Jag tänkte höra med er som läser min blogg om ni använder någon av följande tjänster, och i så fall lite i vilken omfattning.
Svara i kommentarsfältet, så är ni jättegulliga.

1. Facebook
2. Twitter
3. Jaiku
4. Bilddagboken
5. Lunarstorm
6. Voolife
7. Pownce
8. Linkedin
9. Seesmic
10. Google Reader
11. Bloglines
12. Netvibes
13. Bloggkoll
14. Del.icio.us
15. Flickr
16. Friendfeed
17. Spotify
18. Twine
19. Magnolia
20. Skriv valfri tjänst som inte finns med i listan som du använder!

Jag förstår inte varför människor väljer att göra saker som de vet sårar en älskad, när de har valet att låta bli.

Särskilt inte när det händer om och om igen.

Har ägnat en del av dagen åt att slösurfa. Beta av min Google Reader och läsa ikapp en del bloggar.
Lilla Blå har skrivit otroligt fint om Thåströms fingrar.
Jag fick gåshud av att se den videon hon lagt ut där också - se den!

Hos Sandra var det igenkänningsfaktor hög. Och väldigt skön sax i den videon. Se den också vettja.

Eller så tittar du på den här:

Och när vi ändå är inne på mr Waits - han ska ut på turné och har hållit presskonferens (se den till slut, annars missar du poängen…):

Ser också att inte bara jag utan också Ulrika har upptäckt Niklas Strömstedts blogg. Jag har skummat den lite och är positivt inställd, men inte helt frälst än. Måste ge det lite tid tror jag. Idag är han i varje fall arg.

Läs även andra bloggares åsikter om tom waits, presskonferens, lisa ekdal, thåström, bloggtips

Stackars stackars människor. Som “hängs ut på nätet”...
Eller? Kan det kanske vara så att de själv lagt ut bilderna? Möjligen?
Hela historien påminner lite om den när någon snodde en bild på bloggaren Englas bebis.

Det är inte okej att sno bilder från privatpersoner, vare sig man hittar dem på en parkbänk eller på nätet.
Men om jag lämnar mitt fotoalbum eller min påse med mina framkallade papperskopior på en parkbänk får jag kanske räkna med att någon hittar och på något sätt använder bilderna, inte minst ifall de visar något naket.
Samma gäller på nätet. Lägger jag ut bilder till allmänt beskådande på nätet så får jag nog faktiskt räkna med att de kan missbrukas.

Drottningen har skrivit mycket bra om detta, jag har egentligen inget mer att lägga till det hon sagt.

Läs även andra bloggares åsikter om englas showroom, drottningsylt, bildstöld, gravida, hängas ut på nätet, missbruk, naket

Jo så är det. På samma gamla tidning. Men ändå helt nytt för mig. Efter semestern kommer jag att jobba på vår opinionsavdelning, med ansvar för debatt, ordet fritt och en del bloggtjosan.

I am very happy. Kunde inte fått en bättre tilldelning i vår omorganisation.

Läs även andra bloggares åsikter om opinion, debatt, nytt jobb

Idag fyller världens bästa bump fjorton år. Herregud. Jag minns hur jag var när jag var fjorton. Saker jag gjorde. Vilken tur att Björk är både smartare och klokare än jag var då.

Jag älskar mina barn. En del dagar extra mycket. Och få saker gör mitt mammahjärta så varmt som när mina barn visar varann kärlek.

Som så här.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, syskonkärlek, bump

Ok. Nu är det över För er som inte vet eller varit med om en rättsprocess tänkte jag bara beskriva det så torrt som det bara går.

I det här fallet togs den åtalade, dvs min exman, på “bar gärning” utanför mitt hus efter att han gått bärsärk hemma hos mig. Han fick sitta i arresten över natten och förhördes under morgonen. Själv förhördes jag som hastigast i samband med att de tog in honom.

Dagen efter släpptes han och ringde mig för att komma och hämta saker. Jag ställde ut de saker han bad om för jag hade då ingen som helst lust att träffa honom.

De följande veckorna bestod av samtal med socialtjänsten, polisen och läkaren som fotograferade mina skador och skrev ett rättsintyg. Blev också uppringd av någon från brottsofferjouren. Samtal samtal och om och om igen fick jag berätta vad som hänt.

Jag var sjukskriven och mannen jobbade såvitt jag vet på som vanligt. Någon gång hölls mer detaljerade förhör med mig och med honom, och i april väcktes åtal. (det hela hände alltså i januari i fjol)

Att det väcks åtal betyder i praktiken att åklagaren anser sig ha tillräcklig bevisning för att den misstänkte ska kunna fällas i domstol, och sedan är det Tingsrättens uppgift att kalla till huvudförhandling, dvs rättegång. Det drog ut på tiden men i september var det rättegång.

