uppdrag granskning

Titta på Uppdrag Granskning i morgon kväll. (Onsdag 20.00)

Om vad som händer när en person – man – med hög status, försvaras av ”alla” då han begått våldtäkt mot en tjej, som smutskastas, mobbas och anklagas för att ljuga.
Framförallt visar programmet hur vuxna människor försvarar en våldtäktsman.
Hur vuxna människor använder argument som att ”Han är så fin och omtänksam så han skulle aldrig göra nåt sånt”, för att sedan fortsätta frysa ut och göra den våldtagna ännu mer illa.
Hon är ju en slampa. Som ”behöver söka hjälp”.
Inte ens skolan stöttar henne. Inte kyrkan heller. Hon tvingas flytta från stan.

Och så tappar man hoppet om mänskligheten.

Fy fan.

Se programmet. Och tänk efter.

bodström slår huvet på spiken

Jag gillar avslutningen i den här postningen.

Som advokat har jag haft kvinnliga klienter, som utåt förklarat att de prostituerat sig. Men när man känner till deras bakgrund, där sexuella övergrepp i barndomen är vanliga, förstår man att det inte är en slump vilka som hamnar i prostitution.

Grejen är bara den, att dessa övergrepp, denna förstörda barndom, kan inte raderas, övergreppen kan inte göras ogjorda.
Jag har skrivit mer om det här.

Läs även andra bloggares åsikter om prostitution, sexköpslagen

passar på att twinglyhora lite

Jag är egentligen ganska trött på diskussionen om prostitution.
Kanske främst för att den inte egentligen intresserar mig. Det som intresserar mig i prostitutionsdebatten är mer på en metanivå.
Det svartvita tänket, oförmågan att se att det enda jag försöker säga är att jag inte tycker mig kunna moralisera eller mästra över de kvinnor som frivilligt väljer att byta sexuella tjänster mot pengar.

Hur som helst, debatten har plötsligt aktualiserats, också här i min blogg. Så jag känner ett behov av att försöka förklara mig, igen.

För att slippa eventuella missförstånd är det bäst att jag gör klart att jag är emot alla former av handel med barn, trafficking, tvång och så vidare.

Däremot; om en vuxen människa vill sälja en tjänst mot betalning – varför försöka hindra henne/honom?
För att ”vi” vet bättre? För att vi vet vad som är bäst för den personen? För att vi tycker att det är omoraliskt att ha sex i annat syfte än barnalstring eller av djup och innerlig kärlek?

Det sista måste ju vara den värsta dubbelmoralen som finns.
Vi vet alla att människor har sex dagligen, överallt på jorden, i inget annat syfte än att tillfredsställa sina fysiska lustar. Många har det också i kombination med kärlek, somliga har det för att göra barn.
Men att sex också är något som en del ägnar sig åt utan några djupare känslor inblandade är väl inte en revolutionerande nyhet?

Och vet ni vad.

Jag tycker att det är väldigt mycket ärligare, rakare och mindre skadligt att göra en ömsesidig deal, där två parter är överens om vad som gäller, än att tillskansa sig sexuell tillfredsställelse genom vackra ord och löften som inte betyder ett skit.

På vilket sätt skulle det kunna vara mer skadligt för en kvinna att ha sex mot betalning, under klara förutsättningar, än det skulle vara för samma kvinna att kanske ha sex på grund av djup kärlek och bli dumpad dagen efter?

Kvinnan som får betalt vet vad som gäller. Töm och glöm. Samtidigt som hon får uppskattning i form av pengar.

Jag tycker personligen att sex är den yttersta bekräftelsen på närhet mellan två människor. Det naknaste, mest utlämnande man kan göra.
Just därför har jag lagt ner alla sexuella aktiviteter.
Och kanske just därför kan jag så här i efterhand undra varför jag var så dum så att jag inte ens tog betalt.

