vi kallar det länkkärlek

Eller: Den man älskar länkar man.

För en tid sedan skrev Erik Starck på Skiften att årets julklapp är en länk.
För att länka är att visa uppskattning.

Jag länkar ofta och gärna till andra bloggar, och till nyhetssajter. Nu ska det väl sägas att det inte alltid är en kärlekshandling. Om jag länkar till Aftonbladet är det inte för att jag älskar Aftonbladet, utan för att ge den som läser min blogg en referens till det jag skriver om. Bakgrund. Källhänvisningar. Det gäller också en hel del av de länkar till andra bloggar jag lägger in här. Jag länkar för att ge mer.
Och ibland för att visa kärlek. Uppskattning. Eller för att jag läser något som är så bra att jag bara måste rekommendera er andra.

Ibland länkar jag för att något är så dumt att jag inte kan undanhålla det. Men det kanske också är någon slags kärlek.

Jag blir glad när andra länkar till mig. Det betyder att det jag skrivit är så pass relevant att någon faktiskt läst, rekommenderar andra att läsa och gör sig besväret och skriva och länka. Det gäller oavsett om det är för att jag skrivit något bra eller om jag skrivit något som någon blir upprörd och arg över, vilket händer då och då.

Det kanske har att göra med det som Hjalmar Söderberg uttryckte för över hundra år sedan:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.

Om man tittar hos deepedition råder det ingen större tvekan om vem jag älskar:

Han älskar visst mig litegrann också, fast han älskar vårt gemensamma barn SSBD mer. ;)

Deeped, eller Niclas som han heter, har för övrigt skrivit ett rasande bra inlägg på SSBD om just länkning. Men det handlar om dumma tidningar i Danmark som tror att de ska tjäna något på att inte tillåta att man djuplänkar (permalänkar) direkt till artiklarna.
Medievärlden gav oss länkkärlek för det. (om det står att jag skrivit artikeln så är det bara för att Axel inte hunnit ändra, jag sa åt honom att det är Niclas som skrivit den där artikeln)

En något oväntad tidning som förstått att man ska länka till andra är Dagens samhälle. Aftonbladet har lärt sig och de måste verkligen älska deepedition eftersom han får bild och allt. :)

På SSBD länkar vi otroligt mycket. Varje söndagskväll skriver vi en sammanfattning av veckan som gått och den postningen kan innehålla närmare hundra länkar. Vi älskar verkligen inte alla vi länkar till. Men vi älskar att man kan länka. Vi älskar att det så enkelt går att sprida information, dela med sig av bra saker och ge andra möjlighet att själva bilda sig en uppfattning om det som vi kommenterar. Vi tror inte att någon enda orkar klicka på alla eller ens hälften av länkarna, men möjligheten finns och vi tror att de flesta som läser hittar åtminstone något av värde.

Länkning vars syfte kanske inte är att man ska klicka alls är den som spred sig under Bloggbävningen i somras, då alla skulle avsluta sina FRA-inlägg med en bloggvägg. Ett tilltag som inte tillför något annat egentligen än att visa att ”vi är många som bryr oss om det här”.

Ibland när man länkar kan man skriva längre citat ur texten man länkar till. Helt enkelt för att man vet att de flesta inte orkar klicka på länkar och för att man vill att de ändå ska förstå vad man skriver. Andra gånger vill man inte förklara någonting. Och faktum är att de länkarna blir väldigt klickade.

Det är lite så att en egen länk i ett inlägg där ingen annan länkas smäller lite högre ur kärleksaspekten än att vara en i en bloggvägg. Ungefär som att man känner sig lite mer utvald om man får rosen på tårtan.

Eftersom det är november, eftersom det är vinter i hela Sverige och eftersom jag fryser, hade jag tänkt att alla inlägg jag skriver den här veckan ska innehålla ordet kärlek i rubriken. För på något sätt är det kanske så, att kärleken finns överallt. Det är min utmaning till mig själv, att se den och lyfta fram den, oavsett om jag skriver om Heja Abbe som är kärleken bloggifierad, eller om jag skriver om IPRED.