Det går till så att åklagaren redogör för brottsmisstankarna. Sedan förhörs målsägaren, i det här fallet jag. Först av åklagaren och sedan av försvarsadvokaten. Efter det spelades ett videoförhör med vår son upp, och sedan fick exet lämna sin berättelse. Sedan diskuteras skadestånd och därefter är det slutpläderingar. I Tingsrätten tog detta om jag inte minns helt fel ungefär fyra timmar. Domen meddelades tre veckor senare. Han dömdes till fängelse i tre månader för misshandel, skadegörelse och hemfridsbrott. Efter att domen meddelats har han några veckor på sig att överklaga, och det gjorde han i sista minuten. Därmed gäller inte domen, utan allt måste dras igen, från början, i hovrätten.

Det var det vi gjorde idag. Åtta månader efter tingsrätten. Det går inte fort inte. Det var i det närmaste identiskt med Tingsrättsförhandlingarna. Försvaret uppgav att de ville att hela åtalet skulle ogillas, åklagaren sa att de ville ha tingsrättens dom fastställd. Jag berättade, videoförhöret med sonen spelades upp och sedan fick exet berätta och förhördes av sin egen advokat och av åklagaren. Resonemang om skadestånd och sedan slutpläderingar.

Domen meddelas den 27 maj om inget oförutsett inträffar. Tingsrättens dom sköts upp vid ett tillfälle. Sedan ska det förhoppningsvis vara över. Och ändå inte. Det som hänt har hänt och hans uppträdande i rätten gör mig inte precis mer benägen att försöka prata med honom och på något sätt förlåta. Å andra sidan anser han sig uppenbarligen inte ha gjort något som kräver förlåtelse. Men jag hoppas innerligt att han kommer att lämna mig ifred nu.

Vid något tillfälle i rätten vände han sig dessutom direkt till mig. Såg mig i ögonen och tilltalade mig direkt och det var otroligt obehagligt. Som tur var sa domaren åt honom att tala till rätten istället för till mig. Men först efter ett par minuter.

Intressant att notera: Han får höra på hela min berättelse och har sedan möjlighet att komma med invändningar mot mitt vittensmål, medan jag inte ges någon möjlighet att bemöta det han säger. Å andra sidan hade jag inget att tillägga eller dra ifrån min egen berättelse, men det känns kymigt när någon sitter och påstår saker helt tagna ur luften och man inte kan göra annat än svälja.

Noteras kan också att när man anländer till rätten stöter man ihop med varandra. I entrén måste han, jag och våra respektive vänner möta varandra, och i pauserna (när vi båda gick ut och rökte) tvingas vi stå några meter ifrån varandra och viska med våra advokater. Konstigt kan jag tycka.

Så. Det var min dag. Hur har din dag varit?

Och så jo. Glömde nästan. Men tack! Tack för stöd, här och på jaiku, i mail, via sms och telefonsamtal. Utan er skulle jag fan inte ha orkat.

Läs även andra bloggares åsikter om rättegång, rättsprocess, tingsrätten, hovrätten,

Om man ska blogga med integritet är det faktiskt jävligt svårt att göra det. Tjäna pengar alltså. Ändå finns en massa mätare som värderar bloggar.

Denna blogg är värd 914 335 kr
(Här skulle det komma upp en liten banner men det funkar visst inte)

Den senaste är en skapelse av Jonas som finns på bloggvärde. Bloggvärdet mäts efter bland annat inlänkar. Enligt den är min blogg värd över 900.000. Blondinbella ska vara värd närmare 300.000. Någonting stämmer inte. Hur som helst en kul tjänst, med olika design på banners att lägga upp i sin blogg för att visa värdet.

Och precis som Bison gillar jag ansvarsfriskrivningen: “Det värde som beräknas behöver inte ha något med verkligheten att göra. Då denna beräkning görs med tränade apor är det svårt att uppskatta ett exakt värde.”

Det här tyckte jag också var lite kul,topplistan igår kväll:

Uppdaterat: Anders Mildner har också testat och fick jättespännande resultat. :)

Läs även andra bloggares åsikter om tjäna pengar på att blogga, bloggvärde, vad är din blogg värd?

Jag bloggar.

När man bloggar vill folk att man ska göra reklam. Till exempel för antirynkkrämer. (dom funkade inte)

Nu har jag fått mail från Mustaschkampen. Dom vill att jag ska skriva och länka till deras sida. Mailet jag fick såg ut så här:

“Hej Mymlan!

Maila mig direkt om du är intresserad!”

Jag svarade “Tack, men nej tack” och en länk till inlägget jag skrev sist det var mustaschkampanj.

Jag påpekade dessutom att länken till mustaschkampen inte fungerade. Det fattades en bokstav.

