tio år idag

Vad gjorde du idag för tio år sedan?
Jag minns inte. Jag har ärligt talat inte en aning om vad jag gjorde just idag för tio år sedan. Vad jag vet är att det känns som ett helt liv sedan. Så mycket har hänt. Mina barn har gått från att vara små barn till att vara nästan vuxna självständiga människor. Min vardag idag påminner inte mycket om min vardag för tio år sedan.
Jag har bytt jobb, liv, matvanor och en hel del annat. Jag har massor av nya vänner, nya sammanhang, jag har varit med om så mycket de senaste tio åren att det räcker för ett helt liv, nästan.

Dawit Isaak minns. Om han lever. Vi vet faktiskt inte alls hur han har det idag.
Det var den här dagen, för exakt tio år sedan, som han togs tillfånga och kastades i fängelse, för sitt engagemang för demokrati och pressfrihet i Eritrea. Han har ännu inte, tio år senare, fått en rättegång.

Inte mycket görs för att få honom fri.

Inte ens vårt lands utrikesminister Carl Bildt, tillika en av världens mer framträdande diplomater det senaste decenniet, har lyckats komma ett steg närmare en lösning.
Och i dagsläget är det högst tvivelaktigt om han någonsin kommer att lyfta ett finger för Isaak, i ljuset av den mycket pinsamma situationen kring de båda journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson, vars situation mest liknar ett Moment 22.

Vad har jag gjort?
Det lilla jag kan. Skrivit under så många listor och upprop att jag tappat räkningen.
Här kan du också skriva under.
Jag har försökt uppmärksamma Dawit Isaaks situation genom att blogga, berätta och även delta i en manifestation som hölls i Kulturhuset i Stockholm, för mer än två år sedan.
Jag brukar delta i fredagsdemonstrationerna som hålls varje vecka på Twitter.

Men efter så många år, så lång tid, så många namnunderskrifter och blogginlägg är det lätt att känna sig fruktansvärt uppgiven, då inget händer. När ingenting tyder på att någon som verkligen kan gör något för att få ut Dawit Isaak, eller Schibbye och Persson.

Jag erkänner. Jag bryr mig inte mindre. Men jag känner mig maktlös. Därför har jag tappat stinget.

Även detta: Jag är personligen så in i helvete besviken på Sverige. På Carl Bildt. På vår regering.
Kom igår hem från Sydafrika där många människor fortfarande minns vårt lands engagemang mot Apartheid. Men stoltheten jag önskat att jag känt fastnade i halsen när jag tänker på hur vårt engagemang i omvärlden, för demokrati och pressfrihet, ser ut i realiteten idag.

Jag är inte konservativ, jag tänker inte att allt var bättre förr. Men en sak vill jag ha tillbaks – och det är de värderingar och den handlingskraft mot orättvisor, för demokrati, som jag upplever en gång fanns. Det Sverige jag var så stolt över att bo och leva i.
Jag vill ha politiker med handlingskraft.
Demokrati är inte en självklarhet. Man måste slåss för den varje dag, i hela världen.


(bilden är tagen av Axel Andén när vi demonstrerade mot The Secrecy Bill i Kapstaden i lördags)

Det är bara det är att jag ensam är så liten och kan inte göra mycket.
Mer än att än en gång länka till sajten för Dawit Isaak, och hoppas att om några fler blir medvetna om hans utsatthet, så kanske vi kan sätta lite större press på dem som har verklig makt att göra något.

dawit sitter fortfarande inne

Men vi blir fler och fler i kampen för att få honom fri!

bild-40

Senaste nytt är att både Skånskan och Norra Skåne ansluter till SMS-kampanjen.
Tidningen Medievärlden har skapat en temasajt för Dawit. Där samlas bland annat #Dawitflödet från Twitter.

