den sista

det bidde ingen champix

Jag gav mig själv femtio dagar att mentalt förbereda mig på att sluta röka. Idag är det dag 27. 23 dagar kvar. Min plan var att denna vecka börja äta Champix. Jag har ett recept och tänkte hämta ut det i veckan. Men det var slut! Och restnoterat hos leverantören, vilket troligen betyder att jag ej kommer att hinna få medicinen i tid för att fullfölja planen att sluta om senast 23 dagar.

Jag har därför fattat beslutet att sluta utan hjälp av medicin. Sedan tidigare har jag bestämt att jag inte ska använda någon nikotinersättning, jag vill ju bli av med mitt beroende, inte bara cigaretterna. Och är övertygad om att risken för återfall är betydligt större om jag upprätthåller nikotinbegäret genom att tugga tuggummi eller klistra på mig plåster. Som för övrigt aldrig funkat förut. Min metod handlar helt och hållet om mental hjärntvätt. Att övertyga mig själv om att jag inte vill röka. Att jag inte går miste om ett skit. Att det är skönt att slippa röka. För det tror jag att det är. Och jag tror att det är bästa sättet att sluta, efter att ha läst boken av Allen Carr.

Igår upplevde jag för första gången följande: Jag hade slut på cigg, och det bekymrade mig inte särskilt. Jag åkte för att handla. I vanliga fall borde jag ha tänkt på cigaretter, eftersom jag varit utan i flera timmar. Men det gjorde jag inte! Inte förrän jag alldeles utanför Ica kände en pust rök från en person som stod och rökte kom jag ihåg att jag skulle köpa cigaretter också. Alla ni som röker eller har rökt förstår vad det här innebär. Jag har börjat släppa taget. Jag kan tänka på annat. Och istället för att bestämma mig för att avstå från en cigarett har det blivit mer och mer så att jag bestämmer mig för att röka en. Det, mina vänner, betyder att jag är på mycket god väg att sluta röka, och jag tvivlar inte på att jag om 23 dagar kommer att vara en ickerökare. En glad och stolt sådan.

sluta röka – hur går det?

Dag sjutton idag.
Många frågar mig hur det går. Jag har haft en dipp, eller rättare sagt – jag har haft huvudet fullt av så mycket annat att jag inte fokuserat så mycket på rökningen. Eftersom jag är en helhjärtad person, som har svårt att fokusera på flera saker samtidigt har jag för länge sedan insett att om jag ska lyckas sluta så måste jag gå in för det till hundra procent. Göra det till ett prioriterat projekt. Nu är ju livet inte riktigt så enkelt, det består av många delar och vissa av dem har tagit över den senaste veckan. Inte har det blivit särskilt mycket läsning i boken heller.

Betyder det att jag har gett upp?
Absolut inte. Jag har idag ringt och beställt tid hos läkare för att få recept på Champix, sådan slutarökamedicin. Jag har tagit en långpromenad i den vackra hösten, ett sätt för mig att samla tankarna och försöka hitta tillbaks till beslutsamheten att sluta röka. Det ger dessutom motivation att sluta för att få bättre kondis.
Jag har ungefär en månad på mig och det måste gå. Med hjälp av mental hjärntvätt, medicin och ett och annat hejarop från omgivningen ska jag lyckas. Tack till er som bryr er, frågar hur det går och delar med er av egna slutarökahistorier – det är faktiskt de som hjälper mest. Andra som berättar hur de gjorde, och hur bra det känns att ha slutat.

dag nio – nej jag har inte slutat röka

Somliga verkar tro att jag slutat röka. Men nej. Det har jag inte.
Jag ägnar mig åt femtio dagars mental förberedelse, så att jag om femtio dagar ska kunna sluta och veta varför och hur, förhoppningsvis en gång för alla.