Läs även andra bloggares åsikter om sexköpslagen, prostitution, horstigma,

liten tipsrunda

Fast alltså nej ni ska inte svara på några ettkrysstvåfrågor. Däremot är jag för tillfället lite splittrad och har inte så mycket att säga känns det som, så jag tipsar istället om andra som har det:

Nisse berättar om hur enkelt man kan resa Europa runt med en mattkniv i handbagaget. Jag blir faktiskt sur på riktigt. Det finns ingen som helst sans i de säkerhetsregler som gäller. Fan vet hur många nagelsaxar jag blivit av med för att jag råkat ha dem i handbagaget. Och nu snackar jag sådana trubbiga babysaxar. Eller som när jag julklappsshoppat och var dum nog att inte tänka på att inte ens inslagna julklappar från Body Shop skulle passera säkerhetskontrollen.

Många är det som gratulerat Marcus och Jonna till sonen Santino. Och mina ögon har också tårats när jag läst om deras lycka, för jag har följt deras resa och varit orolig och rädd att de inte skulle nå ändra fram den här gången heller… Nu är de där, en resa är slut, nästa börjar. Och Marcus skriver vackert.

Den här posten om att knulla med horor utomlands tog också tag i mig. Jag har funderat över detta, inte minst när jag varit i Thailand och på nära håll sett fina familjefäder som ”aldrig skulle köpa sex” på några dagar förvandlas och avsluta sin vistelse med att sitta och jämföra och skryta om vem som hittat den yngsta horan.

Många har uppmärksammat Ulrikas postning om att hennes ord (i bloggen) inte är till salu. All respekt, det är bra att det finns bloggare med integritet. Jag tror att det finns rätt många sådana. Men jag håller ändå med Kontaktmannen, sponsring och överraskningar från sådana man ändå gillar och skriver om skulle inte sitta helt fel i alla lägen. Oombedda antirynkkrämer däremot är ganska astrist att få.

Johanna skriver om sitt alkoholintag på bloggalan. Jag gillar Johanna. I morgon ska vi förresten vara med i samma teveprogram och prata om bloggar. Men jag är fortfarande glad att min son som är lika gammal som hon inte hänger med hennes kompisar och gör samma saker som dom på helgerna…

För övrigt så lyssnar jag på Freddies nya som nu finns på Spotify.

Den är så satans vacker.

Läs även andra bloggares åsikter om Freddie Wadling, Marcus och Jonna, Ord till salu

all kärlek till tyskungen

Som jag skrev här. Det lönar sig att hora, om man gör det med stil.

Grattis Klaus! Verkligen grattis. Äntligen fick du vinna något, och det unnar jag dig. Av hela mitt hjärta.

Vila nu i det faktum att din blogg blivit framröstad till bäst i Sverige. Få inte prestationsångest. Det är okej om du tar ledig i helgen.

Läs även andra bloggares åsikter om Blogghora, Tyskungen, Grattis, Blogg-SM

”det har aldrig funnits någon geijeraffär”

Igår funderade jag på att skriva något om JKs beslut angående den så kallade Geijeraffären. Men jag avstod.

Skrev några rader när den togs upp, på temat att det skulle bli svårt att betala skadestånd till alla som haft en traumatisk barndom.

Deeped skriver så här om gårdagens beslut. Och jag håller med honom.

Varför jag väljer att ens nämna detta nu är för att jag hittade en intressant vinkel, nämligen Hinsehäxans. Hon menar att det aldrig fanns någon Geijeraffär, och att de kvinnor som idag vill ha skadestånd deltog frivilligt i ”lekarna”.

Och av någon anledning känns det som om det bekräftar en del av de teorier som jag hade här. Människor gör sina val. Det är lätt att vara efterklok. Och det går inte alltid att peka ut en syndabock. Även om Isabella menar att det räcker med att ett fel begåtts. Men åter: ska staten ställas till svars för enskilda personers fel? Det var väl ändå de utpekade torskarna som begick brottet att ha sex med barn? Jag säger inte att det här är enkelt. Och en ursäkt kunde kvinnorna ha fått, för att rättsapparaten inte riktigt fungerade.