I slutet av den här artikeln berättar Jan Helin litegrann om samarbetet med Expressen och de andra.
Och Thomas Mattsson bloggar såklart.

bild-41

Den här bilden är tagen av Kalle Ahlsén och får fritt användas av alla som deltar i kampen för Dawit:

Expressens kampanjsajt finns nu en diger samling artiklar och intervjuer med riksdagmän om deras engagemang för Dawit.

Detta kan DU göra:

  • SMS:a DAWIT till något av följande nummer: 72411, 72044 eller 72580. Det sms du får i retur skickar du vidare till alla dina kontakter.
  • Blogga om Dawit Isaak. (om du gör det – skicka gärna en länk till mig så jag kan göra en sammanställning över det som skrivs) Tagga inlägget ”Free Dawit Isaak”.
  • Om du finns på Twitter: använd taggen #Dawit när du twittrar om Dawit.

Läs även andra bloggares åsikter om

lite fakta i fallet dawit isaak

Det finns en stödförening för Dawit Isaak, som jag länkat till tidigare. Men eftersom jag vet att många är lite slöa med att klicka på länkar tänkte jag lägga ut lite av informationen från deras sajt här.

Om varför Dawit sitter fängslad:

När Eritrea blev självständigt återvände Dawit till sitt forna hemland. Han gifte sig, skaffade barn och blev så småningom delägare i landets första oberoende tidning Setit, där han arbetade som reporter. Men landets självständighet skulle visa sig vara bräcklig: 1998 blossade konflikten med Etiopien oväntat upp igen och ledde till ett förödande gränskrig. Dawit återvände till Sverige för att förbereda så att han skulle kunna sätta sin familj i säkerhet. Hustrun och de tre barnen följde efter i april 2000. De bosatte sig i Göteborg. Ett år senare reste Dawit på nytt till Eritrea.

Den våren kokade Asmara av politisk aktivitet. Gränskriget hade gett upphov till en intensiv politisk debatt, där en utbrytargrupp ur regeringens toppskikt bland annat krävde demokratiska reformer och en grundlig, objektiv utvärdering av de händelser som lett fram till kriget. I maj, när de femton politikerna i utbrytargruppen inte fått gehör för sina önskemål, lade de ut sin kritik på internet i ett öppet brev till PFDJ. Brevet publicerades av den fria pressen, tillsammans med analyser, kommentarer och intervjuer med flera av de femton politikerna. När så omvärlden vände blickarna mot ruinerna av World Trade Center slog regeringen tillbaka mot reformisterna. Inom loppet av några dagar hade elva av politikerna gripits, liksom tio av den fria pressens ledande journalister. Däribland Dawit, som hämtades i sitt hem en tidig söndagsmorgon, den 23 september 2001.
Ingen rättegång

Ännu har ingen av dem vare sig anklagats formellt eller fått en rättvis rättegång. Både journalisterna och politikerna har stämplats som landsförrädare; journalisterna anklagas också för att ha tagit emot ekonomiskt stöd från utlandet – ett brott mot de eritreanska presslagarna.

En annan förening som jobbar för frigivandet är Reportrar utan gränser, som jobbar ständigt med att påtala brott mot pressfrihet och yttrandefrihet och jobbar för fängslade journalister världen över. De har också en namninsamling särskilt för Dawit Isaak, som man kan skriva under här.

Sen finns såklart också en Facebookgrupp man kan gå med i för att visa sitt stöd för Dawit Isaak.

På Wikipedia går det att läsa mer om Dawit Isaak, och självklart också om Eritrea:

Statsskick

Eritrea är till statsskicket en republik. Landet är i praktiken en diktatur och leds av den, inte folkvalda, presidenten Isaias Afewerki som leder landets enda tillåtna parti PFDJ (folkfronten för demokrati och rättvisa). Partiet har haft makten sedan självständigheten och inga flerpartival har hållits. Sedan folkomröstningen om landets självständighet 1993 har dock en till folkomröstning hållits gällande landets författning 1997 som ännu inte tagits i bruk pga gränskriget och det odeklarerade undantagstillstånd som landet styrs under. Det har även hållits parlamentariska val i 2004 där de 150 ledamöterna i nationalförsamlingen valdes. Men det finns inga uppgifter om huruvida dessa val var fria eller icke, den nya nationalförsamlingen har för närvarande mycket liten makt och kan inte ens bestämma när den ska hålla möten och vilka frågor den ska debattera då landet inte styrs enligt författningen ännu.

