraren var en herre som satt och läste torrt och tråkigt nästan innantill från boken och något tal om känslor eller så var det inte frågan om.

Min dotter går i åttan och har sexualundervisning på schemat nu. Hon får känna på dockor som föreställer foster och se filmer som den här. (känsliga tittare varnas dock för att klicka på länken)
I Finland är det tydligen utrett och okej att göra så.
Inte för att jag är blödig och inte för att jag tycker att man ska skydda barnen från verkligheten, men proportionerna blir märkliga när samma elever inte får göra studiebesök på Ungdomsmottagningen…

Läs även andra bloggares åsikter om ,

om bris och föräldrars internetvanor

Läste igår om barn som oroar sig över föräldrarnas internetvanor.

Jag tyckte det var intressant men inte direkt upprörande av någon anledning. Det fanns inget braskande över någon av texterna och inte heller kändes det som någon överraskning.

Blogge är väldigt upprörd. Jag håller inte riktigt med honom. Barn är barn liksom.
Deepedition har också skrivit (och sorry darling men det går fortfarande inte att klicka på inlägg, kommentarer eller permalänkar hos dig…) och jag har nu inte sett vad Bris gick ut med ursprungligen men jag vet ju hur medierna tänker och klart man skriver om det nya fenomenet att barn oroar sig över det som annars varit föräldrars oro. Internetvanor. Farliga farliga internet.

Och det är litegrann det som gör mig om inte upprörd så i varje fall irriterad. Att man gör internet till en bov när det handlar om helt andra saker.
Vilket barn skulle inte må dåligt av att komma på sin förälders otrohet? Det är väl rätt givet. Men det har ingenting med internet att göra.

Internet är ett verktyg, en kanal, ett sätt att vara otrogen genom. Men barnet skulle väl tycka det vore precis lika jobbigt att överhöra mammas samtal med sin älskare eller av att se sin pappa hångla bakom en husvägg med nån som inte är den mamma han bor med?

Internet är inte boven.

Vad gäller porren så tror jag att det är lite samma där. Och där kan jag ge Blogge delvis rätt. Föräldrar har rätt till ett sexliv. Och barn kommer nog alltid har svårt för det. Svårt att se sina föräldrar i sexuella situationer. Sådant vill man helt enkelt inte veta om sina föräldrar. Så vare sig det handlar om porrsurfning, otrohet eller den klassiska missionärsställningen i mamma och pappas säng så bör kanske föräldrarna tänka sig för. Men det är meningslöst att försöka mörka för kidsen att föräldrar har sex. Däremot finns det olika sätt att informera dem om det.

Jag upprepar: Internet är inte boven. Däremot kan en omdömeslös förälder använda nätet på ett omdömeslöst vis. Men då är det föräldern som är boven.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

roligaste testet på länge

Kanske inte resultaten, men själva utförandet.
Ljud är ett måste!

Själv är jag 63 % french in bed. ”For you lovemaking is a performance art. A form of highbrow expression every bit as rich, complex and meaningful as cinema, litterature or ballet…”

Hittat hos Lilla Gumman.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

passa på när barnen är små!

Just nu pågår en diskussion på Jaiku om sex och barn.

Och jag känner att jag måste basunera ut detta till alla er som har småbarn och glömmer bort/struntar i/inte orkar ha sex: Passa på när barnen är små!

Jag har uppriktigt sagt aldrig förstått problemet när folk pratar om att det är så dåligt med sex under småbarnstiden. Utan att gå in på några detaljer så hade jag en jävla massa sex när mina barn var små, herregud dom somnade ju klockan åtta på kvällarna!

Annat är det nu när dom är tonåringar. Dom är vakna jämt. Nån av dom i varje fall. Själv är jag trött och vill sova långt innan ungarna lägger sig. Och – om det låter konstigt från sovrummet så förstår dom vad det är som låter, till skillnad från när dom var tre och råkade vakna.

Man kan ju tänka sig att göra det på dagtid, men då är det alltid nån som är hemma eller plötsligt kommer in genom dörren för att hämta nåt. Man kan liksom inte lita på tonåringars tider.

Nu är det visserligen så att jag just nu inte har någon som jag delar säng med. Men ändå. Jag har haft och jag vet. Ni som har små barn som lägger sig tidigt – passa på nu – om ni väntar kan det bli för sent.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

påskafton

Angående diskussionen om ”det värsta som kan hända” har nu Anna Svensson vaknat.

Hon är alltså den intervjuade som jag citerar i inlägget. Och som det verkar var hon helt rätt citerad och står fullt ut för det hon sa. Däremot står hon inte för andras tolkningar av det hon sa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

det värsta som kan hända

Vad är egentligen det värsta som kan hända?

Det är inte att bli våldtagen i varje fall.

Den här artikeln är så jävla bra, särskilt i den delen som handlar om våldtäkt.

Som detta, sagt av en kvinna som själv blivit våldtagen, och jag kunde inte ha sagt det bättre själv:

– När folk pratar om våldtäkt som det värsta som kan hända en människa, skapar man ett rädslans landskap, och det skadar kvinnor mer än själva våldtäkten.