Och så det allra viktigaste: jag engagerar mig i det jag vill för att jag vill och bryr mig. Inte för att någon ber mig. Jag är världsbäst på att ignorera inbjudningar till diverse “causes” på Facebook. Hur meningsfullt är det att gå med om man sen ändå struntar i det? Och varför skulle jag vilja lägga upp en ful banner här i min blogg? Någon? Alltså, tackar man ja till det ena bör man ju tacka ja till det andra, men jag vill inte att det här bloggen ska förvandlas till nån ful sida med en massa stödbanners för olika välgörande ändamål.

Jag tycker det verkar skittråkigt med prostatacancer. Men jag gick inte ens med i rosa bandet på facebook.

Jag skrev också till Mxxxx att jag förmodligen kommer att skriva något ändå. Men att jag ville göra det oberoende. Nu har jag gjort det. Håll till godo.

(men varför är det ingen som vill att jag ska göra reklam för en Nokia N95?)

Läs även andra bloggares åsikter om mustaschkampen, rosa bandet, cancer, reklam, bloggar

På måndag är det repris.
Repris på helvetet.
Jag försöker att inte tänka på det men det är svårt att låta bli.

Ikväll skulle jag ha velat ha någon här. Någon nära. Någon speciell. Någon som kunde fått mig att tänka på annat, eller bara sagt de där bra sakerna som bara han kan. Men han är inte här och jag känner mig mer ensam än vanligt.

Jag har varit på många rättegångar. Eller många och och många. Några stycken. Men innan jag själv satt där på målsägarsidan, innan jag själv varit med om att försöka berätta ett händelseförlopp så detaljerat och ärligt som möjligt, innan jag själv var tvungen att sitta mitt emot honom och svara på insinuanta frågor från hans advokat, innan jag själv suttit där och sett videoförhöret med sonen spelas upp för rätten, innan jag själv suttit där och sett flinen från hans supportrar på åhörarbänken, innan dess kunde jag faktiskt inte på något sätt föreställa mig hur jävligt det kunde vara.

Förra gången var som att springa en mara. Efteråt var jag helt slut, inte bara pyskiskt utan också fysiskt. Jag hade träningsvärk i hela kroppen och jag kunde nästan inte prata.

Och sedan väntan. Väntan på domen För det går inte på något vis att riktigt lämna det hela bakom sig innan domen meddelats. Innan man vet resultatet. Inte för att jag egentligen bryr mig så mycket om ifall Hovrätten fastställer Tingsrättens dom eller lindrar den på något sätt, mer bara att man vill veta.

Jag vill verkligen bara att det ska vara över. Och sedan vill jag aldrig mer i hela mitt liv behöva se honom eller höra hans röst.

Ibland tror jag på tankens kraft. Så om någon läser det här och har tid och kommer ihåg det - sänd några extra tankar till mig på måndag mellan klockan nio och tolv. Det kommer jag att behöva.

(och för er som inte fattar nånting alls nu: bakgrunden till rättegångsskiten finns att läsa här)

Läs även andra bloggares åsikter om rättegång, dom, maratonlopp

Just nu pågår en diskussion på Jaiku om sex och barn.

Och jag känner att jag måste basunera ut detta till alla er som har småbarn och glömmer bort/struntar i/inte orkar ha sex: Passa på när barnen är små!

Jag har uppriktigt sagt aldrig förstått problemet när folk pratar om att det är så dåligt med sex under småbarnstiden. Utan att gå in på några detaljer så hade jag en jävla massa sex när mina barn var små, herregud dom somnade ju klockan åtta på kvällarna!

Annat är det nu när dom är tonåringar. Dom är vakna jämt. Nån av dom i varje fall. Själv är jag trött och vill sova långt innan ungarna lägger sig. Och - om det låter konstigt från sovrummet så förstår dom vad det är som låter, till skillnad från när dom var tre och råkade vakna.

Man kan ju tänka sig att göra det på dagtid, men då är det alltid nån som är hemma eller plötsligt kommer in genom dörren för att hämta nåt. Man kan liksom inte lita på tonåringars tider.

Nu är det visserligen så att jag just nu inte har någon som jag delar säng med. Men ändå. Jag har haft och jag vet. Ni som har små barn som lägger sig tidigt - passa på nu - om ni väntar kan det bli för sent.

Läs även andra bloggares åsikter om sex, småbarn, tonåringar

Ikväll känner jag mig lite sorglig. Jag sitter på min balkong och å ena sidan njuter av värmen, å andra sidan funderar jag över vad felet är när jag har huvudet fullt av saker som upphovsrätt och sånt när det är fredagkväll och nästan sommar.

