min version av vad som hände i fredags

Jag har nog aldrig ångrat så mycket att jag ej filmade som jag gör när det gäller fredagens omtalade mingel och Late Night Show under Grävseminariet i Göteborg. Nu finns ögonvittnesskildringar att tillgå för dem som inte var där, men jag inser svårigheten att bilda sig en egen uppfattning utifrån dem, i kombination med vissa hårdvinklade tidningsartiklar skrivna av personer som inte heller var på plats.

Det är ändå intressant att de berättelser som finns att tillgå är relativt samstämmiga, om än såklart färgade av respektive personers roll i sammanhanget. Jag talar nu om Maria Sveland, Täppas Fogelberg och Joakim Lamotte.
Det finns också ett klipp på Expressen men tyvärr visar det bara lite av kaoset som uppstod efteråt, ingenting av debatten och inte heller vad som hände när jag och Linda Evereus stegade fram till scenen. Så varför gjorde vi det? Vad var det som hände?

Först en bakgrund för dig som ej var där och inte heller har förstått vad #gräv13 är för något. Gräv är en årligt återkommande konferens arrangerad av Föreningen Grävande Journalister. Den består av seminarier och föreläsningar, journalister träffas och delar erfarenheter och tips, fortbildar sig och på lördagskvällen är det gala där årets guldspadar delas ut till journalister som gjort bra grejer. I år fanns en ny programpunkt i samband med fredagens mingel – Late Night Show. Under trevliga former skulle närvarande journalister bjudas på underhållning från scenen, av inbjudna gäster som skulle ha ett samtal. Ingenstans annonserades detta som en debatt. En inte helt ointressant detalj är att detta var den 8 mars, den internationella kvinnodagen. På plats fanns också en DJ som spelade skivor före och efter scensamtalet, en bar dit kön var lång och trång, och stort utrymme för minglande.

Klockan nio började programmet på scenen. Där satt Robert Aschberg, Britt-Marie Mattsson, Maria Sveland, moderatorn Sara Wennerblom, Täppas Fogelberg och Janne Josefsson. Jag vill här ta tillfället i akt att berätta att jag inte har någon personlig relation till någon av dessa personer. Jag har träffat Aschberg ett par gånger, bland annat i en debatt om näthat i Kvällsöppet. Sveland hörde av sig till mig och ville göra en intervju när hon skulle skriva sin bok, jag tackade nej. Fogelberg och jag jobbade för länge sedan båda i radiohuset i Sundsvall, så honom har jag träffat och pratat med många gånger, men det verkar inte som om han minns det.

Wennerblom inleder med att nämna vilken dag det är, och vänder sig till Maria Sveland. Hennes bok nämns, hoten mot henne som bland annat togs upp i Uppdrag Granskning nämns, och därefter går ordet till Täppas Fogelberg som berättar att han minsann också får sexistiska hot. Han säger också att han är avundsjuk på Sveland eftersom hennes hot får löpsedlar, vilket inte hoten mot honom brukar få. Hans egen förklaring till detta är ett lite bittert konstaterande att han är ”ett gubbslem” medan Sveland är ”rätt”.

Därefter får även Josefsson och Aschberg berätta att de utsätts för hot, och jag reagerade mot det eftersom jag är trött på att det nästan alltid när en jämställdhetsfråga tas upp, som i det här fallet kvinnohatet som Uppdrag Granskning handlade om, så reser sig en man och säger ”MEN JAG DÅ”. ”MÄN ÄR OCKSÅ UTSATTA”. Det tar fokus från problemet, som är gamla strukturer, patriarkatet, som så tydligt illustrerades på den här scenen i fredags. Det är också att direkt förminska betydelsen av det som Sveland just berättat. Svelands beskrivning av turerna och vad som sades är i sak väldigt korrekt, och som jag minns det. Därför tänker jag inte ytterligare försöka mig på att citera vad andra sade. Klart är att Josefsson hävdade att feminismen är fascistisk, och att han anklagade Sveland för att vara antidemokrat då hon ej ”tar debatten”. Han försökte även få publiken med sig genom att initiera handuppräckning för dem som höll med honom = mobbningsmentalitet.
Britt-Marie Mattsson sa flera bra grejer som gjorde att jag tänkte att ”Ja, nu vänder det”, men det hon sa fångades inte upp så bra av övriga panelen och ”samtalet” hamnade hela tiden på ruta ett. Aschberg gjorde några försök att lätta upp stämningen med hjälp av lite prutthumor vilket bara ytterligare förstärkte gubbigheten på scenen, även om hans intentioner säkert var goda.

”Samtalet” pågick alltså i en timme. Jag och flera andra i publiken blev illa berörda. Många gick därifrån.
Jag twittrade en del referat från scenen och fick respons av typen ”Men är det ingen som gör något?” ”Varför är det ingen som säger ifrån?” och liknande. Jag tänkte att ”ja, varför är det ingen som gör något?”. Som man gör. Tror och hoppas att någon annan ska göra det, så att jag slipper göra mig obekväm.
Det är lätt att vara kaxig på Twitter. Svårare i verkligheten. Så jag twittrade, att jag ville ställa mig upp och skrika. Linda Evereus, som också fanns i publiken svarade på min tweet. ”Ska vi?”.