Vi får väl se hur det går.

Läs även andra bloggares åsikter om Vi kallar det länkkärlek, Kärlek hos mymlan, Länkar

lördagsgodis från mymlans rss-feed

Okej. Lite hopplock rekommenderad läsning:

Veckans skilsmässa: Julia Skott berättar om huset hon växte upp i. Historien om när huset köptes. Nu är det sålt. Hör inte till henne längre. Jag förstår hur det känns. Jag reser varje år upp till min mammas föräldrahem, det närmaste ett eget föräldrahem jag har. Det såldes ur släkten för flera år sedan och den nuvarande ägaren har övergivit huset, gården, allt. För varje år det alltmer igenvuxet, förfallet. Jag borde kanske inte åka dit, men jag gör det ändå, det är som ett tvång. Jag tar med mig barnen och smyger omkring på gården, letar desperat efter den där nyckeln som ska ligga någonstans men aldrig gör det. Jag vill gå in i huset, upp för trappan. Kika in i skrubbarna, känna efter om något av doften från förr finns kvar. Det lär den inte göra, för det är mest doften av nymanglade lakan som hängt ute på tork jag minns. Varje gång jag är där tänker jag att jag borde köpa skiten. Kan inte kosta många kronor. Sen kommer myggen och jag ångrar mig genast. Inte kan jag använda en lie heller, och ska man köpa den gården måste man slå.

Veckans ärligaste: Kurry berättar om hur arg hon blir. Om hur omoget hon beter sig då. En sån där bekännelse som är jobbig att göra. Man kan fråga sig varför, eftersom jag är säker på att vi alla har sådana där saker som är jobbiga att erkänna, för vi lever i någon slags villfarelse att alla andra är så perfekta och alltid uppför sig ordentligt också innanför sina egna fyra väggar.

Veckans stjärna: Om man gillar Ola Salo är den här artikeln läsvärd, men lite märklig.

Han påpekar att hans ambition att vara djupsinnig inte alltid får plats i media.
– Ibland kan den djupsinniga och melankoliska sidan av mig göra att jag känner mig malplacerad. Samtidigt har jag en personlighet som gillar att leka, klä ut mig och larva mig och som gärna spelar med på musik- och medievärldens villkor.
Han betonar vikten av att skapa sig utrymme, att få vara djupsinnig och melankolisk mellan varven.

Jag har aldrig sett Ola Salo som något annat än just djupsinnig och melankolisk känns som en underdrift.

Veckans mest oväntade: Jag känner ju inte Maja Aase men jag har träffat henne och nej, jag hade inte föreställt mig att hon skulle moona i direktsändning, även om det bara var i radio…

Veckans profetia: Framtiden för 40 år sedan. Mycket slog in. Annat inte. Själv tycker jag att det här låter mycket bra och förstår nog inte varför det egentligen inte funkar, åtminstone i vissa branscher:

9. Fyra timmars arbetsdag
”Den genomsnittliga arbetsdagen är ungefär fyra timmar. Men extratiden är inte bara fritid.. En del av den övriga tiden spenderas av den anställde att hålla sig uppdaterad med utvecklingen – i genomsnitt med två timmars hemmastudier varje dag.”

Själv så jobbar jag åtta timmar och ägnar väl en sådär minst fyra timmar om dagen åt ”hemstudier”… Tänk om man hade fyra timmar extra att ägna sig åt dem, eller kanske göra något annat skoj.

Veckans bagarbarn: Det är inte så förvånande att ingen journalist skrev om rånet utanför journalistprisfesten. Bagarens barn har inga egna bullar, och journalister har ibland svårt att inse nyhetsvärdet i sådant som händer mitt framför näsan på en. Eller så är det som det står i artikeln: Personrån är ganska vanliga i Stockholm.

Veckans utmaning: Rumptroll (snälla Ann, måste jag säga det? Rumptroll?) har utmanat oss alla i att ta hand om varandra lite extra. Göra små enkla saker för att göra någon glad. Och visst, om alla följde hennes uppmaning skulle vi ha det lite bättre, vara lite gladare, känna oss mer älskade kanske.