För mig är det nödvändigt med denna mentala hjärntvätt av mig själv. Jag röker på som vanligt, men har fyllt i ett protokoll över när jag röker och hur jag känner när jag gör det, och det har visat sig att jag bara genom att tänka flitigt på att inte röka och försöka intala mig själv att jag inte röker har minskat konsumtionen nästan med hälften. Alltid något, även om rökavvänjaren som jag pratat med inte rekommenderade att trappa ner. Hans argument för det var att ifall man trappar ner för mycket, så att man kanske bara röker två-tre cigg om dagen, så blir dessa så viktiga att det blir ännu svårare att sluta än om man röker två paket om dagen. Jag förstår precis hur han menar, men tror att den minskning jag genomgått hittills utan att ha bestämt mig för att göra det, är precis lagom.

dag tre av femtio – stress och ångest

Igår var en bra dag i slutaröka-hänseende. Det var första dagen som jag förde protokoll, och jag vet inte om det berodde på protokollet eller något annat, men jag rökte betydligt mindre än vanligt, och kunde konstatera att de flesta cigaretterna var onödiga utifrån nivån på mitt sug, som jag antecknar för varje cigg. Insåg också att jag är mer röksugen på kvällarna än på dagen. Kanske rastlöshet, kanske annan anledning. Jag kände också efter när jag rökte. Typ, hur smakar det, hur känns det? Och det kändes dåligt. Visste jag ju redan, men det kändes sämre än vanligt. Ett tag på eftermiddagen kändes det faktiskt som om jag aldrig mer kommer att vilja eller behöva röka. Det var en skön känsla, och inte förknippad med någon separationsångest alls. Har haft sådana känslor förr men de försvinner ofta inom någon timme, så även igår. Men det är bra att anteckna och memorera den känslan, och vara medveten om att den kommer att bli starkare och ta över ju längre sedan det är jag rökte den sista ciggen.

Idag fortsätter jag att föra protokoll. Med helt annat resultat, för idag är en sådan dag när jag är stressad, när jag har lite ångest inför vissa saker i livet som jag i stunden ej kan göra mycket åt, och det är sådana gånger jag röker som värst i vanliga fall. Så även idag. Vad som är bra med protokollet är att jag fyller i känslan, och det blir väldigt tydligt att hur stressad jag än är, hur mycket jag än inbillar mig att en cigg ska lugna ner och få mig att må lite bättre, så gör den inte det. Det känns inte ett dugg bättre efter att ha rökt en cigg. Det ska jag memorera, viktig insikt tycker jag.

En annan sak jag hade tänkt göra idag var att ringa och beställa tid hos läkare för att få recept på Champix, en medicin som rökavvänjaren rekommenderade som komplement för att ta sig igenom det värsta. Men den här stressen och ångesten gör att jag inte riktigt klarar av det samtalet, så det får bli en annan dag. Som tur är har jag inte så bråttom, det är 47 dagar kvar och tanken är att jag ska börja med medicinen i slutet, när jag verkligen ska sluta och inte bara förbereda mig för det.

Läs mer:
Sluta röka
Dag ett
Dag två

dag två av femtio – allen carr

Idag har jag börjat föra protokoll över alla mina cigaretter. Vad jag redan nu inser är att jag inte är särskilt sugen. Alltså jag har rökt tre cigg hittills idag, och bara av vana. Alltså, vanan att ta en när jag vaknar, en när jag druckit kaffe, och en efter en timme liksom. Utan att känna något starkt eller påtagligt sug. Intressant.
Protokollet har fyra kolumner. En för vilken cigg i ordningen det är, en för klockslaget, en där jag skriver nivån på röksuget på en skala 0-3 och en där jag skriver situationen eller känslan. Nyss rökte jag och hade inget bättre att skriva i den sista kolumnen än att ”det var dags”. Säger ju en del om hur pass onödig den ciggen var.

Många har tipsat mig om den här boken:

Boken på bilden är mitt andra exemplar av den. Läst två gånger. Hade en innan dess som jag lånade ut, den hann jag också läsa två gånger. Det intressanta är att jag läst dem lite halvhjärtat kanske, eller helt enkelt inte varit motiverad. Men varje gång jag läst den har jag tänkt att ”den dagen jag slutar röka ska jag använda den här boken”. Nu har jag en annan plan, som är en kombination av flera olika metoder, men jag har bestämt mig för att läsa boken parallellt med övriga övningar. Ett kapitel om dagen, eller två. Inte för många, då går det för snabbt och hjärnan hinner inte riktigt med. Tanken med boken är ju att man hjärntvättar sig själv att helt enkelt inte vilja röka, och jag tror att det krävs mer än en dags sträckläsning för att bli riktigt hjärntvättad.