Vi var några stycken som stod och diskuterade hur vi skulle kunna stoppa det som hände på scenen, helt enkelt för att visa att vi inte tyckte att det var värdig underhållning, inte minst med tanke på dagens datum. Grävande journalisters ordförande Terje Carlsson deltog i diskussionen och uppmuntrade oss att gå fram och avbryta vad som pågick. Sagt och gjort. Jag och Linda Evereus stegade fram till scenen. Vi frågade om det fanns en extra mikrofon, vilket det inte gjorde. Evereus ställde sig då framför scenen och frågade om de tänkt släppa in publiken för frågor, och så fick hon möjlighet att ställa en fråga till Josefsson om lämpligheten i att jämföra feminismen med fascism. Josefsson blev arg, började hålla ett upprört försvarstal och hävdade att det hade han inte alls gjort. Samtidigt som han går på kommer någon med en mikrofon. Jag tar den, vänder mig till publiken och säger: ”Jag måste få fråga er i publiken om ni tycker att detta är bra underhållning? Vi är tvåhundra journalister här, välutbildade och upplysta, och på internationella kvinnodagen bjuder vi in Maria Sveland för att se henne systematiskt förminskas av tre gubbslem, är det bra underhållning?”. Något sånt. Jag var inte packad. Jag var lika salongsberusad som de flesta andra i lokalen. Jag var upprörd, men inte särskilt förvirrad.

Efter lite tjafs med personerna på scenen, det som återfinns i klippet på Expressen, tackade jag för mig och lämnade scenen, varpå Wennerblom snabbt tackade alla som kom och så var ”samtalet” avslutat.

Ångrar jag detta tilltag? Nej, det gör jag inte. Möjligen ångrar jag att jag fiskade upp uttrycket ”gubbslem”, som normalt inte ingår i min vokabulär och som fått alldeles för mycket fokus i den efterföljande diskussionen.

Det jag gjorde var inte från min sida ett personligt angrepp mot vare sig Josefsson, Aschberg eller Fogelberg. De är män med makt, vana att ta plats och prata, vana att avbryta och styra debatter. De uppförde sig som de i princip alltid gör, och allt som oftast också hyllas för. Och det är det jag vill att vi ska prata om. Inte de enskilda männen som råkade befinna sig på scenen denna kväll, utan det faktum att män år 2013 fortfarande är norm. Att män tillåts ta så mycket plats och utrymme, att de offentligt ansätter och uppmuntrar till mobbning av en person och smutskastning avden feministiska ideologin och rörelsen, och att vi alla mer eller mindre accepterar att det är så. Såklart, ingen vill ju stöta sig med mediasveriges mäktigaste.

Att vara vit man med makt är ett privilegium. Det är på tiden att alla vita män med makt börjar förstå det.

Uppdaterat:
Janne Josefsson om vad som hände.
Mitt svar till Josefsson.
Huvudet på spiken – Aftonbladets Ulrika Stahre om debatten i sandlådan.
My Wingren mosar Josefssons argumentation om att ta debatten, och om ROKS.
Jack Werner har skrivit på Medieormen.
Stefan Åberg var också på plats och ger sin bild.
Jag pratar om händelsen med Aschberg i Radio 1.
Nu finns hela debatten att lyssna på här.

diskussionen till debatt

Diskussionen om bloggen Kriminellt fortsätter. Nu har bloggarna tillfrågats om de vill medverka SVT:s Debatt med Janne Josefsson, tillsammans med ingen mindre än Jan Helin.

Skulle kunna bli intressant, inte minst utifrån det jag skrev igår, om att Helin och Aftonbladet borde ta diskussionen istället för att i smyg censurera både bloggen Kriminellt och de bloggar som länkar till den.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

ica och sånt

Det pratas om Icas nya reklamfilm.

Martin Jönsson tror inte på den.

Deepedition tycker det är modigt men ger inte riktigt svar på frågan om han tror det funkar. (men han hade en direktlänk till nya filmen)

Hedgehog-Sara går så långt som att säga att hon älskar Ica. Eller i varje fall reklamen…

Själv så fattar jag ingenting.

Ica fuskade med köttfärsen. Enligt Uppdrag Granskning. Det har senare visat sig att även andra butiker gjort detsamma. Fuskat. Föga förvånande. Och det är det här jag inte fattar.

Hur kan Ica ha tappat så mycket förtroende? Och – har de verkligen gjort det? Är folk så lättköpta? Personligen åt jag Ica-köttfärs ett par dagar efter ”larmet” och jag har inte blivit sjukare än innan Janne Josefsson slog på trumman. Jag har alltid handlat på Ica och kommer att fortsätta med det. Tills någon ger mig en vettig anledning att låta bli. Det finns ingenting i köttfärshistorien som gett mig den anledningen.

Nån?

Uppdatering: Det här har inte med reklamen att göra, men är en bra reflektion om fusket. Hos Pissenisse såklart.

Andra bloggar om: , , , , , , ,