Presidenten väljs av Eritreas nationalförsamling för högst två femåriga mandatperioder i rad. Han har stor makt och är bland annat överbefälhavare och talman i nationalförsamlingen. Dessutom både utser och leder han regeringen.

Rättsväsendet är under extrem press från regeringen, och sedan 1997 finns det även ett system med specialdomstolar, där militärer utan juridisk utbildning har oinskränkt makt. De åtalade har inte möjlighet att försvara sig eller kalla vittnen, och specialdomstolarna kan även upphäva tidigare domar från civila domstolar.

Politik

Ett nytt krig mot Etiopien bröt ut 1998. I och med förlusten i kriget två år senare, startades en debatt inom PFDJ om det var rätt och riktigt att gamla gerillakrigare styrde landet och om det verkligen var rimligt att ha en enpartistat.

I maj 2001 skrev 15 ministrar och militära ledare ett öppet brev till partimedlemmarna i vilket de kritiserade presidenten för att förhala avtalet med ny partilag och vallag. Presidenten svarade genom att låta gripa oppositionella, stänga all fri press och fängsla journalister. Bland de gripna journalisterna finns den svenska medborgaren Dawit Isaak. Ingen av de gripna har ännu åtalats eller ställts inför rätta.

Pressfrihet saknas fortfarande i Eritrea som tillsammans med Libyen och Kuba rankas som nummer 190[6] på Freedom House lista över pressfriheten i världen.

Konflikten mellan Eritrea och Etiopien är på väg att lösas. Båda länderna har skrivit på ett avtal att låta FN och den internationella domstolen dra gränsen, vilket FN har gjort. Men trots detta så accepterar inte Etiopien avtalet vilket innebär att man bryter mot internationella lagar.

Seså – skriv nu under Expressens upprop för Dawit.

Andra bloggare som stöder Dawit Isaak: Ann Hultman, Elias Betinakis, Kärleksförklaringar till förbannelse, annarkia, Opassande, Mötesplatsen Fred.

Nyhetssajter om Dawit Isaak: Medievärlden har intervjuat Expressen.se:s chefredaktör Thomas Mattsson om enkäten till riksdagsledmöterna. Sydsvenskan, SvD, DN, debattartikel i GP igår, skriven av Reportrar utan gränser och Publicistklubben. I januari skrev Lars Adaktusson i SvD.

Här finns en riksdagsmotion från i fjol, undertecknad av representanter för alla riksdagspartier utom Socialdemokraterna. Här finns en skrivelse från Europaparlamentet som också kräver frigivning av Dawit Isaak.

Själv har jag bloggat om Dawit tidigare här, här och här.

Uppdaterat: Senaste nytt om Davit Isaak. Tyvärr bara frågetecken.

Läs även andra bloggares åsikter om

var och en står sig själv närmast

Så är det ju.

Vi relaterar enklast till personer och företeelser som vi kan identifiera oss med.
Vi i Sverige blev otroligt berörda av Tsunamin till exempel, för att den drabbade ett turistland som många av oss besökt, för att den drabbade svenskar och människor vi kände och kunde identifiera oss med. Rapporteringen i Sverige kretsade nästan enbart kring Thailand fast tsunamin orsakade långt allvarligare skador och många fler dödsoffer i Indonesien. Men där fanns knappast några svenskar, och dit brukar vi inte åka på semester.

Många har kommenterat ”Sveriges största bloggbråk” med just ordet i-landsproblem. Men det är okej att diskutera och tjafsa om ilandsproblem. Ingen orkar engagera sig i stora och svåra frågor hela tiden. Och just när man är i legobitskladdet och inte sovit ordentligt på tre år så är diskussionen om småbarnsstress viktig och stor. Det går inte att jämföra det med hur det är att sitta i Eritreanskt fängelse i över sju år. Det är två helt olika saker.

