dag 19 – min favoritplatta

Jag har massor av favoritplattor. Det beror på vilken dag du frågar. Den platta jag spontant skulle välja finns tyvärr inte på Spotify, och det är väldigt knapert med låtar från den även på Youtube. Därför får jag försöka tänka ut något annat. Och då blir det The Night med Morphine, från den här plattan med samma namn som låten.
Som vissa dagar inte alls skulle kvala in som favorit, men som trots det håller i längden och skiljer sig från mängden.

dag 18 – låt jag vill höra i radio

Idag ska jag tydligen ge er en låt som jag önskar att jag fick höra i radio. Eftersom jag inte lyssnar så mycket på radio har jag ingen riktig aning om vad jag ska säga.

Jag gör det väldigt enkelt för mig och fuskar stort. Istället för radioönskelåt får ni Dagens Spotifylista, där jag idag publicerar en lista med 20 låtar som präglat min musiksmak.

Bonus: En gång fick jag vara Gäst hos Lönnå i P4. Här är låtarna jag önskade då.

dag 17 – en låt jag ofta hör på radio

I mitten av 80-talet, när jag ännu var ett barn. Då lyssnade jag på radio ibland. Framförallt Tracks och så närradioprogrammet Radio M. Moderata ungdomsförbundets radio. Detta eftersom det var min enda chans att försöka hålla mig någotsånär uppdaterad på ny musik. Min pappa gillade inte idoldyrkan, och han gillade inte heller musik som var syndig. Den mesta musiken var syndig. Allt kunde associeras till knark, sex eller – det värsta av allt – djävulen. Därför lyssnade jag mycket i smyg. Och som man gjorde på den tiden spelade jag in låtar från radion. Därför är vissa låtar än idag förknippade med Kaj Kindvall, eftersom han pratade sönder dem i början och slutet och detta kom med på kassetten.
Jag har fortfarande kvar nån gammal kassett märkt ”Radio M”, som jag lyssnade på på låg volym sent på kvällarna när jag borde sova. Av någon anledning minns jag från den tiden särskilt den här låten som troligen kom med på någon inspelning. Jag tyckte om den. Den var liksom sorglig och vacker, tyckte jag då. När jag var 14.

Sedan skildes mina föräldrar. Då var jag 15. Vi flyttade in till stan på våren och den sommaren hade radioprogrammet Metropol tema och spelade de hundra bästa låtarna från 70-talet. Jag lyssnade och bandade, och började så smått ta igen allt jag missat under pappas dogmatiska försök att få mig att lyssna på rumsren musik.

Efter det slutade jag lyssna på radio, jag började köpa skivor istället. Tidigare hade pappa noga sett till att alla icke rumsrena skivor hamnade i vedpannan, nu hade han inte den makten längre. Så jag valde själv min musik. Jag lyssnar fortfarande inte på radio, utom möjligen P1 någon gång. Därför har jag generellt ganska dålig koll på sommarplågor och slagdängor som andra pratar om. Jag söker min musik själv.

I början av 2000-talet upptäckte jag den fantastiska sajten Feber. Inte den som finns idag och handlar om teknik. Utan Feber, den där Andres Lokko, Jan Gradvall, Mats Olsson och Lennart Persson recenserade musik, och gjorde spellistor. Listor som jag lyssnade på i repeat, vecka efter vecka. Det var genom Andres Lokko jag upptäckte den musik jag senare köpte. Minns särskilt första gången jag hörde Röyksopp, på en av hans listor. Minns också hur stort det kändes när jag mejlade till Andres och frågade var man kunde få tag i all bra musik som inte fanns att finna i skivbutiken, och han svarade vänligt på mitt mejl. Han tipsade mig om utmärkta Opalmusic där jag kom att bli storkund de närmaste åren. Jag sörjde djupt när Feber lades ned, och fortfarande kommer jag på mig själv med att sakna.

Det blev mycket text idag, för att förklara att jag inte kan leverera någon låt denna dag 17 i utmaningen. Eftersom jag så sällan lyssnar på radio finns alltså ingen låt jag ofta hör där.

dag 14 – en låt som ingen tror att jag skulle älska

Den här är svår, eftersom jag inte har någon direkt uppfattning om vad andra tror om min musiksmak.
Jag är i och för sig öppen med att jag gillar Kraftwerk och Depeche Mode. Men den som har koll på mina listor vet att jag även gillar indiepop, singer/songwriter och en hel del annat.

Men jag kikade igenom en del gamla favoriter och gjorde en lista med låtar som jag tänker mig att somliga kanske blir förvånad över att jag gillar. Med reservation för att jag kanske är som en öppen bok och ingen blir ett dugg överraskad.

Det kan hända att jag fyller på listan om jag ramlar över något mer som jag tror att nån kan bli förvånad över att jag gillar.

dag 13 – guilty pleasure

Jag gillar den här låten. Jag borde inte. Kanske för att den inte alls passar in i mönstret för annan musik jag lyssnar på. Men mest för att jag inte tycker att det är en bra låt. Den är för smörig, lite som att äta alldeles för mycket chips.

Varför jag ändå gillar den?

Därför:

Bonus: Här finns en lista med diverse twittrares skämslåtar.

dag 12 – ett band jag hatar

Idag är det dags att hata igen då. Jag ogillar starkt detta att man ska hata. Jag hatar inte. Jag kan inte komma på ett enda band jag hatar. Jag kan komma på hundratals band däremot vars musik inte säger mig något, och åter andra som skaver. Lika lite som jag hatar Oscar Linnros hatar jag exempelvis Toto eller Arch Enemy, även om jag helst inte vill ha dem i mina öron.

Jag gillar inte dansband, men jag hatar dem inte. Jag tycker att i princip all hårdrock och metal eller annan musik med gitarrer som gnisslar och människor som growlar eller sjunger med gapiga röster är obehgalig att lyssna på. Men nej, jag kan inte frammana hat, även om jag faktiskt försöker för att inte svika den här utmaningen.

Med anledning av detta hoppar jag denna. Vill inte ha fler dåliga låtar på min lista heller. Det räcker gott med den där nummer två…
I morgon blir det guilty pleasure. Kan bli kul. Eller också inte.