Den här veckan har varit konstig. Jag har jobbat, jag har skrivit om småbåtar och jag har varit på årsmöte i fackklubben. Jag har varit med i tidningen Medievärlden och gjort mig impopulär på jobbet. Jag är ju ganska dålig på att hålla käft.

Jag har fått jobberbjudanden och tackat ja, jag har begärt F-skattsedel och jag har haft möte med min advokat om rättegången som är på måndag.

Ett konstigt liv. Så fullt av kontraster.

Och jag funderar över vad jag är. Egentligen. Är jag egentligen modig eller är jag bara dum? Har jag nåt att komma med eller borde jag hålla käften oftare?

Å andra sidan hade jag ett möte igår med några tanter från ett studieförbund som fick mig att förstå att jag har nåt. Jag lyckades frälsa dem på mindre än timme. Alltid nåt.

Men vafan. Jag har tvättstugan också. Fredagkväll i tvättstugan, det börjar kännas som en regel. Och det är ingen bra regel.

Sorglig eller bara mänsklig. Det är frågan. Har alla andra det så väldigt mycket roligare än jag? Egentligen?

Det var ju det jag sa. Och trodde. Det är lika underbart att få bekräftat att man är rätt ute som det känns jävligt att fatta att man har fel. :)

Jag tror inte på lärarutbildningen. Jag tror inte så mycket på skolan. Det är inte samma sak som att döma ut enskilda personer eller lärare. Det är ett systemfel, som finns i ett mycket vidare sammanhang än skolan, det handlar om hela samhället.

Tidigare synpunkter om detta har jag skrivit bland annat här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, lärarutbildning

Behöver du tanka upp med lite kärlek?
Jag har sagt det förr men säger det igen.
Den här bloggen är Kärlek.

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, abbes pappa, tanka

Josh har gjort den. Magistern också. Drottningen har självklart gjort den. Och Garbo.

Nu är det min tur:

1. Vilken bok läste du senast?

Inte bara tennis av Peter Barlach. Som jag ju redan berättat.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

Faktiskt ingen aning. Känns lite tomt i min “olästhög”, där ligger bara nåt av Linda Skugge som jag inte är så sugen på att läsa.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Manliga. (fast efter att ha tänkt en del är jag inte helt säker på det. kan nog vara ganska jämnt lopp.)

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?

Snarare tvärtom om det är en bra bok. Då vill jag inte att den ska ta slut. Men om det är nån tråkig fackbok som jag känner att jag måste läsa så jo.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Utgår från författare jag redan vet att jag gillar, tips från vänner och ibland recensioner.

6. När blir en bok för lång?

Om en bok känns för lång är den inte tillräckligt välskriven.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Nej. Jag läser inte lika fort på engelska, och jag är ju en som som ofta skummar över sidorna annars. Men somliga böcker är bättre på originalspråk och värt det.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Så har jag nog aldrig känt, men jag försöker få alla jag gillar att läsa Jan Kjaerstads trilogi om Jonas Wergeland.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Jag kan inte läsa klart en bok som är tråkig.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Tja. Jag har nog mycket vanliga romaner i genren läses mest av kvinnor. På slutet har det blivit en hel del deckare också.

Det var det hela. Känn er fria att kopiera och sprida vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om bokenkät, böcker, deckare, romaner, litteratur

Jag skulle sätta mig och skriva ihop en inbjudan till en kurs jag ska hålla. Men dottern lånade min dator och under tiden började jag bläddra lite förstrött i boken Inte bara tennis (lyckades inte hitta nån direktlänk till bokpresentationen) av Peter Barlach.

Och jag läste. Och bläddrade. Och läste och bläddrade och grät. Ända till slut. Rekommenderas verkligen. Till alla barn, till alla barn som förlorat en förälder eller känner nån som förlorat nån eller inte alls har det. Och till alla vuxna som inte alltid kan sätta sig in i hur barn tänker och till alla som behöver tröst.

Tack Peter!

Läs även andra bloggares åsikter om peter barlach, inte bara tennis, bok, döden

Skulle kunna se ut så här.

Arabiska är ju hur snyggt som helst. (men dom har visst inga ord för bäver eller bloggare)

Fast jag har ju alltid tyckt att tyska är ett vackert språk.

Google translate - en tjänst som verkar funka rätt bra. (klappa never a beaver)

Läs även andra bloggares åsikter om google translate, översättning,

Så det är därför han har MVG i allt.

Jag som trodde det berodde på generna. :)

Läs även andra bloggares åsikter om betyg, intelligens, amning

Men. Alltså. Jag är inte nöjd med den här omslagsbilden.
(förlåt linus, men du kan ju inte rå för att jag har dubbelhaka även fast jag stirrar rakt upp i taket)

Läs även andra bloggares åsikter om medievärlden, omslagsflicka, bild, mymlan hymlar inte