Läs mer:
Sluta röka
Dag ett

dag ett av femtio

Igår bad jag om hjälp att sluta röka.
Jag fick en hel del respons, både här i bloggen, på Twitter och på Facebook. En del som önskade lycka till, andra som kom med goda råd, mer eller mindre seriösa, och flera före detta rökare som berättade om hur de lyckades sluta. Sammantaget ganska bra pepp. Och idag så fick jag finaste telefonsamtalet från en snubbe som jobbar med rökavvänjning. Hans svärfar (!) hade läst min blogg och bad honom hjälpa. Så det gjorde han. Vi pratade i över en timme tror jag, om mig och mina erfarenheter av att sluta, vad för person jag är, vad jag tror funkar och inte och så fick jag en hel bunt med goda råd och praktiska tips av honom.
Och jag har bestämt mig. På min 40-årsdag ska jag vara rökfri. Det finns inget annat. Därför har jag nu femtio dagar på mig med början idag, och jag kommer att blogga om hur jag går tillväga. Inte varje dag kanske, men med jämna mellanrum. Mycket för att jag ska känna pressen från omgivningen, men också för att ni ska kunna ge mig pepp och glada tillrop och sådant, för det kommer jag att behöva.
Vad jag gjort idag är helt enkelt att bestämma mig, och tillsammans med coachen som ringde börja skissa på en strategi. I morgon ska jag börja föra cigarettprotokoll. Ja ni hör ju. Jag gillar protokoll, jag gillar att se saker på papper, uppställda, förbockade och förändrade. Därför ska jag under bara några dagar anteckna varenda cigg jag röker, hur ofta det är, vilka tidpunkter och hur pass sugen jag är varje gång. Samt i vilken situation jag röker. En kartläggning helt enkelt, för att utifrån den sedan ta kontrollen.
Önska mig lycka till hörrni, jag behöver det.

sluta röka

För 25 år sedan började jag röka. Jag var 14 år och skyller på ung och dum. Vad jag inte visste då var att det skulle vara så in i helvete svårt att sluta.

Jag har läst att det finns olika typer av människor, att vissa fastnar lättare i beroenden, att vissa har svårare att sluta. Själv hör jag till dem. Jag måste höra till dem. Jag har bestämt mig för att sluta röka så många gånger, men alltid gett upp efter en halv dag eller så, för att jag helt enkelt inte kan motstå begäret efter en cigarett.
Jag är en sådan som börjar och slutar dagen med cigaretter, som röker hur förkyld eller svullen i halsen jag än är. Som röker extra mycket om jag mår dåligt eller är stressad. Hela mitt liv innehåller rutiner som hänger ihop med att röka.

Det är flera år sedan jag slutade försvara rökningen. Det är många år sedan jag tyckte om att röka. Jag har inte ett enda vettigt argument för att fortsätta röka, förutom det simpla – jag kan inte sluta.

Men jag måste sluta. Jag vill ju sluta. Jag vill ha tillbaka mitt luktsinne, jag vill lukta gott, jag vill kunna djupandas och ha kondition och jag vill inte dö i lungcancer. Vad gäller det senare kanske det redan är för sent, men jag vill ändå tro att det aldrig är för sent att sluta röka. Så varför kan jag inte? Hur gör man? Hjälp. Jag menar allvar, jag vill ha pepp, tips, motivation.

För att slippa onödiga råd kan jag berätta att saker som normalt motiverar andra att sluta inte funkar på mig. Graviditet och barnafödande fungerade icke, även om det kan anses vara oerhört starka skäl att sluta. Beroendet var helt enkelt starkare, även om jag lyckades dra ner på konsumtionen när jag var gravid. Att barnen bönar och ber fungerar inte heller, även om det absolut ger mig ångest och dåligt samvete för att jag inte kan sluta. Jag har testat dyra mediciner som ska ta bort röksuget, jag har testat nikotinersättningar. Jag har försökt börja snusa istället, men det har bara resulterat i att jag ändå tänder en cigg fast jag har en snus inne. Jag har försökt motivera mig med alla pengar som sparas och liknande. Jag har läst den där boken om hur lätt det är att sluta röka och tror verkligen på den. Men det har inte fungerat.

Ibland tror jag att det enda som skulle hjälpa var om jag låstes in i ett rum utan tillgång till cigaretter, i några veckor. Men det är liksom ogörligt. Så. Jag tror fan att det skulle vara enklare att sluta med heroin. Innerst inne vill jag verkligen sluta och är motiverad, men jag fixar inte att stå emot frestelsen. Hur fan ska jag lyckas med detta? Hjälp mig.