Samtidigt som det är lite skrämmande, att så många som ids kommentera den så kallade catfighten just med orden ”orka bry sig” eller ”i couldn’t care less” inte med ett ord berör eller kommenterar eller bloggar om Davit Isaak.

Livet måste kunna rymma båda delarna. Både trams och trivialiteter och engagemang för större frågor som demokrati och yttrandefrihet. Det ena utesluter inte det andra.

Så varför är det så få som bryr sig om Davit Isaak? Varför blir det ingen bloggbävning kring Davit Isaak? Varför är det ingen som fixar färdiga mail att skicka till alla i riksdagen för att kräva åtgärder för att han ska frias?

Jo för att vi står oss själva närmast. Och hur svensk medborgare han än är så är han mörk i skinnet och född i Eritrea och därför tror jag att många har svårt att identifiera sig med honom. Han känns inte som en svensk. Hade det varit en ”riktig” svensk, som kanske Andreas Ekström, trebarnsmamman Linda Skugge eller varför inte mästerbloggaren Oscar Swartz som hamnat i fängelse utan rättegång på grund av att denne verkat för demokrati och yttrandefrihet, då skulle det ha protesterats.

Så kom igen nu! Davit Isaak är en medmänniska. Han är journalist, han är svensk medborgare som verkat för demokrati och yttrandefrihet i ett annat land, och han har fängslats för det. Han är svårt sjuk och har suttit inlåst i över sju år. Han är en make och en pappa. (kanske hör jag till dem som lättare identifierar mig för att han är journalist, å andra sidan så är ju Linda Skugge också journalist…)

Kom igen nu alla arga som bävar om FRA och Ipred. Vad gör vi för Davit Isaak, vad gör vi för att markera att vi inte accepterar att människor fänglas utan rättegång, vad gör vi för att stå upp för yttrandefriheten?

Men det är klart. Bristen på demokrati och yttrandefrihet i Eritrea drabbar ju inte oss, och Davit Isaak räknas ju inte. Eller gör han det? I så fall – skriv under nu, och se till att fler gör det. Ett klick och en signatur, det är fan det minsta vi kan göra för en medmänniska.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

free dawit isaak

Ja faktiskt. Gör det. Typ nu.

Googlar lite på Dawit Isaak och hittar det här uppropet som skrevs redan hösten 2007, trettio chefredaktörer krävde av statsminister Reinfeldt att han skulle sluta ägna sig åt tyst diplomati och bli lite mer högljudd.
Man undrar också vad vår utrikesminister, superdiplomaten Bildt, gör för Dawit Isaak.

Expressen har startat en namninsamling där man kan skriva på för att stötta Dawit. De har också en specialsajt där man kan läsa på.

Thomas Mattsson skriver i sin blogg att expressen.se nu ska göra en enkät med samtliga riksdagsmän om fallet Dawit Isaak, allt för att sätta press på de styrande.

Scaber Nestor bloggar och påpekar att det är illa av EU att inte göra mer för Dawit Isaak då Eritrea tar emot en miljard i bistånd varje år. Enligt Jinge är siffran mellan 30 och 40 miljoner, han skriver också mer utförligt om regeringens passivitet.

Andra som stöder Dawit Isaak är Tidningsutgivarna och Journalistförbundet.

Alltså: Det är helt oacceptabelt att en journalist sitter fängslad i sju år (utan rättegång) på grund av sitt arbete. När journalisten dessutom är svensk medborgare är det skandalöst att svenska myndigheter inte gör mer för att få honom frigiven. Protestera du också! Skriv under på freedawit.com och hos Expressen, sprid detta och sätt press på våra styrande.

Fler bloggare som stöttar Dawit Isaak: Annarkia, Luciano Astudillo, Claes Brolinson, Sven-Erik Alhem.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,