Veckans FRA: Eller kanske inte. Men sånt här är läskigt tycker jag. Fy fan.

Veckans självmord: Varför ska man ta livet av sig om man ändå inte får höra snacket efteråt?

Veckans rättsskandalsavslöjande: Thomas Quick har äntligen insett att han inte är en seriemördare. Alla vi som aldrig trott på dumheterna jublar. Frågan är hur det känns för alla dem vars anhörigas mördare går fria eftersom Quick oskyldigt dömts för morden på dem.

Veckans intervju: Jimmie Åkesson. Jag lyssnade på ett tal av honom en gång. Det fanns faktiskt bara en politisk fråga han talade om utan att slå ner på invandrarna, och det var just migrationspolitiken.

Veckans historielektion: Se till att ha tid på dig om du ska klicka på den här länken. Det är tidningen Life som lagt ut sitt bildarkiv, 150 år tillbaks i tiden. Need I say more?

Veckans osannolikaste: Eller kanske inte. Men jag har också verkligen undrat vilka det är som går på Nigeriabreven.

Veckans bloggpyssel: För er som kör wordpress, och som gillar plugins och annat sånt där tekniskt pyssel som jag inte fattar ett skit av finns säkert en hel del godis att hitta hos Jardenberg.

Veckans storfamilj: Jag har nog aldrig tvivlat på att kärleken inte skulle räcka åt åtta barn, eller sexton för den delen. Men allt det andra? Tiden, pengarna, orken, energin, platsen, öronen, armarna…?

Veckans dilemma: Ja alltså. Artikeln bygger på ekonomiska beräkningar. Men jag kan ta ner det hela på jorden och säga att dålig dagisservice inte bara sabbar för företagen utan för familjerna, barnen och hela samhället. I ett samhälle som är på dygnet runt måste väl också barnomsorgen fungera dygnet runt. Jag har alltid undrat hur alla andra gör, själv kom jag ofta sist av alla med andan i halsen för att hitta mina barn påklädda ute på dagisgården med en förskollärare som ville hem. Dagis stängde sex. Jag jobbade till kvart över och sen skulle jag ta mig till dagis för att hämta. Rent samhällsekonomiskt kan jag inte tänka mig att någon hade tackat mig om jag tackat nej till jobbet och istället levt på a-kassa.

Veckans sanning: Vem fan känner sig inte lurad?

Veckans reklam: Lite apropå diskussionen om rosa och blått, om att cementera fördomar och hur man bryter dom, med eller utan tvingande medel…

Veckans tevetips: Idag är det Filip och Fredrik. Imorgon kanske Erik och Mackan?

Veckans webbtjejer: What’s Next och Lilla Gumman skriver om tjejer i it-sammanhang. Jag är visst med i uppräkningen, otroligt smickrande och fint sällskap även om jag ärligt kan erkänna att jag känner mig ganska utanför, eftersom jag på riktigt inte alls känner mig som en webbnörd, och ännu mindre som någon tekniknörd. Teknik i sig är fullständigt ointressant, det är endast och då menar jag endast vad den kan användas till som är av intresse, och då helst så enkelt så att man inte behöver anstränga sig för att förstå den…

Veckans perspektiv: Är det bara jag eller är det så att det rapporteras allt mindre från tredje världen? När jag var liten såg man svält och elände på teve mest hela tiden. Har det med vårt mediebeteende att göra? I konkurrensens tideålder kanske inte uppsvullna magar och elände är vad vi vill ha i våra vardagsrum? Det kanske produceras men jag missar det? Eller har vi blivit blasé? För jag tror ju inte att lidandet i världen är mindre nu än på sjuttiotalet.

Veckans sjukdom: Nätmissbruk. Känns ju inte så himla nytt. Och siffrorna var väl väntade, enligt en rapport jag läste om WoW för några veckor sedan är det 18 procent av dem som spelar som känner att de ”får problem” av spelandet, och då talar vi olika grader av problem. 82 procent mår alltså utmärkt trots WoW-spelande.