Läs även andra bloggares åsikter om geijeraffären, hora, hinsehäxan, skadestånd, JK, traumatisk barndom

mymlan tycker om prostitution

Faktiskt inte så mycket alls.

Ville bara säga det, att gårdagens inlägg inte ska tolkas som att jag står bakom varje åsikt som förs fram av ”horkramarna” och extremliberalisterna.

Snarare så att jag ställer mig någonstans i mitten mellan de mest engagerade ja och nejsägarna. För att jag tycker att frågan är för komplicerad för att faktiskt kunna vara för eller emot rakt av. Det finns en alldeles för stor gråskala.

Prostitution som så är inte en fråga jag brinner för. Ärligt talat så bryr jag mig personligen inte så mycket om ifall det är lagligt eller ej. Eller bryr mig. Jag är för dåligt insatt för att ha en riktig åsikt.

Jag brinner för andra närliggande saker.

Så som tolerans, öppenhet och utrymme för individer att växa och finnas.

Och för att krossa tabun.

Ifrågasätta normer.

Och få andra att också ifrågasätta våra normer, istället för att svälja dem rakt av och hänvisa till att ”det är så”. Fan. Tänk själva!

Jag vill att människor ska fråga sig varför de tycker på ett eller annat sätt. Våga kasta upp alla bollar i luften och se vad som händer om de trillar ner på fel ställen.

Det brinner jag för.

Ville bara säga det.

Och så en sak till. En vän sa till mig så här: ”Men ordet feminist, är det inte mer infekterat än nånsin? Borde ingen ta upp den diskussionen, den stigmatiserade feministen?”

Någon som vill hugga på den?

Andra bloggar om: tabu, normer, hora, prostitution, mymlan, horstigma

oskuld eller hora – ett fritt val

Jag har hittills inte tyckt så mycket i debatten om den lyckliga horan.

Men jag har tänkt.

Och kommit fram till ett par saker. Ska försöka fatta mig kort och hoppas bli förstådd. Litegrann är det ett försök att förklara för dem som protesterar högst mot ”horkramarna”. Inte för att de inte kan snacka själva, men för att de kanske stundvis tappar lite nyans. (och kanske också krånglar till saker för oss vanliga dödliga som nöjessurfar och vill ha sakerna lättsmält serverade) Och jag ser ibland ”utifrån” att det uppstår missförstånd som gör mig frustrerad eftersom folk pratar förbi varann.

Jag har försökt förenkla.

Utgångspunkten måste ju vara varje människas rätt att göra sina egna val. Jag tror starkt på individens frihet. Bra eller dåliga, ingen kan säga åt en annan hur eller vad den personen ska göra.

Förutom det fria valet utgår jag också ifrån att varje form av tvång är fel.

Enda gången tvång kan anses vara okej är när en persons val skadar tredje person som därmed tas ifrån sin rätt till ett fritt val.

Alltså: Det är förkastligt att tvinga in en människa i prostitution. Självklart. Det är inte det den här postningen – eller ”horkramardebatten” – handlar om. Den handlar om dom som frivilligt gör valet att prostituera sig.

Det har heller inte att göra med våra döttrar, för fram till och med arton års ålder finns det hundratals saker som jag bör – eller bara vill – försöka få min dotter att avhålla sig ifrån av olika skäl, sedan har hon ett fritt val. Alla föräldrar har drömmar om vad det ska bli av deras barn, ofta tror jag att de krossas. Av olika skäl. Men det hör alltså inte hit.

Motståndarna kommer med argument som att den stackare som själv väljer att prostituera sig inte alls väljer, eftersom valet baseras på dåliga erfarenheter, sexuella övergrepp, desperation efter pengar på grund av drogmissbruk etc.

Möjligt.