Det här har jag varit inne på förut, också när det gäller sexuella övergrepp mot barn. Om det är så att omgivningen beter sig som om det är det värsta, så kanske det också blir det? Man lär sig ett kulturellt betingat beteende som säger att man ska känna sig kränkt över en rad saker, och då gör man också det. Och inte fasen gör man livet lättare för människor som växer upp genom att tala om för dem att de är kränkta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tabu

Det finns nåt som är mer tabu än något annat, i Sverige.

Det har inte med sex att göra.

Inte med bajs heller. (även om bajs är mitt största tabu)

Det har inte heller att göra med alkoholism eller andra former av missbruk.

Det som är allra mest tabu i Sverige är pengar.

Det verkar som om ingen i det här landet har en vettig relation till pengar.

Jag förstår verkligen inte riktigt varför.

I ljuset av Lokessons dammsugare och reaktioner runt den minns jag när jag för snart tre år sedan initierade en insamling för en tjej som önskade sig ett par nya jeans. Det blev ett jävla liv. Folk var alldeles galna.

Dels fanns misstankarna att jag skulle ta pengarna själv. Sure, det köper jag, men ingen tvingades ju betala, man bidrog på egen risk så att säga. Jag var rätt öppen med det också, att det hela byggde på något slags förtroende för mig.

Sen ansågs det fult överlag att samla pengar, att vilja ge något till någon. Det ansågs till och med vara kränkande mot personen i fråga. Hur fan kan det vara kränkande att få något av någon som vill ge villkorslöst?

Många sa att den som inte har pengar ska gå till socialen. Men vafan. Vill man bli kränkt ska man gå till socialen och be om pengar. Dessutom så handlade inte den här insamlingen om mat för dagen, utan om ett par nya jeans, och soc skiter i sånt vad jag vet.

Lokesson har erbjudit sig att sälja sig i form av att göra reklam för den dammsugare som skänks honom. Och det accepteras märkligt nog. Är det inte mer kränkande, än att bara få utan motprestation?

Jag skulle vilja ha ett vettigt argument till detta, varför pengar är så tabu, och inget sosseprat om att samhället ska ta hand om folk som behöver det. Har folkhemmet tagit ifrån oss förmågan att vara medmänniskor?

Uppdaterat: Lokesson tackade nej. Ett av hans argument undrar jag över. Han skriver att det finns ställen där dammsugaren behövs bättre. Min fråga till Göte blir alltså: kommer tusenlappen att hamna hos någon som behöver den bättre än Lokesson? Eftersom han länkar till dig och ska recensera din blogg, borde du inte som en fin gest ändå faktiskt avvara tusenlappen till någon som behöver den bättre än du? (och Lokesson)

Uppdatering två: Tant Rasch har gett ett bra svar, tycker jag. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

mymlans homoval

Jag har blivit utmanad av ”Denna sidan sundet”.

Göte vill att jag ska berätta vilken kvinna som är mitt val ifall jag av någon anledning skulle vilja ha homosex. Utmaningen funkar bara på heterosexuella, eller om man är homo – då blir väl utmaningen ”Mitt heteroval..”

Okej. Den här kvinnan är mitt homoval:

lejonangelica.jpg

Utmaningen ska vidare. Jag vill gärna veta vem följande personer skulle välja om de tvingades ha sex med nån av samma kön: Blogge, Deepedition, Teflonminne, Vindra, Weman, Skrymta, Johnny, Mia, Kristina, Sandra, Mickey och Drottningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

det här med bajs

Det här är ett seriöst inlägg. Faktiskt.

Och det ska inte riktigt handla om bajs fast ändå om bajs.

Det skrivs och pratas en hel del om sex. Folk bloggar sina sexliv. Andra pratar gärna om sex, i olika former. Samtidigt som det finns ett visst mått av tabu i det. Det är ett sådär lagom bra ämne om man vill verka crazy eller öppen eller vad det nu är.

Själv är jag helt ointresserad av att läsa om andras sexliv. Sexbloggar får mig att vända i dörren. Jag blir inte det minsta upprörd däremot. Och jag har ingen pryd anlending att inte vilja prata om mitt eget. Det är bara det att jag tycker det är trist. Att prata om alltså.

En sak som jag däremot absolut inte vill prata om är mitt bajs. Och jag blir alldeles fascinerad av människor som gör det. Innan jag skulle ens nämna att jag faktiskt bajsar. (jag bajsar ju inte) Det är det allra mest privata jag har. Och jag är inte heller intresserad av andras bajs. Jag vill inte veta om nån är dålig i magen. Jag behöver inte detaljer om avföring i magsjuketider eller icke magsjuketider heller.

När det gäller bajs är jag pryd. Som fan.

Nu undrar jag hur ni ser på det, mina läsare. Om ni tvingades välja mellan att lämna ut varenda detalj om ert sexliv eller om er avföring, vilket väljer ni?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,