Veckans besvikelse: Lasse Kronér. Eftersom något i mig fortfarande drömmer mig tillbaks till barndomen och till Astrid Lindgren-berättelser om Madicken och Barnen i Bullerbyn känner jag mig inte ok med att han ska vara julvärd i Svt. Jag vill ha Arne. Jag börjar bli gammal.

Slutligen Veckans egokick: Alla fantastiskt fina kommentarer, mail och länkar om ”Min pappa”. Den här var särskilt fin.

Läs även andra bloggares åsikter om mymlans lördagsgodis

liten surftur på morgonkvisten

Jag visste inte ens att sadomasochism och transvetism klassades som sjukdomar. Det känns så… 1800-tal på något sätt. Men från årsskiftet tas sjukdomsstämplarna bort och det var fanimig på tiden.
Att pedofili och exhibitionism fortfarande kommer klassas som sjukdomar kan jag kanske förstå. Argumentet är att de uttrycker sig i handlingar som skadar andra. Å andra sidan – är alla som skadar andra sjuka? Var går gränsen?
Johanna Sjödin har utvecklat det hela.

Sen frågar jag mig om det verkligen är så smart med den här mailbombningen av politiker. Å ena sidan är det klart en tydlig markering som är svår att blunda för eller bortse ifrån. Å andra sidan ligger det en del i det som Camilla Lindberg skrev på SSBD förra veckan.

Men vad gäller FRA så är jag inte helt säker på att alla tusen mail som skickades till riksdagsledamöterna på något sätt förändrade något alls. Det var ju inte som att lagen inte gick igenom. Och den uppmärksamhet som lagen fått i gammelmedia och andra verkningar efter bloggbävningen tror jag beror på hela andra saker än alla de där mailen.

För er som ändå tror på idén har Emma gjort det enkelt att bomba riksdagens mailserver för att protestera mot IPRED.

Sen kan inte jag heller låta bli att reagera på det här. Vad är det med folk? Varför hjälper man inte varandra?
Jag blir fundersam också utifrån att folk normalt brukar dras till olyckor och tragedier. Kommer man till en olycksplats eller brand så står det alltid en ganska stor flock nyfikna människor på lagom avstånd, och vore det inte för polisens/räddningstjänstens avspärrningar skulle de nog gärna komma närmare.

Jag har sagt det förr men säger det igen. Ledarbloggens Youtubiana är helt fantastisk.

För övrigt så känns morgonteve väldigt sömnigt strax efter sex. Normalt brukar jag börja titta när klockan är närmare åtta – dom kanske har hunnit vakna då.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, IPRED, HBT

och det här är bara början

Spana in SSBD.

Camilla Lindberg gästbloggar.
Och det kommer flera.

Läs även andra bloggares åsikter om Camilla Lindberg, FRA, gästblogg på SSBD

fira med mig!

På måndag den 10 november firas Mårtensgås i Skåne.
Men inte bara det. Martin Luther hade födelsedag den 10 november och det bör firas tycker jag, att vi bär med oss detta Lutherska ok. (som jag i och för sig inte vill skylla enbart på Luther)

Därför tänkte jag eftersom jag mig på måndag kväll befinner mig i Sveriges huvudstad, att det skulle vara roligt att fira. Och varför inte med ett gäng bloggare, FRA-aktivister, Jaikuavantgardister och andra som kan tänkas läsa den här bloggen?

Jag måste komma på något bra ställe att vara på där man kan dricka och kanske äta gott om man är hungrig. Förslag? Om du inte har nåt bättre för dig tycker jag att du ska boka måndag kväll för att fira Mårten och Martin. Och mymlan, som också råkar fylla år den dan.