Men alla människor gör sina val baserade på egna erfarenheter. Och det som får en person att må dåligt kanske inte får en annan att göra det. Dessutom kan vi aldrig hindra människor från att må dåligt. Folk mår dåligt av olika skäl, och ofta har dessa sina rötter i ens barndom, oavsett om det handlar om att man blivit utsatt för övergrepp och väljer att prostituera sig, eller om man blivit utsatt för religiös indoktrinering som gör att man senare i livet vägrar sig själv att njuta av sex för att man tror att det är smutsigt och fult.

Varför anses det mer ädelt att dö oskuld? Mår en person utan sexliv bättre än en som har ett aktivt sådant? Knappast.

Hur ska jag kunna veta hur en annan person upplever saker? Vem är jag att tala om för någon annan hur han eller hon ska må? Jag kan visserligen ibland se att någon gör något tokigt, men ibland måste man faktiskt lägga band på sig och låta andra göra sina egna misstag.

Jag kan inte veta hur en prostituerad upplever sin situation. Dessutom är alla prostituerade individer, och jag tror inte att de upplever det på samma sätt.

Jag själv röker. Jag gör varje dag valet att fortsätta göra det, fast jag vet att det är livsfarligt, att det skadar min kropp och fast jag då och då har cancerångest och inte mår vidare bra av det. Men det är mitt val, och ingen annan kan få mig att sluta, om jag inte själv är motiverad och vill. Det är också mitt eget problem, som bara jag själv kan lösa. Och jag anser faktiskt att jag bör behandlas med respekt fast jag gör det valet.
Så. En person som själv valt att sälja sex har rätt att respekteras. Som individ, och för det val han eller hon gjort. Det handlar inte bara om att ha rätt att välja fritt. Det handlar också om varje människas eget ansvar för sig själv och sitt liv.

Och de personer som tvingats in i prostitution har det knappast lättare att återfå stolthet och självrespekt så länge prostitution ses som något fult som ska utrotas.

Sen en liten fundering, som jag slänger ut såhär i förbifarten och hoppas få någon reaktion på: Är det inte så att många kvinnor helt enkelt känner sig hotade av horan? För att hon erbjuder något till mannen som man själv inte kan eller vill ge? För att horan hotar den romantiska Mitt livs novell-bilden av hur livet, kärleken och äktenskapet ska se ut? Därmed måste det vara FEL, och att döma ut prostitutionen och den prostituerade är mer eller mindre bara ett sätt att stoppa huvudet i sanden.

Uppdatering: Uppföljningar till detta har jag skrivit här och här. 

Färska postningar i ämnet: opassande, Magister Christer, Blogge Bloggelito, deep.edition, Enligt minHumla, Herr klokboks kollektion, Teflonminne, Att arbeta som eskort,

Vad jag själv skrivit tidigare i ämnet: Var håller torskarna hus? Hora eller städerska?

Andra bloggar om: den lyckliga horan, prostitution, sex, att arbeta som eskort, tvång, frihet, liberalism, oskuld,

cp, hora, bög

När jag var liten sa barnen cp till varandra när de ville vara elaka. Men så fick vi lära oss att det är inget fel att vara cp, att man inte får säga så, för det är elakt mot dem som faktiskt är cp-skadade att använda det som skällsord.

Nu kallar barnen varandra för hora och bög.

Men jag har aldrig hört cp-diskussionen i samband med det.

Hora och bög är fula ord och sånt kallar man inte varandra, det är vad barnen får lära sig.

Det betyder: Vårt samhälle accepterar fortfarande att man använder ord som pekar ut hela grupper i samhället för att jävlas med andra.

Jag har tagit upp det några gånger med barnens lärare, framförallt då vad gäller ordet bög som ett tag användes flitigt bland barnens kompisar. Och jag gjorde det utifrån perspektivet att man kan ju inte lära barnen att bög är ett fult ord, man måste lära dem att det är taskigt mot alla som faktiskt är bögar att använda ordet som skällsord. Ungefär som jag själv fick lära mig om ordet cp när jag var barn. Alla tittar på mig som om dom inte förstår vad jag säger.

