Det kanske är på tiden.
Att jag introducerar mig själv för er.
Jag är mymlan.
Summan av alla människor, händelser, erfarenheter och ödets nycker som kommit i min väg.
Dotter till en man som söp ihjäl sig för ett par år sedan och en kvinna som i hela livet gjort allt för att kompensera hans brister.
Mamma till tre barn som börjar bli väldigt stora.
Reporter på en tidning som läses av nästan alla i staden där jag bor, mellan bergen, vid havet, mitt i Sverige.
Jag är före detta pingstvän, före detta fru, före detta radioröst, före detta tevereporter, före detta hemtjänstvårdbiträde, före detta arbetslös. Jag har jobbat på tryckeri, i bibliotek, på rockklubb, och ett par dagar på café. Då var jag nära att bryta ihop. När jag jobbade på café.
Jag är synthare, indiepoppare, outbildad, rökare, singel och vän. Jag tycker om mat, katter, musik, böcker och människor om jag får betrakta dem på avstånd och några få människor på nära håll.
Jag är en tävlingsmänniska och karriärist som satt min karriär åt sidan för barnens skull. Jag är ganska naiv, ärlig, smart, korkad, snäll, egocentrerad, modig, kärleksfull, skör, stark och faktiskt ganska bra.
Jag är realist, liberal, fokuserad, förvirrad, troende och full av tvivel.
Jag har en god självkänsla men lite sämre självförtroende.
Jag behöver sätta ord på tankar. Och jag tycker om att bolla med andra människor. Jag vill förstå vad som händer och varför. Jag behöver er hjälp. Tack för att ni läser min blogg. Kommentera gärna. Det är er feedback som motiverar mig att fortsätta.
Om någon vill säga något som inte lämpar sig för andra bloggläsare, skriv då till mymlan72 snabela gmail dot com
2007 12 05 at 19:43
“mellan bergen, vid havet, mitt i Sverige” Låter som du bor i mina gamla hemtrakter, Sundsvall :-)
2007 12 05 at 19:45
Du är nåt på spåren där tror jag… :)
2008 01 12 at 13:12
Först nu har jag ordentligt hittat dina texter…Läst massor i går och idag….
Waow…så naket och så uppriktigt…
Mycket inspirerande för mig som flyttat från ett annat “dagboksskrivande”, där jag vågade vara precis så där uppriktig…till detta “nya” och inte kommit igång som jag velat…
Jag undrar nu om följande:
“Jag har en god självkänsla men lite sämre självförtroende”
Hur funkar det i praktiken? :)
Ilar tillbaka till min blogg och lägger dig som länk så jag snabbt kan läsa vidare då och då…
Deercat
2008 01 12 at 14:24
Deercat - hmm. Tack. Men det här är ändå inte dagboksskrivande. Ni skulle bara veta allt jag inte skriver…
Men visst, naket är det nog. Kanske för att jag är en sådan person, också irl.
Bra självkänsla - en övertygelse om att jag är en bra person som är värd att ha det bra och behandlas väl.
SÄmrre självförtroende - tycker inte alltid att jag duger i jämförelse med andra människor.
Men jag får det att gå ihop ganska bra… Vore värre om jag saknade båda.
2008 01 18 at 16:26
Mymlan! Nej jag vet att det inte är dagboksskrivande på en blogg. Och som du säger…ALLT skrivs inte här. Det skulle bara inte gå i min värld.
Det finns ju saker som inte kan sägas utan att man skulle kunna göra andra illa…eller som måste få distans INNAN man kan skriva om det…
Tack för ditt svar om självförtroende/självkänsla. Jag var nyfiken eftersom jag haft ett gott självförtroende i fråga om vad jag kan prestera…Men usel självkänsla under många år.
NU på senare år har självkänslan börjat ramla på plats och jag tror mig om att vara värd att behandlas väl och att duga. Men det tog tid…. ;)
2008 03 01 at 10:23
Hej där. Jag är mycket glad att hittat både denna och “Same same but different”. Är imponerad av din blogg(ar) och ditt sätt att skriva. Jaiku, är det nåt att hoppa på? Soft ändå.
2008 03 01 at 12:36
Hello Basse! Jaiku är nödvändigt!
Kul du gillar bloggarna!
2008 03 08 at 16:15
Även här har vi samma tänk, har funderat kring att skriva blogg men inte blivit färdig. Men börjat så smått på en dejtingsite, men där handlar det ju mer om lite annat än de “stora frågorna”. Är den som gärna skriver just för att jag i själva skrivandet och reflekterandet över alla möjliga “frågor” så faller tankarna på plats. Det plötsligt virriga blir en aning mindre diffust, och i slutänden kanske jag tom ser klart och kan formulera mig bättre även irl.
2008 04 25 at 21:08
*funderar* Kände en “mymlan” en gång norröver… funderar om det var kanske du…
Hmmm…. trebarnsmor och journalist hon var…. men var det du, månne?