För mig betyder den här dagen inte så mycket. Mest för att den är omgärdad av så mycket romantik och tvåsamhet, och sånt finns inte i mitt liv.
Men kärlek är väldigt mycket mer än romantik.
Egentligen kanske romantik inte har ett dugg med kärlek att göra…
Som Jan Malmsjö säger i Fanny och Alexander – kärleken är kärv. Kärlek är att finnas i nöden, kärlek är att inte ge upp när det blåser hårt, att ta hand om och älska också när det känns svårt. Och kärlek är så mycket mer och större än två personer som väljer att leva ihop och ligga med varann ibland.
Även om jag så väldigt gärna vill tro på den. Tvåsamheten. Kärlek vid första ögonkastet. Någon att dela allt med, två personer som blir ett, en enhet. Någon som väljer just mig, om och om igen. Som är stolt över att vara tillsammans med mig. Och det behöver inte vara enkelt.
Någon som är beredd att anstränga sig lite för att få relationen att fungera, någon som strävar mot samma mål som jag.
Det finns en massa talessätt och ordstäv som har med kärlek att göra. Somliga kallar dem klyschor och kanske är de just klyschor, även om det säkert ligger något i dem. Att man måste älska sig själv för att kunna älska andra. Att kärlek får man mer av ju mer man delar med sig, att kärlek växer ju mer man ger. Att kärlek dör om den inte får näring.
Själv har jag mest erfarenhet av att hamna i ett tillstånd av total utarmning och tomhet, när man älskar gränslöst och inte får påfyllning någonstans ifrån. Destruktiv kärlek. Men om den är destruktiv, är det då kärlek?
Frågan är ständig, och återkommande i alla generationer. Vad är kärlek? Hur definieras den? Kan man älska en och samma resten av livet, kan man älska flera?
Själv tror jag mycket på att kärlek är att vilja en annan människa väl.
Och kärleken är viktig för oss. Kanske viktigast i livet. Ibland avfärdas kärlek som trams, men med tanke på hur många böcker, romaner, teaterpjäser, operor, låttexter, för att inte tala om hur många hyllmeter poesi det skrivits på temat är det uppenbart att kärlek fyller en stor plats i människors liv.
Den största kärleken är nog faktiskt kärleken till sina barn. Den villkorslösa oändliga, som inte behöver besvaras för att fortleva.
Den som finns där ibland redan innan barnet finns. Den kärlek som är mer stöttålig än någon annan kärlek.
Den sortens kärlek som mer än annan bevisar att kärlek inte behöver vara enkel. Att kärlek kan göra så förbannat ont. För hand i hand med kärleken bor sorgen.
I måndags bad jag er skriva om kärlek. Och det har ni verkligen gjort! Tack för strålande engagemang.
PS – ett bra sätt att fira alla hjärtans dag som inte har så mycket med romantik att göra men är desto mer livsviktigt är att haka på Abbes pappas insamling till hjärt-lungfonden.
Uppdatering: Igår när jag skulle sammanställa det hela låg Doktor Spinn nere. Men nu är den uppe igen, så jag kan länka till mastodontpostningen han gjort om kärlek, och spellistan på Spotify.