Som tur är har mina barn lärt sig att bög inte är något fel, och således inte är något skällsord. Man kanske till och med kan känna sig stolt om nån skriker bögjävel åt en?

Ord är viktiga. Så länge vi accepterar att ord som hora och bög används som skällsord kan vi knappast räkna med att horor eller bögar kommer att accepteras fullt ut i samhället.

Och det här har ingenting att göra med vad man har för åsikter om prostitution. Eller om homosexuella. Horor är också människor, liksom bögar, och cp-skadade.

Andra bloggar om: hora, bög, cp, svordomar, fula ord, diskriminering

hora eller städerska?

Jag bestämde mig för länge sedan att inte ge mig in i hordebatten. Den som länge förts i bloggvärlden och som alltid kretsar kring Isabella.

Men så har de senaste dagarnas rabalder kring Ulrikas postning om Veckorevyn, om Resumés stöld av hennes idé och den följande diskussionen i bloggvärlden mer eller mindre dragit in mig.

Jag har förr skrivit en hel del om detta i andra forum. Och då varit av åsikten att jag hellre horar än städar. Och jag tror att städyrket är belagt med skam och nedsättande omdömen från omgivningen om än inte i samma omfattning som horan, eftersom det ändå är pk att städa… Jag skulle kunna räkna upp en rad yrken jag tror jag skulle må betydligt sämre av än av prostitution. (inte minst tänker jag mig att en hora får betydligt mer uppskattning för det hon gör än vad en städare får…)

Därför blir jag lite stött när Isabella verkar tro att jag hör till dem som säger att ”hora är fult”. Det gör jag inte.

Men jag vill fan inte att min trettonåriga dotter ska sälja sex som extraknäck. Inte för att ”hora är fult” utan för att jag tror att en trettonåring inte har den mognaden.

Men det kanske inte var det allt detta handlade om, utan om Veckorevyns ansvar för sina läsare. Har dom överhuvudtaget ett ansvar? Eller är det föräldrarna kanske som har ansvar för vad barnen läser? Här håller jag på det senare. Samtidigt som det är jävligt svårt att kontrollera vad barnen får för information.

Men som Ulrika varit inne på – det finns många saker man kan uppröras över som förälder. Jag är för egen del mer irriterad på alla bantningstips och kaloritabeller som min dotter slukar med hull och hår och är helt besatt av.

Jag blir upprörd när jag får höra att folk säger till min perfekta dotter att ”det skulle inte skada om du gick ner några kilon”.

Jag skulle bli precis lika upprörd om nån sa till henne att ”om du behöver pengar kan du suga av nån”.

Jag tycker att man kan skriva om lyckliga horor. Jag skulle gärna själv träffa en sådan och göra ett reportage.

Jag tycker inte att det är fel med bantningstips heller. Men jag tycker inte att de ska vända sig till tonårsflickor. Lika lite som jag tycker att texter om hur trevligt det är att sälja sex ska vända sig till tonåringar. Om en medelålders lönnfet kvinna vill läsa om flygvärdinnebantning eller GI så ska hon självklart få göra det.

Det är nu inte möjligt att hindra en trettonåring i Sverige från att ta del av vare sig bantningtips eller texter om lyckliga horor. Så vad ska man då göra åt saken? Jag känner inte att jag kan skylla på Veckorevyn. Eller på några andra medier. Jag är för yttrandefrihet, jag är för att låta människor ta del av all tänkbar information och dra sina egna slutsatser.

Och just därför är det så bra att människor som Ulrika reagerar, så att vi får en diskussion, så att vi inte mörkar, så att vi inte gör hela prostitutionsgrejen till ett tabu som vi inte ska prata om.

Men då måste vi också tillåta nyanser i debatten. Man måste inte vara för eller emot allt.

Andra bloggar om: hora, prostitution, Isabella Lund, Resumé, bloggvärlden, bantning, veckorevyn