Läs även andra bloggares åsikter om mymlans födelsedag, martin luther, mårtensgås

viktigare än fra – fyll bloggosfären med kärlek

Jag säger som Niclas. Jag har inte heller glömt FRA. Jag läser dagligen men känner att jag inte har något att tillföra. Andra gör det mycket bättre.
Och faktiskt. Det finns viktigare saker. Som att älska. Älskas. Vara tillsammans med människor man tycker om och lyssna på bra musik.

Så därför tänkte jag såhär inför hösten och myspys och för att jag ändå är och förblir en lektant att jag skulle försöka samla ihop, eller kanske snarare sprida, en jävla massa fina kärlekshistorier och musik.
Med din hjälp såklart.

Tidigare har jag fått ihop en lista med The complete slem of the eightees.
Men nu kör jag tema kärlek istället.
Ge mig den bästa finaste kärlekslåten du vet, gärna ihop med en liten historia ifall det finns en kring just den låten.
Skicka vidare.
Nu ska vi fylla den svenska bloggosfären med kärlek, som omväxling till FRA. Om jag får som jag vill.

Det är väldigt svårt att välja en låt som är den allra bästa. Det har så mycket att göra med dagsform och fas i livet och annat.
Idag blir mitt eget val denna, för att jag blir så glad när jag ser den:

Och ja det finns en historia också. Som påminner lite om videon. En cykeltur. En säng. Påklätt. Zoo-klubbor. Ja ni hörde rätt. Det var fint.

Vem som helst får såklart haka på den här utmaningen, men särskilt nyfiken är jag på vilka låtar och historier Kajen, Deepedition, Henrik Alexandersson, Josh, Drottningen, Ulrika, Stationsvakt , Mats, Mary, och SANDRA har att bjuda på.

Läs även andra bloggares åsikter om fyll bloggosfären med kärlek, kärlek, fra, musikutmaning

fem komma fem miljoner

Expressens mailformulär för att protestera mot FRA-lagen verkar ha haft effekt.

5.5 miljoner mail!

Och somliga riksdagsmän har slagit tillbaks…

Fast Niclas har redan skrivit så bra om detta. Jag tycker det är tråkigt med upprepning. Både att upprepa mig själv och att upprepa det andra redan sagt.

Och snart har jag semester.

 

 

mr statsminister har missat poängen

Är det bara jag som misstänker att det här uttalandet rakt av motverkar sitt syfte?

”Alla tjänar på om debatten lägger sig”.

För att inte tala om hur herr Reinfeldt svarar på frågan om han inte har någon förståelse för kritiken.

”Beslutet är ju fattat”.

Jag tror att herr statsminister har missat något viktigt som hänt de senaste veckorna.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, reinfeldt, statsministern, debatt

kommentar som förtjänar uppmärksamhet

Camilla Lindberg visar igen att hon inte bara är en sann liberal, utan att hon också förstått det här med att kommunicera med sina väljare. Och att hon tar de sociala medierna på allvar.

Hon skrev just den här kommentaren som svar till mitt hyllningsinlägg till henne:

”Vill bara säga ett stort tack till alla er som engagerat er, som stöttat och som skickat blommor- alla ni är fantastiska!
Utan alla er hade jag nog inte pallat trycket!
Det hjälpte inte- men jag gjorde vad jag kunde! Det lustiga är när media började höra av sig- “vi vet inte vem du är”, nej därför att man alltför mycket riktat in sig på ett fåtal ledamöter. De som känner mig anade nog hela tiden att det här förslaget gick över gränsen för vad jag tror på.
Återigen- tack! ni är toppen
Camilla”

Läs även andra bloggares åsikter om camilla lindberg, FRA, hjältinna, kommentarer

svart måndag

Det finns olika sätt att protestera mot FRA.

Falkvinge inbjuder till banankalas.

Andra bjuder in till demokratins begravning och likvaka och kallar det svart måndag – och kommer sedan att jobba för lagens avskaffande.

Alla sätt är bra utom de dåliga.

Uppdatering: Oscar Swartz skriver utförligare om Svart Måndag, och om riksmötets öppnande den 16 september.

Läs även andra bloggares åsikter om svart måndag, bananrepublikfest, FRA